Har vi fått nog nu?

Har vi inte fått nog? Fått nog av att andra ska lägga sig i döma om du gör rätt eller fel. Så länge dina handlingar inte gör någon illa så ska andra ge tusan i hur du lever ditt liv. För kan någon svara på varför inte Kristin ska vara kär i Paula? Varför det upprör vissa att Göran har gift sig med Mats? Varför är det konstigt att både Anders och Oskar vill vara sambo med Anna? Varför titta snett för att Gisela har två män? Eller för att Angelika inte har någon man alls.

Har vi inte fått nog av att Kent skriker svartskalle och neger efter Ismail och Amina. Tycker vi inte att det är oerhört lågt av Siv som vill dra in på samtliga biståndspengar som inte direkt hamnar i en svensk ficka? Och varför anställer VD-Svensson hellre en till Svensson istället för en Balàzs? Är det inte oerhört pinsamt att Benny påstår att alla är värda lika mycket när han samtidigt röstar på ett järnrörsparti?

Har vi inte fått nog av att Katrins löneutbetalning aldrig är lika saftig som den hennes man får? Spyr vi inte öppet på alla gubbar som anser att det är deras rätt att nypa rumpa på precis vilken tjej som helst? Är vi inte aströtta på att kvinnor måste vara dubbelt så bra än vad männen behöver vara för att bli godkända? Överhuvud taget är väl kön rätt obegripligt att prata om i de allra flesta diskussioner?

Har vi inte fått nog av att pengar styr allt? Räcker det inte med palmolja och angorapäls nu? Tycker vi fortfarande att vargpäls och krokodilskor är det läckraste en människa kan bära? Tycker vi inte att det är dags att ta eget ansvar? Står det oss inte upp över öronen att vi dag efter dag bara fortsätter som vi alltid har gjort? Tycker vi inte att tiden för förändring har mognad tillräckligt?

Har vi inte fått nog nu?

Aldrig mera tyst, ifrågasätt, orka ta diskussionen.

Aldrig nog med ramar
//Nina

Gilla, dela & försvinn

Det här inlägget vänder sig till dig som ansvarar över ett varumärke på Facebook. Du som sitter där och hittar på käcka gilla & dela-tävlingar om dagarna som om det inte fanns någon morgondag.
Till dig vill jag bara fråga en sak: VAD HÅLLER DU PÅ MED?

För inte nog med att du pular med olagliga tävlingar som strider mot Lotterilagen, tävlingarna saknar ju dessutom helt grund för sin existens.
För hur tänker du? Att det är görabra för ditt varumärke att en massa människor som egentligen inte bryr sig ett skvatt om dig ändå tvångsgillar din FB-sida? Varför då? Vad vinner du på det? Det enda som händer är att du förvandlas till ett själsligt spam.

Tänk i stället på vilka du vill kommunicera med och varför. Vad får dina fans för att de gillar din sida? Hur kan du vara intressant och fördjupa relationen med dina kunder?

Att finnas på Facebook är inget tvång. Men finns du där ska du finnas där av en anledning. Och den anledningen bör inte vara att du ska skräpa ner alla flöden med en massa tramslotterier till höger och vänster. Ta istället vara på dina kunder och vårda dem. Det brukar du väl ändå tänka på i andra sammanhang?

Facebook och andra social medier kan vara din främsta tillgång i din marknadsföring. Här har du chansen att lära känna dina kunder och de dig, här kan du sprida ditt budskap utan att det behöver kosta skjortan. Men se till att göra det under ordnade former. Bakom all marknadsföring bör det ligga en tanke, en idé och en känsla. Så även på Facebook. Och jag kan lova dig att alla varumärken jag följer som kör en gilla & dela-tävling kommer försvinna i rykande fart från mitt flöde.

Det var allt jag hade att säga dig som sitter med ansvaret i knät. Tack för din uppmärksamhet.

Gillakramar
//Nina

Tankar till de gamla

När vi är små och under vår tid som barn är vi i ett extremt behov av att någon stabil vuxen tar hand om oss. Ger oss kärlek, trygghet och omtanke.
Förhoppningsvis växer vi upp. Vi klarar oss själva och kan i vår tur ge kärlek, trygghet och omtanke till någon annan.

När vi sedan blir äldre och sjukare kommer vi tillbaka till ruta ett och behöver återigen den där stabila vuxna som tar hand om oss. Inga konstigheter.

Men varför är det då så många äldre som gråter om nätterna för att blöjan är nerkissad, som inte får tillräckligt med hjälp utan ligger hemma och mest bara väntar på döden. Och varför är det då så många äldre som sällan eller aldrig har någon att dricka kaffe med i lugn och ro?

Varför är det så svårt att bygga större kollektiv, som inte känns som ett sjukhus, där äldre i behov av viss vård och hjälp kan bo för en skälig penning.
Varför är det så svårt att anställa lämpliga människor vars uppgift är att se till att de äldre har det bra?
Varför är det så svårt att prioritera och ta hand om dem som en gång har tagit hand om oss?
Varför är det så svårt att inse att även äldre behöver fylla sina kvarstående dagar med kärlek, trygghet och omtanke?


Väldigt gamla kramar
//Nina

Att trampa på de HIV-smittade och alla världens kvinnor

Nanna på Sveriges Radio är arg. Hon är piss off på alla män som idag har grattat en eller flera kvinnor då det som bekant är Internationella kvinnodagen. Radioinlägget har idag fyllt mitt FB-flöde och folk är lysriska. De tycker Nanna är en klok och smart kvinna. Det är hon säkert också. Men inte just idag. För idag har Nanna kläckt ur sig det dummaste jag hört på länge. För enligt Nanna är ett grattis den 8:e mars som att säga till en hiv-smittad på Världsaidsdagen.

Men vi backar tillbaka lite, till argheten.
Måste folk bli arga hela tiden och på allt? Att du blir skitförbannad på någon som kallat dig för hora är helt i sin ordning. Den människan ville dig inget gott utan är för korkad för att veta bättre. Så rasa på.
Men om någon faktiskt enbart vill vara snäll. Ge dig uppmuntran och berätta att hen tycker om dig, är det då ok att bli arg? Att säga grattis betyder att han eller hon tycker att du är värd att firas. Att du är något värdefullt. Det kan du väl ändå inte bli butter över?

Jag förstår vad du menar, Nanna med flera. Kvinnodagen finns för att uppmärksamma problemet med att kvinnor inte får samma villkor som männen. Det är viktiga frågor som inte bör tramsas bort.
Men vad gör det om det finns män som även passar på att fira kvinnan? Gör det någon skada verkligen?
Med kärlek och respekt kommer vi nå jämställdhet, även om det tar ett tag. Att gapa, sura och skälla kommer däremot inte leda oss framåt. Snarare tvärtom.

Så hoppar vi fram igen då till själva uttalandet. "Som att säga grattis till en HIV-smittad på Världsaidsdagen".
Hur tänkte du här? Att vara kvinna är en fröjd. Att vara HIV-smittad är rena motsatsen.
Genom det oerhörda osmakliga uttalande säger Nanna att vara kvinna är lika hemskt som att vara HIV-smittad. Det är jag rätt övertygad om att inte en enda HIV-smittad håller med. Och inte jag heller. Tycker det är gött och fint att vara kvinna. Inte alls som att få ett livsfarligt virus, bli allvarligt sjuk, se människor bli rädda för mig och sen slutligen dö.

Låt oss både fira kvinnor och lösa de jämställdhetsproblem som finns. Och låt oss göra det utan att höja rösten, utan att kalla kvinnan dödssjuk och utan att trampa på andra.
Det tycker jag är värt ett grattis – alla dagar.

Länk till radioklippet.

Internationella kvinnokramar
//Nina

Är det nu vi fått nog?

Är det nu vi vägrar ta mer skit? Är det nu vi kommer säga ifrån? Är det nu det kommer att hända?
Är det nu, män som kvinnor, kommer börja behandla varandra med respekt? Är det nu vi kommer ställa upp för varandra? Är det nu vi kommer reagera och stå upp för varandra?

Är det nu vi har fått nog?
Jag hoppas det.


Är det nu du får en kram? Ja det är det!
Kram
//Nina

Folk ska tydligen ge tusan i att arbeta

Jag har nu i en nästan exakt en månad vart arbetslös. En titel ingen människa är värd att ha. Men jag har tur som åtminstone har ett extrakneg. Ett extrakneg som är fantastiskt roligt, kollegorna är de bästa som finns och cheferna är värd alla kramar i hela världen. Så långt är allt väl.

Tyvärr kan jag omöjligt få fler timmar på extrajobbet då vi arbetar med säkerheten under fotbollsmatcher, konserter och festivaler. Sådana festliga tillfällen är begränsade till sommartider plus någon gång då och då resten av året. Med andra ord är det inte ett jobb jag kan försörja mig på. Tyvärr.

Men nu till problemet. Och problemet är inte att jag inte kan försörja mig på extrajobbet. Problemet är istället A-kassan och deras regler.

Som arbetslös får man stämpla i 300 dagar. Av dessa dagar finns det en möjlighet att använda 75 stycken av dem till att stämpla upp en deltidstjänst till en heltidstjänst. När de 75 dagarna är slut har du två alternativ. Antingen jobba vidare på deltidstjänsten och överleva på den lönen, utan hjälp från A-kassan (vilket är ok, du ska ju inte kunna jobba mindre än alla andra men ändå få en ok ersättning). Alternativ två är att du måste säga upp dig på deltidsjobbet och vara helt arbetslös.
Ok, du hänger med så här långt?

Omsätter vi det här till min verklighet blir det så här:
Under en min arbetslösa månad har jag arbetat en kväll. Alltså 3 arbetslösa veckor plus en vecka där 6 dagar var utan inkomst och en dag med inkomst.
Enligt A-kassans regler blir detta 3 hela ersättningsveckor och en vecka där jag arbetat deltid. Alltså drar de 4 av de 75 dagarna under den veckan. I den takten är snart de 75 dagarna slut och jag tvingas säga nej till de jobb jag blir erbjuden.

Detta innebär också att jag måste tacka nej till andra erbjudande som inte innebär minst 5 arbetsdagar alternativt som innebär en så hög lön på få timmar att jag inte behöver stämpla resten av den veckan.

Som arbetslös får jag heller inte dra i gång en hobbyverksamhet, en så kallad bisyssla. För att få en sådan godkänd och kunna stämpla samtidigt krävs det att jag drivit bisysslan i minst ett år bredvid en heltidstjänst. Jag får heller inte tjänat mer än strax under två tusen kronor i veckan på sysslan.
Så om jag under min arbetslöshet lär mig sticka till exempel och sedan sälja dessa tröjor – ja då blir jag av A-kassan. Så får jag verkligen inte göra.

Borde det inte vara så att jag blir av med lika mycket pengar som jag tjänat. Säg att jag säljer en tröja för en femhundring på måndagen. Då borde jag bara bli av med ersättningen för måndagen men inte för resten av veckan. Eller?

Är det så vi människor ska peppas och känna arbetssug? Är det så vi ska hitta arbetslust och kraft? Vore det inte bättre om reglerna såg till att det lönar sig att arbeta, även om det bara skulle vara en dag i veckan?
Att arbeta och alltid göra rätt för sig ska alltid uppmuntras. Det ska inte vara krångligt och snårigt att försöker försörja sig på egen hand. Det är då vi lägger oss på soffan och låter latheten ta över. Det är också då samhället, indirekt, uppmanar folk till att jobba svart samtidigt som de stämplar. Och det är då vi tappar samhällsansvaret. Helt och hållet.

Ge människor en chans och möjlighet till att tänka själva. Med regler som bara skriker nej får vi aldrig något vettigt gjort.

Så vad säger ni, dags att ändra reglerna och försöka få färre ett titulera sig som arbetslösa?

Förändringssugna kramar
//Nina

Det här med hat, internet och att tappa kontrollen

Det hemska är inte att det är män (och säkert några kvinnor, trots att filmtiteln helt uppenbart glömt dem) som näthatar andra. Jo det är förstås också jätteläskigt och dumt. Men det här är en inte en kamp mellan könen. Det är det igenkännande skriket på hjälp. Mänskligheten som skriker på uppmärksamhet.
För det hemska är att det finns människor som mår så dåligt att de sedan länge tappat kontrollen. Att det finns de som växer upp och blir ett stycke hat. Ett stycke hat, med rätt att näthata.

Om vi, och om samhället, vore bättre på att ta hand om varandra, se varandra och bry oss om varandra.
Om vi skulle göra det ofult att må psykiskt dåligt, vara mindre egoistiska och mer humanistiska.
Om vi hellre skulle hjälpa än att lägga fälleben, om vi kunde bli bättre på att älska och peppa.
Om vi skulle våga ta ansvar, vara ärliga och inse att vi alla är av samma värde.


Kanske skulle vi då hindra både en och tusen nya näthatare från att bli just näthatare.

Icke hatiska kramar
//Nina

Det här med att vara snäll

Att barn ofta blir förmanade till att vara snälla är inga konstigheter. Men vad händer sen? För alla de som en gång har varit barn växer inte upp och blir snälla vuxna. Långt ifrån.

Orsaken kan så klart vara flera. Men om vi skalar bort de allra värsta. De som misshandlar, mördar och så vidare, det här inlägget handlar inte om dem. Det handlar om helt vanliga Svenssons, kanske din granne, din chef eller kassörskan i din närbutik. Vi har alla råkat ut för dem, de mindre snälla.

Förmodligen mår de apa, är rädda, osäkra och helt otroligt självupptagna. De kan inte diskutera fram en lösning utan gapar och använder fula ord istället. Det är trots allt lättare att skrämma någon till tystnad än att behöva diskutera sig fram och kanske, i värsta fall, ta till sig vad andra säger.
De är oförmögna att inse att alla handlingar får konsekvenser. Däremot är de urbra på att klappa sig själv på axeln för minsta lilla.
De saknar noll medkänsla och tycker förmodligen att de gamla visdomsorden ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad” är de töntigaste orden som finns. För de är perfekta. Alla andra är idioter. De luras, manipulerar och beter sig rätt och slätt ovärdigt.

Men vad gör vi åt det? Oftast ingenting. Istället uppmanar vi dem som drabbas av de mindre snälla att stå på sig. Tuffa till sig och säga ifrån. Varför då? De snälla har i regel inte handlat fel (menar snäll i sin rätta betydelse. Inte mesig.). Borde man istället inte säga till den som gjort fel? Det är väl hen som ska bättre sig? Antar att det är av rädsla som vi sällan agerar. Vi vågar helt enkelt inte säga ifrån. Och all respekt för det. Jag vågar inte heller.

Här borde jag lämpligen komma med en lösning, men jag har ingen sådan. Bara en stilla förhoppning om att vi ska sluta peppa snälla människor till att bli något de inte är samt att uppmana till snällhet. Även till människor som inte längre är barn.

Jättesnälla kramar
//Nina

Lång väg kvar för alla kvinns.

Ibland kan man tycka att världen tar stora kliv framåt. Det kan till och med tyckas att vi är på väg att lämna tråkiga fördomar och olustiga åsikter. Sen får man ett slag i ansiktet av en spykletig trasa och inser då att det finns ofantligt mycket kvar att göra. Jättemycketmegaofantligtstort arbete finns kvar.

Men frågan är om det inte är männen som har ännu längre väg att gå eftersom det förmodligen är de som ligger bakom 99% av filmerna.

Stora tipstackkramar till, kanske den trognaste läsaren, Ulrika R. Du är en klippa!

Jobbkramar //Nina

Kvinnor ska inte ha något gratis.

Det ligger lite i tiden att gnälla på diverse festivaler. Det ska ojjas och kräkas över de allt som oftast är män, pojkar och gubbar som står på scenen. Att de kvinnliga akterna lyser med sin frånvaro. Det kan man förstås tycka är tråkigt. Men är det inte bättre att arrangörerna bokar de band som folk vill se och höra istället för att ägna sig åt kvotering? Nej, det behöver inte betyda att alla kvinnor är skräp och skit. Det betyder att männen, oftast, har nått längre, nått fler öron och hittat fler fans. Det i sig kan tyda på att de, rent generellt, är bättre.

På Summerburst som drar igång idag är det till exempel en akt som består av kvinnor. De resterande typ 20, består av män. Men om det är straffet vi får ta för att den kvinnliga dj-eliten toppas av odramatiska Rebecca & Fiona, ja då får det väl vara så. (de spelar för övrigt inte i helgen utan det gör istället Icona Pop. Det tackar vi vartenda levande väsen för).

Vad jag menar är att istället för att gnälla på arrangörerna, gör något vettigt av gnället. De stora festivalerna bokar band som folk vill ha där. Festivaler är en kostsam historia och felbokningar kan stå dem dyrt. Vill kvinnorna in på scenen, kämpa och jobba på. Bli bättre än vad ni är. Bli så bra att folk vill se er. Skapa en egen scen, en egen festival. Vad som helst. Alla kan lyckas. Men det kommer fan inte gratis eller genom kvotering.

PS. Några av er kommer lacka ut efter att ha läst det är. Till er vill jag säga, det är klart att kvinnor är lika starka osv som män. Men när ni sätter er i offerställning är ni svaga as hell. Ställ er upp och var stolta istället. Det är ni som är förebilder för de yngre. Visa dem att ingenting är omöjligt och vill man ha en förändring, se till att ändra på det själv. Luta dig inte tillbaka och tro att någon annan ska fixa det åt dig.
Ok, mindre lack? Superkvinnliga kramar
//Nina

Välkommen på kalaset, men gå gärna hem i tid.

För att komma in på de flesta krogarna måste du vara över 20 år. För att handla på systemet måste du nått samma ålder. Men tro inte att det är fritt fram efter din tjugonde födelsedag.
Nej nej. Politiker i Göteborg har dragit på sig en illaluktande moralkostym och ska nu se till att du, trots en ålder över tjugostrecket, inte får dricka alkohol på krogen efter klockan 03. Sen ska du vackert promenera hemåt, ta en Resorb och sova. För det är ju en dag i morgon också.

Kan tänkas att du är vuxen nog att handla alkohol men du är inte vuxen nog att bestämma när det är slutkalasat. Det är en sorglig framtid vi har framför oss när politiker tror att vi inte klarar oss utan att hålla dem i handen dygnet runt. Det är sorgligt rätt och slätt varje gång en vuxen människa behandlas som ett olydigt barn som fått utegångsförbud. Det är sorgligt och bistert med överförmyndarmentalitet.
Sena kramar
//Nina

Västtrafik klampar runt i klaveret.

Filmen med spårvagnsresenären Jeanette Halldin är aktuell. Den väcker känslor och bygger på agget många redan har mot Västtrafik och dess kontrollanter. Och det är så enormt mycket som går snett här.

I grund och botten är det regeln som Västtrafik har angående betalning. Det första du ska göra när du går på buss eller spårvagn är att betala. Ska resan betalas med SMS-biljett måste du fått svars-SMS innan du går på. Ok. Låter logiskt på pappret.
Men i verkligheten kan det gå till på lite andra sätt. Kanske måste du springa för att hinna med vagnen? Det kan då bli lite jobbigt att samtidigt rota runt efter ditt kort eller skicka SMS. Många gånger hittar man inte kortet precis när man går på utan måste gräva runt i väskan några minuter. Andra gånger är vagnarna så överfyllda att du inte har en suck att nå fram till automaten. Och i vissa fall krånglar SMS-systemet. Men hur som helst. De allra flesta vill göra rätt för sig och gör också det. Att utgå från att alla är bedragare är ett sorgligt sätt att leva.

Val av kontrollanter är inte direkt något Västtrafik har lyckats med. Nästan alltid är det människor som verkat tappat förmågan att le, vara trevliga och som älskar sin uniform lite för mycket. Hur svårt kan det vara att gå ombord och fråga efter färdbevis på ett trevligt sätt?

De som utbildar kontrollanterna måste vara stollar. För hur i hell kan de missa lära ut den lilla finessen med fingertoppskänsla? Jag jobbar själv ibland som vakt och vet hur mycket smidigare det blir om man är lite lyhörd och human.
Kan förvisso vara så att kvinnan inte betalade omedelbart. Men än sen? Hon betalar innan kontrollanterna frågar efter färdbevis. Hon betalar för den resa hon gör, oavsett när under resan betalningen görs. Spill inte tid, energi och pengar på att tillrättavisa någon som åtminstone försöker. Paragrafryttare har vi tillräckligt av.

När Västtrafik insåg att de måste göra något åt situationen. När youtubeklippet spred sig som en odör, ja då kallade de till en presskonferens.
Bra tänkte jag. Nu kommer de kanske meddela att de berörda kontrollanterna fått sparken och vi alla är välkomna att åka spårvagn i lugn och ro. Men ick då. För Västrafik till och med tyckte kontrollanterna skötte sig bra. BRA?

Nej Västtrafik. Ni hade chansen att en gång för alla vända något hemskt till något bra. Men vad väljer ni? Ni väljer att spika ännu fler spikar i kistan. Grattis. Något sådant korkat var det länge sedan jag fick ta del av.

Men det finns också ljusglimtar i den annars rätt nattsvarta historien. Det finns människor som bryr sig, som tänker mer med hjärtat än med batongen och som fortfarande kämpar för rättvisa. Och det är värt mycket. Mycket mer än en sketen spårvagnsbiljett.

Andra som skriver om händelsen: GP, Nollsunlight, Jöran Fagerlund, Life According to Chip, Gessleman SVT, GT och Nytt24.

Snälla kramar //Nina

Har inte alla ett kön? Ett inlägg i debatten om hen.

Om du är av kvinnlig art kallas du för hon. Av manlig sort för han. Det är vi alla med på. Nästan. För uppenbart finns det en grupp människor som hellre vill använda sig av hen.
Vanligast i HBTQ-kretsar eller i sammanhang där könet inte spelar roll.

Jag ställer mig frågande, och det gör jag inte för att jag är fullpackad av fördomar och misstänksamhet. Inte alls.
Men det hela är mycket enkelt. För som jag skrev i början är flickor hon, pojkar är han. De transpersoner jag känner är han när han och hon när hon är en hon. Det var väl inte så svårt?

I sammanhang där könet är oviktigt då?
För det första, könet är en del av personen. Precis som hudfärg, läggning, tro och humor. Inte helt oviktigt för personen alltså. Men för den delen inte sagt att könet är avgörande. Inte alls. För ett kön ska aldrig avgöra om du får ett jobb, gig eller uppmärksamhet.

Jag är stolt över att få vara en hon. För kvinnor är starka, sluga och vackra. Skoja bara. En del kvinnor är det. Precis som en del män. Men min snippa har bidraget till den person jag är idag. En person som jag tycker om och inte vill förändra. Att jag då i något sammanhang skulle bli kallad för hen skulle vara en förolämpning.

Användandet av hen går hand i hand med att göra alla till likadana. Vilket är en stor skillnad mot att behandla alla lika. En avsevärd skillnad.
Det ena handlar om vilja att klä alla i likadana kläder, ge alla samma lön oavsett göromål, ge alla samma behandling oavsett åkomma. Alla är lika och ska behandlas där efter.
Det andra, och mer humana, handlar om att respektera varandras olikheter. Låta människor få blomma åt vilket håll de vill och förstå att alla inte är stöpta i samma gamla form.
Det handlar om respekt för varandra. Och där finns ingen hen plats.

Men. Ska ni envisas med att använda hen. Gå då för guds skull hela vägen och radera alla ord som kan beskriva en människa. För inte vill väl någon med glasögon känna sig utpekad. Det vill heller inte förortsbon, överklassen, den barnsliga eller de som använder sköljmedel med vaniljlukt.

Ett kön är bara ett kön. Inte mer än så.
Tack.

Krönikan som aldrig blev läst.

Supporterbloggen BaraBen, frågade om jag var intresserad av att skriva en gästkrönika. OM jag var? ATT jag var!

Blev tokig av lycka och fick skrivkramp så det stod härliga till. Skrev ändå och tog kanske ett jättekliv rätt ner i klaveret. För istället för att lalla runt som en spånskiva skrev jag ett inlägg om hur värdelösa fotbollsfansen var. Ja, inte alla fans så klart. Men tillräckligt många för att det skulle bli ett inlägg.

Om det blev publicerat? Nej. Hörde aldrig ifrån dem något mer. Kanske var de dåliga på kritik, kanske gillade de bara inte min åsikt, mitt sätt att skriva. Skit samma, det spelar mindre roll.

Nu har det gått ett år ungefär och det börjar bli dags att visa upp krönikan som aldrig blev läst.


Support utan hat
Måste erkänna en sak. När jag fick förfrågan om att skriva en gästkrönika här på BaraBen blev jag smått förfasad.

Skulle jag som inte ens kan alla spelares namn utantill, skriva något till er hardcorefans? En ära givetvis och stolt som en nybliven mor tackade jag ja.

Men efter att ha läst runt lite på bloggen insåg jag att allt inte var som jag först trott. För i min värld har vi som håller på Blåvitt något fint att värna om. Vi har en historia som är värd en eloge, ett lag som är värd all kärlek i världen och en publik som inte håller ett öga torrt. Detta borde lämpligtvis leda till en blogg full av pepp och respekt mot varandra. Och det finns här men tyvärr finns här också surmjölkar och bitterhet som får vem som helst att börja sucka.

Menar inte att vi ska ideligen tjuta av glädje och glada tillrop. Det är i stort sett omöjligt när motgången blir för stor. Men vi gräver gropen djupare för oss själva om vi inte ens kan vara trevliga mot varandra.

Ta inlägget ”Fotbollens sista proletärer - en återblick på Kamratideal som varit och åter komma kan” till exempel. Det har i skrivandets stund 61 kommentarer. Skitkul! Om det nu inte vore för att många av dem handlar om vilka svin alla sossar är, att Socialdemokraterna är bakåtsträvare och saknar visioner, att det är smaklöst och så vidare.

Jag hänger verkligen inte med. För strunt samma hur mycket eller liten sosseankntyning föreningen har, vi älskar vårt Blåvitt i vilket falls om helst. Eller?

Det härliga i smeten är väl ändå att vårt lag kan stoltsera med vinst över Barcelona, vunna UEFA-titlar och att ett gäng magiska arbetarkillar visade hela fotbollsvärlden vart skåpet ska stå. Vackert som en saga är vad det är.

Men detta var på 80-talet. Ni vet årtiondet då neongult var snyggt, hockeyfrillan fräsch och Samantha Fox ansågs vara sexig. Det var jättelänge sedan. Det är dags att gå vidare, hitta på något nytt och blicka framåt. Och det gör vi bäst i en enad trupp – som ett lag.

För varför ska vi som ändå har samma längtan i bröstet, samma Blåvita drömmar och samma hjältar, varför ska vi kasta skit på varandra? Hur långt har vi kommit då? Det är, ursäkta mig, jävligt fånigt. Vad jag vill ha sagt är att vi ska sluta vara taskmörtar och i stället njuta av fotbollen.

Utan hat, utan elakheter. Bara kärlek.

Till dig som gärna klappar dig själv på axeln

Den här texten är till dig som tycker att allt du gör är lite som en skänk från ovan. Att din åsikt är andras lag och vad som än händer är det aldrig ditt fel.
Den här texten är till dig som anser att du kan skriva och uttrycka dig lite bättre, lite vassare och lite mer korrekt än alla andra människor i hela universum.
Den här texten är till dig som inte kan låta bli att klaga – oavsett om det finns något att klaga på eller inte.

Jag vill säga dig att det är helt ok att ta fram rödpennan. I de fall det verkligen behövs. Alltså när något är felstavat, om ett dubbelt mellanslag smugit sig in eller om något är helt uppåt väggarna galet. Då tas dina små kluttar emot med tacksamhet. För det är sådant som händer även den bästa copywritern.

Men vet du vad? När man skrivit en text, fixat och donat för att den ska bli bra, då är det lätt hänt att man efter ett tag blir lite blind. De felen är inga slarvfel. Det är helt enkelt sådant som ska upptäckas i korren. Ingen big deal och ingenting man behöver ta på stort allvar. Bara att rätta till. Ok?

Sanningen är den att en text kan man ändra på i all evighet. Du kan vilja att jag ska flytta runt på ord, byta ord, lägga till eller ta bort ord precis hur mycket som helst. Du kan komma med egna styltiga och tråkiga meningar som du vill ha med. Men det betyder inte att texten blir bättre. Oftast är det faktiskt tvärtom.
Kan du tänka på det nästa gång du lägger näsan i blöt?

Mitt jobb är att skriva så att folk ska förstå och förhoppningsvis känna något. Det är jag bra på så låt mig vara och sköt det du är till för istället, vad det än må vara.

Det spelar ingen roll att du är av annat kön, har mer erfarenhet, har annan status, har 600 i högskolepoäng, har viktiga vänner, att du bott utomlands, att du lyssnar på opera, aldrig blir snorfull och vaknar med ångest, att du kan alla svaren i frågesportsprogram, bär skrytkläder och kan svåra ord. FÖR DU ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE ÄNDÅ.

Är vi överens?

Rasmöte.

Samma tanke. Samma ändamål. Men helt fel möte.

Kram
//Nina

Riley den kloka.

En gång för alla, sluta fördumma barnen.
Nu sätter vi p för att föra över alla dåliga och könsindelade avdelningar, lekar, kläder, färger, spel, yrken, tilltal, förväntningar, intressen och allt vad det nu kan vara.
Ska det vara så svårt?

Johan, du klarar det.

Det starkaste jag sett på länge. Och det absolut modigaste.

Johan, kom hit och låt oss prata, gråta och prata ännu mer. Låt oss kramas och bli stärkta.
Johan, låt oss förändra världen.

Kram
//Nina

Världens bästa skitskola.

Det finns de som hävdar att en skola med många invandrare och barn till låginkomsttagare skulle vara sämre än andra. Det finns staplar, tårtdiagram och en sliten rektor som bevis. Och visst är det så att många av de skolorna får kämpa mer. Men inga barn och skolor är omöjliga. Det kan inte vara så, vägrar gå med på det.

Men vem bär då ansvaret för att vissa skolor blir av lägre kvalité? Politiker, rektorer, lärare, elever, föräldrar? Oavsett vem du frågar får du samma svar. ”Det är inte mitt fel, det är de andra som gör fel”.
För så fungerar tydligen den moderna människan. En människa helt utan skuld, ansvar och skyldigheter. Något som syns inte bara i skolan utan i hela samhället.

I Världens bästa skitskola (UR) intervjuas en rektor som säger att det är omöjligt att alla elever ska gå ut med betyg i alla ämnen och med behörighet till gymnasiet.
Precis där ligger felet. För även om det saknas ekonomiska resurser och bärbara datorer till alla ska aldrig glöden svalna.
Som politiker, rektor, lärare och föräldrar ska glöden till att inspirera och viljan att hjälpa andra vara en ständigt glödande fackla.
Du ska inte kunna arbeta som rektor utan att ens tro på att alla elever kan – bara dom får chansen.
Du ska inte kunna vara politiker utan att tänka långsiktigt.
Du ska inte kunna jobba som lärare utan att inspirera dina elever och väcka lustan till att lära. Och du ska verkligen inte vara förälder utan att ge ditt barn stöttning, kärlek och uppmuntran. Om vi börjar i den ändan, då tror jag vi kan nå långt.

För dig som missade Världens bästa skitskola, titta här.

En gammal chef, Håkan Juholt och några diktatorer.

För länge sedan hade jag besvärlig chef, låt oss kalla honom för The Boss. Denna The Boss talade ofta och länge om bättre framtid, det var ”vi” och luftslotten målades upp i många vackra färger. Det visade sig bara vara prat. Ingenting hände förutom att The Boss gärna ville framstå som en hederlig och framgångsrik människa. Höll man med fick man stanna kvar. Den person som sa ifrån fick snällt packa väskan och dra.

Diktatorer arbetar på liknande sätt. Skapar en helt egen världsbubbla och ser till att allt är som de behagar. Vad andra tycker, känner och vill verkar inte vara av något som helst intresse. Har The Boss och diktaturerna bestämt sig för att de har framgång och folkets stöd så är det också det som är sanningen. För dem. Inte för så många andra.

Sen har vi dig Håkan Juholt. Du säger en sak och gör en annan. Du kallar andra för omoraliska men sänker själv ett helt parti långt ner till havets botten. Du är ledaren för ett parti som alltid stått för ”pingvinsolidaritet”, sen tar du våra pengar och lever rövare. På något sätt har du fått för dig att alla dina klaversteg skänker väljarna förtroende och trygghet. Och det är klart, väljer man att lyssna på nickedockor och inte har visdom nog att avgå självmant så är det precis så här det blir.

Nu vill jag inte på något sätt påstå att varken The Boss eller Håkan Juholt är någon diktator, ni saknar bara helt förmågan att se nyktert på verkligheten.