Om jag vore som du.

Om jag vore som du skulle jag bege mig till Världskulturmuseet på fredag. Jag skulle vara snygg, kanske glittra lite och när klockan klämtar o1 skulle jag vara beredd. Vara beredd på att dansa fötterna av mig. Och jag skulle göra det till Butchmusik. Om jag vore som du alltså. Själv så ska jag jobba.

Kram!

Ett snabbt bannertips.

Klicka här för att komma till bannern. Eller här för att läsa mer om hela kampanjen. Eller varför inte här för den delen.

Att göra en banner som lockar till aktivitet och framför allt till skratt vimlar det inte om precis. I alla fall inte på simpla ställen som GP.se. Därför tackar vi Valentin & Byhr för deras banner för Världskulturmuseets nya utställning. Bra jobbat hörrni.
Nu måste jag iväg på äventyr. Hej så länge.

Kram
//Nina

Skynda skylta.

Ge mig ett S. S! Ge mig ett K. K! Ge mig ett Y. Y! Ge mig ett L. L! Ge mig ett T. T! Ge mig ett A. A! Ge mig ett R. R! Vad blir det? SKYLTAR! En gång till, jag hörde inte. SKYLTAR!!!
Jajjemän, skyltar för hela slanten är vad du får på Doug Lanskys utställning som pågår just nu. Doug är resejournalist och har under sina resor hittat den ena knasskylten efter den andra. Som tur är har Doug ytterligare ett yrke, fotograf. Ja resten fattar ni. Och nu finns det hela alltså att beskåda under namnet Signspotting. Sällan har jag skrattat så mycket åt en utställning. Eller åt en skylt överhuvudtaget.

Skynda nu ner till Gustav Adolfs Torg i Göteborg där skyltarna står fram till den 24 augusti. Sen hittar du utställningen mellan den 28 augusti och fram till den 30 september på Världskulturmuseet. Helt gratis dessutom.

///Ge mig ett N. N! Ge mig ett I. I! Ge mig ett N. N! Ge mig ett A. A! Vad blir det? NINA!!!!

Har nån sett min kultur?

Vad tycker vi om det här då? Ja, själv medger jag att jag har en svag punkt för "handskrivna" annonser. Det är något med det som fångar min uppmärksamhet. Rubriken likaså. Sen vandrar blicken ner till brödtexten. Första raden är bra. Så bra att jag fortsätter läsa. Men där tar det stopp. Jag tappar bort mig och tappar koncentrationen. Om det beror på att jag har ADHD eller att annonsen är fattig kan jag inte svara på. Dessutom tycker jag att museumet ska lämna tillbaka alla textilier. Det är väl på tiden? En "tycka synd om Ernesto" känsla väcks i mig. Bra eller dåligt?

Sen undrar jag en sak till. Varför blandar man stora och små bokstäver i rubriken? Kan stackars Ernesto inte skriva ordentligt månne?

Men, i det stora hela får den här kampanjen ett ok betyg. Egentligen mest för att reklambyrån har gjort små affischer som hänger lite varstans i stan. Dom ser hemmagjorda ut och har samma budskap. Förmodligen utan tillstånd på vissa ställen. Det gillar vi.

Rubrik: Har nån sett min kultur?
Bröd: Jag heter Ernesto och bor i Peru. Min kultur har hamnat i andras händer. För 2000 år sen fanns parcaskulturen här. Då lindade man vackra textilier om sina döda. I början av 1900-talet plundrades gravarna och textilierna hamnade på museum i Göteborg. I Peru fortsätter plundringen.
//Helena