torsdag 31 december 2009

2010, dansens år.


Dra på dansmockasinerna för 2010 kommer bli dansåret du längtat efter. Ett väldigt stort lycka till inför det nya året. Året som kommer bli ditt bästa någonsin. Dance on baby!

Årets sista puss!
//Nina

måndag 28 december 2009

Lika som reklambär.


Espressomaskinen C3.


Edet dasspapper.

Någon som håller med om att dessa två känns som tvillingar och någon som vet vem som ligger bakom kaffefilmen?

Kram
//Nina

Bäst just nu.


Bäst just nu, så enkelt är det.

Kram
//Nina

Living in a box.


Living in a box, en låt jag inte ägnat många minuter åt de senaste tjugo åren. Men i dag, en tråkmåndag utan några större händelser, sitter den som ett smäck på hjärnan. Så det så.

Kram.
//Nina

fredag 25 december 2009

PS. Glöm inte.


Mitt bland öppnade klappar, trötta mostrar och reafynd hoppas jag att du inte glömmer att det finns något som är viktigare. Något man inte kan få för mycket utav. Något vi alla behöver. Något som ingen kan vara utan och något som förgyller våra liv.
Kärleken.

Stressfria kramar
//Nina

tisdag 22 december 2009

Fred på jorden och god jul.


Tiden är som för de flesta andra så här års, rätt så knapp. Därför får det bli en gammal hederlig julhälsning en hel dag för tidigt. God jul på er alla och kom ihåg att passa på att slappa ordentligt efter det stora korvintaget.
Kramiga julpussar
//Nina

måndag 21 december 2009

Skönare intimgos med Naked.


Antar att vi är rätt många som någon gång fått uppleva röda prickar efter rakning på diverse kroppsdelar. Inte snyggt och inte alls önskvärt. För att få bukt på just det problemet lanserar nu RFSU en gel. En gel som ser till att den trevliga stämningen som kan uppstå mellan två människor inte blir förstörd. Och jag är Naked evigt tacksam, evigt kanske var att ta i men tacksam är jag, att vi slipper se finstämmiga bilder, långsamma rörelser och fiolstråkar. Istället får vi se irriterande gubbar i röda kroppsdräkter som gör allt för att se till att sexet inte ska bli av.
Humor är kanske det bästa sättet att ta upp både tråkiga och pinsamma produkter. Humor får åtminstone mig att slappna av, bli mer mottaglig för budskapet och framför allt slipper jag bli grinig för att fru Präktig står där med sitt långa finger. Några som inte delar min åsikt är några av Resumés läsare. Nej, nej. Som vanligt ska där gnällas och pikas. Inget är nytt nog, inget är särskilt roligt eller unikt för att surkartarna ska vara nöjda. Tråkigt. Speciellt med tanke på att vi, oftast, inte gör reklam för reklamare utan för helt vanliga människor. Människor som ger blanka fanken i att samma idé har funnits i Brasilien 1997 eller att filmen inte är tillräcklig fräsch. Människor som kan skratta åt larviga, rödklädda män.

Vad tycker du? Tummen upp eller ner för RFSU-filmen och varför finns det ett så stort behov av att lägga in trista kommentarer på Resumé?

Puss puss
//Nina

fredag 18 december 2009

SAAB, farväl.


Det var det. SAAB är numera historia och vi vinkar farväl med finaste näsduken. Farväl och hej då.

Kram
//Nina

Kaffe när det är som bäst.


Om Twin Peaks vore sponsrad av Zoegas skulle det ha varit världens bästa kaffereklam. Någonsin.

Kram
//Nina

torsdag 17 december 2009

Pass på.

Vid 13.30 tiden i morgon, lördag, får du pausa i julstöket. Universal Poplab tillsammans med Göteborgs symfoniker kör en favorit i repris i Musikhjälpens glasbur. Garanterat mysgung. Kom dit och upplev något alldeles extra. See ya.

PS. Ett bra tillfälle att lämna in alla dina 50-öringar eller andra sorters pengar.

//Nina

SVT Play till Iphone.



Det här är kanske old news, men lika trevligt för det mina vänner.
Genom en schuukt rolig kampanj, som SVT står för, ska Steve Jobs och Apple godkänna "SVT Play" som applikation till Iphone.
Om du inte redan har gjort det, kolla in kampanjsiten, det är definitivt värt det. Jajjemän, jag vågar till och med säga att det här är en av årets höjdare.

Jag och min älskade Iphone väntar. Så kom igen Steve Jobs. Kör i vind!

Helena.

På plats 2899.


Det går bra för Floridabloggen må du tro. Enligt inflytande.se är vi till och med en inflytelserik blogg och endast 14% av alla svenska bloggar har mer att komma med. Flott. Stort tack till alla er som läser, kommenterar, mailar och länkar. Utan er vore vi mycket mindre inflytelserika.
Puss!

//Nina

Kuvertklappen.


En vecka kvar till julafton och folk och fä verkar springa benen av sig för att få klart alla julklappsinköp i tid. En klapp som under flera år verkar bli allt populärare är välgörenhet i alla dess former. Inget ont i det. Men med handen på hjärtat hur kul är den egentligen? Där sitter du med dina nära och kära med tindrande ögon på självaste julafton. I flera veckor har du gett små pikar om vad du helst av allt önskar dig under granen. Ett par nya tofflor, örhängen eller ett nytt TV-spel. Men istället sträcker mormor fram ett kuvert. Pengar, presentkort, en resecheck. Tankarna snurrar fort i ditt glöggfyllda huvud men icke då. Glädjen och förväntan byts ut mot besvikelse. Och du skäms. För i kuvertet ligger ett intyg på att några för dig främmande människor i Afrika har fått några hundra träd, en get eller kanske vaccin mot diverse sjukdomar. Jättekul för dem men inte för dig. Men du vill inte verka vara den själviska person du egentligen är utan brister ut i glädjesång och håller långa tal om vikten av hjälpsamhet och västvärldens överflöd. Perfekt. Mormor tror stenblint på dig och tror verkligen att hon hittat den allra bästa klappen åt dig och i fortsättningen kommer kuverten hagla över dig. Varje jul, dessa jävla kuvert. Och du som helst ville ha kuvertväskan med guldpaljetter.

Frågan är nu vem är den största egoisten? Du eller mormor. Du för att du inte kan glädjas över andras lycka. Eller mormor som dövar sitt samvete och låter dig betala det priset.

Missförstå mig inte helt uppåt väggarna nu. Även jag har köpt träd till vänner och mina barns tråkigaste klapp någonsin var just träd i Afrika. Hur stor var glädjen i detta hem tror ni när det kuvertet öppnades? Exakt, vart var den glädjen?
Vad jag vill komma fram till är att unna gärna ett barn i Burundi en ny fotboll, en familj i Ghana en egen get eller varför inte skänka några hundralappar till ett hem för gatuhundar i Brasilien. Men gör det till dig själv för det är just när man skänker i andras namn det känns lite vajjigt. Lite som att på det präktigaste sättet pracka på andra om vad du tycker är rätt. Förstår ni vad jag menar?
Vill mormor ändå ge bort något med hedern i behåll föreslår jag en prenumeration på Faktum, ljusstake från Unicef eller kanske ett halsband från WWF. För trots alla miljontals fattiga och sjuka ska vi glömma våra egna.

Låter jag som ett ego, en idiot, som en bortskämd snorunge? Må så vara. Men jag skänker gärna bort både det ena och det andra för att hjälpa andra. Däremot kommer jag inte ge bort några fler kuvert.

Din åsikt vore trevligt.

Gosigaste kramarna
//Nina

onsdag 16 december 2009

Jag är het.


Hetast i stan. Glödhet och varm. Jadå det är Florida-Nina som gassar under solen och skiner av lycka. För vem blir inte rykande glad över att få ett välkomnade som detta. Tack underbara, fina och tropiskt vackra Dedicate. Tillsammans blir vi oväntat, brännande och gnistrande bra. Puss och kram.

//Nina

tisdag 15 december 2009

Bye bye Ägglikör.



Rädda julen-tävlingen är avgjord och den som får packa ihop och dra till skogs är ingen mindre än gamla farbror Ägglikör. Det är enligt mig den äckliga pralinen som man ändå äter upp när godissuget blir för svårt. Lite överraskande är att den vidrigaste av dom alla, lilla skrynkeltant Körsbär i likör, var den som är mest älskad. Det är ju den och major Romrussin som borde ha skramlat ur asken. Den uppstudsiga och unga bratsen Höstnougaten kan gärna ta följe. Men men, så långe drottningen Trillingnöt får finnas kvar ska jag inte knorra.
Det var allt för idag.

Det var här vi först tog upp ämnet.
Kram kram
//Nina

Musikhjälpen.



Det är väl inte så mycket att orda om. Musikhjälpen är inget annat än bra rakt igenom. Det värmer så gött att både höra och se alla givmilda människor. Och framför allt är det galet skönt att det hela inte resulterade i ännu en gäspig TV-gala. Heja, heja allihop!

Hör ni Safety Dance kan det vara från mig till er. Vilken låt kommer ni att önska och varför?
Va, har du inte önskat ännu. Då uppmanar jag dig till att göra följande.
1. Börja med skriva hur mycket pengar du vill skänka. 200, 100 eller 50 kronor.
2. Fortsätt sedan med att skriv vilken låt och artist du vill höra plus en motivering. Avrunda med ditt namn och skicka iväg allt till…
3. …nummer 72 999.

För mer information och uppdateringar gå vidare till musikhjalpen.se

Kram & Puss.

//Nina

måndag 14 december 2009

Nyettikerad.

Nu är alla inläggen kategoriserade och det råder ordning och reda. Det tog en del tid men förhoppningsvis underlättar det för er som vill läsa mer än bara det senaste inlägget. Jag tar med er på en snabbguide om de olika etiketterna. Här och nu.

Diskutabelt. Inlägg där vi spyr galla, funderar och åsiktstormar över samhällshändelser. Som tex inlägg om niqab, jobbiga skitungar och kön.

Form. Etiketten som kanske ligger Helena närmast om hjärtat. Inlägg som hissar och dissar logotyper, färg och form. Inlägg som handlar om Redbulldesign, Pepsi och Hundköket.

Helena. Inte inlägg som handlar om Helena. Men inlägg som är skrivna av Helena.

Nina. Kort och gott alla inlägg skrivna av vidundret från Eggby.

Musik. The Girls of Florida gillar musik. Därför har vi här samlat ihop alla musikrelaterade inlägg. Här har vi diggat till bland annat Universal Poplab, Baltimora och Sovjets nationalsång.

Ord. Inlägg där det ordbajsas om ord. Här går det att läsa om ord som tjockmobbning, romantisk jeansjacka och om när jag gästbloggade om ordet nämligen. Bland annat.

Reklam. Inte svårt att lista ut vilka texter som handlar här. Här hittar du inlägg med rubriker så som Mensljugare, Skitbra jobbat av grannarna och El-ändet.

The Girls. Guldlådeäventyret, praktik och annat girlsen fått uppleva. Tillsammans och var och en för sig.

Vi skriver om andra. Skriver om andra görs i stort sett i alla inlägg. Men under denna rubrik finner du inlägg riktade till en viss person, byrå och så vidare, Läs Grattis och ett offentligt förlåt, Breddar skaran med Kukulski och En kvinna på g (fast hon börjar på H) så kommer du förstå vad jag menar.

Övrigt. Här hamnar allt som ingen annan etikett vill ha. Till exempel hittar du här en bild på stjärtstol, Dr. Ekta Pattar och en skål till Ivan Ukhov.

Här lägger vi även alla tips om andra sidor, affärer och annat, typ övriga, grejer. Som People Of Walmart, Failblog och awkwardfamilyphotos-bloggen.

Detta inlägg kommer för övrigt att hamna under Övrigt. Och så var det med den saken.

Puss
//Nina

söndag 13 december 2009

Happy Lucia.


En blond lucia som aldrig tog en enda ton (eller?), stor kör av finniga stjärngossar och tärnor som sjöng för kung och fosterland. En samling mindre finniga ungdomar dansade in och lekte med varsitt ljus och några grönklädda pojkar tittade stint ner i golvet. Årets luciamorgon var lika skönsjungande som sig bör men ingen större sensation. Men det är få mornar som har lika stor tända-ljus och lussekatts-faktor som just denna morgon.
Här skulle jag skriva en snygg övergång till något helt annat men jag måste ner till tvättstuga fort som tusan. Får nöja mig med att ta det i stödord. Ok, here we go. Lucia, Sicilien, Italien… och knyta ihop säcken på något vis med en italiensk reklamfilm. Så där ja.

Kram kram
//Nina

fredag 11 december 2009

Ansiktsjympa.


Mage, ben, armar och rygg. Allt ska tränas riktigt ordentligt efter jul och när Melodifestivalen drar igång kommer jag vara ungefär lika strong som Dolph Lundgren. Minst sagt.
Och för att slippa låta ansiktet vara den enda otränade delen av min kropp har jag här hittat bra träning för den också. En sån tur! Ha världens bästa fredag och glöm inte att lämna plats för ris ala maltan.

Kram
//Nina

torsdag 10 december 2009

Les Alperna.



























I brist på reklamjobb och allmän motivation drog jag och min sambo vår kos till Schweiz och Alperna. Eller...ja, asså vi blev bjussade om jag ska vara helt ärlig. Några dagar av solsting, knagglig snowboardåkning och goda ostar senare känns livet betydligt lättare.
Vad vill jag säga med det här då? Jo, ibland behöver man bara skita i allt, ta en paus och ta nya tag. Gör det du med för fasen! Det hjälper.

God jul på er.

onsdag 9 december 2009

Suzanne Vega.


En låt och en kvinna som förtjänar att återigen få smeka dina örongångar. Luka med Suzanne Vega. Som kärlek och choklad på en och samma gång.

Kram
//Nina

tisdag 8 december 2009

Intresseorganisationen som skulle kunna ge Skumberg gratis sex.



Antar ni känner till bakgrunden men jag drar den snabbt för er som legat i koma sen i fredags. Köpenhamns kommun vill hejda den förväntat stora anstormningen till stadens horor. Det görs genom vykort med texten ”Stå emot. Köp inte sex”. Eftersom sexhandel är tillåtet, om den inte görs under tvång, blir såklart Sexarbetarnas intresseorganisation rosenrasande över tilltaget. Som hämnd erbjuder dom gratis sex i utbyte mot vykortet och uppvisande av legitimation. Du måste vara politiker för att knulla gratis, kommunalare och andra sugna får betala vanlig taxa. Ok då är alla med på noterna.
Min enda erfarenhet av sexhandel är att jag måste gå igenom Göteborgs horgata för att komma till mataffären. Därför ställer jag frågan till er som kanske har mer erfarenhet eller kunskap om ämnet (det går bra att vara anonym). Är det bara män som köper sex? Vad gör i så fall alla kvinnor som vill ägna sig åt samma hobby? Är det så enkelt att män (inte alla men tillräckligt många) är obotliga sexmonster? Om det är så att en helt vanlig svenssonman tycker det är spännande att köpa sex kan jag rekommendera rollspel med frun. Efteråt kan frun göra något riktigt kul för pengarna.

Sen funderar jag på om detta kan vara det yttersta beviset på att vi har för få kvinnliga politiker, annars borde det räcka med att politikerna gör som andra arbetare. Anordnar firmafest och hånglar i serverrummet.

Men vad man än tycker om sexköp och dess utövare så måste jag applådera. Högt och ljudligt. Sexarbetarnas intresseorganisation valde att vara starka, envisa och gav sig tusan på att vinna. Istället för att kasta gatsten eller bli bitterfittor gjorde dem det enda rätta. Vände på problemet och ägde situationen. Ett bevis på att motgångar kan göra dig starkare. Nu hoppas jag bara att den där Skumberg inte gått och blivit politiker. För vem skulle vilja sexa med honom. Helt gratis dessutom.

Puss & Hångel
//Nina

lördag 5 december 2009

Stort, mäktigt och fullkomligt underbart.


En i särklass storslagen konsert ägde rum igår. Universal Poplab tillsammans med Göteborgs symfonikerna spelade fullkomligt brallan av publiken. Och du som inte var där, du missade något.

Tjing tjing
//Nina

fredag 4 december 2009

Söt avslutning.


Det har varit lite sura tongångar i de senaste inläggen. Med all rätt. Men nu är det fredag och vinet ligger på kylning. Vi avrundar helt enkelt denna vecka med något rart, något sött och något alldeles bedårande. En kattunge.

Kram & Skål
//Nina

Studio Total försöker sig på ett försvar.

Sommaren 1993 var Arvikas andra år och mina gudar Einstürzende Neubauten spelade. Natten var ljum, min mage gjorde glädjesnurr och Värmlands skogar har aldrig varit vackrare. När jag kom hem målade jag om mitt vardagsrumsbord svart. Målade Neubautengubben och skrev Arvika-93 med stora bokstäver över hela ovansidan. Jag var stolt. Kände mig utvald. Var drottningen av festival. Och det är den känslan Arvika har vart fenomenala på. Fram tills nu. Ett jävla klavertramp rätt in i kvällstidningsörjan. Det är vad Studio Total har gjort för Arvika.

Så vad har dem att komma med till försvar? Visst bara måste dem ha ett äckligt bra försvarstal som gör att man köper hela skiten? Glöm det. På Facebookgruppen Arvika 10's reklamfilm suger uttalar Tomas Mazetti sig på följande sätt ”Hej, jag är från Studio Total. Kul att se att ni skriver (Lisa:) Sarin. Du har het rätt, det finns en massa problem med sex. Men så fort det pratas sex i media är det ALLTID som problem. Könssjukdomar och sexmissbruk. Det vi ville uppmärksamma är att sex i sig inte är fel eller fult, och samtidigt sno tillbaka lite utrymme från allt kommersiellt supermodellsex.

Ursäkta vad säger karln? Han är trött på supermodellsex och tycker att en festival är bästa arenan för den fighten. Var hittade han den relevansen? Anser Tomas att onani är uppvärmning till sex och på festival gör man inget annat än att sexa järnet? Vad är det för festivaler han går på? Knappast någon med en musikalisk koppling i alla fall.
Trovärdigheten för Arvika dalar och det är synd. För jag vill återigen vara en stolt festivaldrottning. Inte någon Total loser.

Kram kram
//Nina

torsdag 3 december 2009

Fånigt fjortissex.


Filmen är borttagen från Youtube men du hittar den här.

Tänkte göra något jag aldrig tidigare har gjort. Dissa Arvikafestivalen rakt av. Bara så där.
Deras platsannons var rolig, om än taffligt skriven, den var lite spännande och vågad. Men reklamfilmen….herregud. Jag finner inte riktigt orden för hur pass ogenomtänkt den är. För hur mycket jag än försöker så kan jag inte tycka om den. Inte en smula.

Det känns verkligen som om jag och Arvikafestivalen har kommit på kant med varandra här. Som att jag är den skitnödiga tanten och Arvikafestivalen är den coola ungdomen med fötterna på sätet. På ett fasligt tråkigt sätt. Jag vill åt musiken, stämningen och skratten. Jag vill träffa fina människor och vore jag singel skulle jag säkert vilja hångla också. Men hur känns det att hänga upp en totalupplevelse - en musiknjutning, på fjortissex? Lite som att skita ner något vackert, som att göra bort sig och stå med byxorna nerdragna?

I ärlighetens namn känns Studio Total, som ligger bakom missen, inget annat än fulla tjugoåringar som gör vad som helst för att synas. Det osar osäkerhet, löjligt och oerhört osmakligt. Det må vara vackert med onani och sex men det är ingen den här tanten ägnar sig åt på en lerig åker.

Gulligaste Arvikafestivalen stäng dörren och låst nästa gång Studio Total har vart på besök. Visa sen vad kärlek i skogen går ut på. På riktigt.

Vad tycker du? Dundertabbe, hit eller si så där?

Följ gärna diskussionen mellan en bloggare och Arvikafestivalen här

Kärlek!
//Nina

onsdag 2 december 2009

Rumprök.


Pinsamt att ens komma på tanken, men att sen gå hela vägen och publicera skräpet är totalt hjärnsläpp. Att fälgannonsen sedan blev fälld för könsdiskriminering är inte svårt att förstå. Svårare är det att förstå varför det kommer rök ur rumpan på den översta tjejen.
Någon som har en bra gissning? Gasutsläpp?

Puss på er!
//Nina

tisdag 1 december 2009

Ge mig en motorsåg.


Trender kommer och går med en hiskelig fart och just nu baseras många kampanjer på någon form av slumpgenerator, koppling till Facebook, Twitter och bloggar. Helst ska det gå att ladda upp en bild också. Det är trendigt. Inget ont i det, många gånger blir det fasanfullt underhållande. Men om man då vill hänga med i svängarna, göra likadant, leka samma lek – vad är det då viktigast? Vara först (eller åtminstone inte sist) eller göra något som fungerar? Jag skulle rösta på det sistnämnda men några som inte är lika noga med hållbarheten är Länsförsäkringar. Känns ju bra, med tanke på vad dom sysslar med.
Länsförsäkringar är försäkringsbolaget som ville hänga med, vara med i farten och göra något trendigt. Och det ville dom göra nu. Inte om några dagar när allt är testat och klart. Nä nu eller aldrig sa dom och tryckte ner gaspedalen så hårt det gick. Resultatet blev katastrof.

Länsförsäkringars Klapphjälpen är precis vad det låter som. En hjälp för att hitta de rätta julklapparna. Fyll personernas namn, relation till dig, ålder och hur mycket du kan tänka dig att spendera i klappinköp och simsalabim ska du sen få några flärdfulla tips. Givetvis är en försäkring alltid nummer ett på listan och jag kan inte tänka mig en tråkigare present. Varken att få eller ge bort. Men för att bevisa hur tafflig klapphjälpen är ska jag här presentera min julklappslista. Direkt från Klapphjälpen.
Mina två tonårssöner ska få en silikonkavel, stickbok, tvålar och en smyckeskrin. Å så glada pojkar!
Min lite mindre son på fem år har varit väldig snäll under året och ska belönas med luftfuktare för 2995 kronor. Budget var 500 kronor men skit i den. Min sambo kommer att bli överraskad i jul då han öppnar paket som innehåller en barnmössa och badbalja. Och katten då? Jo han får ett hundhalsband och ett par tofflor. Jag själv kunde få en snabb motorsåg (och med den tänker såga sönder all reklam från Länsförsäkringar). Perfekt!
Nä du Länsförsäkringar, ni fick inte många rätt under granen. Nästa gång kanske ni kan testa era grejer först. Det brukar bli bättre då

Kram kram
//Nina

måndag 30 november 2009

Den amerikanska mardrömmen.


Riktigt ruskigt och på något sätt ruskigt amerikanskt.

P&K
//Nina

The Tram Session.



I England spelar musiker akustiskt i taxibilar och kallar det för Black Cab Session. I Göteborg heter det The Tram Session och utspelar sig följaktligen på spårvagnar. Ett initiativ taget av Jerry Boman och Anna Flytström som är värt någon form av pris tycker jag. Åtminstone en applåd som kommer här klappklappklappklappppppi!

Den här typen av aktiviteter värmer och går rätt in i hjärtat. Det är naket, ärligt och enkelt. Och billigt. Något alla marknadsförare, planners och kreatörer kan ha i åtanke när nästa kampanj ska utföras.

I går var det Universal Poplab som tog en tur på vagnen. Det såg ut så här:


Andra deltagare är bland andra Räfven


Dapony Bros


Bonnie & Clyde



och Detektivbyrån.


Puss!
//Nina

fredag 27 november 2009

Alison, dans och gung.

Trots att det är fredag hoppas jag att du inte tar ut dina svängar alldeles tokigt idag. Det är ju i morgon den stora dagen anländer med glam och gungeligung. Alison står redo på Jazzhusets scen och The Station-männen står gömda i dj-båset. Och du, du dansar för allt du är värd. Yes you are.
Öva upp dina bästa moves till Alisonlåtar, listan hittar du här.

See ya!
//Nina

torsdag 26 november 2009

När Gordon blev folklig.

Tänkbar dialog på TV 3, den dagen då det bestämdes att en ny rutten serie skulle få se dagens ljus.

- Asså den där Gordon Ramsay verkar vara omåttligt poppis. Kopierar vi honom kan jag garantera guld, bakelser och semester.
- Ja men……har vi någon lika arg människa i Sverige. Förutom Robert Aschberg då.
- Sant. Aschberg håller inte som Gordon. Vi måste ha en yngre. Någon snygg hane som får det att vattnas hos tanterna. Men arg.
- Asså…det där med arg och snygg….är det folkligt? Går det hem här tror du? På svenska?
- Sant igen vi kanske ska göra om Gordon till en folklig men arg radhussvenne.
- Ja tänk dig en blandning av Lasse Berghagen, Aschberg och Björn Skifs.
- Där satte du huvudet på spiken. Vi blandar Gordon med Farbror Frej. Det blir grejer det.

Och så fick det bli. Jag är ledsen att säga det med Alexander Nilsson i Kniven mot strupen lär varken resultera i guld eller bakelser. Men alldeles säkert i en lång semester för den castingansvarige.



Kram kram
//Nina

onsdag 25 november 2009

Konceptjubel.

Hitta obegripliga annonser i tidningen.


Pussla ihop alla delar längst bak i tidningen enligt följande mönster.


Pim, pam, pett. Svaret!


Försvarsmakten har gått från de skogsklädda och skjutglada mäns förening till en macho och utmanande organisation. I alla fall i reklamvärlden. I verkligheten är det samma skjutglada män som tror att ryssen lurar i busken. Men det är en helt annan historia.
DDB Stockholm har inte tagit i med den allra mest fantastiska idén (även om den senaste var mer spännande än de flesta andra) som skänker just mig någon form av nyfikenhet. Och med tanke på att jag är så långt ifrån deras målgrupp som går att komma är det inget att hänga upp sig på. Men däremot vill jag hänga upp hela kampanjen på alla reklamskoleväggar, knöla ner den i alla kreatörers byrålådor och utnämna den till ett praktexemplar i att behålla den röda tråden. Hålla ihop konceptet. Tight. En självklarhet säger du. Självklart ska det synas vem som är avsändaren, att en kampanj håller ihop och inte spretar som en gammal tandborste. Ja du säger det du. Men det händer gång på gång att det tighta byts ut mot utsvävningar som ingen förstår sig på. En bra idé är en idé som går att bygga ut. Som går att använda på alla möjliga och främst omöjliga sätt utan att konceptet försvinner. Ska vi klubba det? Och samtidigt skänker vi en viral axelklapp till hela DDB. Och låt oss nu slippa klavertramp som tex Amsnesty senaste. Tack och hej. Leverpastej.

Kram kram
//Nina

måndag 23 november 2009

Sad Kermit.


När jag var liten flicka med långa flätor var Kermit en stor favorit. Som en oflätad vuxen anser jag att Nine Inch Nails är något av det bästa. Plussar man sen ihop dom två, Kermit och NIN ja då kan det bli så här.

Puss puss
//Nina

lördag 21 november 2009

Smyckesfittor.


I år spås spikmattan och hörlurar bli årets julklapp. Skulle den prognosen visa sig vara fel och dessa smyckesfittor bli en storsäljare, ja då smäller jag av.

Pss. Fittorna är upphittade på Vulva Love Lovely.

Puss och klapp
//Nina

fredag 20 november 2009

Vi står i skuld till alla hjältar.

Min morfar var spion. Ingen fancy snubbe med pickadoll i strumpan utan en helt vanlig spion. En sån där som har räddat hundratals människor, sumpat för motståndaren och riskerade sitt liv varje sekund han andades. Egentligen var han musiker men när tyskarna klampade in i Polen gjorde han det enda rätta. Kämpade för sitt folk, sitt land och sina rättigheter. Modigt.

Min mormor var en grann lantkvinna som inte heller hon gav upp utan kamp. Tyvärr åkte både två fast av nazisterna. Deras brott var att de sagt sin åsikt, stått upp för fred och kärlek. Stått upp för mänskliga rättigheter. Straffet var inte bara koncentrationsläger utan också en livslång rädsla. För inte ens när de kommit till Sverige, blivit fria medborgare och äntligen kunde leva som en familj, var straffet borta. Varken min vackra mormor eller modiga morfar vågade någonsin åka tillbaka till det land dom älskade och ville återse. Aldrig mera vågade dom åka tillbaka för att ta hand om det som en gång tillhört dem. Inte ens för att återse sina familjer. Ett straff ingen är värd. Ett straff ingen aldrig någonsin blir fri ifrån.
Men det dom gjorde för sina medmänniskor är beundransvärt och jag kan bara önska att jag kommer vara lika modig den dagen det behövs.

En annan man som också har sagt sin åsikt, stått upp för sin fria talan är Dawit Isaak. En man vi fortfarande kan få hem. Som vi kan rädda och som inte borde vara någon annanstans än hos sin familj. Dawit Isaak har gjort det alla människor har rätt till. Säga sin åsikt. Och vore det inte för människor som just Dawit skulle världen vara ett fegt ställe att bo på. Som nickedockor skulle vi göra allt vi blev tillsagda. Tro på allt vi läser och okritiskt se på TV. Det är inte en värld jag skulle vilja tillbringa min tid på. Därför är det så viktigt att vi får hem Dawit. Det är till Dawit, mormor, morfar och miljontals andra människor vi står i skuld till. För utan deras engagemang och glöd för rättvisa vore vi ingenting. Ingenting.

PS. För att stödja kampen att få hem Dawit Isaak bli aktiv i stödföreningen Free Dawit .

Peace & Love
//Nina

torsdag 19 november 2009

Rädda julen.


Så där, dags för ett nytt inlägg. Men jag vill passa på att gratta Nina igen, för femtielfte gången. Grattis tjejen, du förtjänar det verkligen!

Näpp, nog med det roliga. Nu är det allvar mina vänner. Vi har ju det viktigaste valet sen Obama framför oss. Det är dags att höja huvudet från skisspappret och vakna upp ur er lunchkoma. För nu, nu ska vi ska välja pralin.
Aladdin fyller 70år och en ny pralin ska in i julasken, det betyder att en annan ska ut. Smart nog, förmodligen för att inte riskera upplopp, får vi rösta på vår favorit. Jag har gjort det. Nu är det din tur.
Gå in på raddajulen.nu och rädda din älsklingspralin. Du kan dessutom bli ambassadör för din favvo!

Gräddnougat, trillingnöt och cocoskola sitter för tillfället säkert.
Se till att din gullegris faller i glömska.

God jul.
Helena.

tisdag 17 november 2009

Dedicate var namnet.

Från och med snart blir det inget mer förnedring av AMS. No more kassakort. Bye bye Försäkringskassan. Farväl till a-kassans sunkigt långa telefonköer. Aldrig mera vara praktikanten. Ingen mera ensamhet. Bort med fylla dagen med ovisshet.
Från och med snart är det god dag chefen. Vinkevink kollegor. Hälsad vare riktiga lunchraster. Välkommen arbetslivet, jag har saknat dig.
Nu är det kirrat och klart. Nina the superduperwomen har fått jobb och byrån heter Dedicate.

Update. Jag är oerhört lättad över att det inte är Vattenfall som är blev min arbetsplats.


Over and out
//Nina

Pianotrappan.


Som vanligt ligger jag några dagar efter alla andra internetfreaks. Den här gången funderar jag på att skylla på en veckas svinsjuka. Japp, det får nog bli det. Mina vänner, jag har helt enkelt legat sjuk, det är faktiskt sant dessutom.

Här om dagarna trixade Volkswagen lite med Odensplans tunnelbanetrappa. I en PR-kupp gjorde dom om trappan till ett piano som ändrar ton vid varje nytt trappsteg. Den här filmen har blivit hur stor som helst på the World Wide Web. Till och med så stor att den klättrade upp till första plats på The Viral Video Chart, listan över världens mest spridda videoklipp. Det är stort.

Volkswagen baserar idén på den så kallade Rolighetsteorin.
"Rolighetsteorin är vårt försök att visa att något så enkelt som glädje är det absolut lättaste sättet att få människor att ändra beteende, säger Sten Forsberg, chef för Volkswagen Sverige." ur alltommotor.se.
Teorin går ut på att få fler människor att ta trappan istället för rulltrappan genom att göra det roligare. Pianotrappan är bara en film av tre. På Rolighetsteorin.se finns två klipp till Tomglasspelet och Världens djupaste soptunna (kolla in dom, det är riktigt bra grejer). Och visst har Volkswagen lyckats. Fler personer tog trappan, fler pantade tomglas och fler slängde skräp i soptunnan. Tjoho!

Vad detta har med Volkswagen att göra kan tyckas vara lite vagt. Kopplingen är inte solklar och det verkar inte riktigt vara meningen heller. I slutet av filmerna står det "ett initiativ av Volkswagen". Jäkligt bra PR i vilket fall som helst. Och jag, jag tycker att det här är förjäkla bra.

Helena.

måndag 16 november 2009

Nina, din nya hjälte!


Förutom att detta är löjligt välproducerat och fantastiskt för mitt ego, finns det inte så mycket mer att säga. Well done.

Gör en film hos Radiotjänsten du med. Adressen är www.tackfilm.se

Puss!
//Nina

fredag 13 november 2009

Lagad och fin.


Så där ja. Sista tandläkarbesöket för den här omgången och nu ser jag ut som vanligt igen. Vill du ha ett tips? Trilla inte på trottoaren och strunta i att ta emot mot händerna. Det är korkat.

Puss!
//Nina

onsdag 11 november 2009

Lindexbojkottare, torka tårarna.

Jag har ingen hund. Jag saknar alltid pengar. Någon platt mage har jag inte heller. Ingen flott etagevåning, ingen storasyster att låna balla kläder av, ingen känsla för mattematik. Inte har jag blivit begåvad med en språkhjärna och inga söta och lena fötter att skryta med heller. Buhuuu det är görsynd om mig. Hör ni det? Jag har ju ingenting av allt det som jag vill ha.
Så kan jag tänka.
Eller så tänker jag att det finns två katter som tillhör mig. Jag har pengar så jag klarar mig med nöd och näppe men varken jag eller mina barn behöver hungra. Min mage är fullt fungerande och rätt så mjukgosig att vila huvudet på. Jag bor i en trivsam lägenhet och har världens bästa grannar. En lillasyster som är den finaste man kan ha. Vem behöver huvudräkning när det finns miniräknare? Jag kan svenska, resten ordnar sig alltid. Tycker det är en jäkla tur att strumpan är uppfunnen så jag kan gömma fötterna.
Förstår ni vart jag vill komma? Just det. Det går åt en otrolig massa energi att gå runt och sakna, vilja ha det du inte har och gnälla över att du inte har precis allt. Att inte uppskatta det du blivit begåvad med eller att blunda för det du har är bortskämt. Inget annat än äcklig bortskämdhet.

Därför vill jag be er som nu gnäller över Lindex att torka era tårarna och sansa er. Att deras nya kollektion, som dessutom enbart är en test, inte finns i storlek 44 och större är inte så märkligt. Framför allt inte så mycket att gnälla sig hes om. Det säljs helt enkelt inte tillräckligt många plagg i de större storlekarna. Och det ska vi enbart vara glada över då det betyder att majoriteten av landets befolkning inte är överviktiga. Hipp hurrey!

Jag har kollat runt lite bland utbudet på Lindex Onlineshop och hittat en skitsnygg klänning. Tror jag skulle bli en riktigt go pingla i den. Men vet ni vad? Den fanns bara på Generousavdelning. Jaha vad göra. Ringa Aftonbladet och göra mig till offer? Sätta mig på Lindex huvudkontor och böla? Välja att uppföra mig som en trotsig treåring och bojkotta affären (som Kulturbloggen valde att göra) äta upp mig några storlekar? Eller ska jag kanske kolla vad som finns i min storlek?
För precis lika väl som The Generouspeople kan tycka att det är orättvist att den nya kollektionen inte finns i bautastorlekar tycker jag att vi smalisar är orättvis behandlade. Lindex ser nog ner på oss som inte tar upp mer än ett säte på bussen. Vi tunnisar ska veta hut. Vi ska skämmas, gömmas och sparkas på. Gärna bli hånade också. Visst låter det surt, bortskämt och korkat? Och det är precis vad det är också!
Varför göra mig till ett stackars offer. Jag är skitsnygg som jag är. Och passar inte den stora klänningen mig så finns det en annan som gör det. Kom ihåg, se dina tillgångar och strunta i resten

Love
//Nina

måndag 9 november 2009

Gullballen.



Häromsistens fick vi, för er som inte har en aning, en ny förbundskapten. Och jag vettu, jag sätter allt mitt förtroende för gamla ÖIS-tränaren Erik Hamrén. Japp nu är det nya bollar som ska rulla framöver. Helst in i mål.
Hamrén tränar för tillfället laget Rosenborg i Norge och precis som i Sverige har landet till vänster en fotbollsgala. Det är bara det att den har ett förjävla roligt namn, Gullballen.
Så, kom igen mina vänner, crew guleböj. Nu har Norge gett oss ett nytt ord som dessutom finns på riktigt. Smaka på det, G-u-l-l-b-a-l-l-e-n.

Förresten, glöm inte att kolla in fotbollsgalan på tv4 klockan 20.00. Go Zlatan!

Helena.

The Hasselwall.


Ingen har väl missat att det idag är 20 år sedan Berlinmuren föll. Och med tanke på hur David Hasselhoff uppträdde skulle jag inte bli förvånad över om någon byggde en mur runt honom. The Hasselwall, ett paradis för rynkfria alkisar med ett ego större än Jordans sillikonbröst.
Nu ska jag ägna mig åt något helt annat än stund. See ya!

Puss puss
//Nina

Japaner, japaner, japaner.


Herre min skapare. Det här är fullkomligt galet och jäkligt snabbt.

Puss puss
//Nina

fredag 6 november 2009

Tre födelsedagskalas. En kväll.


I morgon lördag är det kalas. Födelsedagskalas gånger tre. Mina fina vänner Petter Jahnstedt och Jon Josefsson fyller 35 (hipp hipp hurrey!) och deras lilla bäbis, Zero Music Magazine fyller 15. Sådant händer minsann inte varje dag och därför firas det med pompa och ståt. De närmsta 100 sörjande får krubb, drinks och livemusik på Parken och därefter forslas vi till Storan för att fortsätta firandet. På Storan kommer Emmon och Jesper spela. Vi andra, som inte spelar, kommer dansa, skåla och kramas flera gånger om.
Vid 22-tiden öppnas kalaset för allmänheten och inga mindre än Code 64 och Covenant drar igång underhållningen för oss. Bättre kalas kan man faktiskt inte få gå på. Så nu vet du vad du ska göra på lördag efter klockan 22. Ses där.

Puss & Hångel

//Nina

onsdag 4 november 2009

Anjo, kärlekens musketör.

Lika underbart som smärtsamt. Lika vackert som mardrömslikt. Ja den där kärleken är inte alltid lätthanterlig, det har vi alla fått erfara. Men någon som åtminstone kan hantera kärlekens ord det är Anjo. Ingen kan skriva lika vackert som just han. Inte Fröding, inte Wilde inte Wallgren. Ingen.
Ibland, i smyg, hoppas jag att Anjo ska bli mycket förtjust i mig och skriva något fint. Några vackra rader bara till mig på små lappar som jag gömmer längst in i skrivbordslådan. Eller lägger under kudden när jag känner mig ful. Precis så. För er som fortfarande inte läser hans blogg, gör det. Adressen är anjocity.wordpress.com

Bara för er, fina läsare, har jag gjort en kärleksplaylist. Här hittar du den Kärleken med smör på: spotify:user:florida:playlist:5ZyQHfhGdHMk7mVdIIzXXo.
Puss puss på er och sov så gott.

Här har vi också hyllat mannen, myten, legenden. Anjo.

//Nina

Svar från Galaxen.




Nyfiken och arbetslös som jag är kunde jag inte motstå att söka festivaljobbet jag skrev om igår. Och jag måste säga att Galaxen gör inte bara världens bästa festival, dem kan banne mig svara på ansökningshandlingar som ingen annan kan också. Jag har det senaste året sökt jobb i stort sett överallt. Det har varit spontanansökningar, svar på platsannonser och några rena tjatmail skulle man kunna säga. Tyvärr är det få, alldeles för få, som ens orkar säga nej. Istället möts jag och tusentals andra av en vägg av tystnad. Av de som svarar är det övervägande tråkiga och stela meddelande. Som detta till exempel från H&M.
Hej Nina. Tack för din ansökan och det intresse du har visat H&M´s butikverksamhet. Din ansökan har nu värderats. Urvalet görs bland görs bland många kandidater och vi kommer inte att ta med din ansökan vidare i rekryteringsprocessen.
Med vänliga hälsningar
H&M Hennes & Mauritz Sverige AB.

Se där ja. För att prata klarspråk var det ett skittrist svar. Inte en tanke på att många arbetssökande är urless på alla nej. Ett nej går att säga på många sätt men det här var inte ett dugg upplyftande.
Men för att återgå till Galaxen. Deras svar kom inom loppet av en timme och löd på följande sätt.
Nina!
Vi älskar dig!
Fina fina texten!
Vi ska ha infoträff imorgon i Stockholm. Klockan 17. Har du möjlighet att komma?

Bästa hälsningar,
Emma Finnkvist
Marknadschef, Arvikafestivalen


Det är glatt, det är positivt och undertecknat med ett riktigt människonamn. Yipiie, så ska det se ut.

Årrajt vänner. Fortsättning följer, hoppas jag.

Puss puss
//Nina

tisdag 3 november 2009

Arvika gånger två.



Här kommer ett praktexempel på hur det kan gå när två bloggerskor inte har pratat om vem som ska skriva vad. För precis när jag skulle slänga upp mitt inlägg om Arvikafestivalen, ja vad får jag se? Jo Helena har hunnit före. Men strunt samma, här kommer alltså inlägg nummer två om samma trick.

Festligaste jobbet.
Bland säljare, sjuksköterskor och kockar andra yrken där jag inte har en suck hittar jag så äntligen något intressant. Det är Arvikafestivalen som söker festivalbesökare. Och är det något jag är bra på är det att besöka festivaler. Jag har praktisk erfarenhet av slå upp tält i ösregn, lyssna på hög musik, dansa i lera och vara allmänt social. Allt som krävs och jag är perfekt. Men va fanken. Klart att Ams plockar bort det enda jobbet jag kan söka på Platsbanken. Så klart de gör.

Det här ska bli mycket spännande att se vad Galaxen, föreningen bakom festivalen, kommer att hitta på. Lovar att uppdatera er.

Sökes: festivalbesökare
Arvikafestivalen söker ett gang personer som kan testa våra nya festivalidéer. Vi söker personer med praktisk erfarenhet av arbetsuppgifter so matt sätta upp tält i hällregn.Grovhångla i baren. Lyssna på mycket hög musik och dansa i flera timmar i lera.
Du bör ha god förståelse för sociala sammanhang, kunna jobba/umgås i grupp tillsammans med berusade, galna människor.

Andra krav är:
• Villighet att jobba sena kvällar.
• Du ska kunna lyssna på mycket hög musik.
• Du kan ställa upp på fotografering.
• Du bör ej ha högre utbildning än gymnasiekompetens.
• Du får inte vara rädd för att vara naken.

Intelligens är inte ett plus. Betalning enligt standardarvode + mine för livet.
Skicka ditt CV inclusive ett foto av dig själv till hire.me@galaxen.se omedelbart.

Arvikafestivalen är nordens ledande alternativa musikfestival. Hos Arvika har tiotusentals förlorat oskulden och ännu fler fått oförglömliga men dimmiga minnen för livet. Arvika liknar ingenting annat.

Min kommentar. Vågat. Superdupervågat. Men det hade vart sköj att veta vad det hela går ut på. Grattis Arvika. Grattis Studio Total (pr-byrån som ligger bakom hela tricket).

Puss Puss
//Nina

PS. Hos Entapir kan du läsa om varför både han och jag tycker att Galaxen har gjort ett bra jobb.

Arvikafestivalen söker personal med humor.

Neheej, inte ska man tro att Arbetsförmedlingen har en gnutta humor. Det har minsann girlsen, och framför allt Nina fått erfara. Mer om den mardrömmen kan du läsa här.
Den här gången är det Arvikafestivalens platsannons som har fått kalla handen. Japp, dom försökte helt enkelt skoja till det lite.

Okej okej, jag kan ge mig i vissa avseenden. Själva idén är småkul, däremot kan jag hålla med om att dom verkligen tog i så dom sprack. Sista stycket hade dom till exempel kunnat skippa. Men va fasen, skit samma.

Något sådant här stod det i annonsen som skulle locka kids att vilja jobba på festivalen (taget från Aftonbladet).

Arvikafestivalen söker ett gäng personer som kan testa våra nya festivalidéer. Vi söker personer med praktisk erfarenhet av arbetsuppgifter som att sätta upp tält i hällregn. Grovhångla i baren. Lyssna på mycket hög musik och dansa i timmar i lera. Du bör ha god förståelse för sociala sammanhang, kunna jobba/umgås i grupp tillsammans med berusade, galna människor.


Andra krav är:

*Villighet att jobba sena kvällar.
*Du skall kunna lyssna på mycket hög musik.
*Du kan ställa upp på fotografering.
*Du bör ej ha ha högre utbildning än gymnasiekompetens.
*Du får inte vara rädd för att vara naken.

Intelligens är inte ett plus. Betalning enligt standardarvode + minnen för livet.

*Arvikafestivalen är nordens ledande alternativa musikfestival. Hos Arvika har tiotusentals människor förlorat oskulden och ännu fler fått oförglömliga men dimmiga minnen för livet. Arvika liknar inget annat.


Nu är annonsen bortplockad och anses av AMS som stötande. Vad tycker ni?

Helena.

söndag 1 november 2009

SM-GULD!!!


Det tokregnade och var så där rått att det tar timmar att sluta huttra. Men ändå var den 28 oktober 2007 en dag att minnas med glädje. Precis som denna dag kommer att bli. För idag tar vi åter hem guldet till Göteborg. Blåvitt, det är nu det gäller. Vinn guldet så kramas vi i timmar sedan. Kämpa, kämpa för SM-Guld!

Puss & Hångel
//Nina

fredag 30 oktober 2009

Shake it!


Egentligen skulle jag skriva om något helt annat men fick lite svårt att koncentrera mig på något viktigt eller väsentligt. Inte på grund av den lilla traktorn här utanför som trotsar hela världen med sitt oljud. Inte heller på grund av ett alldeles för tidigt alkoholintag. Nä orsaken till skrivkrampen är så enkel som lycka. Det är fredag, hela min vissna a-kasseperiod börjar, hoppas jag, ana ett slut och framför allt för att jag har svårt att stå still. För få låtar är så grymt dansvänliga och pigga som Universal Poplabs lysande cover på We Hate It When Our Friends Become Successful. Så knyt på er dansmockasinerna och sväng loss. Hey hey oiiiii hey hey shake it baby.


PS. Det är lika bra att slå till med en till låt när vi ändå håller på. Dansa på...


PS. Igen. Ni kommer väl för att lyssna när UP spelar tillsammans med Göteborg Symfonikerna? Biljett köper du här.
Puss & Kram
//Nina

torsdag 29 oktober 2009

Skit i dom fattiga.




























Visst kan det vara lite klatschigt att vända på saker och ting. Speciellt eftersom att det brukar höja ett och annat ögonbryn där ute. Det kan nog till och med vara så att många vanliga, dödliga icke-reklamare kommer ihåg annonsen bättre just därför.
Men, i det här fallet skulle man nog ha skrövlat ihop idépappret och börjat om från scratch, för det kan väl inte vara många som faktiskt tycker, ens hemma vid köksbordet, att dom fattiga ska klara sig själva? Det gör i alla fall inte floridababesen. Gör du?

Kram.
Helena.

The Sound Of Arrows.


Jobbigt bra. Och mer därtill. Ungefär så bra är stockholmskillarna The Sound Of Arrows och jag vill dansa, dansa, dansa. (Trots bomdramat några gator bort.)Ska vi slå vad om att detta är sommarens festivalband?

Puss
//Nina

Hemligheten under en niqab.



Reklam är många gånger en bra kanal för att få igång en diskussion eller öka acceptansen för någon, några eller något. Se bara på ICA-Jerry. I hans fall är det en självklarhet för det finns ingen som kan komma och säga att funktionshindrade inte har en given plats i vårt samhälle. Men hur blir det när vi kommer till niqaben som i denna reklamfilm från Liaison Dangereuse? Ja den är annorlunda, den är vågad, den sticker ut. Man ser den, man kommer ihåg den och den diskuteras. Men genom att låta kvinnan gömma sig i en niqab tar man som företag då också ett ställningstagande för detta plagg? Jag känner mig kluven så hjälp mig. Med tanke på hur många kvinnor det är som varje dag drar på sig detta tygskynke måste det finnas tusentals hotta chiks som du och jag aldrig kommer att få se. Klart att det gör. Men som ni vet är jag inget stort fan av burka/niqab (vilket ni kan läsa mer om här och här) och därför blir det tokigt i mitt huvud. Är filmen enbart bra eller är det ett steg framåt för fanatiska muslimer? Vad tycker du?

Kram kram
//Nina

Grattis och ett offentligt förlåt.

Reklambyrån Milk med Anna Reynold i fören är, som många av er redan vet, en riktig myspysbyrå. En byrå med trevliga, sköna och duktiga medarbetare. Det är därför jag blir extra glad i magen att det är just Niklas Moberg och Martin Ohlsson som är byråns nya kreatörspar. För dessa två herrar är så in i vassen fina, underhållande och begåvade. Med andra ord känns Milk plus och grabbarna Moberg/Ohlsson som en vinnande kombination. Grattis och all lycka i världen till er. Och du Niklas, förlåt att jag fes i ditt knä. Det var äckligt.

Puss & Hångel
//Nina

tisdag 27 oktober 2009

Dolly.


Fölåt. Jag hann inte skriva något bra åt er idag men istället kan vi tillsammans lyssna på Dolly. En kvinna vi borde lyssna på oftare. Så varsegoda alla arbetare där ute. Dolly Parton!

Puss & Kram
//Nina

måndag 26 oktober 2009

Amnesty, igen.


Ett kors mot gul bakgrund. En text ”Varje minut dör en gravid kvinna”. Skrämmande ofta. Men är den inte lite väl tråkig och idèfattig?


Men ojdå, vad står på? Korset ser helt bananas ut.


Aha! Det är en klocka! Klockrent rent ut sagt.


Satan i gatan. Där dog en till.

Men stopp och belägg. Nu vet du-annonserna ser ju helt annorlunda ut. Varför skiljer som sig som ost och keso? Jag begriper inte.

Det vore önskvärt att placera klockan på ställen där man står still. Där man väntar. Hållplaster till exempel. Där skulle dom passa urbra (förlåt). Men som sagt, bra där. Nu ska jag sätta in några tjugor till Amnesty så den där klockan kan börja gå lite långsammare.

Puss puss
//Nina

söndag 25 oktober 2009

Människokatt.



Hahahahahahahahahahaahahha, herre min gud. Stackars stackars lilla katt. Du hamnade mitt i en underlig korsning och fick en människonäsa. Härmed tar jag mig friheten och ber om ursäkt för alla uppfödare som gör sådana här misstag. Förlåt.

Helena.

Nu vet vi vad då?


Alla vet att världen är orättvis. En del kan kosta på sig att skära upp kobekött med guldbestick och andra får vara glada åt en knaprig insekt. Vi vet det.

Alla vet att barnarbete existerar. Stinkande fabriker där på tok för unga människor arbetar, nä fel ord, de slavar. Dessa barn kämpar och sliter med det smutsiga arbete de blivit tillsagda att utföra, långt många fler timmar än vad du tillbringar på ditt jobb. Och då är vi ändå vuxna. Vi vet det.

Alla vet att det finns barnsoldater. Små pojkar som offrar sitt liv, blir skadade, dödar andra barn, dödar vuxna och längtar hem. Allt medan våra barn här i väst blir nattade om kvällen i sina varma, trygga sängar efter en dag full av mat, lek och bus. Vi vet det.

Alla vet att det finns miljoner människor som har lärt sig att leva med en skrikande hunger. Människor som blir glada över att få äta råtta eller dricka ett glas brunt vatten. Vi, vi skulle inte ens kunna tänka oss att ta ett fotbad i samma bruna vatten. Vi vet det.

Alla vet att det bor människor som bor pappkartonger, tält och gamla, rangliga plåtskjul. Skjul som inte ens skulle duga till redskapsbodar på våra egna bakgårdar. Vi vet det.

Alla vet att den största delen av jordens befolkning är smutsiga, klär sig i trasor. Eller går nakna. Våra egna stadsbarn klär sig helst i kläder som lämnar stora ytor fria i föräldrarnas plånböcker. Vi vet det.

Allt det där och mycket därtill vet vi. Men vad Amnesty tänkte på när de klubbade igenom den här kampanjen, det har jag inte en aning om.
Varför tala om sådant vi redan vet? Varför detta Nu vet du? Är det för att på något sätt kasta över bollen till mig som läsare. Jaha NU vet jag det och ska göra något åt det. Är det så? På mig funkar det inte i alla fall. På dig?

Kampanjen skulle må bättre, bli starkare om man dels valde annat foto och dels av annan text. Men framför allt av att ta bort Nu vet du.
Vi börjar med bilden. Ungen ser ut som vilken glad liten skit som helst. Lite smutsig kanske men vem hämtar inte ungar från dagis som ser värre ut än så där? Tyvärr, men här har vi ett barn som ser rätt välmående ut. Inte någon som ser ut att bo i slummen och då blir det lite skevt.
Texten skulle jag vilja skala ner ännu mindre. Istället för nuvarande ”Över en miljard människor lever i slum. Men det går att förändra.” till bara ”Det går att förändra”. Eller ”Du kan förändra” eller ”Tillsammans kan vi förändra”. Något sådant.

Ja så tycker jag. Vad tycker du? Någon från , som gjorde kampanjen, som kan förklara?


Puss puss
//Nina

fredag 23 oktober 2009

Floridabrud och Entapir, i en tidning nära dig.


Jag har pysslat lite tillsammans med Faluns vassaste kille, Jesper Wallerborg (Entapir). Resultatet ser du här och i nästa nummer av Cap & Design.
Uppgiften var att designa om och förbättra en känd hemsida. Valet föll på Platsbanken som både är trött, rörig och väldigt, väldigt kommunalflashig. Inget svårt val med andra ord. Och om jag får säga det själv lyckades vi riktigt bra.
Applåd tack.

För säkerhets skull. Är du från Försäkringskassan, facket, A-kassan eller Arbetsförnedringen så ska ni veta att detta gjorde jag på min fritid och dessutom helt gratis. Så det så.

onsdag 21 oktober 2009

Nakenfisen.



Man skulle kunna tänka sig Bella sittandes i en lövhög där löven gnistrar i varma röda, gula och oranga färger. Kanske har några av löven lite busigt fastnat i Bellas päls. Eller så skulle Bella kunna ligga och snusa sött i sin lilla korg. Ihoprullad som en kanelbulle. Man skulle också kunna fantisera om ett vackert porträttfoto på den lilla vovven. I profil så hennes charmiga underbett syns ordentligt. Eller ett foto från i somras där Bella busar på sandstranden.
Vad man inte kan tänka sig är ett suddigt foto där Bella ligger i en obäddad säng med en naken husse bakom sig. Jag råder dig att inte kolla allt för nära där husses mage övergår till något annat.
Lycka till Bella, hoppas du snart hittar ett fint hem.

Annonsen är så klart från Blocket.

Kram kram
//Nina

måndag 19 oktober 2009

Korven och ICA-Jerry.



Låt mig berätta om Korven. Korven var (eller är får jag hoppas) en flicka med Down Syndrome som levde ensam med sin pappa i början av 80-talet. Korvpappan i sin tur var god vän med min familj. Inga konstigheter så långt. Korvflickan var något år äldre än jag och såklart antog alla vuxna att vi skulle leka fint ihop varje gång våra vuxna ville umgås. Det gjorde vi också på sätt och vis. Men det var jobbigt, trixigt och vissa gånger alldeles förfärligt. Men det var inte jobbigt eller på något sätt besvärande att Korven hade Down Syndrome, det kunde ju inte hon hjälpa det fattade till och med jag. Men några som inte fattade ett jota var alla vuxna runt omkring. Frågade jag Korvpappan någon gång vad hans dotter sa eller menade (det var inte helt lätt som barn att förstå allt) fick jag uppmaningen att gå och fråga Korven (som om jag inte redan gjort det tusen gånger). Så klart att korvflickan tyckte det var frustrerande att jag inte var helt med på noterna och bara frågade va? Hela tiden. Frustrationen kunde göra Korven ursinnig och gissa vem som fick skulden då? Inte var det korvpappan i alla fall. Samma sak om jag skrattade med Korven. Nervösa och ängsliga blickar kastades från vuxna. Vad är det för fel på Nina? Skrattar hon åt stackars Korven? Korven var ingen stackare, hon var glad. Vi hade roligt. Men de vuxnas reaktioner och ovilja att faktiskt vara öppna och ärliga om Korven gjorde att det blev rena pesten till slut och jag slutade leka med henne. Det var inte jag som tyckte hon var konstig eller svår men det hade vart gött om någon vuxen kunde tala om för mig vad Down Syndrome var och som ibland kunde hjälpa mig att tolka Korven. Istället möttes både jag och Korven av en kompakt tystnad. Oroliga blickar och harklanden. Vad blev resultatet? Hur det blev för korvflickan vet jag inte då vi inte haft kontakt på många år men jag själv drog mig gärna undan då jag mötte andra med liknande eller samma syndrom. Och det kan jag säga har ingen blivit lycklig utav.

Därför vill jag ge ICA och King en applåd. En stor, smattrande applåd. För Jerry, liksom Korven, är människor precis som du och jag och förtjänar att vi lyfter fram dem i ljuset. Inte bara de med Down Syndrome utan alla människor med unika egenskaper, speciella behov, eller vad vi än vill kalla dem.

Men det klart att de finns skeptiker. De som tror att de är så in i helvete politiskt korrekta att det bara blir fel. Folk som Daniel Hambre i Kopparberg. Han är bestört över att personalstyrkan i filmen stirrar på Jerry och att de verkar tro att han inte kan jobba lika bra som någon annan. So what? Vad tror Daniel att folk som sticker ut från mängden får uppleva varje dag? Men vilka är det som får stå med mössan i handen när dagen är slut? Blir det bättre för att vi tiger? Fan, Daniel ta av dig skygglapparna och kom ut i verkligheten.
Men visst kan vi skratta både med och åt dem. Precis på samma sätt som vi skrattar åt våra barn/vänner/föräldrar när dem säger och gör knasiga saker. Det är med kärlek, inte förakt. Och ju mer vi låter alla får vara med desto mindre fördomar föder vi.

Kan vi sluta att prata ovanför folks huvuden och vara livrädda för vad grannen ska tro? Så länge du sköter din arbetsuppgift och är någorlunda trevlig spelar det ingen roll om du är blind, enbet eller har tre bröstvårtor. Det spelar ingen roll om du har Down Syndrom, Aspberger eller astma. Det spelar ingen roll om du röstar på Kristdemokraterna, har skägg eller har strumpor i sandalerna. Alla har vi olika smaker, olika åsikter och olika behov. Men alla ska vi ha plats i samhället. Så på vilket sätt är dessa filmer kränkande mot Jerry? Han är självsäker och kaxig och stolt övhttp://www.blogger.com/img/blank.gifer att vara just den han är. Om filmerna skulle vara kränkande mot någon är det väl Ulf som hela tiden framstår som den snälla jubelidioten.

En stor eloge till ICA som ska anställa helt vanliga Down Syndromemänniskor. Vem vet. Nästa gång du går till ICA kanske du får handla korv utav Korven.

Andra som bloggat om samma filmer: Heja Abbe, Please Copy Me, Trollhare, Mamma till en ängel, Anjo och säkert hundra till.

Puss & Kram
//Nina

söndag 18 oktober 2009

Photoshop Disasters.



Det finns en blogg som heter photoshopdisasters.blogspot.com, en helskojsig sida där det här fotot passar in som Ferrarin i garaget (dom har redan lagt upp en liknande annons från Ralph Lauren). Den här annonsen blev ju så fel. Varför i helsike var det ingen som sa "stop, wait a minute, she looks like a kolasnöre"? Varför?
Jag antar att det är lika bra att jag inser att jag aldrig kommer sluta förvånas över att sådana här grejer kan gå över huvudet på, en vild gissning, hundratals branschfolk.

Nåväl, nu ska jag fortsätta tjuvkolla på Top Model. Ciao.

Helena.

lördag 17 oktober 2009

Besvarad kärlek.


Kärlek är vackert. Kärlek är bubbligt och rosa. Den allra vackraste, bubbligaste och mest rosafärgade kärleken är den besvarade. Jag har redan skrivit om hur mitt hjärta bultar för den manliga sårbarheten. Och gissa vad. Jag tror känslorna är ömsesidiga för kolla in case-filmen. Kolla in vilken blogg som är med. Känner ni? Ja. Det är kärlek!

PS. Tack Viktor.

Puss & hångel
//Nina

torsdag 15 oktober 2009

Walmart People.


Jag har besökt Ullareds Gekås kanske fem gånger. Och ja, det motsvarade väl ungefär vad jag hade förväntat mig. För mycket folk, trängsel och yrsel. Men framför allt alldeles för långa kvitton. Vinteroveraller, strumpor och ett halvårs förbrukning av tvättmedel. Jag kan inte komma på vad som skulle kunna vara mer Svensson än just det. Men handen på hjärtat, jag är en Svensson och med all säkerhet är du det också. Åtminstone smyger vi runt precis utanför Svenssonstaketet. Några som också besöker ett stort varuhus men som absolut inte skulle gå under det vanliga efternamnet är People of Walmart. Vad säger man? Stil och USA går inte alltid hand i hand. Men roligt? Ja.

För att läsa mer om det svenska Walmart läs deras blogg eller invänta tv-serien.

Kram kram
//Nina

Bad....bad....


Mycket vatten har runnit under broarna och mycket bra har hänt sedan 1991. Men Bad bad boys, har fortfarande inte hunnit bli min favorit.
Ger dom en chans till. Kom igen då...bad ...bad...

PS.Ni har väl inte missat att läsa om Midi Maxi & Efti här. Garboeffekt. Jo jag tackar ja.

Kram
//Nina