Alla till Ullevi

En evighetsväntan och en längtan större än ett världshav är snart över. Om cirka 2 timmar sjunger vi tillsammans och gläds åt att den blåvit kamratskapen. Snart. Mycket snart blåser domaren i pipan och årets hemmapremiär sprakar loss.
Äntligen.

Kamratkramar
//Nina

Fotbollsgråter lite till eftermiddagskaffet.

Och känner glädjen, kärleken och stoltheten.

PS. I år kommer guldet dit det hör hemma, till Kamratgården. Kom i håg vart ni läste det först.

Änglakramar
//Nina

Nina lipsill.

Vill ni veta vad som får mig, på fullaste allvar, att släppa iväg några glädjetårar? Vad som får mitt hjärta att dunka och som får mig att känna en obeskrivlig kärlek. Jo. Joel Alme och Snart skiner Poseidon.
Skäms lite för det. När jag står på läktarna bland skrålande män. När jag står där och inte kan längre kan sjunga, inte prata. Nä inte ens skrika. För tårarna kommer som en glädjeklump. Därför går jag helst på fotboll med riktigt nära vänner. Vänner som förstår.

Vilken låt kan ni skämmas över att ni gråter till?

SnyftOkram
//Nina