Det bästa, en dag som denna.

Det finns en man som lätt hade kunnat få sitta på min sängkant varje morgon. Vi skulle dricka morgonkaffet ihop och jag skulle låta honom få prata till punkt. Varje gång.
Faktum är att jag skulle låta honom få prata mest hela tiden. Prata, nynna, orda, resonera, skrika, viska, sjunga, ryta, babbla, skråla, vråla, gnola – vad som helst bara jag får höra hans stämma.

När jag är glad ska han skratta med mig. Högt. Ljudligt. Strävt bubblig.
Är jag ledsen ska han säga mig de vackraste orden. V
iska. Tassla. Andas tungt.
Hans röst.
Inget annat.

Mannen heter Thåström och låt aldrig hans röst dunsta bort.

Jag vill dra till skogs.

Arvikafestivalen 2009, jesus va bra. För er som inte tog er från campingen eller inte ens var i närheten av Arvika, det här missade ni:

Skogskärlek till NIN.


Skogskärlek till
Depeche Mode.

Skogskärlek till Thåström.

Tidsmaskin, var är du? Jag vill tillbaka.

//Nina

I väntans tider.

I väntan på Arvikafestivalen bjuder jag här på några favoriter.


Thåström, landets enda rockhjälte.


Adrian Lux.


Alice In Videoland.


DAF.


Depeche Mode.


Detektivbyrån.


(Dålig kvalité men ändå)Elegant Machinery.


Little Boots.

För att lyssna på hela Arvikas playlist, tryck här.
Nu vet du vad jag ser fram emot i sommar. Vad ska du själv göra?
//Nina