Join the dark side

Reklam vars innebörd är rädda världen, utplåna dumma människor eller låt alla djuren för evigt skutta i grönska har en sak gemensamt: de är väldigt sällan roliga.
I hopp om att vi ska bli tokrädda är det inte helt ovanligt framtiden målas i skräckens färger och torterade djur fläks upp till höger och vänster.

I bästa fall hoppar någon över skrämselpropagandan och gör istället något snyggt i Photoshop.

Men i allra bästa fall får kreatörerna faktiskt göra sitt jobb. Och då kan det faktiskt bli så här bra.
För visst känns det lite mer lockande att släcka lampan när självaste Darth Vader ber om det?

Svarta kramar
//Nina

Alla till Ullevi

En evighetsväntan och en längtan större än ett världshav är snart över. Om cirka 2 timmar sjunger vi tillsammans och gläds åt att den blåvit kamratskapen. Snart. Mycket snart blåser domaren i pipan och årets hemmapremiär sprakar loss.
Äntligen.

Kamratkramar
//Nina

Gilla, dela & försvinn

Det här inlägget vänder sig till dig som ansvarar över ett varumärke på Facebook. Du som sitter där och hittar på käcka gilla & dela-tävlingar om dagarna som om det inte fanns någon morgondag.
Till dig vill jag bara fråga en sak: VAD HÅLLER DU PÅ MED?

För inte nog med att du pular med olagliga tävlingar som strider mot Lotterilagen, tävlingarna saknar ju dessutom helt grund för sin existens.
För hur tänker du? Att det är görabra för ditt varumärke att en massa människor som egentligen inte bryr sig ett skvatt om dig ändå tvångsgillar din FB-sida? Varför då? Vad vinner du på det? Det enda som händer är att du förvandlas till ett själsligt spam.

Tänk i stället på vilka du vill kommunicera med och varför. Vad får dina fans för att de gillar din sida? Hur kan du vara intressant och fördjupa relationen med dina kunder?

Att finnas på Facebook är inget tvång. Men finns du där ska du finnas där av en anledning. Och den anledningen bör inte vara att du ska skräpa ner alla flöden med en massa tramslotterier till höger och vänster. Ta istället vara på dina kunder och vårda dem. Det brukar du väl ändå tänka på i andra sammanhang?

Facebook och andra social medier kan vara din främsta tillgång i din marknadsföring. Här har du chansen att lära känna dina kunder och de dig, här kan du sprida ditt budskap utan att det behöver kosta skjortan. Men se till att göra det under ordnade former. Bakom all marknadsföring bör det ligga en tanke, en idé och en känsla. Så även på Facebook. Och jag kan lova dig att alla varumärken jag följer som kör en gilla & dela-tävling kommer försvinna i rykande fart från mitt flöde.

Det var allt jag hade att säga dig som sitter med ansvaret i knät. Tack för din uppmärksamhet.

Gillakramar
//Nina

En sågning av det ni älskar

Tommy Nilssons påstådda namnbyte spred sig likt en skogsbrand i Australien. På Facebook delades artikeln hej vilt och, åtminstone i mitt födde, skrattades det ganska rått åt det nya namnet – Black. På Twitter var det mest spekulationer. Vad gör han reklam för? AIK var en het kandidat men framåt eftermiddagen lutade det åt Marabou Black.
Det var en viralspridning som heter duga och när denna dag påbörjades var det nog få som missat nyheten. Åtminstone av de som är aktiva på Facebook och/eller Twitter.
Så långt allt väl.

Idag kunde vi slappna av och några kunde stolt säga "vad var det jag sa?". För nu kom svaret: Marabou Black. Måste säga att det kändes lite snopet. Happ. En choklad med lakritssmak. Jag förstod först inte kopplingen men det beror enbart på att jag helt har missat att Marabou Black har kommit, gått och nu ska komma tillbaka till butikshyllan (eller om den legat där hela tiden). Precis som Tommy Nilsson himself.

Några saker som stör mig med den här pr-cupen ni alla älskar är:
Tommy Nilsson är för mig en väldigt ointressant artist. Att han väljer att kalla sig för Black rörde mig inte i ryggen. (ja, det är mitt problem. Alla ni andra verka tycka det var av högintresse)

Enligt Forsman & Bodenfors, som ligger bakom hela PR-tricket, beror spridningen på att Tommy är folkkär. De säger "Många fick nog en känsla att det var konstigt att se honom på det här sättet och med det här namnet."
Så kan det säkert vara. Men kanske snarare att folk tyckte det var så konstigt att det var helt ok att skratta åt Tommy. Göra honom till ett skämt. Och tittar man på bilderna säger de samma sak. Stylingen/sminket känns rätt klantigt.

Var det verkligen av respekt och någon form av kärlek som man gjorde så här med Tommy? Känns mer som att han får världens fetaste töntstämpel och som att han fick gestalta den ensamma och mobbade eleven på en skolgård full av elaka barn. Inget som ger chokladen en positiv stämpel.

Lockar Tommy Nilsson till att äta choklad? Inte för mig. Snarare tvärtom. Allt jag tänker på är en medelåldersman som ser ut att vilja vara ung och farlig. Ni vet en sån där som på ett konstlat sätt säger fett och ballt.

Tänker också att Tommy Nilsson kanske saknar rampljuset och valde mellan Maraboureklam eller medverkande i Mello. Kanske det sistnämnda stämmer in mer på en folkkär artist?

Visst är det kul när folk kan bjuda på sig själva. Dessutom lär mannen i fråga fått en rejäl slant för det. Frågan är om han hör alla skratt bakom ryggen?

Så tyvärr. En PR-kupp med Tommy Nilsson skänker ingen vidare god smak. Däremot ett bevis på styrkan i sociala medier.

Kladdiga chokladkramar
//Nina

Läs mer här: Resumè, GP, Expressen, SVD, DN och Dagens Media.

Fight for Everyone

När The Leisure Society får säga sitt blir det mys för öronen och hallon för ögonen.
Så kan det gå.


Alla kramar
//Nina

Tankar till de gamla

När vi är små och under vår tid som barn är vi i ett extremt behov av att någon stabil vuxen tar hand om oss. Ger oss kärlek, trygghet och omtanke.
Förhoppningsvis växer vi upp. Vi klarar oss själva och kan i vår tur ge kärlek, trygghet och omtanke till någon annan.

När vi sedan blir äldre och sjukare kommer vi tillbaka till ruta ett och behöver återigen den där stabila vuxna som tar hand om oss. Inga konstigheter.

Men varför är det då så många äldre som gråter om nätterna för att blöjan är nerkissad, som inte får tillräckligt med hjälp utan ligger hemma och mest bara väntar på döden. Och varför är det då så många äldre som sällan eller aldrig har någon att dricka kaffe med i lugn och ro?

Varför är det så svårt att bygga större kollektiv, som inte känns som ett sjukhus, där äldre i behov av viss vård och hjälp kan bo för en skälig penning.
Varför är det så svårt att anställa lämpliga människor vars uppgift är att se till att de äldre har det bra?
Varför är det så svårt att prioritera och ta hand om dem som en gång har tagit hand om oss?
Varför är det så svårt att inse att även äldre behöver fylla sina kvarstående dagar med kärlek, trygghet och omtanke?


Väldigt gamla kramar
//Nina

Kan man annat än att älska Håkan?

Inga ord är vackra nog för att förklara hur bra han är.
Så... Kram på dig

Att trampa på de HIV-smittade och alla världens kvinnor

Nanna på Sveriges Radio är arg. Hon är piss off på alla män som idag har grattat en eller flera kvinnor då det som bekant är Internationella kvinnodagen. Radioinlägget har idag fyllt mitt FB-flöde och folk är lysriska. De tycker Nanna är en klok och smart kvinna. Det är hon säkert också. Men inte just idag. För idag har Nanna kläckt ur sig det dummaste jag hört på länge. För enligt Nanna är ett grattis den 8:e mars som att säga till en hiv-smittad på Världsaidsdagen.

Men vi backar tillbaka lite, till argheten.
Måste folk bli arga hela tiden och på allt? Att du blir skitförbannad på någon som kallat dig för hora är helt i sin ordning. Den människan ville dig inget gott utan är för korkad för att veta bättre. Så rasa på.
Men om någon faktiskt enbart vill vara snäll. Ge dig uppmuntran och berätta att hen tycker om dig, är det då ok att bli arg? Att säga grattis betyder att han eller hon tycker att du är värd att firas. Att du är något värdefullt. Det kan du väl ändå inte bli butter över?

Jag förstår vad du menar, Nanna med flera. Kvinnodagen finns för att uppmärksamma problemet med att kvinnor inte får samma villkor som männen. Det är viktiga frågor som inte bör tramsas bort.
Men vad gör det om det finns män som även passar på att fira kvinnan? Gör det någon skada verkligen?
Med kärlek och respekt kommer vi nå jämställdhet, även om det tar ett tag. Att gapa, sura och skälla kommer däremot inte leda oss framåt. Snarare tvärtom.

Så hoppar vi fram igen då till själva uttalandet. "Som att säga grattis till en HIV-smittad på Världsaidsdagen".
Hur tänkte du här? Att vara kvinna är en fröjd. Att vara HIV-smittad är rena motsatsen.
Genom det oerhörda osmakliga uttalande säger Nanna att vara kvinna är lika hemskt som att vara HIV-smittad. Det är jag rätt övertygad om att inte en enda HIV-smittad håller med. Och inte jag heller. Tycker det är gött och fint att vara kvinna. Inte alls som att få ett livsfarligt virus, bli allvarligt sjuk, se människor bli rädda för mig och sen slutligen dö.

Låt oss både fira kvinnor och lösa de jämställdhetsproblem som finns. Och låt oss göra det utan att höja rösten, utan att kalla kvinnan dödssjuk och utan att trampa på andra.
Det tycker jag är värt ett grattis – alla dagar.

Länk till radioklippet.

Internationella kvinnokramar
//Nina

Är det nu vi fått nog?

Är det nu vi vägrar ta mer skit? Är det nu vi kommer säga ifrån? Är det nu det kommer att hända?
Är det nu, män som kvinnor, kommer börja behandla varandra med respekt? Är det nu vi kommer ställa upp för varandra? Är det nu vi kommer reagera och stå upp för varandra?

Är det nu vi har fått nog?
Jag hoppas det.


Är det nu du får en kram? Ja det är det!
Kram
//Nina

Reklam är livsviktigt

En del kampanjer är ruskigt roliga. Andra så snygga att ögonen torkas ut. Och inte ska vi glömma av de välskrivna som rör om bland dina nerver, de smarta som skakar om sinnet och de informativa som släcker törsten av kunskap.
Men sen finns det de som mer eller mindre är livsnödvändiga. Som den här stortavlan från The University of Engineering and Technology i Peru. Deras byrå MAYO DRAFT FCB Lima har lyckats ta fram den första reklamskylten som producerar dricksvatten av luftfuktighet. Hur bra är det inte det på en skala?

Frågar du mig är detta ett praktexemplar hur bra det kan bli när hjärtat och medkänslan får vara i det kreativa skapandet. Då behöver det inte vara särskilt roligt eller snyggt. Bara vara väldigt väldigt välbehövligt.

Viktiga kramar
//Nina