lördag 28 februari 2009

Tre små ord som räddar.



Efter hela den långa Arlasagan tänkte jag, passande nog, ta upp en hyfsat färsk mjölkannons från Arla.
Borta är upp till kamp, samhällseengagemanget och Anna Sofia Magdalena. Men kvar är den snälla tonen, ta hand om känslan och kanske nått mer. Som vanligt är det snällt och lantligt när det kommer från Forsman & Bodenfors. Men inget hoolabandola direkt. Hade det inte varit för dom tre små orden hade denna gått mig helt förbi. Detsamma gäller reklamfilmen.

Snällt javisst men lite halvtrist. Men dom tre små orden räddar allt. Dom gör det så bra att jag går från en diss till hiss. Dom tre små orden "Så där ja". Kanonfint. Görahärligt. Helrätt. Så där ja, då var ytterligare ett inlägg skrivet.
Så där ja.

//Nina

Sidoprojekt.

Jag vet egentligen inte för vem, antagligen av ren egoism, men jag har startat ett sidoprojekt. En sidoblogg.
Vad handlar den om tänker du, inte mycket säger jag. Eller om det mesta. Beroende på vad man värdesätter.
Är den intressant frågar du dig, inte så värst frustar jag. Men om du vill veta kortfattat vad jag gör och inte gör dom flesta dagarna, då har du kommit rätt.
En mobilbild, någon mening. Det är allt.
Jahapp säger du kaske trött. Jahapp svarar jag med glädje. Jahapp. Var hittar du den däringa bloggen då, jo precis här, Mobila dagar.

//Nina

fredag 27 februari 2009

Kungen är ett stockholmssyndrom.


I Götlaborg dealar vi verkligen inte med sådana problem. Här kavlar vi upp flanellskjortan, jobbar på varvet, bygger bilar som ingen vill ha. Vi spelar riktig fotboll, gör den bästa musiken och gifter oss precis hur vi vill. Med vem vi vill. Utan att säga till stadsministern. I Göteborg lever vi livet och må bra. Den där kungen med familj måste vara ett stockholmssyndrom. Punkt slut.

Men vem är han, denna fantastiska man? Vd heter han, vad gör han där och klär han i hatt? Någon som vet.

//Nina

Volvo köttar på.


Och gissa vad, jag vill höja min A-kassa.
(orkar du läsa fakta gör det här. Jag tyckte det var trist och slutade läsa efter ingressen)

//Nina

torsdag 26 februari 2009

Fredagsskratt.


Bilreklam består oftast av en massa kleggbilder på svängiga vägar och ökentrista och glassiga plåtfoton. Men inte behöver det vara så. Denna gamla rulle bevisar att till och med bilreklam kan vara något att ha.
Trevlig fredag allihop.

//Nina

Arlasagen del 5.



Och näringsexperter och politiker och kvinnosakskämpar och fackföreningsfolk och bagare och mejerister och spisfabrikanter och fruktodlare och morgonpratare i radio och Ria Wägner och adel och borgare och präster och bönder stod upp och prisade Anna Sofia Magdalena Niklasson.

Själv satt hon på förstubron till det gulmålade huset en vacker sommarmorgon och förundrade sig. Att det skulle väcka sådant rabalder att hon inte jämt ville stå vid spisen, hade hon aldrig kunnat drömma om.

Alla i huset sov ännu. Det var bara Funderingen och Plikten som höll henne sällskap. Funderingen satt uppflugen på trappräcket och spelade flöjt. Det var en hel räcka av små spröda klingande toner, som fick Plikten att slumra till.
Han märkte inte ens att morgonbrisen rufsade till honom i håret.

SLUT

Så det var det hela. Rätt skönt att den inte var längre, det bidde lite väl långa meningar och ungefär en miljard och. Men intressant ändå. För vad gillar vi när reklam lägger sig i samhällsdebatter? Hur mycket kan en kampanj lägga näsan i blöt innan det blir präktigt?
Jaja. Låt oss glädja denna fredagmorgon, åt Anna Saofia Magdalena. Det var väl för väl att det slutade lyckligt.

//Nina

Dagens, tack.

Dagens lästips är såklart Ulrika Goods krönika i Resumé. Jag vill dock göra ett tillägg i hennes lista, lägg inte till en massa tramstext i smyg. Fy hell vad det sänker en som copywriter.

Ulrika tar upp ett ämne som tåls att tänka på, är kvinnor extra hårda mot andra kvinnor? Och i så fall varför? För att dom/vi/ni är lite rädda för att läxa upp en av det motsatta könet eller bara för skoj skull?
Hur som haver. Bra skrivet the Goodwomen.

//Nina

Upp på silverplatsen minsann.



Få av er som följt bloggen ett tag kan ha missat våra bravader i Guldlådan. (Här, här, här och till sist här har du allt vi har skrivit om Guldlådan.) Och som ni också vet är det Posten som står för fiolerna på den tävlingen. Det var även Posten som stod för dagens seminarium, "På spaning". Jag var där käkade frukost, fick bärkärnor mellan tänderna och lyssnade på intressanta och kunniga människor.
Men vad som var ännu roligare var att girlsen helt plötsligt kom på silverstapeln i Guldlådan. Inte på en taskig tredjeplats som det står på diplomet inte.
Jag har bevis, även om det är svårläst. Svart på vitt stod det på tavlan bland alla andra silverpristagare, "Du ska aldrig nattvandra. Nina & Helena". Där ser man.

Jag ber om ursäkt för den taskiga bilden men sekunden efter jag tog den här råkade jag riva ner alltsammans. Rackarns otur.

//Nina

Totalsköna torsdag.

Vissa dagar är rätt igenom bra. Till och med värstebra, helt utan anledning. I dag är en sådan dag. Trots bristen på pengar, AMS och sten i skon är torsdagen den 26 februari 2009 helskön. Och när något känns gött i magen vill jag givet att du ska känna likadant. Känna lycka och kanske ett uns danssug. Därför fattiglappar och rikemans knösar, Stereo Total.


//Nina

Totalskön torsdag.

Vissa dagar känns rätt igenom helrätt. I dag är en sådan dag. Trots regn, AMS och bristen på pengar är torsdagen den 26 februari 2009 helskön. Och när något är riktigt jävla kanon vill jag gärna att ni också ska känna lycka. Inte bara lycka utan kanske även en uns dansglädje. Därför mina kvinns och gubbar, Stereo Total.

onsdag 25 februari 2009

Arlasagan del 4.



Det viktiga är, läste han högt innantill för dom andra, att man får rätt sammansatt kost, att man äter mer bröd, grönsaker och frukt bl a och att man minskar på fett och socker.

I ett hörn satt Funderingen och log. Och Plikten som hade lyssnat uppmärksammat beslöt sig för att ta det lite lugnare. Åtminstone över sommaren. Och knallade faktiskt med själv när Anna Sofia Magdalena packade en stor matsäckskorg och tog med sig alla barnen för att gå och bada. Till stor förundran för alla som såg dom och inte kunde begripa hur Anna Sofia Magdalena hade tid att umgås med sin familj också.


Och i hela Storkommunen spred sig ryktet om Niklassons enkla sommarvanor. Man diskuterad för och emot. De Gamle i backstugorna och i kommunens nya pensionärshem talade om ”en underlig tingens ordning” och när Herrklubben sammanträdde på Stadshotellet mumlade en del farbröder om ”emancipationens avigsidor”.

Men så gjorde Den Stora Tidningen ett reportage hos Niklassons. Och när alla läsarna fick klart för sig att Anna Sofia Magdalena ingalunda tyckte illa om lagad mat utan bara ville göra det lite enklare för sig ibland, så var lugnet återställt.


Som genom ett trollslag förvandlades Arla till Socialstyrelsen. Inte ett dugg roligt men vi kan nu dra en suck av lättnad. Det verkar ordna sig för familjen Niklasson. I morgon kommer del 5 som också är sista delen.
//Nina

tisdag 24 februari 2009

Arlasagan del 3



Plikten vred sig som en mask när Anna Sofia Magdalena följde Funderingens råd och hellre lyssnade till fågelsången än lagade lunch åt tretton personer. Eller när hon lade sig i gröngräset och tittade på dom farande skyarna i stället för att laga ärter och pannkakor i flera timmar bara för att det råkade vara torsdag.

I börja sökte Plikten tröst och förståelse hos Sven Petter Niklasson och hela barnaskaran. Dom var ju så vana vid att maten alltid stod på bordet när det var dags att äta. Och alltid var den tillagad efter konstens alla regler. Inte för inte, brukade Sven Petter skryta för sina kompisar i Hemvärnet, är man ju gift med Storkommunens bästa Matmamma.

Inte så att han ville klaga. Mat fick dom nog hemma. Men dom fick inte lagad mat jämt.

Ibland bytte Anna Sofia Magdalena ut t ex den vanliga tisdagsmiddagen på bruna bönor och stekt fläsk mot fil och några rejäla mackor. Med frukt som dessert.
Det lustiga var att när dom reste sig från bordet, så förundrade dom sig över hur mätta dom var ändå. Och en svag misstanke började gro hos dom lite till mans. Man kanske inte alls behöver lagad mat jämt för att må bra.
Och September som var 13 år och skulle börja på högstadiet till hösten, tog fram alla sina skolböcker mitt i sommaren och kollade vad det stod i näringsläran. Inte någonstans kunde han finna att man till varje pris skulle ha lagad mat jämt.


Ojoj nu börjar det hetta till. Behöver man inte äta lagad mat jämt, det var som tusan. Fast jag kan tycka att byta ut en hel middag mot fil, det låter lite väl fattigt. Hur som helst. Moralkakan börjar jäsa till sig ordentligt. Och gissa vad som kommer i morgon. Just det, del 4.

//Nina

Ett kreatur är vad du är.



Jag har redan berättat den bisarra sanningen om att copywriter som yrke enbart är en bluff. Poff, borta, finns inte. Men visste ni att kreatör också är en myt? Har vi riktigt otur är det AMS som ligger bakom alltihop. Det är dom som har raderat hela branchen. Dessutom har dom en finger med i mitt mailprogram. Dom smä jävlarna har bytt ut ordet kreatör mot det mindre smickrande ordet kreatur. Så ni som trodde ni var kreatörer, långnäsa på er. Ni är kreatur hela bunten. Undra om det finns en KY-utbildning för det?

//Nina

Undra sa flundran om gäddan är en fisk.

Undrar ni om vi tänker skriva ett inlägg om förlovningen? Svaret är, skulle inte tro det.

//Nina

Jättefittorna Lili & Susie.

Skvaller från melodifestivalen, mumsigt. En journalist var mycket imponerad av Lili & Susie efter deras framträdande. Men framför allt var han mäkta impad av deras utseende och säger därför (på ett ungefär) "Tänk, det har gått 20 år och ni är fortfarande lika jättefitta."

Ja, kan man tänka sig. Även kjoltyg över 25 kan vara snygga och vältränade. Som en jättefitta ungefär.

//Nina

100 % miffo.




Med risk för att göra bort mig big time, men kan någon förklara den här för mig? Jag känner mig som ett miffo för jag förstår verkligen noll %. Gör du?

Det är en fin dukning, ok. Missat något? Har dom dukat fel, fattas det en gaffel, ligger något på fel plats? Vad är det som inte är 100%?
Sen kommer kaffet med sina kalasfina smakböna som är 100%. Årrajt. Det hänger jag med på. Skitbra böna. Fast kanske lite fisförnäm.

Jag vill bara veta vad det är som inte är godkänt med dukningen, det är allt. Jo, sen gillar jag inte att vara ett miffo.

//Nina

Arlasagan del 2.


Men i alla sagor är det ju så, att det måste finnas någon liten orosande för att det ska bli fart på berättelsen. Och i Anna Sofia Magdalenas värld fanns det också en sådan. Han hette Funderingen och var en obestämd varelse, som kom och gick som han ville i det stora gulmålade huset.

Funderingen trivdes bra hos Anna Sofia Magdalena. Hon kunde konsten att lyssna, brukade han säga. Dom andra i familjen hörde aldrig på. Dom var alldeles för upptagna med fotboll, TV, mopeder, Svensktoppen och seriemagasin för att bry sig om Funderingens små visdomsord.


Så när Funderingen berättade om hur skönt det är att åka hölass, vilken ro man får när man tittar på humlor och bin, och hur vackert och stilla och förunderligt fint det kan vara en tidig sommarmorgon, så slöt Anna Sofia Magdalena sina ögon och lät Plikten sitta i ett hörn och tjura.

Plikten var nämligen en annan figur hemma hos Niklassons. Han hängde alltid Anna Sofia Magdalena i kjolarna oh var inte alls lika lurvig och go som Funderingen. Han var alltid prydligt klädd, hade vatten kammat hår med mittbena och var släkt med Fröken Ur på Televerket.


En sak är då säker, förr i tiden var man en fena på långa meningar och på ordet och. Så hiskiligt besvärligt. I morgon kommer nästa del.

//Nina

måndag 23 februari 2009

Arlasagan del 1

På jakt efter något roligt, spännande eller bara ett tidsfördriv satt jag för ett tag sedan hos en vän och rotade bland hennes prylar. Där fanns hundtidningar, kataloger och en guldgruva. Vad ska man annars kalla Arlas gamla reklam "Mamman som inte ville stå vid spisen! En sommarsaga för barn och vuxna från Arla".
Därför kommer jag denna vecka att bjuda er på gammal hederlig underhållning.
Luta er tillbaka här kommer Arlasagan del 1.



Den här mamman hette Anna Sofia Magdalena och hade elva barn. Hon var gift med Sven Petter Niklasson och dom bodde i ett stort gult trähus med gröna fönsterluckor.
Barnen var födda jämnt över hela året, fast olika år förstås, och därför hade dom fått namn efter årets alla månader. Den äldsta hette Januari och den yngsta December. Men ingen hette Juli, för då var det semester.

Alla barnen gick i skolan och det gjorde Sven Petter Niklasson också, för han var skolvaktmästare. Även Anna Sofia Magdalena jobbade utanför hemmet. Hon var världsberömd i hela Storkommunen för sin kokkonst och lagade all maten åt dom som arbetade på Den Stora Fabriken i Centralorten.
Nu kunde man tro att Anna Sofia Magdalena var en förtryckt liten varelse, som inte gjorde något annat än stod till pass dygnet om. Men så var det inte alls. För Facket hade ordnat det på så vist, att hon hade bestämda arbetstider. Och alla hennes barn hjälpte till hemma. Liksom Sven Petter Niklasson som själv bäddade sin säng varje torsdag.

Fortsättning följer.

//Nina

söndag 22 februari 2009

Sailormode in på bara skinnet.



Få saker känns lika självklara som sjömanskostym och Håkan Hellström. Om det var han som inspirerade förra årets Fresh Fishvinnare Hanna Lindström vill jag låta vara osagt. Men nu är hennes nya Sailor Retro Chick kollektion ute och för alla kvinns som vill matcha Håkan, i väg till MQ med er. För att uppmärksamma kollektionen har grabbarna grus på Miami tagit fram riktigt stilfulla fejktatueringar. Dessa har sedan gaddade trubadurer och galanta damer klädda i sailorkläder delat ut på stan. Gnuggisarna finns även att plocka upp i ett antal MQ-butiker. Som grädden på moset finns givet en hemsida där du kan tävla med din tatuering. Fejk eller äkta spelar ingen roll. Huvudsaken är att du röstar på nummer 110 och 111. Ser ni till att min Elton vinner går pengarna till mig och ni får se mig bli snygg i sjömansstil.

Tatueringarna har tydligen gått åt som godis på ett barnkalas. Och det är inte bara små gulliga och snoriga ungar som diggar dom. Nerrå, många mogna och medelålders kjoltyg har ruffat åt sig några stycken för att överraska sina män. Bra där Miamimännen. Fint och rumsrent jobbat av er. Skepp O´hoj och glöm inte att rösta.

//Nina

Ge mig spektakel, för bövelen.


Jag har tappat räkningen men jag tror att det i går var det den tredje delfinalen. Kan lika gärna vart den andra eller fjärde. Eller åttonde för den delen. Melodifestivalen är rörig. Jag hänger inte riktigt med faktiskt. Och trots Petra Medes tappra försök att skoja till det så är årets festivalen sömnig och tråkigare än kyrkans träbänkar. För hellskotta var är all glitter och glamour, var är all show och var är alla bra låtar? Men å andra sidan var det inte bättre för åtta år sedan heller när Date höll låda.

//Nina

fredag 20 februari 2009

Sköna fredag.


Michael Jacksons bilhandske, fransjacka i mocka och kameltår i trasiga jeans. Ohh my lord Samantha Fox satte verkligen spår för livet. Och med vill jag ha sagt, ha en skön sexy, foxyfredag.

//Nina

torsdag 19 februari 2009

Uttryck från Skaraborg

Läpelätter. Det är säkerligen inte unikt för schlätta men jag har inte hört det sen jag flyttade därifrån. Läpelätter. Visst låter det som ett Pippi Långstrump ord. Eller som riktigt fylleord. Tror att fyllan har mer med ordets uppkomst än vad Pippi har. Ni slank jag åt sidan och började svamla, sorry.

Ordet betyder att någon har "lätta läppar". Alltså att man inte tänker sig för innan man pratar, när ord bara flyger ut ur munnen. Som tex "Du ser ju änna ut som enna körv". Så var det med den saken.

//Nina

H&M trotsar krisen.



Det allra vanligaste, tyvärr, i dagarna är fortfarande den där förbaskade ekonomikrisen. Så trist, tröttsamt och tjatigt att jag får god lust att förvandla mig till en semla.
Många drar ner på produktion, varslar och kursar. Men inte H&M inte. Istället satsar dom på något helt nytt och breddar sig. I dag slår dörrarna upp för H&M Home och givetvis klappar jag händerna av förtjusning. Inte bara för fina textilier utan för att någon vågar. Trots dåliga tider. Tänk om fler kunde och vågade göra detsamma.
Vad tror ni, hur länge ska den skittrista krisen hålla i sig?

//Nina

onsdag 18 februari 2009

Jag överdrev en smula.


Härom dagen skrev jag att det var bättre förr. Vid närmare eftertanke måste jag tillägga att det gäller inte riktigt allt.

Vid 10-års ålder måste jag vart helt blåst i bollen. För varannan fredag hälsade jag på min fader, åt hans paradrätt (hamburgare) framför teven och tittade på Benny Hill. Utan att skämmas. Vissa saker var bättre förr, men det gäller då rakt inte en del så kallade komiska serier.

//Nina

Det är lite si och så med kropparna nu för tiden.



Nu har jag tjatat i två inlägg efter varandra om kvinnor och deras kroppar. Långtråkigt? Ja kanske det. Men med denna bild fastställer jag att kroppar kan se ut lite hur som helst. Ben och andra kroppsdelar huller om buller, det är banne mig ingen ordning på något alls. Och det är kanske lika bra det.

//Nina

Skavanker eller plast?



Det var lite gnäll från min sida i går. Jag vet. För att väga upp det drar jag upp en gammal goding som fortfarande håller. Och ja, den är precis raka motsatsen mot gårdagens hemska kvinnoideal. Tummen upp för frodiga, naturliga kvinnor. Dove förtjänar många ryggdunkar för det här.
Håller ni med? Känns det ok med tanter med skavanker eller är det skönast med plastmadamer?
Men främst, hur ändrar vi ett galet ideal med size zero?

(Jag passar på att be om ursäkt för att jag låter som en hennafärgad och bitter feminist.)

//Nina

tisdag 17 februari 2009

Låt inte kvinnan vara normal för guds skull.



Kvinnor, damer, tjejer och alla andra av honkön, gillar vi verkligen det här? Det måste ju finnas en anledning till att all smink- och krämreklam ser ut så här. Eller är det lag på att det ska vara så här sunkigt? Nä fy fan, jag vägrar. Vägrar att tro det detta är det enda sättet att kränga ansiktsfärg. Vägrar tro att vi tanter verkligen går på det här. Hur ska honkönen någonsin kunna bli självsäkra, tycka om sitt hull och älska sina rynkor när det bara pumpas ut sån här reklam som mer liknar blödande magsår.

Rubrik: "Jag blir alldeles gråtfärdig av att titta på yngre kvinnor som ser äldre ut än jag."

Vad menar hon? Att hon blir ledsen när hon ser en 18-åring som ser som 20? Hon själv skulle ju kunna vara allt mellan 18 och 40 år. Blir hon ledsen i ögat när hon ser kvinnor som inte sminkar sig, som inte har vajjigt Wellahår eller som inte har antirynkelwrinkelsynthec-kräm.

Eller vad säger ni om denna mycket säljande brödtext? "NYHET PREVAGE EYE. fukttillförande anti-agingkräm för ögonkonturen Framställd i samarbete med Elisabeth Arden och Allergan , tillverkaren av några av världens ledande hudvårdsprodukter. Ögonkrämen innehåller Idebenone, den mest effektiva antioxidanten man kan köpa för pengar, och som effektivt bekämpar tecken på hudens åldrande. När det gäller hudens utseende, motverkar den rynkor och linjer, liksom mörka ringar och påsar under ögonen. Ja, den är effektiv mot allt! Bevis...inte löften."

Ja herregud en sån sjuhelsicke till kräm. Effektiv mot allt och bevis, inga löften. Ja det här bara måste alla kvinnor gå på. Idiotkönet som går på allt så länge dom ser unga och välpumpade ut. Nickedockkönet som går på allt vad män säger. Snälla kom igen. Kan vi inte se till att sånt här försvinner och börja må bra istället. Rynkor, linjer, gråa strån låt dom inte bli våra fiender. Det är ju bara ett bevis på att du är helt normal.

//Nina

Visst sjutton var det bättre förr.



//Nina

måndag 16 februari 2009

Varför säljer Lennart hus?


Av ren nyfikenhet, varför har bland annat Älvsbyhus valt en kändisröst i sin reklamfilm? Vad är det som säger att dom får fler sålda hus när Lennart Jähkel pratar om hur billigt det kan vara att bo i hus. Ja till och med lika billigt som att bo i en lägenhet. Fast just det argumentet tycker jag är lite knasigt. Det kan vara billigt att bo i en hyresrätt men det kan också vara fruktansvärt dyrt. Hur som helst, varför säljer Lennart hus? Jag tänker mer på varför han tar röstjobb än hur fantastiska hus som Älvsbyhus säljer. Vad tycker ni?

//Nina

Sovande och fin kultur.



Bilderna har är lånade från DA.

En del av oss väljer att inte se dom alls, några rynkar på näsan och tycker dom är riktiga skummisar som borde hålla sig borta. Några andra skänker dom en slant, en cigg eller pratar bort en minut eller två med dom. Jag pratar förståss om hemlösa. Helt vanliga människor utan ett hem att gå till när kylan tränger sig på.
För att försöka skapa en intimitet mellan hemlösa och hemmaägare har fotografen Kent Klich fotat några av Köpenhamns hemlösa människor när dom sover. För när annars ser en människa så oskyldig, fridfull, vacker och sårbar ut som just i sömnen. 12 av dessa foton blev sedan utställningen Out of sight och gick att se i centrala Köpenhamn i maj 2008 (gamla nyheter alltså, men skit samma.). Utställningen ingick i Get Lost, ett projekt om hur vi möts, hur vi rör oss på allmänna platser och om staden är till för alla.
Jag hoppas verkligen att Göteborgs stad kan apa efter och fortsätta med projektet här. Inte bara för att bilderna är oerhört vackra utan också för att hela projektet är spännande. Men framför allt tycker jag att det är helt rätt tänkt av Kent Klich. Det är tröttsamt att se när någon försöker göra de hemlösa till tuffa råskinn. Det är människor, som du och jag och det är inte förens se-ner-på-andra-människor fattar det som vi verkligen kan komma åt problemet. Mer kärlek och respekt åt alla och heja kulturen när det gör något bra. (Inte heja kulturen när det är ok att sabba för andra i konstens namn).

//Nina

lördag 14 februari 2009

Kärlek för 399 kronor.



14 februari, Alla hjärtans dag. Dagen då många förväntar sig praliner, fula nallar och blommor. Men girlsen nöjer sig med att skicka kärleksfulla tankar och hälsningar till alla läsare. Hoppas ni får en äkta skön dag vare sig ni gillar hjärtans dagen eller inte.
Råkar du vara ensamm och vantrivs med det en dag som denna? Då tipsar vi om Claes. En arbetande brat på 25 år och 85 kilo. Han kostar bara 399 kr i timmen. Som hittat för en pojkvän. För dom pengarna kan ni hyra hans säkert oklanderliga sällskap och bara njuta av en egen backslick-kille. Annars går det lika bra att äta sig fet på semlor. Det är dessutom billigare.

//Nina

fredag 13 februari 2009

Begravningsrunkare.

Som ni redan vet begravdes Ingemar Ingo Johansson i dag. Göteborgssossen Anneli Hulthén ansåg att det minsann var stort. Skitstort. Till och med så pass stort att det borde kallas en nationell händelse och sådana ska visas i TV. En gubbe som intervjuades utanför Vasakyrkan strax innan det ringde in tyckte att det var go sol och han hade inget annat för sig i dag, därför struttar han in på en främlings begravning. Galenpanna. Anneli och gubbstrutten på radion, gå hem och gör nått vettigt av er dag.
Visst är det stort att Ingo har dött och ska begravas. För hans familj och vänner. Vi andra har inte med det att göra.
Han var inget helgon som kunde springa på vatten. Han fixade ingen världsfred eller förvandlade alla sjuka barn till friska välbärgade barn. Han gick runt i shorts och slog andra män både gula och blå. Han var en boxare. En boxare. Säkert en go gôbbe med fint hjärta. Men det hjälps inte. Anneli och gubbstrutten, känner ni inte den avlidne så låt dom va. Era snuskiga begravningsrunkare.

//Nina

Fredagsnöje.


Nu bjussar girlsen på fredagsnöje. Jag vet inte om det är någon därute som har lyckats missa den här kopiöst lustiga snutten. En stackars pojke är en gnutta förvirrad efter tandläkarbesöket. Har du inte kollat in den än. Kolla in den.

Trevlig helg.

torsdag 12 februari 2009

Tack.


Girlsen är riktiga jäkla vinnarskallar. Det är bara så, och kommer förmodligen att förbli. Men vi vill ändå säga tack till alla er förtjusande, fina och störtläckra själar som har röstat på oss i YABA. Tack gånger etthundratrettiofyra. Floridabrudarna slutade på en hedrande fjärde plats, och det i stenhård konkurrens.

Grattis till Mattias-Please copy me som tog hem skiten. Tjoho!

Dagens agenda - Playboy, Beyonce och Google.


För in i hela friden människor. Take a break.

Minimalistiskt, less is more och hela den balunsen har Kit Kat tagit fasta vid och skapat en website där det inte finns ett jota att göra. Kolla in www.thefirstworldwidewebsitewerenothinghappens.com, och ja, url-adressen ÄR felstavad. Varför? Vet ej.

På sidan möts jag inledningsvis av en laddningssymbol och ett sjuhelsikes bläddrande av ord, bland annat: kids, pets, other things, playboy, Benyonce och Google. Inte svårare än vad en stressfylld dag innebär...eh? Sen, sen, "The first worldwide site where nothing happens" och en pay-off "Take a break".
Om man stannar tillräckligt länge kan hipp som happ ett litet kryp flyga förbi. Och Kit Kat peppar oss finstilt att maila om något fel inträffar "it´s probably a bug and we´ll try to fix it". Småroligt.

Asså, vad ska man säga om det här då månne? Märklig och lattjo på samma gång. Spridningen har varit stor med extremt små medel så, njavisst, varför inte?

tisdag 10 februari 2009

Tvångsord från rum 16.

Direkt från anteckningsboken.

Det finns nätter då jag vaknar mitt i natten med ett ord som ligger och mal i min ömma hjärna. Ordet vägrar att gå och lägga sig och låta mig vara. Vägrar lägga sig i minnet till morgonen gryr. I natt är det så. Ligger kallsvettig i en höj- och sänkbar stålsäng i vårdrum nummer 16. Klockan är snart 03.20.
Ordet som måste ut är sultanskrot. Jag blir varm i magen av lycka. Sultanskrot, ack så vackert.
Lika vackert som ordet är lika gott kan jag nu somna om. God natt och god morgon.

//Nina

Göm dig pronto.



Det må hända att jag är en smula tappad, (det brukar, om inte annat, mina pluppchanser i TP bevisa) jag hade ingen aning om vad “Urban Camouflage” var. Tack gode för Urban Dictionary (ett inflikat tips för alla oss ohippa). Urban Camouflage innebär att leka kurragömma i stadsmiljö snyggast möjliga sätt, ta en kik här för några exempel.

På tal om det, nyligen kom en kampanj av Ester ut och gjorde Stockholms gator och torg osäkrare. Ungdomsboken “Hungerspelen” lanserades, handlingen kretsar kring temat gömma sig. Affischering, viraler, gerilla och events med “göm dig nu” som ledord spreds och leder slutligen in på en hemsida, gomdig.nu, där man kan ladda upp egna kurragömmabilder och läsa ett kapitel ur boken.

Personligen gillar jag greppet även om jag hade lite svårt att fatta att det var en bok det handlade om. Om det beror på att jag inte bor i Stockholm, där gerillatjofräset skedde eller att det är otydligt vet jag inte. Däremot blir jag kär i konceptet, unika affischer, gerillastylee och att “få med” målgruppen är my thing. Hur som helst, jag gillar det. Du?

måndag 9 februari 2009

Sista chansen, nu är det på allvar.

Rösta i YABA!
Tre dagar kvar. Japps, tre dagar, nu är det banne mig allra sista chansen att hjälpa era favvogirls att armbåga sig till toppen. Det tar max en minut, och glöm inte att verifiera eran mailadress.

Tack till alla er som redan har röstat, vi blir alldeles underläppsdarriga och smått generade av glädje.

//Nina

Bygget är klart. Till slut.



Nu är den klar. I över ett år har vi mötts av en byggarbetsplats och nu är det finito. Vad fasen snackar jag om? Jo, inget mindre än F&B nya hem. Kolla in hemsidan här.

Vad tycks, katastrof eller himmelrike?

fredag 6 februari 2009

Var tog allt folkvett vägen?


En fråga jag titt som tätt ställer mig är, var tog allt folkvett vägen? Det finns o så många tveksamma individer i vårt lilla land. Men å andra sidan, vad skulle vi ta oss till utan dom? På tal om det, kolla in det här klippet, det förgyllde min gårdag. Klippet är från serien semestersvenskar, ni vet "svennebananprogrammet" jag tjatade om tidigare i veckan. Serien innehåller kanske inte rikets mest beresta människor.
Håll i er, det här är underhållning. Varsågod.

Förresten, om vi stoppar humorn i fickan en sekund, varför står det dubbelrum och inte dubbelsäng? Någon?

//Helena

krya på dig.


Ena halvan av Floridagirlsen har råkat ut för alla möjliga vintersjukdomar, den ena efter den fjärde. Nu tycker jag att vi tar ett krafttag och hjälper Nina på fötter igen.

Krya på dig stumpan.

//Helena

torsdag 5 februari 2009

Vad fasikens är JC?


Ett av de mest hjärnsläppta företag jag känner till är JC. Vareviga kampanj har ett nytt koncept och mig har dom tappat för hundra år sen. Från Hubbabubbatuggande barnrock till credskäggiga 23-åringar. Senaste kampanjen, Crockerpushandet, tog ett bautakliv rakt in på Weekdays planhalva. Ett slagsmål JC omöjligt kan vinna. Jag kan säga såhär, det är inte så att jag tappar hakan av förvåning över att det går risigt.

JC, håll er till en sak och sluta kollra. Att hatta fram och tillbaka skapar bara frågetecken. Just nu finns det ingenting (ingenting!) jag kan symbolisera med företaget. Satsa på en yngre tonåringar, 20-30-åringarna har ni tappat för längesen.

Men, nu ska det väl ändå bakas andra bullar. Enligt Resumé steppar Karl-Johan Bogefors, global pr-chef från Absolut in som ny kreativ chef. Jag hoppas verkligen att han kan bringa ordning i verkstaden.


Jag håller tummarna och stortårna.

//Helena

onsdag 4 februari 2009

Ful men god.



En annan film hittar du här.

Jag tror att jag en uns betuttad , i rak och rättfram j***a ärlighet. För visst fasen varar den gamla hederliga ärligheten längst?

Den här kampanjen påminner så smått om hela Delicatocirkusen, men den känns inte lastgammal ändå. Den klassiska "ta något som alla andra har gjort och gör tvärt om" verkar funka splendid. I like.

Så, var bussiga och ta inspiration av den här alla ni stackare som jobbar med Mascara Multiextending Superblack Flash, eller vad det nu heter. Tack.

//Helena

tisdag 3 februari 2009

måndag 2 februari 2009

Det fula ordet eksem.



Eksem. Smaka på ordet. En gång till. Eksem.
Känner ni hur det faller ner tunna och väldigt döda hudbitar i munnen? Att magen drar ihop sig, redo för att inte äta mer på en vecka. Allt för att eksem helt enkelt är ett fantastikskt obehagligt ord.
Jag bestämmer mig nu för att eksem är världens mest osmakliga ord. Eksem.

//Nina

Svennebananfaktorn är skyhög.



Ja, alltså jag vet inte jag. Är det någon annan som har gluttat på det småroliga programmet Semestersvenskar?
TV-serien är sponsrad av Fritidsresor, det är svårt att missa. Det jag däremot helt tappar är lusten att dra en svängom till Thailand med bolaget. Svennebananfaktorn är skyhög. Minst sagt. Varumärket Fritidsresor riskerar att få sig en käftsmäll och stackarna har inte mycket alls att säga till om.
Nu har Granskningsnämnden tagit upp fallet. Du kan läsa en hel massa mer på Resumé.

Vad tror ni? Skadar programmet varumärket?

//Helena

söndag 1 februari 2009

Mycket fniss åt jättesnoppen.



Häromdagen skulle jag och min yngsta son rita fotbollsgubbar. Han plockar fram det helt värdelöst fula "fyll-i-blocket"och sätter sig till rätta.
Döm av min förvåning och pojkens fniss när denna snoppman dök upp. Det var banne mig rejäla doningar han har blivit begåvad med. Men jag kan inte påstå att det var särskilt lustfyllt att färglägga Jan Banan. Men han ser rätt rolig ut. Jättesnoppen i kortbyxan.

//Nina