Singelliv.

Girls antyder att vi är mer än en. Och så har det varit, Helena och jag. Men nu har Helena gjort slut, gått vidare och kvar i Floridasolen skvalpar jag kvar. Själv. En girl.
Visst är det tråkigt att min kompanjon har gjort slut men jag önskar henne all lycka och välgång. Vad du än gör, din lilla sockerbit, så kommer du göra det med glans.

Bloggens namn kommer inte att ändras, den kommer även i fortsättningen antyda på att vi är fler. Vilket inte är helt dumt. För det är ju ni, söta små smulor, som troget läser, tittar och kommenterar som är ”s”. Det är jag och ni som tillsammans är girls.

Nu vet ni hur det ligger till. Välkommen till singellivet.

Tjohooo
//Nina

Tack SJ.

Att åka Norrlandståget är inte direkt en mysresa. Här snackar vi snuskiga toaletter, sunkiga sängkläder och plankor till sängar. Precis som sex laxar i en laxask ligger man och lyssnar till snarkningar, babyskrik och sovfisar. Själv snorade jag och hostade mest hela natten.
Om en sådan resa är beräknad att ta 18 timmar vill man gärna att det ska ta 18 timmar men icke. Sen SJ tog över tog också förseningarna över. Idag kom jag fram efter nästan 21 timmar på grund av, ja, personalbrist. Eh va? I Gävle fanns helt enkelt ingen personal som kunde byta av. Kan någon förklara?
Vem ska styra upp det där företaget egentligen. Fan, skärpning SJ.

Läs mer om SJs personalbrist här. Och orkar du, kan du läsa mer om vad girlsen tycker om SJs marknadsföring här.

Förresten, gott nytt 2010 på er allihopa!



Helena.

Dedicate var namnet.

Från och med snart blir det inget mer förnedring av AMS. No more kassakort. Bye bye Försäkringskassan. Farväl till a-kassans sunkigt långa telefonköer. Aldrig mera vara praktikanten. Ingen mera ensamhet. Bort med fylla dagen med ovisshet.
Från och med snart är det god dag chefen. Vinkevink kollegor. Hälsad vare riktiga lunchraster. Välkommen arbetslivet, jag har saknat dig.
Nu är det kirrat och klart. Nina the superduperwomen har fått jobb och byrån heter Dedicate.

Update. Jag är oerhört lättad över att det inte är Vattenfall som är blev min arbetsplats.


Over and out
//Nina

Lagad och fin.

Så där ja. Sista tandläkarbesöket för den här omgången och nu ser jag ut som vanligt igen. Vill du ha ett tips? Trilla inte på trottoaren och strunta i att ta emot mot händerna. Det är korkat.

Puss!
//Nina

Svar från Galaxen.

Nyfiken och arbetslös som jag är kunde jag inte motstå att söka festivaljobbet jag skrev om igår. Och jag måste säga att Galaxen gör inte bara världens bästa festival, dem kan banne mig svara på ansökningshandlingar som ingen annan kan också. Jag har det senaste året sökt jobb i stort sett överallt. Det har varit spontanansökningar, svar på platsannonser och några rena tjatmail skulle man kunna säga. Tyvärr är det få, alldeles för få, som ens orkar säga nej. Istället möts jag och tusentals andra av en vägg av tystnad. Av de som svarar är det övervägande tråkiga och stela meddelande. Som detta till exempel från H&M.
”Hej Nina. Tack för din ansökan och det intresse du har visat H&M´s butikverksamhet. Din ansökan har nu värderats. Urvalet görs bland görs bland många kandidater och vi kommer inte att ta med din ansökan vidare i rekryteringsprocessen.
Med vänliga hälsningar
H&M Hennes & Mauritz Sverige AB.”
Se där ja. För att prata klarspråk var det ett skittrist svar. Inte en tanke på att många arbetssökande är urless på alla nej. Ett nej går att säga på många sätt men det här var inte ett dugg upplyftande.
Men för att återgå till Galaxen. Deras svar kom inom loppet av en timme och löd på följande sätt.
” Nina!
Vi älskar dig!
Fina fina texten!
Vi ska ha infoträff imorgon i Stockholm. Klockan 17. Har du möjlighet att komma?

Bästa hälsningar,
Emma Finnkvist
Marknadschef, Arvikafestivalen ”

Det är glatt, det är positivt och undertecknat med ett riktigt människonamn. Yipiie, så ska det se ut.

Årrajt vänner. Fortsättning följer, hoppas jag.

Puss puss
//Nina

Floridabrud och Entapir, i en tidning nära dig.

Jag har pysslat lite tillsammans med Faluns vassaste kille, Jesper Wallerborg (Entapir). Resultatet ser du här och i nästa nummer av Cap & Design.
Uppgiften var att designa om och förbättra en känd hemsida. Valet föll på Platsbanken som både är trött, rörig och väldigt, väldigt kommunalflashig. Inget svårt val med andra ord. Och om jag får säga det själv lyckades vi riktigt bra.
Applåd tack.

För säkerhets skull. Är du från Försäkringskassan, facket, A-kassan eller Arbetsförnedringen så ska ni veta att detta gjorde jag på min fritid och dessutom helt gratis. Så det så.

Besvarad kärlek.

Kärlek är vackert. Kärlek är bubbligt och rosa. Den allra vackraste, bubbligaste och mest rosafärgade kärleken är den besvarade. Jag har redan skrivit om hur mitt hjärta bultar för den manliga sårbarheten. Och gissa vad. Jag tror känslorna är ömsesidiga för kolla in case-filmen. Kolla in vilken blogg som är med. Känner ni? Ja. Det är kärlek!

PS. Tack Viktor.

Puss & hångel
//Nina

Ams är trams.

Jag har tidigare berättat om mina äventyr på Arbetsförmedlingen. I måndags var det dags för ett nytt. Orkar ni läsa? Ok, då fortsätter jag.
Som sagt, i måndags var jag kallas för en så kallad avstämning. Vad det egentligen innebär är det ingen som vet. Men eftersom jag har skaffat mig ett snöskottarjobb (om det nu blir någon snö vill säga) kände jag att detta var ett möte som kunde sluta med en klapp på axeln. Ack vad jag bedrog mig. Amsgubben, tom blick och med fotriktiga sandaler, tittade misstroget på mig när jag berättade om mitt eventuella vinterjobb. Istället för den uppmuntrande axelklappen sa han ”Nu förstår jag att du är sarkastisk.” Men för i helvete gubbajävel! Din dödslängtare. Ditt människoförakt är större än din frus hängmage. Ett grattis vore på sin plats. Men du, du bara står där och låtsas jobbar, tänker på trasiga bildelar och undrar hur Oldsberg kommer på alla sin underhållande skämt. Fan ta dig! Du är så oinspirerade att hälften vore nog.
Allt det där kvävde jag såklart i hjärnan, lite hyfs har jag ännu kvar. Istället lovade jag dyrt och heligt att jag faktiskt inte alls var sarkastisk utan glad över att få skyffla snö. Det är ett jobb lika bra som något annat. Ok svarade gubben. Så du har redan gett upp hoppet om att jobba som copywriter? Men va tusan. Vad är det för fel på karl? Vem har råd att vara kräsen? Inte jag i alla fall. Men visst har du ett copyjobb till övers tar jag tacksamt emot det. Om inte skottar jag snö, bär kartonger, stämplar in varor. Vad som helst.

Gubben avslutade mötet med att fråga om jag ville ha en jobbcoach. Om det är en jobbcoach från Arbetsförmedlingen tackar jag vänligt men bestämt nej svarade jag och gick hem. Tack Ams. Utan er vore jag hjälplös och förtappad. Verkligen.

Puss Puss
//Nina

Magisk framtid?

Försöker göra rätt för mig och söker därför tusen olika jobb. Svårt att hitta något som känns helrätt. Antigen krävs en megautbildning jag inte sitter innne på eller så är det säljjobb med provision. Men några guldkorn har jag ändå vaskat fram. Eller vad tror ni om dessa? Kan det vara min nya framtid?

Puss puss
//Nina

Egot fyller år.

Alla grattiskramar, presenter och goda chokladbitar hitåt tack. Grattis på mig!

Puss
//Nina

Rakt på sak.

Nu tänker jag gå rakt på sak, helt utan förväntningar, krusiduller eller trams. Jag vill ha ett jobb. Nästan vilket som helst.
Packa skivor, städa, måla, plantera, sopa gator, skala potatis, intervjua, koka kaffe, bära lådor, passa hundar, kamma hår, klättra i träd. Jag gör det mesta men helst vill jag skriva. Du når mig på thegirlsofflorida@gmail.com. Vi ses.

Kram
//Nina

Tillbaka hos cp-kulan.

Förmodligen sommarens sista varma dag och min första dag som arbetslös. Igen. Det där med att harva runt på A-kassa och Arbetsförmedlingen är inte riktigt min grej (det kan du läsa om här). Det är inte där jag vill göra karriär. Det är inte så jag vill leva mitt liv. Och det är verkligen inte där jag får utlopp för min kreativitet. Däremot är det där jag får utlopp för min ilska, min bitterhet och det är där jag låter all min vrede rinna ut som fisar i en tältduk.
Så här gick det idag:
Amssurtant ”Men vad är du för nått egentligen?”
Jag, ännu inte alltför uppgiven ”Copywriter. Jag är copywriter.”
Surtanten tittar på mig över sina läsglasögon från Shellmacken ”Men sånna jobb finns väl inte, det har jag aldrig sett. ” Hon knappar lite på tangenterna och fortsätter ”Nä, vi har inga sånna jobb men det finns ett jobb som receptionist i Stockholm.”
Japp. När solen slutar skina kan yrket copywriter skina med sin frånvaro. I alla fall om du frågar häxan surtant på Ams.

//Nina

Det där med att nöja sig.

Den dagen jag kan stoltsera med ett mästerverk, något som aldrig går ur tiden, något som är så vackert att hjärtat vibrerar. Den dagen kommer jag att säga att jag är nöjd med min arbetsinsats. Tills dess fortsätter jag att kämpa, slita, radera, skriva om, göra om, gära rätt, trassla, trilskas, hoppas, slåss, sura, skratta, armbåga,förbanna, hylla och kanske en dag blir jag nöjd. På måndag börjar allvaret igen. Skriver jag en ny Imagine redan då tar jag en braklunch.

//Nina

Så äre mät.

Hur mycket man än hatar staden/orten man är ifrån under sin uppväxt så finns den ändå där någonstans. På ett speciellt ställe i hjärteroten. Och hade denna dag vart för ca 19 (!) år sedan hade vi förmodligen suttit på café Nätverket. Betalat för en kopp kaffe och sedan druckit påtår resten av dagen. Eller möjligtvis hängt på China eller i min etta och druckit Kir. Nu ska jag inte sitta här och låta regnet göra mig nostalgisk utan avrundar här med ett rungande hej till alla gamla vänner. HEJ!

//Nina

Rätt ska det vara.

Uppmärksamheten glänser till på girlsen och på sidan 12 i dagens GP står det om just oss. Som ett gött lästips hamnar vi på Kenny Genborgs lista, tyvärr har solen lyst lite starkt över den mannen och ett fel har smygit sig in. Ja, Girls of Florida skrivs av flera personer. Men bara av två och fotografen Cecilia Hedström är inte en utav oss. Rätt ska vara rätt och tack för er uppmärksamhet.

//Nina

Nina är i hamn.

Länge, länge har mitt mål varit att få vara på en viss byrå. En byrå med bra människor (bra är egentligen inte det rätta ordet. Underbara, fantastiska och briljanta är mer korrekt), sunda ideal och där det bara spottas ut bra kampanjer. Byrån börjar på G och slutar på OSS.
Efter en del pappersturer och besök på Arbetsförmedlingen är det nu klart. Yes! Jag är där, jag är i hamn, jag är på GOSS.

//Nina

Jag och mina jobb.

Jobb jag aldrig kommer att söka, aldrig kommer få eller som jag bara är nyfiken på. Givetvis är samtliga jobb från vår vän AMS.
PS. Kan hända att du får klicka på bilden för att se min framtid.

//Nina

Dagens tillstånd.

//Nina

Vingklippt av rävsaxen.

Min vingklippta tillvaro 2009. Tack vare min slitsamma tid på Volvos rullande band kan jag sitta på häcken ett tag och håva in a-kassepengar. Slappis ligger nära till hands. Men så här ligger det till:
Jag skulle kunna börja frilansa. Ta ett uppdrag lite här och där och försöka få ihop till hyra, mat och nya skor till barnen. Ja det skulle jag kunna göra. Men för att kunna det måste jag dra i gång någon form av firma.
Låt oss leka med tanken att Ninas enskilds firma är i gång och jag faktiskt skulle få in någon skrynklig tusenlapp. Vad tror ni A-kassan säger om det? Ajabaja säger dom och klipper mig med rävsaxen. För har man egen firma får man då rakt ingen a-kassa. Och ingen annan hjälp heller. Och hur får man ihop en hel lön från dag ett? Nä jag tror jag struntar i det där med att bli min egna chef och sitter på häcken ett tag till. Tills någon utav er ger mig en proper anställning.

//Nina

Upp på silverplatsen minsann.

Få av er som följt bloggen ett tag kan ha missat våra bravader i Guldlådan. (Här, här, här och till sist här har du allt vi har skrivit om Guldlådan.) Och som ni också vet är det Posten som står för fiolerna på den tävlingen. Det var även Posten som stod för dagens seminarium, "På spaning". Jag var där käkade frukost, fick bärkärnor mellan tänderna och lyssnade på intressanta och kunniga människor.
Men vad som var ännu roligare var att girlsen helt plötsligt kom på silverstapeln i Guldlådan. Inte på en taskig tredjeplats som det står på diplomet inte.
Jag har bevis, även om det är svårläst. Svart på vitt stod det på tavlan bland alla andra silverpristagare, "Du ska aldrig nattvandra. Nina & Helena". Där ser man.

Jag ber om ursäkt för den taskiga bilden men sekunden efter jag tog den här råkade jag riva ner alltsammans. Rackarns otur.

//Nina