Reklamfilmen togs bort från Youtube sekunder efter jag skrev det här inlägget. Nu får ni hålla till godo med artikelfotot.
Jag är inte den som är den. Pryd och jag är inte alls vänner, vi hör inte ihop över huvud taget när jag tänker efter. Det här hör alltså till undantaget, idag blev jag nämligen upprörd över den här reklamfilmen. Nej inte upprörd, utan jävligt förbannad. Ja, Hitler var en massmördare. Japp, AIDS är en dödlig sjukdom som många dör av. Men (MEN!) de som bär AIDS är inte massmördare. Så det så.
Den här kampanjen tar ett smygkliv över min gräns. Främst för att jag tycker att den är kränkande. Har jag fel?
Det finns en handfull copywriters i Sverige som det skrivs/pratas om i både tid och otid. Visst har denna handfulla skara förtjänat sitt rampljus men det kan också bli lite tjatigt. Lite trångt. Därför blåser jag i dag i fanfartrumpeten i Mattias Åkerberg ära. (ja Mattias läser vi också mycket om. Men Mattias är kanske världens mest ödmjuka honungsmänniska girlsen känner till.) I dag hyllar jag inte mannen Åkerberg för hans skrivande eller för hans åsikter eller kunnande. I dag hyllar jag honom helt enkelt för att han lyft fram en betydelsefull och högst begåvad man. Mannen heter Petrus Kukulski och får här ett bombastiskt stort jubelsmatter för sitt sätt att skriva, för sin kreativitet och för sin känsla. För väldigt få människor har jag känt så mycket för, skrattat så mycket med och samtidigt fått så ont i magen av ångest tillsammans med som just Petrus Kukulski och hans böcker. Detta var inte tänkt att bli någon lista över arbeten han utfört så nu lämnar jag hans arbete därhän och avrundar helt enkelt med rungande hej. Hej till Petrus. Hej till Mattias. Och hoppas på att den handfulla skaran nu blir lite bredare, lite luftigare och lite mer intressant.
Ett mål behöver inte vara snyggt. Det behöver inte gå till någon topplacering på Youtube och jordens alla sportkanaler. Inte heller finns det krav på att målet ska vara mästerligt. Allt som behövs är att bollen tar sig över det vita målsträcket. Det är allt. En som verkligen bevisade detta igår var såklart Zlatan. Och herregud så han bevisade. Det spelar faktiskt ingen roll att det inte var så mycket mer han gjorde igår. För i dag (liksom alla andra dagar) älskar jag skånepågen.
Zlatan visade inte bara att han är värd sin gulblåa tröja, han visade också att det är fullt möjligt att skapa sig en framtid på egen hand. Utan att bränna bilar. Utan att kasta stenar mot räddningstjänsten. Och utan att klaga på sitt boende i förorten. Det ni, snorungar på Hisingen (med flera ställen). Hade inte det vart något att ta efter? Ni verkar ju vara fulla av energi, påhitt och kraft. Varför gör ni inte något bra utav det istället? Satsa allt ni har på något ni gillar. Öva, kämpa och slit. Vill ni något mer era liv, så visa att ni fixar det. För just nu visar ni bara att ni är ett gäng bortskämda gnällspikar. Jag menar inte alla kommer bli fotbollsproffs. Det vore ytterst märkligt. Men du där som gillar att måla graffiti kanske blir kulturarbetare, gifter dig med en syslöjdslärare och bosätter er i Majorna. Du, ja du där som kastar dom allra största gatstenarna kan börja kasta diskus och blir en stjärna i Bulgarien. Eller bli plattsättare och förgylla våra gågator med kullersten. Och du där borta med tändaren i högsta hugg. Ja du kanske blir fakir och få uppträda för hela kungafamiljen på Viktoriadagen. Vem vet.
Men ta tag i era liv för det är ingen annan som kommer att se till att du blir nöjd med det. Hur bra tror ni Zlatan (eller piggsnöret Elmander, ursinnet Mellberg eller kämpen Safari för den delen) hade varit i dag om dom ägnat sig åt fånerier som bilbränning och stenkastning? Just det. Inte särskilt bra. Kom ihåg att målen behöver inte vara snygga, men in ska dom.
Oj förlåt. Det bidde lite mycket nu. Men det går inte att stoppa mig. För jag har precis hittat Alexnader Marcus nya video och jag lovar, den är inte från denna värld. Magisk. Makalös. Bättre än en himmelsk röra. Och ni som trodde kungen av pop var död. Ha. Han är precis född.
Igår, hemma i min sjuksäng, tog jag mig en glutt på Project Runway. Efter att deltagarna hade skissat, tygshoppat, slitit sitt hår och gråtit krokodiltårar kommer en man in i skaparrummet. Ni vet han, den där härliga pricken som ska bedöma deras påhitt innan juryn bestämmer om det är bra eller anus. Vid ett tillfälle ger han en designer ett gott råd "Make sure you edit yourself". Eller, som girlsen (och många andra) skulle ha sagt "kill your darlings".
Tänk om den där härliga runwaysnubben hade kommit in vid skapandet av den här logotypen. Vad bra det hade kunnat bli.
Förutom att en utav dom har gjort snuskig bra musik är skillnaden inte så stor. Man kan också säga att utseendemässigt har inte mycket hänt i Tyskland dom senaste hundra åren.
PS. Vi har fortfarande inte fått något svar på kärleksbrevet.
Känner ni i luften? Vibrationerna, spänningen och kärleken. Känn efter en gång till. Så ja nu fick du också den förnöjsamma känslan. Känslan av lördag. Känslan över att landets herrar i dag tar en seger mot Ungerns herrar. Precis den känslan. Behåll den. Njut. Skratta. Dansa. För det är i dag det gäller. Vinna eller nästan försvinna. Fotbolls VM nästa sommar eller inte för Sverige del. Eller som man kan säga på ett annat språk. Det är Dead or Alive som gäller. Kom igen. Nu tar vi dom.
Vad ska ni göra ikväll? Själv hade jag gärna tagit en tur på dangolvet men förblir hemma i soffan med ond hals. Men ett danstips är klubbenThe Staion som kör sista lördagen varje månad på Jazzhuset. Ska ni unna er något, är detta rätt sak att unna sig. Garanterat.
Det finns en del luriga ord. Ord som uttalas eller låter lite annorlunda än vad dom stavas. Journalist t ex. Och vattkoppor. Eller vattenkoppor som dom flesta säger. Jag brukar inte vara någon företrädare för att skriva grammatiskt korrekt efter konstens alla regler. Hellre en skön känsla i texten än alla rätt i tempusböjningprefektpresenssyntax. Nu menar jag inte att man ska få skriva hur som helst och helt uppåt väggarna, nä då brukar den sköna känslan rätt fort pipa iväg. Jag menar att det finns grader av fel men väldigt ofta går det lätt att fixa till felen. Det finns ingen anledning att spika upp en copywriter på ett kors till allmän bespottning för att denna har missat en bokstav, en punkt eller en tempusböjning. Det är lätt hänt och det är också därför det finns korrläsare. Eller åtminstone därför en text ska läsas av minst en person extra innan tryck. Men frågan kommer då till SCP. Hur kunde vattenkoppor ramla mellan stolarna? För inte var ni flera stycken som läste den här texten utan att reagera. En annan fråga, varför heter det vattkoppor?
UPPDATERAT. Från en Fredrik. "Vattkoppor" är huvudformen, men "vattenkoppor" är inte fel. Se själv i SAOL:
http://sok.saol.se/pages/P1064_M.jpg
Jag skickade helt enkelt en fråga till Svenska språkrådet. Nu ska sanningen grävas fram :) Här har vi verkligen bevis på att ett ord kan beröra. På lite olika sätt.
Förmodligen sommarens sista varma dag och min första dag som arbetslös. Igen. Det där med att harva runt på A-kassa och Arbetsförmedlingen är inte riktigt min grej (det kan du läsa om här). Det är inte där jag vill göra karriär. Det är inte så jag vill leva mitt liv. Och det är verkligen inte där jag får utlopp för min kreativitet. Däremot är det där jag får utlopp för min ilska, min bitterhet och det är där jag låter all min vrede rinna ut som fisar i en tältduk. Så här gick det idag: Amssurtant ”Men vad är du för nått egentligen?” Jag, ännu inte alltför uppgiven ”Copywriter. Jag är copywriter.” Surtanten tittar på mig över sina läsglasögon från Shellmacken ”Men sånna jobb finns väl inte, det har jag aldrig sett. ” Hon knappar lite på tangenterna och fortsätter ”Nä, vi har inga sånna jobb men det finns ett jobb som receptionist i Stockholm.” Japp. När solen slutar skina kan yrket copywriter skina med sin frånvaro. I alla fall om du frågar häxan surtant på Ams.
.jpg)
