söndag 15 maj 2011

Sniffar guld


Hockey-VM och förhoppningsvis vaknar alla svenskar upp i morgon bitti med ett ljuvligt guldstoff i luften. Det hade vart grejer det.

onsdag 11 maj 2011

Disco är lika med kärlek


Alla mår alla bra av disco som svänger fram livet lite lättare. Så varsågoda alla snabba fötter - Rex The Dog.

tisdag 10 maj 2011

The Power Of Words


Det finns dom som hävdar att en bild säger mer än tusen ord. Men väljer man bara rätt ord finns det inte en enda bild som kan klå dom.

måndag 9 maj 2011

Vacker början, vackert slut. Bara lite skit dessemellan.

Derby mot skinnvästarna. Nerverna låg och vibrerade några centimeter utanför kroppen, stämningen var gyllene och det hela började så här vackert:


Om det var av lillebrorskomplex, avundsjuka eller enbart ren idioti låter jag vara osagt men matchen hann inte ens börja innan Gais gjorde bort sig. Med råge dessutom. För mitt i Gaisklacken tändes det bengaliska eldar som satte eld på läktaren och deras egna flaggor flammade till. Och som om inte det vore illa nog kastade makrillarna in smällare mot LS (Levande Sittplats, för Blåvita supportrar). Verkligen begåvat. Ett tips till Gais - nästa gång ni ska röka makrill - gör det på ett mer genomtänkt ställe.

Men hur som helst. IFK visade att hat inte lönar sig och tog hem tre välförtjänta poäng. Vilket gav oss ett vackert slut på en helt vanlig måndag.



Mer om segerfesten: GP, Expressen.

Och mer om det skinnvästarnas galenskap: GP, Baraben och Expressen.

Avgår med hedern i behåll.


Det var kul när han kom. Men efter 12 år är det ännu roligare när han ger sig av. Hej då Iprenmannen, det har vart angenämt att träffa dig.

Swing of love


Jajjemäm. Att ha koll på sin adress minimerar risken för obehagliga upplevelser. Minst sagt.

fredag 6 maj 2011

onsdag 4 maj 2011

Filmer med magkänsla.

Inte en kvinna med välstrukna kläder som tar för sig för magen och grinar illa. Inte någon präktig liten unge som förklarar hur bra det är med magbakterier. Och inte heller en enda hurtig människa med taskigt talmanus. Nä, Forman & Bodenfors tar sikte på helt andra grejer i Apotekets filmer. Det är roligt, underhållande och jag fullkomligt älskar magens stressade medarbetare. Tack för det.





tisdag 3 maj 2011

Hur skoj är en dildo?


Gänget i Dildorado tycker gillar inte Putinsnubben. Inte det minsta faktiskt. Och det allra simplaste sättet att berätta det är så klart att gå ner på en låg pillesnoppdildo-nivå.
Förlåt killar, ni hade säkert oerhört roligt när ni gjorde filmen och det finns säkert tusentals som flinar åt den. Haha en dildo! Hihi put-in! Hohoh kukochfittaknulleknull är såååå jävla roligt. Eller inte. Kanske mest bara plumt.
Eller vad tycker ni?

måndag 2 maj 2011

Hur många ska vi skjuta innan vi får fred?

Han var varken en oskyldig man eller en rar liten duvunge, den där bin Ladin. Men det spelar faktiskt ingen som helst roll. För hur många liv han än hade på sitt samvete känns det oerhört tragiskt att folk firar hans död. Det gör liksom ont i magen.
På Ground Zero samlas folk med den amerikanska lyckan skinandes i ögonen. Dom sjunger, firar och viftar med flaggor. Skulle tro att medlemmar ur al-Qaida firade på liknande sätt den 11 september 2001. Och det är precis det som gör det helt uppåt väggarna stört att fira någons död.
Jag förstår att folk vill hämnas. Att tankarna snurrar förbi i dom elaka tassemarkerna. Men hämnd och våld löser exakt ingenting. Det är faktiskt strunt samma om det är en arab, en turk eller en skogsgalen man från Västerås som dör – det är lika tragiskt i alla fall.

Bin Ladins död ger oss inte fred på jorden, mindre miljöförstöring eller mindre krångel med CSN. Hans död löser inte terroristfrågan, får inte folk att älska varandra i större utsträckning eller skänker tillbaka livet till alla offer. För löser vi inte konflikter på ett sånt sätt som gör att bägge partnerna är överens lär det dyka upp en ny ledare i morgon. Vad gör vi då? Skjuter en gång till? Och en till, och en till….? Undrar hur många vi måste skjuta för att få fred på jorden. Alla utom en?

Så innan du tar på dig glädjehatten och firar ett tragiskt liv, försök att analysera problemet först. Sen hjälper du till att lösa det. När problemet är löst, då är världen redo för glädje.
En sann glädje som inte gör ont i magen.