Björn Gustavsson ger svar på tal.

Till de berörda kontrollanterna i förra inlägget. Det här är vad jag vill säga er: Fantastiska kramar //Nina

Västtrafik klampar runt i klaveret.

Filmen med spårvagnsresenären Jeanette Halldin är aktuell. Den väcker känslor och bygger på agget många redan har mot Västtrafik och dess kontrollanter. Och det är så enormt mycket som går snett här.

I grund och botten är det regeln som Västtrafik har angående betalning. Det första du ska göra när du går på buss eller spårvagn är att betala. Ska resan betalas med SMS-biljett måste du fått svars-SMS innan du går på. Ok. Låter logiskt på pappret.
Men i verkligheten kan det gå till på lite andra sätt. Kanske måste du springa för att hinna med vagnen? Det kan då bli lite jobbigt att samtidigt rota runt efter ditt kort eller skicka SMS. Många gånger hittar man inte kortet precis när man går på utan måste gräva runt i väskan några minuter. Andra gånger är vagnarna så överfyllda att du inte har en suck att nå fram till automaten. Och i vissa fall krånglar SMS-systemet. Men hur som helst. De allra flesta vill göra rätt för sig och gör också det. Att utgå från att alla är bedragare är ett sorgligt sätt att leva.

Val av kontrollanter är inte direkt något Västtrafik har lyckats med. Nästan alltid är det människor som verkat tappat förmågan att le, vara trevliga och som älskar sin uniform lite för mycket. Hur svårt kan det vara att gå ombord och fråga efter färdbevis på ett trevligt sätt?

De som utbildar kontrollanterna måste vara stollar. För hur i hell kan de missa lära ut den lilla finessen med fingertoppskänsla? Jag jobbar själv ibland som vakt och vet hur mycket smidigare det blir om man är lite lyhörd och human.
Kan förvisso vara så att kvinnan inte betalade omedelbart. Men än sen? Hon betalar innan kontrollanterna frågar efter färdbevis. Hon betalar för den resa hon gör, oavsett när under resan betalningen görs. Spill inte tid, energi och pengar på att tillrättavisa någon som åtminstone försöker. Paragrafryttare har vi tillräckligt av.

När Västtrafik insåg att de måste göra något åt situationen. När youtubeklippet spred sig som en odör, ja då kallade de till en presskonferens.
Bra tänkte jag. Nu kommer de kanske meddela att de berörda kontrollanterna fått sparken och vi alla är välkomna att åka spårvagn i lugn och ro. Men ick då. För Västrafik till och med tyckte kontrollanterna skötte sig bra. BRA?

Nej Västtrafik. Ni hade chansen att en gång för alla vända något hemskt till något bra. Men vad väljer ni? Ni väljer att spika ännu fler spikar i kistan. Grattis. Något sådant korkat var det länge sedan jag fick ta del av.

Men det finns också ljusglimtar i den annars rätt nattsvarta historien. Det finns människor som bryr sig, som tänker mer med hjärtat än med batongen och som fortfarande kämpar för rättvisa. Och det är värt mycket. Mycket mer än en sketen spårvagnsbiljett.

Andra som skriver om händelsen: GP, Nollsunlight, Jöran Fagerlund, Life According to Chip, Gessleman SVT, GT och Nytt24.

Snälla kramar //Nina

SL älskar alla

Rulla med i prideparaden och visa att du är en av alla oss som kämpar för kärleken. Du gör det lättast genom att ladda upp din profilbild på pride.sl.se. Måste erkänna att SL här har visat stor styrka med sin kampanj "SL älskar alla". Och jag som tyckte Västtrafik var fina som körde med dom små flaggorna längst fram på alla bussar och spårvagnar. Det är helt klart lite festligare i huvudstaden.

Lura till dig en extraslant på bussen.

Två av vuxnas största laster, bekvämlighet och lathet, ligger till grund för mycket onödig bilåkning. För visst är det så mycket lättare att brumma iväg i ett bensinmonster än att ta sig ner till hållplatsen, passa avgångstider och lyssna på sura busschaufförer. För att inte prata om hur bekvämt det är med bil när det kommer snö, kyla och regn. Välsignade bil. Inte nog med att den tar vuxna till och från jobbet, till pizzerian och till joggingrundan. Den ser också till att våra allt fetare barn kommer till träningen, skola och kalasen i Bushuset. Perfekt.
Men om man vill få vuxna att lämna bilen hemma, åtminstone ibland, hur gör man då?
Jo, man gör som Västtrafik och använder sig av en välkänd advokat, barns tjatförmåga och en stor portion list.
Kolla in på meramånadspeng.se och se själva hur man på ett smart sätt kan ta vägen via barnen för att få som man vill.

Ont om tid? Då kommer här en snabbgenomgång. På meramånadspeng möts du upp av gamle Leffe som hjälper dig (om du är barn) att förhandla upp din månadspeng. Det enda barnen ska göra är att åka mer kollektivt. På så sätt sparar föräldrarna in på bensinpengar. Pengar som barnen då kan få en del av. Hurrey.

Ja. Men då så. Bra gjort alla inblandade på Forsman & Bodenfors.

Kram
//Nina

The Tram Session.

I England spelar musiker akustiskt i taxibilar och kallar det för Black Cab Session. I Göteborg heter det The Tram Session och utspelar sig följaktligen på spårvagnar. Ett initiativ taget av Jerry Boman och Anna Flytström som är värt någon form av pris tycker jag. Åtminstone en applåd som kommer här klappklappklappklappppppi!

Den här typen av aktiviteter värmer och går rätt in i hjärtat. Det är naket, ärligt och enkelt. Och billigt. Något alla marknadsförare, planners och kreatörer kan ha i åtanke när nästa kampanj ska utföras.

I går var det Universal Poplab som tog en tur på vagnen. Det såg ut så här:


Andra deltagare är bland andra Räfven


Dapony Bros


Bonnie & Clyde


och Detektivbyrån.


Puss!
//Nina

Två killar med kondom blev för mycket.

Har du något emot att titta på en tjej som visar dig vad hon tycker om att göra? Eller varför inte ta en glutt på när två unga killar sätter på en kondom?
Du behöver inte slinka in på en bakgata, du behöver inte gå en torskfylld gata nä inte ens göra något olagligt. Skicka ett sms och få filmen direkt till mobilen.
Är du en porrtittare av rang och tycker detta låter fantastiskt är jag rädd för att göra dig besviken. Du kommer inte få se något sexigt alls. Däremot hoppas Umo att ungdomar ska lockas till deras hemsida. Och förmodligen lockar det fler än bara ungdomar. Mig till exempel.

Umo är lite som en ungdomsmottagning fast på nätet. Och sånt kan inte samhället få för mycket av med tanke på sexualundervisningen i skolan. Så här ser era äggstockar ut, här är sädesröret i penis. Ja ni fattar.

Men skit samma. Västtrafik, dom gamla hängbukssvinen, tycker annat.
Meningen var att kampanjen skulle gå på bussar och spårvagnar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Men icke sa Nicke. I Göteborg är gubbarna tydligen nått så grymt bögrädda att dom sätter stopp för det hela. Fast inte helt och hållet. Bara för trevliga killar som gör trevliga saker med varandra. Usch och fy säger gubbtrafik. Men Smarr smarr att få se en skön tjej.

Va fan. Nu skriver jag för mycket igen. Kort och gott. Ta bort gubbtrafik så jag kan sluta skriva om dom.

//Nina

När ska tupparna bli ödmjuka?

Detta handlar inte enbart om SJ. Men dom är ett gott exempel. Eller dåligt exempel om man så vill.
För hur mycket kan ett företag slå sig på bröstet och tuppa upp sig utan att leva upp till allt det goda?
Hur många SJ-annonser har vi inte läst det senaste som bara handlar om uppblåstbart skryt? Alldeles för många om du frågar mig.

Nä visst, dom säger inte rakt ut "Hellsike va bra vi är". Bara nästan. Och ja. så kan man säga. Om man är precis så bra som man säger. Men är SJ det?
Om jag vore SJ, skulle jag förhoppningsvis vara ödmjuk. Om vi säger så här. Om du alltid vore sen. Alltid lät folk vänta utan rimlig ersättning. Om i de flesta fall vore hyfsat svårt att få tag på dig. Och när någon väl fick tag på dig kostade det skjortan. Skulle du sälja dig som störst, bäst och vackrast? Det hade inte jag.

Ett annat exempel. Jerlov har gjort ett bra jobb med att få Västtrafik att låta riktigt mänskliga. Som om dom faktiskt brydde sig om både dig och miljön. Hur möter dom upp det? Jo genom att stänga spårvagnsdörren i ansiktet på dig. Genom att låta en busschaufför fräsa åt dig. Genom att låta dig vänta ute i kylan cirka 40 minuter längre än vad du borde göra.
Jag säger så här. Jag skulle vara ödmjuk.

Vad säger ni själva? Varför satsar inte tupparna på snällhet?

//Nina