Vi vill smiska K-rauta. Hårt.

Strunt i rosorna, nu kommer ett fång av ris. K-rauta gör sig förtjänta av riklig smisk. Första gången vi såg filmen på tv var vi säkra på att det var typ Friends.
Tonen i filmen och känslan blir inte ett dugg härlig och ger ingen "bra i magenkänsla". Produktionen är bra men vad är tanken? Vi tycker riktigt synd om mamman som antagligen bara vill ungdomarna väl. Jävla ungar, chips är jättejobbigt att ha i håret.
Att även hennes man verkar vara en surkorv är inget att skratta åt. Fast vi kanske bara är två härligt bittra och känsliga kvinnor som inte förstår reklam riktad mot män?