tisdag 30 mars 2010

Blogga åt mig. Och grattis till guldet.


Ruskigt bra. Det är mitt betyg till årets vinnare av 48h, och det utan att ha kunnat läsa brödtexten. Tyvärr är jag ur funktion (lyssnar på Radiosporten) och kan ej lämna er en bättre rapport än så här. Ger uppdraget till er istället. Varför gillar, eller ogillar, du denna annons?

Grattis och alla lyckokramar i världen till Jon Jönsson, strateg, Institutionen för reklam & PR, GI,
Magnus Hörberg, AD, Forsbergs och
Sandra Lindberg, strateg, AcadeMedia Malmö, Kreativ marknadsföring

Kram
//Nina som håller tummen för Indianerna

måndag 29 mars 2010

Lägg dig inte längst in i garderoben.



Det verkar vara ytterst få som begriper att en även en reklamtröja måste vara snygg för att inte försvinna i mängden. Alldeles för ofta får man till skänks en sladdrig, oformlig tröja som känns så osexig att bära att kossorna slutar råma. Och lika ofta hamnar dessa tröjor i sopen eller sparas längst in i garderoben. För dem är ju så bra att ha när man ska måla om. Eller bygga om verandan. Eller att använda som skurtrasa alternativt att fetta in skorna med.
Men så finns det dem som faktiskt har utnyttjat det faktum att människor gärna visar ditt varumärke, helt gratis, om bara tröjan känns rätt. Några som säkerligen fått fler än en skojfrisk person att klä sig som en reklampelare är Evian. Tack vare byrån BETC Euro RSCG i Paris kan man nu få skratta lite åt folk och deras mycket ungdomliga kroppar.

Några andra som har snygga tröjor är så klart Miami. Men eftersom jag fortfarande inte fått min tröja som jag blivit lovad (Guns&Palms girl-tee storlek S tack) gör jag ingen reklam för dem. Taskigt men sant.

Kram
//Nina

söndag 28 mars 2010

Ge igen bara.


Skrattar först som skrattar sist. Helt enkelt.

Kram
//Nina

lördag 27 mars 2010

Guldguldet.

Att vinna ett guldägg, ett lejon eller på annat sätt få sjukt mycket uppmärksamhet i reklambranschen är det många strävar efter. Men det är få förunnat. Det finns en elitklick som likt wetextrasor suger i sig allt. Under dem springer en handfull byråer, lika kluvna som en stjärtskåra. Ena benet finns i verkligheten, det andra i wetexfantasivärlden. I verkligheten arbetas det som i vilken fabrik som helst. Man levererar, kämpar och donar. Ens kunder är det som står i fokus. Men när det finns utrymme och ekonomi blir projektet oftast storverk med bra resultat (utan att vinna något annat än respekt hos kunderna). Så långt är allt väl.
Men drömmen om att bli erkänd, ”godkänd” av de stora och åtminstone en gång få ta hem ett guldägg finns nästan hos alla. Vare sig man vågar erkänna det eller inte. Men vi vet hur svårt det kan vara att ta sig igenom gröten och därför har jag världens bästa idé.
Jag ska starta en egen reklamtävling, Guldguldet. En tävling som ska vara orimligt dyr att få vara med i, en tävling där jag kommer sitta i juryn. Och eftersom jag är medarrangör behöver jag med all säkerhet inte betala så värst mycket kosing utan kan skicka in ruskigt många bidrag. Ja ni förstår hur det här kommer sluta. Ni är ju inte dummare än att ni förstår vem som kommer kliva upp som guldvinnaren i Guldguldet. Efter det kommer min framtid vara säkrad och alla kommer älska mig.

Nej, just det. Det är ju redan gjort. Dragster har snott min idé och arrangerade tillsammans med GT, GT-guld. Dem satt i juryn och blev såklart vinnare. Jag får helt enkelt komma på något nytt.

Kram
Guld-Nina

tisdag 23 mars 2010

Tankar runt en vagina.


Vagina. Smaka på det. V.A.G.I.N.A. Snyggt är det då rakt inte. Men inte är det så hemskt att ordet bör förbjudas? Då är väl fitta mycket värre. Det låter så genomporrhus och förortsförfest att jag får svårt att tänka klart. Eller snurra och snippa. Vad är det för dagisord egentligen? Men hur som helst. I det stora landet dollartecken får man absolut inte säga vagina i televisionen. Det fick JWT New York erfara när de skulle hjälpa tampongmärket U by Kotex på traven. Och det är synd. För äntligen var det någon som gjorde parodi på alla mensskyddsfilmer. På alla klatschiga och vitklädda kvinnor som hoppar, dansar och klär sig i vitt under lingon veckan. På alla kvinnor som reklam efter reklam tycks älska att ha blod som rinner ut ur vaginan. Men som sagt. Det var mer än vad vissa klarade av och därför förbjöds filmen i tre TV-kanaler. Förbjöds filmen för att man visade döda, ihjälskjutna människor? För att det visades människor som sprang omkring med vapen eller för att det fanns med pundiga ungdomar som kör runt påtända i farsans stadsjeep? Nä, sånt kan man se på bästa sändningstid i vilket nyhetsprogram som helst. Nu var det så att ordet vagina sas. Just det. Usch så förkastligt. Vagina.

Nu till frågan. Vad gör vi åt USA?

Kram
//Nina

måndag 22 mars 2010

The Music Makes Me Sick och lycka till.


Sötsång som är dedicerad till Zibbo. På tordag går detta lilla troll ut på praktik. Och han gör det med stil och ska lära sig av mästaren himself. Petrus Kukulski. Lycka till.

söndag 21 mars 2010

Kit Kat Killer.


Två stora jättar, på varsin sida. Nestlé på mörka och onda sidan mot snälla och gröna Greenpeace. En evig kamp, smutsiga ord och en ohygglig läbbig chokladbit.
I kväll får det bli popcorn.

Kram kram
//Nina

Tampongkrona.




Jag har länge velat ha en kristallkrona. Problemet är att jag inte hittat en som är snygg nog i min prisklass. Får kanske göra som Joana Vasconcelos, sätta ihop en av tamponger. Kanske inte en lysande idé men rätt fiffig.

Kram
//Nina, fröken tampongsnöre

Peter, den allvetande.



Tillhör du den skaran människor som gillar att skämta med folk, särskilt din gamle farbror till exempel som inte har full koll på internet. Ja då är nog Peter något för dig. Gå till peteranswers.com och berätta för din lättlurade vän, låt oss kalla honom för Dieter, att den där Peter minsann har full koll på allt. Dock inte på framtiden. Bevisa genom att fråga Peter vilken färg dina strumpor har. Se Dieters häpna min och fortsätt ställa några frågor. Snart undrar också Dieter vad han har för hårfärg, vilken skostorlek han har och namnet på hans fru. Självklart har Peter full koll och svarar rätt på rubb och stubb. Underbart roligt att se hur folk reagerar. Själv hade jag folk hemma i helgen som var helt övertygade om att den satt någon i ett annat rum och svarade, att det var någon supersökfunktion eller att det fanns en kamera i rummet med direktkoppling till denna Peter. När dem sen fick reda på hur det fungerade lät det naturligtvis helt annorlunda. Det där visste jag hela tiden, sånt höll vi på med när vi var små osv. Yeah yeah. Skit samma. För roligt är det.

PS. Om du inte redan vet hur det går till fortsätt läsa. I första raden måste man skriva något i stil med ”Peter, var snäll att svara på denna fråga”. Det du egentligen skriver där är .svaret på frågan tex röd. Vad du än skriver där kommer det att stå ”Peter, var snäll att svara på denna fråga”.
I andra raden skriver du frågan. Till exempel vilken färg har Dieters naglar?
Ja ni hajar va? Kul. Och så var det med den saken.

Kram
//Nina, den nollvetande

fredag 19 mars 2010

Musklapp.



Musklapp och trevlig helg på er.
Kram
//Nina

torsdag 18 mars 2010

Billig sprit.


Jag bara frågar, vem vill inte handla här?

Kram
//Nina

måndag 15 mars 2010

Den japanska hemligheten.


Söta djur och rar flicka. Lite hysteri och dans på det och du får….ja vad är det du får? Reklam för något som kan ha med bröst och pung att göra, men vad? Någon som sitter inne på den japanska hemligheten?
Fast det klart, vi behöver inte förstå allt.
Äsch skulle få till en slutkläm här men jag måste diska innan jobbet.
Tjing Tjing
//Nina

söndag 14 mars 2010

Jonas Cramby berättar vad det är för fel på Lisbeth Salander.

Ungefär näst sist av alla var jag med att se "Män som hatar kvinnor". Förväntningarna var skyhöga. Men så fort den där Lisbeth Salander visades blev allt tokfel. Något kändes helt fantastiskt fel med henne. Hade till en början problem med att sätta fingret på det. Men så satt jag för exakt en vecka sedan och bläddrade i Metro, och där på sidan 6 fanns svaret. Jonas Cramby hade ägnat en hel krönika åt denna filmens kanske klyschigaste kvinna. För er som inte läst den absolut underbara krönikan ”Män som gillar yngre emokvinnor” kommer här det sista stycken.

Lisbeth Salander är helt enkelt en sådan sorts dåligt maskerad dagdröm man alltid hittar om man, som jag, gillar att läsa thrillersynopsis på amatörförfattarsajten vulkan.se.

De låter nämligen nästan alltid typ så här:

Kalla diamanter – en erotisk thriller

“När värdens största diamant ska visas upp på Biblioteket i Ludvika får den 50-åriga studierektorn och karatemästaren Hans “Hasse” Göransson nys om en liga som ska försöka stjäla ädelstenen. När ingen lyssnar bestämmer sig Hasse för att förhindra kuppen själv. Till sin hjälp har han 19-åriga Tessan – lokalreporter på dagtid, stripteasedansös på nätterna. Hasse och Tessan försöker stå emot, men snart blir Hasses vältränade kropp samt djupgående kunskaper om Ludvika kommuns skolsystem för mycket och de förenas i en vild passion. Kalla Diamanter är en erotisk thriller om häftig åtrå, desperata lögner och… kalla diamanter.”

Göran Hansson är 50 år och jobbar som studierektor i Arvika. Kalla Diamanter är hans första roman.


Precis så. Tack Jonas för att du satt fingret på vad det var för fel på fröken Salander.
Hela krönikan läser ni här.

Kram
//Nina

Schlageryra.


Mja, inte ens girlsen kan undvika yran som råder kring melodifestivalen. Därför, med reservation för att låta som Aftonbladet, undrar jag - vann rätt låt?

Egentligen känns det lite småtungt att erkänna att jag såg spektaklet, i och för sig efter luleåmatchen var klar, men ändå, jag såg den. Och nog faen skulle väl Salem vinna. Erkänn.

Helena.

Whopperface.


Hur ska Burger King verkligen kunna bevisa att Whopper kan beställas så som du vill ha den. Med majonäs, extra bacon, ingen gurka, extra kött, dubbla bröd eller vad du än kan ha för önskemål. Genom Whopperface, så klart. Det är en hemlig kamera som fotar kunderna när dem beställer, och det fotot hamnar sen på burgarens omslagspapper. Köttigt bra. Och de som kom på det var Ogilvy Brazil. Applåd till er.

//Nina

torsdag 11 mars 2010

Taco.


Vissa låtar står sig längre än andra. Och Taco lär stå sig tusen år till.

Kram
//Nina

tisdag 9 mars 2010

Blöta och köttsugna fruar.

Tänk er två lammköttstafsande gubbar. Rika, ocharmiga och hejdlöst smaklösa. De ser på unga flickor på samma sätt som en knarkare ser på sitt godis. Dem bara måste få småpilla lite, fantisera och berätta att allra helst vill de tillbringa natten på oanständigt sätt. Dem vill bli matade av jäntorna, och dreglar vilt. Brölar och står i. Sunkiga, gamla runkgubbar! Skulle det vara glattig TV-underhållning som bara är till för att locka till skratt? Tveksamt. Men byt ut gubbarna till klimaterietanter och du har Svenska Hollywoodfruar. Där har två nya stjärnor stapplat in, Päivi och Lena. De är inget annat än två blöta kärringar som skulle kunna gå över lik för att få grensla vilken tvålfager yngling som helst. Tur att Maria Montazami finns på youtube, för några fler program lär det inte bli för den här prettotanten.

Kram
//Nina

söndag 7 mars 2010

Hyllningsrop för Lilly Frid.



Ska vi ta och lyssna på något roligt? Något som är roligt på ett sådant där härligt ruskskrämmande sätt.
Det är ett ljudklipp men kanske den mest tålmodiga kvinna som funnits, Lilly Frid. Fröken (eller möjligtvis fru) Frid arbetade 1938 vid Sveriges radio som växeltelefonist. Och just när detta klipp spelades in hade Astrid Kindstrand sänt landets första TT-nyhet uppläst av en kvinna. Man kan säga så här. Det gick inte smärtfritt.

Vi låter detta få vara dagens hurra. Inte för kvinnor. Utan för alla, kvinnor, män och allt däremellan, som kämpar för jämställdhet. Och ett särskilt hurra tycker jag att Lilly Frid förtjänar.

Och ljudklippet, det finner du här

Kram
//Nina

Old Spice.



Tanken var att lägga upp dessa för några veckor sedan men det hände liksom aldrig. Och nu har väl alla sett dem?

Hur som helst. Old Spice var något som bara gamle farfar använde förr. Gamla gubben som ändå ville försöka lukta gott. Om det blev så mycket bättre med Old Spice har jag inget minne av men jag har inte sett en Old Spiceförpackning på gräsligt länge. Kanske höll deras målgrupp på att dö ut?
Men en sak kan jag lova, ser jag en nästa gång jag handlar lär den hamna i min kundkorg. Tack Old Spice. Ni har då verkligen visat hur man föryngrar ett varumärke. (Samma sekund som jag skrev det inser jag också att jag vet noll om deras tidigare marknadsföring. Den kanske har vart sjukt bra i flera år. Jag vet faktiskt inte.)

Kram
//Nina

lördag 6 mars 2010

Köp en frälsning.


Hörde för ett tag sedan att Frälsis skaffat webbshop. I min hjärna dök de upp falska tanter i knälånga fulkjolar och med gitarrer på magen. Vem skulle vilja köpa en sådan? Och vad skulle det kosta?

Precis lagom tills jag kommit på vem i min vänkrets som skulle få en tant i present fick jag syn på vad som egentligen säljs där. Fair Trade prylar. En del helt ok dessutom. Så känner du någon som vill ha en flätad plaststol eller en bastkorg kanske du ska gå in på sallyann.se

Tjing tjing!
//Nina

Candy is da shit!


Det är bara att inse. Jag kommer aldrig mer få en platt mage, en mage med antydan till rutor eller ens slippa kärlekshandag som pöser över i midjan. Aldrig mer kunna spritta runt på stranden i bikini utan att känna magen guppa. Aldrig mer kunna sitta ner utan att få ett tragiskt dragspel på magen. Men istället kan jag vräka i mig godis som om det inte finns någon morgondag. Och det är bra mycket roligare, om än något mindre sexigt.

Sweet!

//Nina

Ansök nu.


Det här inlägget tillägnar jag till alla er som "sitter mellan jobb" (arbetslös är ett för jäkla deprimerande ord). Jag var själv en av er för ett par veckor sedan och det är fasen inte lätt. Men, hang in there, med lite jäklar anamma och en stor portion tålamod har allt förr eller senare en lösning.

Skippa platsbanken, Metro jobb och Stepstone ett ögonlock och kolla in det här. Det här är drömjobbet som innebär att du ska glassa runt i 30 helger på 30 festivaler i sommar, du ska blogga, twittra, facebooka och lite annat smått för 330´000 sköna pickadoller. Är du en übersocial festprisse med en sjuhelsikes uthållighet så kör i vind för tusan! Bakom kampanjen ligger tuggummitillverkaren Trident Gum.

Ett härligt jobb minsann, men om vi ska snacka reklam så håll med om att det är lite av en blek kopia av "världens bästa jobb", kommer du ihåg det där najsiga jobbet som en Ben kammade hem, han skulle snorkla, sola, blogga och rensa lite pool på öarna i Stora Barriärrevet för 850´000 kronor. Inte bara det, det fanns en tydligare koppling då det var Tourism Queensland som stod bakom den här kampanjen. Vad tycker du?

Helena.

torsdag 4 mars 2010

YABA. The End.

Vi kom inte etta, inte två, inte trea. Vi kom inte heller fyra, femma eller sexa. Nä inte ens sjua eller åtta. Men vi kom på plats nio. Och med tanke på att vi var glada att ens vara nominerade i YABA är vi så klart väldigt tacksamma för en nionde plats. Tack alla ni som röstat. Puss, kärlek och heder åt er alla. Utan er vore girlsen väldigt mycket ensammare.

Som goda förlorare grattar vi alla duktiga motståndare. Hurra, hurra, hurra. Extra hurra till Björn Alberts (1), Please Copy Me (2) och sötaste The Brand Man (3).

Passar på att fråga vad ni gillar med bloggen. Finns det något ni vill ha mer av, mindre av eller är det något ni saknar?

Puss på er! Och tack.

Just det. Det allra bästa inlägget, någonsin, om YABA är skrivet av en tok som heter Per. Och du läser det här.
//Nina

Forever.


Inte ens som väldigt liten flicka har drömmen om det vita prinsessbröllopet varit närvarande i mina tankar. Men om det blir av någon gång, då ska jag iaf se till att ha roligt. Så in i helv*ete roligt.

Du då, är du den romantiska, festliga eller traditionella typen? Eller kanske ingen typ alls?

Kram på er godingar
//Nina

onsdag 3 mars 2010

Sånt man aldrig tröttnar på.


1. Dominoeffekten.


2. Kärlek.


3. Solen.

Listan går för övrigt att läsa i vilken ordning som helst.

Kram
//Nina

Vad reklam handlar om.


En Ikeafilm från 2005 får symbolisera vad reklam går ut på. Väcka känslor och oväntade slut. En dag ska jag bli expert på det.
kram på er alla.

//Nina

tisdag 2 mars 2010

Jag fattade nada.




























Näpp, jag fattade nada. Hur mycket jag än klurade och funderade trillade poletten liksom aldrig ner. Det gjorde den inte för min barndomsvän eller sambo heller för den delen och vi är förmodligen inte ensamma. Har du fattat?

Jag hittade hem först när jag struttade runt på Mölndalsvägen och upptäckte den fullständiga varianten. Den med bilen, "länge leve fotgängarna" och en copy som sa något i stil med "Nya Volvo S60, bilen som själv upptäcker gångtrafikanter och bromsar in automatiskt". Jahaaaa.

Visst, en körtkortsbefriad brutta som jag är förmodligen inte målgruppen, och inte många kollektivtrafikanter heller. Men va fasen, om ingen fattar kastas alldeles för mycket stålar i sjön.

Helena.

måndag 1 mars 2010

Lasse Holm käkar italienskt.


Dags för veckans första musikvideo. Det blir galenskap, svenskt och det blir Lasse Holm.

Kram
//Nina

Djurrättsalliansen svarar.

Svaret från Djurrättsalliansen har kommit. Dem skriver att varifrån den döda kultingen kommer inte är relevant och med tanke på vad som framkommit bland kommentarerna (läs här) kanske man själv kan lista ut det.
Känns väl så där seriöst.

Kram på er alla, vad ni än har för åsikt.
//Nina