Det finns en del luriga ord. Ord som uttalas eller låter lite annorlunda än vad dom stavas. Journalist t ex. Och vattkoppor. Eller vattenkoppor som dom flesta säger.
Jag brukar inte vara någon företrädare för att skriva grammatiskt korrekt efter konstens alla regler. Hellre en skön känsla i texten än alla rätt i tempusböjningprefektpresenssyntax. Nu menar jag inte att man ska få skriva hur som helst och helt uppåt väggarna, nä då brukar den sköna känslan rätt fort pipa iväg. Jag menar att det finns grader av fel men väldigt ofta går det lätt att fixa till felen. Det finns ingen anledning att spika upp en copywriter på ett kors till allmän bespottning för att denna har missat en bokstav, en punkt eller en tempusböjning. Det är lätt hänt och det är också därför det finns korrläsare. Eller åtminstone därför en text ska läsas av minst en person extra innan tryck. Men frågan kommer då till SCP. Hur kunde vattenkoppor ramla mellan stolarna? För inte var ni flera stycken som läste den här texten utan att reagera. En annan fråga, varför heter det vattkoppor?
UPPDATERAT. Från en Fredrik. "Vattkoppor" är huvudformen, men "vattenkoppor" är inte fel. Se själv i SAOL:
http://sok.saol.se/pages/P1064_M.jpg
Jag skickade helt enkelt en fråga till Svenska språkrådet. Nu ska sanningen grävas fram :) Här har vi verkligen bevis på att ett ord kan beröra. På lite olika sätt.
//Nina
