onsdag 29 december 2010

japaner vet då hur brösten ska tas.


Det är svårt att inte gilla japaner när reklamfilmer som denna poppar upp. Totalt avskalat från sexanspelningar och mystiska leenden. Bara sockersött och lite galet. Dessutom har Lalan den allra bröstgulligaste hemsida du kan tänka dig. Det är bara att lyfta på hatten (eller passar det bättre att lyfta kjolen?), kanske för sista gången i år.

Äsch. Vi tar en till:




Hemsidan.

kram

tisdag 28 december 2010

Flash Projection




Hela världen är full av kreatörer. Några är rasande bra mest hela tiden, några är det ibland och resten är typ klara för Sverkers soptunna. Vilken av dom två första alternativen som kreatörerna bakom denna Flash Projection tillhör vet jag inte. Men däremot vet jag att det blev satans så bra. Kul idé, spännande tänk och bra utförande. Ja, detta är en av idéerna jag själv gärna hade kommit på. Men nu riktar vi allt ljus på tyska Serviceplan, för det är på den byrån vi hittar kreatörerna bakom Flash Projection.

Kram

måndag 27 december 2010

Lite hit och dit.


En dålig bloggare är precis vad jag har vart över jul. En alldeles dyngjävulsk dålig bloggare. Råder bot på detta nu och hälsar ett försenat god jul och ett för tidigt gott nytt år. Alla nöjda med det?

Kram på er alla. Ni är fantastiska!

tisdag 21 december 2010

Sälj grej med tjej, dagens tips.



En väldigt underhållande man, en sån där man blir glad av ni vet, har börjat blogga. Bloggen heter Sälj grej med tjej och det är inte svårt att lista ut vad den kommer att handla om. Läs den gärna. Det var allt.

Kram

fredag 17 december 2010

Duncan Hines och trasiga människor




Reklam där frukt dansar, köttbitar pratar eller som i det här fallet - cupcakes som sjunger tycker jag överlag är riktigt äckligt. Maten ska vara stilla, tyst och totalt sakna hår, munnar och känslor. Men om vi hoppar över just den lilla detaljen och går direkt på sak här nu då. För hur i hell kan denna film för amerikanska Duncan Hines bli anklagad för rasism? Hur är folk funtade och ska vi verkligen ge dom rätt? Det är ju tragiska och trasiga människor som tror att dom räddar världen genom att vara ruskigt PK. Men visst, vi kan väl sluta använda färgerna svart, vit, gul, och grisrosa. Vi kan väl alla gömma oss bakom kulisser - för säkerhetsskull.
Snälla kom igen och kramas lite istället. Eller gå och göm dig.

Muffinskram

onsdag 15 december 2010

Snällt i Schweiz



Ja, den är ultragullig och får varenda djurvän att vilja klappa päls, andas in djurdoft och gosa mule.
Ja, "Respect nature and some day nature will return the favour" är en tänkvärd slogan utan att den blir klibbig och för mycket.
Ja, jag är medveten om att hemsidan för Migros inte alls andas samma känsla som filmen.

Me va tusan. Jag föll pladask för filmen och budskapet, framtaget av Jung von Matt.
Så enkelt var det. Och nästa gång jag måste hitta en super market i Schweiz vet jag exakt vad jag ska söka efter.

Kram

måndag 13 december 2010

Dagen då Malin Lernfelt lärde sig allt om Twitter och journalistik

På Twitter har det idag pratats mycket om GP´s ledarkrönika, Malin Lernfelt. Man skulle kunna säga att det har vart en intressant utveckling i tre delar.

Del 1. Dags att SJ börjar twittra.

Här skriver Malin om att hon och hennes familj har vart i London. Tyvärr fick dom lite problem med att komma hem då det rådde fullt snökaos. Givetvis tråkigt när sådant händer.
Väl på plats upptäckte hon och hennes medresenärer hur galet bra det kan vara med Twitter. För Gatewick Twitterteam skickade ut information om snöläge, när flygen beräknades lyfta/landa och svarade på frågor, dygnet runt. Mycket bra. Och det är just det detta som Malin sedan efterfrågar av både SJ och Västtrafik.

Hon kommer hem, skriver ledaren ”Dags att SJ börjar twittra” och den blir publicerad. Problemet är bara att SJ har funnits på Twitter ett bra tag och så vitt jag vet fixar dom jobbet hyfsat bra.
Detta var orsaken till en hel del skratt. En journalist borde verkligen ha större koll på hon skriver än vad just GP-bruttan hade.

Den stora frågan var, när skulle hon upptäcka sitt misstag och vad skulle hon göra åt det.

Del 2. Twitter hjälper resenärer.


Jodå. Efter ett tag insåg Malin att ett fel begåtts. Hon skriver om rubriken till ”Twitter hjälper resenärer” och lägger till en ingress.
Hon skriver ”Jag ber om ursäkt, SJ. Rätt ska vara rätt. Också ni har en twitterverksamhet. Men den är bara öppen vardagar 9-16 och uppfyller inte kraven för resenärer som fastnar under helger och övriga tider”. Hon gör också om lite i slutet av ledaren och klagar där på ”öppetiderna” hos SJ´s- och Västrtrafiks twitterkonton. Visst vore det bra, om dom svenska företagen hade tid och ekonomi för att ha personal som twittrar 24/7. Men nu kanske dom inte har det, eller så prioriteras annat. Vad vet jag.

I detta skede skaffar Malin Lernfelt också ett alldeles eget twitterkonto. Bättre sent än aldrig.

Del 3. Förlåt. Men Twitter är en sandlåda.


Nu börjar det bli riktigt intressant. Här erkänner Malin att hon gått in på SJ.se, inte hittat något om att SJ finns på Twitter (vilket är anmärkningsvärt eftersom denna sida finns) och därför antagit att Statens Järnvägar inte twittrar. Mer research än så behövs inte för att arbeta på GP.
Nu går hon på som om ingen morgondag alls skulle dyka upp. Twitter är ett ställe som kan liknas med en sandlåda, rena rama mellanstadienivån och hon tycks tycka att det är ytterst märkligt att folk reagerar på hennes slarv. Hon skriver överlägset och fånigt. Och då ska vi komma ihåg att denna kvinna har vart med eget konto i kanske tre timmar. Vilket kan liknas vid hennes tidigare gedigna research.

Jag skulle vilja ge alla feltrampare ett råd, visa lite jävla ödmjukhet! Att känna sig så trängd att man måste gå till upprustning och strunta i hur man låter och vad man säger, det är ingen bra egenskap.

Att hon sen använder sig av smilyes i sin krönika är en smaksak. En dålig smaksak om du frågar mig men det kan vi prata om en annan gång.

Kram!

Ryskor och deras däck


Jotack. Att diverse biltillbehör och lättklädda brudar hör ihop verkar vara en sanning skrivit i sten. Men jag förstår fortfarande inte kopplingen.

Kram!

fredag 10 december 2010

Två män att älska en fredag


Den första mannen som råkar ut för min kärlek är Håkan Aludd. Göteborgs svar på Leif GW Persson och mannen som tipsade om den andra mannens video. Den andra mannen är David Hasselhoff. Hur kan man inte älska Hooked On A Feeling med David? Jag bara undrar.

Älskvärda kramar
//Nina

söndag 5 december 2010

Det har hänt grejer i Oslo. Minsann.




I Oslo har det hänt grejer minsann. Bra grejer dessutom. Eller vad säg om följande briljanta idé från Kitchen. Under Oslo Fashion Week passade Frälsis på att marknadsföra sig med en helt egen catwalk och egna modeller. Modellerna var helt vanliga norskor och norrmän som gick på tur i staden. Och det är ju helt logiskt eftersom det är dom som bär de kläderna som senare kommer in till Frälsis second hand butik. Så enkelt. Så logiskt. Så fullständigt självklart och genialt. För att förstå mitt svammel, se gärna filmen och låt dig bli hänförd du med.
Tack för mig.
Moderna kramar
//Nina

fredag 3 december 2010

Vad är det som händer?




Jag är förvirrad och skäms en smula. Vet inte om jag ska tycka att det är briljant eller dumt. Ska jag vika mig dubbelt av skratt eller av magont? Ska jag känna mig dum eller missförstådd? Är det meningen att jag ska förstå eller är det bara underhållning skapat av två kreatörer höga på lim? Är jag dum som ens frågar mig alla dessa frågor? Är Orangina min vän eller fiende och vågar jag dricka den gula drycken?

Gula kramar
//Nina