Lästips

Det finns så oerhört många texter som berikar, väcker känslor och som kan göra skillnad. Tänkte därför tipsa om veckans två viktigaste texter som du inte bör missa.

Vi börjar med Hedvig. En kvinna som helt klart har tröttnat på jiddret om flickor i rosa kläder. En kvinna som fattar vad feminism går ut på. En kvinnas skrift som bör läsas.
"Det handlar inte som rosa kläder"


Sen har vi den bästa tänkbara text som jag läst på mycket länge. Det är operasångaren Rickard Söderberg som ryter ifrån med de vackraste av orden. Läs den och inse att det är allas ansvar att hejda hatet. Allas ansvar att sprida kärlek och låta dom som vill få vältra sig sig regnbågar, glitter och lycka. Allas ansvar.
"Homofoberna kan aldrig tysta mig"


Läsvänliga kärlekskramar
//Nina

Hej politiker, vad ska ni göra?

Nu vänder jag mig främst till dig som redan är uppe i smöret och kan påverka mer direkt än vad vi ”vanliga” medborgare kan. Min fråga till er är hur länge till ska våldtäktsmän komma undan?

Hur många flickor och pojkar till ska offras? Hur många kvinnor – berusade som nyktra – till ska behöva utstå skammen? Hur många till tycker ni att det är lämpligt? Hur många fler ska behöva leva med demoner resten av sina liv, få sitt sexliv rubbat, skämmas inför sin familj och sina vänner? Hur många fler ska leva med en hemlighet som gnager sönder själen?

Jag bara undrar. För jag kan inte se att problemet är på väg att lösas. Kan inte se att någon av er ryter ifrån. Har inte sett att ni ställer er upp och gör revolt. Inget av det har jag sett. Däremot matas vi varje dag av nya domar som förnedrar offret, som trycker och vrider in kniven ännu djupare i den utsattas redan blödande sår. Nya domar som enbart är till våldtäktsmannens fördel.

Det räcker inte med långa och lama ursäkter. Ingen vettig människa tycker att det ok att ändra lagen – om några år.......för det tar ju sån tid! Det är nu den ska ändras. Inte sen. Inte ha frågan som ett vallöfte.

Det hela är mycket enkelt, säger jag som inte är en politiker mitt uppe i smöret och kan påverka mer direkt. För det ni behöver göra är att visa att ni står på rätt sida och ändra fokus. En våldtäkt går inte att bortförklara med ett ”jag trodde hen ville”. Det går liksom inte att misstolka om någon vill ha sex eller inte. Och tvivlar man på om ens partner är villig, då chansar man väl inte för helvete och trycker in sin mandom både här och där? Sex ska båda vara med på. Är man inte mogen nog att förstå det, då är man heller inte tillräckligt mogen för att ha sex med någon annan än sin hand.
Så kan ni tala om för mig, varför det är så svårt att skriva om lagen? Vad är problemet?

För varje dag som ni inte förändrar världen så blir ytterligare fler kvinnor, tjejer och pojkar våldtagna. Och jag ber er, låt det inte bli fler!

Hej då för denna gång, politiker.
Finns intresse att bevisa att ni bryr er finns ett kommentarsfält.

PS. Tack till Nina Hemmingsson som lånade ut bilden. Du är guld.

Politiska kramar
//Nina

När världen säger ifrån

Att Putin and the gang verkar ha svårt för homosexuella har vi förstått sedan länge. Av någon anledning verkar de vara totalt vettskrämda för det vackraste människan har: kärlek. Världen hade kunnat kuva sig. Inte vågat bry sig. Inte orkat göra någonting åt det. Tänka ”det ordnar sig nog”. Men så är det inte. Inte den här gången.
För nu är det inte bara arga och upproriska privatpersoner som ger sig ut i strid. Nej, det är hela länder som kämpar för förändring och visar vart skåpet ska stå.
I Amsterdam sattes det upp regnbågsflaggor inför Putins stadsbesök, Obama stannar hemma i USA och fyller istället upp landets delegation med två homosexuella och nu senast har Tyskland visat upp sina landslagsdräkter - som är i skimrande regnbågsfärger. Och då har vi inte ens nämnt alla protester som skett av privatpersoner (som Emma Green Tregaro tex.)

Det är vackert. Så oerhört vackert när världen säger ifrån. Nu gör vi hela OS 2014 till en enda stor kärleksparad. Vi ska krama sönder Putins vrånga åsikter och låta alla hångla som dom vill. För hur är det man brukar säga... de som är mest homofobiska är de som inte vågar erkänna sin egen sexualitet. Så vem vet, Putin är kanske den som kommer hångla mest av alla.

Glada kramar
//Nina

I vilken form kan feminismen gå framåt?

Att feminism behövs råder inga tvivel om. Men frågan är i vilken form den gör sig bäst. En sak är i alla fall säker, i nuvarande form går det trögt.

Det finns de feminister som kämpar för könsneutrala omklädningsrum, för att kvinnor ska få bada med bara bröst i simhallar och för ett införande av ordet hen. Dessa punkter ifrågasätts av bland annat Belinda Olsson i hennes TV-serie Fittstim – Min kamp. I serien frågar hon om feminismen har spårat ur och numera bara driver frågor som inte är till för ”svenssonkvinnan”. Självklart rör det upp känslor och andra feminister skriker på Belinda och frågar om hon skämtar med oss aprillo.

Men hör ni, hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle om vi bara ska gräla på varandra? Ser ni inte att alla åsikter, funderingar och slag behövs? Vi ska självklart kämpa med alla frågor, allt från bara bröst till lika löner. Men vi måste göra det tillsammans.

Kan problemet vara att alla inte vet vad feminism står för? Att det, trots allt, ”bara” slåss för ett kön? Kan vi lösa några av problemen om vi istället pratar om ett jämlikt samhälle. Alltså jämlikt – för alla. Får vi med alla på tåget om vi säger lika lön för lika arbete och låter den tesen genomsyra allt?

Ja, jag är medveten om att kvinnor oftast har det tuffare i samhället än vad männen har och det är rätt åt helvete fel. Men det gäller alla utsatta grupper. Vi har grupperingar till höger och vänster och alla vill så klart ha lika mycket rätt som alla andra. Men vad händer då om vi har ett parti som slåss och kämpar, inte bara för kvinnor - utan för alla? Det är väl då vi på allvar pratar om ett jämlikt samhälle? Då blir det också självklart att alla får bada med blottade överkroppar i simhallen, att du får lika mycket lön som din kollega som utför samma uppgifter, att alla får samma chanser när de söker jobb, ingen blir registrerad enbart pga av ursprungsland, ingen ska kunna komma undan med att utföra våld och främst av allt – vi kämpar tillsammans mot orättvisor och dumheter.

I den formen tror i alla fall jag att feminismen kommer engagera både män, svenssonkvinnor och mångt många fler än i dag. Och det är i den formen feminismen kan komma att gå långt, riktigt riktigt långt.

Kanske har jag helt fel. Kanske har jag lite rätt. Men oavsett vilket ska vi fortsätta kampen för ett jämlikt samhälle.


Jämlika kramar
//Nina

Britt Engqvist berättar om Sverigedemokraterna

Varsågod alla SD-anhängare, det är det här ni röstar på.



Fredagskramar
//Nina

Har vi fått nog nu?

Har vi inte fått nog? Fått nog av att andra ska lägga sig i döma om du gör rätt eller fel. Så länge dina handlingar inte gör någon illa så ska andra ge tusan i hur du lever ditt liv. För kan någon svara på varför inte Kristin ska vara kär i Paula? Varför det upprör vissa att Göran har gift sig med Mats? Varför är det konstigt att både Anders och Oskar vill vara sambo med Anna? Varför titta snett för att Gisela har två män? Eller för att Angelika inte har någon man alls.

Har vi inte fått nog av att Kent skriker svartskalle och neger efter Ismail och Amina. Tycker vi inte att det är oerhört lågt av Siv som vill dra in på samtliga biståndspengar som inte direkt hamnar i en svensk ficka? Och varför anställer VD-Svensson hellre en till Svensson istället för en Balàzs? Är det inte oerhört pinsamt att Benny påstår att alla är värda lika mycket när han samtidigt röstar på ett järnrörsparti?

Har vi inte fått nog av att Katrins löneutbetalning aldrig är lika saftig som den hennes man får? Spyr vi inte öppet på alla gubbar som anser att det är deras rätt att nypa rumpa på precis vilken tjej som helst? Är vi inte aströtta på att kvinnor måste vara dubbelt så bra än vad männen behöver vara för att bli godkända? Överhuvud taget är väl kön rätt obegripligt att prata om i de allra flesta diskussioner?

Har vi inte fått nog av att pengar styr allt? Räcker det inte med palmolja och angorapäls nu? Tycker vi fortfarande att vargpäls och krokodilskor är det läckraste en människa kan bära? Tycker vi inte att det är dags att ta eget ansvar? Står det oss inte upp över öronen att vi dag efter dag bara fortsätter som vi alltid har gjort? Tycker vi inte att tiden för förändring har mognad tillräckligt?

Har vi inte fått nog nu?

Aldrig mera tyst, ifrågasätt, orka ta diskussionen.

Aldrig nog med ramar
//Nina

Varför säger du som du gör?

Enligt Guido Barilla, en av ägarna till pastagiganten Barilla, kommer de aldrig ha något annat än en traditionell familj i sin reklam. De kommer i alla fall aldrig ha med en homosexuell familj, det gjorde Guido klart för radio24 häromdagen. Anledningen är att ”vi gillar den traditionella familjen”. Frågar du mig så är det snarare så att de är rädda för allt annat än den ”traditionella familjen”. Rädda för det som inte är enligt någon gammal norm, rädda för allt som inte är precis som de själva och rädda för att de själva ska upptäcka att man faktiskt kan älska någon av samma kön.
Vad de däremot inte verkar vara rädda för är att tappa kunder. Guido fortsätter ”Och om homosexuella inte gillar det kan de alltid äta pasta från någon annan tillverkare.”

Ja du, Guido. Du kan skylla på kulturkrockar eller vad du vill. Du kommer ändå inte undan. Att år 2013 ens yppa att det vore onormalt att höra till hbtq-sidan är så osmart, obildat och inhumant att det är pinsamhetshatten på. Och du Guido står för ett helt varumärke och säger sådana här dumheter? På riktigt, är det så smart? Är det så genomtänkt?
Om du nu tycker som du gör, varför är du så knäpp och säger det? Varför är du inte bara en god talesman för ditt varumärke och svarar som en politiker: luddigt?

Förvisso bra att du talar sanning så jag kan bojkotta dig. Förvisso fint att du står för dina/era åsikter. Men försäljningsmässigt måste du vara en katastrof. Men som sagt, tack för att du berättar vilken härdsmälta till företag du driver.

Nu backade Mr. Barilla rätt snabbt ang. sitt uttalande. Eller blev kanske räddad av någon mer medietränad person. Gissar att hans personliga åsikt är densamma som innan. Men det kan jag förstås inte veta med säkerhet.

Men vad vill jag ha sagt med alla dessa ord då? Jo, tänk på vad du säger och varför du säger det.

Artiklar om samma ämne: QX, DN, SvD och Aftonbladet.

Kärlek, respekt. Over and out.

Randiga kramar
//Nina

Richard Olsson, en sån man.

Inte bara dagens viktigaste, utan kanske årets viktigaste, text står Richard Olsson för. Har inte så mycket mer att säga än att du bör läsa den.
Tack Richard för dina ord, din klokhet och för att du gör det du gör.

Tacksamma kramar
//Nina

Folk ska tydligen ge tusan i att arbeta

Jag har nu i en nästan exakt en månad vart arbetslös. En titel ingen människa är värd att ha. Men jag har tur som åtminstone har ett extrakneg. Ett extrakneg som är fantastiskt roligt, kollegorna är de bästa som finns och cheferna är värd alla kramar i hela världen. Så långt är allt väl.

Tyvärr kan jag omöjligt få fler timmar på extrajobbet då vi arbetar med säkerheten under fotbollsmatcher, konserter och festivaler. Sådana festliga tillfällen är begränsade till sommartider plus någon gång då och då resten av året. Med andra ord är det inte ett jobb jag kan försörja mig på. Tyvärr.

Men nu till problemet. Och problemet är inte att jag inte kan försörja mig på extrajobbet. Problemet är istället A-kassan och deras regler.

Som arbetslös får man stämpla i 300 dagar. Av dessa dagar finns det en möjlighet att använda 75 stycken av dem till att stämpla upp en deltidstjänst till en heltidstjänst. När de 75 dagarna är slut har du två alternativ. Antingen jobba vidare på deltidstjänsten och överleva på den lönen, utan hjälp från A-kassan (vilket är ok, du ska ju inte kunna jobba mindre än alla andra men ändå få en ok ersättning). Alternativ två är att du måste säga upp dig på deltidsjobbet och vara helt arbetslös.
Ok, du hänger med så här långt?

Omsätter vi det här till min verklighet blir det så här:
Under en min arbetslösa månad har jag arbetat en kväll. Alltså 3 arbetslösa veckor plus en vecka där 6 dagar var utan inkomst och en dag med inkomst.
Enligt A-kassans regler blir detta 3 hela ersättningsveckor och en vecka där jag arbetat deltid. Alltså drar de 4 av de 75 dagarna under den veckan. I den takten är snart de 75 dagarna slut och jag tvingas säga nej till de jobb jag blir erbjuden.

Detta innebär också att jag måste tacka nej till andra erbjudande som inte innebär minst 5 arbetsdagar alternativt som innebär en så hög lön på få timmar att jag inte behöver stämpla resten av den veckan.

Som arbetslös får jag heller inte dra i gång en hobbyverksamhet, en så kallad bisyssla. För att få en sådan godkänd och kunna stämpla samtidigt krävs det att jag drivit bisysslan i minst ett år bredvid en heltidstjänst. Jag får heller inte tjänat mer än strax under två tusen kronor i veckan på sysslan.
Så om jag under min arbetslöshet lär mig sticka till exempel och sedan sälja dessa tröjor – ja då blir jag av A-kassan. Så får jag verkligen inte göra.

Borde det inte vara så att jag blir av med lika mycket pengar som jag tjänat. Säg att jag säljer en tröja för en femhundring på måndagen. Då borde jag bara bli av med ersättningen för måndagen men inte för resten av veckan. Eller?

Är det så vi människor ska peppas och känna arbetssug? Är det så vi ska hitta arbetslust och kraft? Vore det inte bättre om reglerna såg till att det lönar sig att arbeta, även om det bara skulle vara en dag i veckan?
Att arbeta och alltid göra rätt för sig ska alltid uppmuntras. Det ska inte vara krångligt och snårigt att försöker försörja sig på egen hand. Det är då vi lägger oss på soffan och låter latheten ta över. Det är också då samhället, indirekt, uppmanar folk till att jobba svart samtidigt som de stämplar. Och det är då vi tappar samhällsansvaret. Helt och hållet.

Ge människor en chans och möjlighet till att tänka själva. Med regler som bara skriker nej får vi aldrig något vettigt gjort.

Så vad säger ni, dags att ändra reglerna och försöka få färre ett titulera sig som arbetslösa?

Förändringssugna kramar
//Nina

En kamp som lönade sig

Några av er kanske har några vaga minnen om ett inlägg som rörde en viss skola i Göteborg. En fullt fungerande skola där både elever och lärare trivs. En skola som är sinnessjukt bra. Men också en skola som tjänstemännen (läs sektorchefen Anders Andersson) ville smula sönder.
Vilda protester, många möten och mediebevakning blev resultatet. Men Anders Andersson gav sig inte utan gav sitt förslag vidare till nämnden i SDN. Det såg mörkt ut. Mycket mörkt till och med. Och efter klantfjanten Anders Jonells blogginlägg blev jag mörkrädd. Hur tänker dom? Hur resonerar dom? Vad håller dom på med egentligen?

Men i går visade det sig att vår kamp inte var förgäves. Dom, fritidspolitikerna, hade lyssnat på oss och tagit sitt förnuft till fånga. Och i går kväll klubbades det att skolan får inte bara vara kvar den blir till och med utökad med en årskurs.
Hurra för demokrati när den fungerar!

Tack alla som stått ut med mina frågor och tjat. Tack Paggan och tack Federley. Och stort jävla tack till alla som kämpat. Vi har visat våra barn att det inte alltid är så långt till makten och att politik inte är hopplöst.
Fy fan vad vi är bra.
Tack.