Dagen då Malin Lernfelt lärde sig allt om Twitter och journalistik

På Twitter har det idag pratats mycket om GP´s ledarkrönika, Malin Lernfelt. Man skulle kunna säga att det har vart en intressant utveckling i tre delar.

Del 1. Dags att SJ börjar twittra.

Här skriver Malin om att hon och hennes familj har vart i London. Tyvärr fick dom lite problem med att komma hem då det rådde fullt snökaos. Givetvis tråkigt när sådant händer.
Väl på plats upptäckte hon och hennes medresenärer hur galet bra det kan vara med Twitter. För Gatewick Twitterteam skickade ut information om snöläge, när flygen beräknades lyfta/landa och svarade på frågor, dygnet runt. Mycket bra. Och det är just det detta som Malin sedan efterfrågar av både SJ och Västtrafik.

Hon kommer hem, skriver ledaren ”Dags att SJ börjar twittra” och den blir publicerad. Problemet är bara att SJ har funnits på Twitter ett bra tag och så vitt jag vet fixar dom jobbet hyfsat bra.
Detta var orsaken till en hel del skratt. En journalist borde verkligen ha större koll på hon skriver än vad just GP-bruttan hade.

Den stora frågan var, när skulle hon upptäcka sitt misstag och vad skulle hon göra åt det.

Del 2. Twitter hjälper resenärer.


Jodå. Efter ett tag insåg Malin att ett fel begåtts. Hon skriver om rubriken till ”Twitter hjälper resenärer” och lägger till en ingress.
Hon skriver ”Jag ber om ursäkt, SJ. Rätt ska vara rätt. Också ni har en twitterverksamhet. Men den är bara öppen vardagar 9-16 och uppfyller inte kraven för resenärer som fastnar under helger och övriga tider”. Hon gör också om lite i slutet av ledaren och klagar där på ”öppetiderna” hos SJ´s- och Västrtrafiks twitterkonton. Visst vore det bra, om dom svenska företagen hade tid och ekonomi för att ha personal som twittrar 24/7. Men nu kanske dom inte har det, eller så prioriteras annat. Vad vet jag.

I detta skede skaffar Malin Lernfelt också ett alldeles eget twitterkonto. Bättre sent än aldrig.

Del 3. Förlåt. Men Twitter är en sandlåda.


Nu börjar det bli riktigt intressant. Här erkänner Malin att hon gått in på SJ.se, inte hittat något om att SJ finns på Twitter (vilket är anmärkningsvärt eftersom denna sida finns) och därför antagit att Statens Järnvägar inte twittrar. Mer research än så behövs inte för att arbeta på GP.
Nu går hon på som om ingen morgondag alls skulle dyka upp. Twitter är ett ställe som kan liknas med en sandlåda, rena rama mellanstadienivån och hon tycks tycka att det är ytterst märkligt att folk reagerar på hennes slarv. Hon skriver överlägset och fånigt. Och då ska vi komma ihåg att denna kvinna har vart med eget konto i kanske tre timmar. Vilket kan liknas vid hennes tidigare gedigna research.

Jag skulle vilja ge alla feltrampare ett råd, visa lite jävla ödmjukhet! Att känna sig så trängd att man måste gå till upprustning och strunta i hur man låter och vad man säger, det är ingen bra egenskap.

Att hon sen använder sig av smilyes i sin krönika är en smaksak. En dålig smaksak om du frågar mig men det kan vi prata om en annan gång.

Kram!