Praktikplatslista.

Ok Nina har fått solsting och ska nu i några korta och kanske några längre ord förklara våran praktikplats. Håll i er för nu går det undan.
Kaffe
Tummrullning
Ringsingnaler
Tårta
AC
Regnbågspappa
Haschparken
Frustration
Vetegräs
Besvikelse
Känsligt
Känslosamt
Stördhet
Facebook
Barbatroll
Bajsmannen
Soffor
Trappor
Rosèvin
Dirty Old
P1 & P2
Blogg
Volvo

Typ så
//Nina

26 fördelar

Som ni kanske har märkt så har Nina och Helena en hel del känslor kring sin praktikplats. Men våran arbetsplats, den knäcker. Två soffor, två datorer, 18 fönster, ett kök, en toalett, ett vilorum och en stereoanläggning, åsså vi då såklart. Det är vårt.
//Helena

Hårboll

Helena har en stark åsikt. Att inte äta djur. Ändå går hon och köper en ny pälsmatta. Det är jävligt illa.
//Helena

Gratis är gott!

Att få pengarna gå i hop som student är ett gammalt välkänt problem. Det är verkligen aptrist att inte ha råd att äta lunch med sina arbetskamrater. Eller lunch överhuvudtaget. Men nu har Nina & Helena kommit på ett sätt att äta oss mätta varje dag. Gratis. Vi har hittat kakskåpet här på kontoret. Det är kakor som ska vara till kundmöten men eftersom vi sällan är med på dom mötena är det inte ofta vi får ta del av kakorna. Men vad gör det. Nu har vi hittat källan till njutning. Mums!
//Nina

Gamla praktikanter

Vi har hört att vår praktikplats har haft praktikanter förut. Vi tror att vi har hittat dom nu. Dom är rätt söta men aningen stela.
//Nina

Grattis bossen!

Nu blir det rörigt med dagarna här. I fredgas fyllde bossen år. Vad ger man en kvinna som närmar sig 50 strecket? Tydligen ger man en hel dunk med grodyngel. Fridlysta grodyngel dessutom. Det var iaf vad vår boss fick.
Vad fick vi för det? Jo en fredagsfika som verkligen föll praktikanterna på läppen. Rosè, bubbel, öl, jordgubbar, nötter och en pytteliten tårta. Mums!
//Nina

Noll koll

Ok. Vi fick inget sommarjobb på praktikplatsen. Det kommer inte att finnas något att göra här under hela långa sommaren. Det finns det inte nu heller. Och på måndag kommer det en praktikant som har kokat kaffe i London. Hon ska få byråerfarenhet.
Nina och Helena fattar just nu noll.
//Nina

Festligt kontor

I helgen var det tydligen fest på praktikplatsen. En viss brutta fyllde 25 (inte Helena, en annan brutta) och tyckte att kontoret var det utmärkta stället att hylla sig själv på. Alla var bjudna förutom Nina & Helena så vi har inget smaskigt skvaller att dela ut. Men det måste vart en lyckad tillställning för på toaletten fattas en hel radda med kondomer.
Vet inte om det var tur eller otur att vi inte var med på den festen men jag misstänker det senare alternativet. Hoppas bara att inget hände på min stol.
//Nina

Livets stora frågor

Livet kan vara fullt av stora och kluriga frågor som hur stort är universum, finns det liv på någon annan planet, vad händer efter döden men framför altt vad gör kvinnan på bilden och varför?

Bästa förslaget kan belöna sig med en klapp på axeln.
//Nina

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Igår fyllde vår VD år. Hon överaskades glatt med en present på sitt skrivbord. En dunk med grodyngel. Hon blev otroligt glad.

På eftermiddagen var lyckan gjord. Det bjöds på bubbel, jordgubbar och en pytteliten prinsesstårta. Helena blev lite extra lycklig. Hon hade precis blivit klar med sitt Herregud-hur-fan-ska-jag-hinna-med-det-här-på-tre-dagar-projekt. Eftersom att vår fadder var projektledare för helvetesprojektet hällde han upp lite (mycket) extra i mitt glas. På praktikplatsen syns det helt enkelt hur duktig man har varit på mängden bubbel i glaset. Tack Dirty Old Storpappa (som han också kallas).

Hej på er.
//Helena

Vad är det som avgör?

Vad är det som bestämmer vilket märke du köper? Förpackningen? Priset? Vanan?
Om du jämför russinpaketen här (bilden är si så där) vilken förpackning skulle du ha valt? ICA`s russin är ingen katastrof och dom är billiga. Det mindre och jättesöta paketet vet jag inte vad det koster eftersom jag snodde det. Men en sak är säker. Jag köper hellre det mindre till samma pris som, det stora. Löjligt? Ja visst. Men så äter jag inte russin heller.

Ett av mina favoritmärken är Kung Markatta. Hur snygg som helst men köper jag det? Nej. Det känns alldeles för dyrt för min strama studentkassa. När jag får jobb däremot då ska jag köpa Markatta mest hela dagarna.

Vart jag vill komma är helt enkelt, hur många extra kronor är du beredd att lägga på en vara enbart för en snygg förpackning?

Gult är fult

I både Punkt.se och Metro kan man hitta både det ena och det andra. Tyvärr är det inte allt för ofta det går att hitta något riktigt bra bland annonssidorna. Inte ens något halvdant. Det är på sätt och vis tur. Om alla hade kunnat göra bra reklam själva skulle till och med Goss och Forsman & Bodenfors få lägga ner. Jag vet inte varför men något fick mig att le av den här annonsen. Den är tafflig, den är rörig den är rent av bajs. Men trots allt.... "GULA tänder är FULA tänder". Det är lite sött. Ett försök. En vilja. Och framför allt ett rejält magplask.
//Nina

Röda som tar steget fullt ut

Det här med att ta steget fullt ut när det gäller reklam verkar en del ha svårt att få till. Vilket är konstigt, det är ju bara att köra på och inte glömma detaljerna. Men några som har lyckats och dessutom fått in känslan är inga mindre än Syndekalisterna. Säga vad man vill om dom men vilket vänsterhjärta klappar inte en gång extra av den här annonsen för Syndekalisternas sommarläger. Eller vad då vänsterhjärta? Vilket reklamhjärta tar inte ett skutt av glädje av att se det här? Lägg märke till dom fina jordgubbarna i varje hörn. Rött är sött.

vad tycker ni? Har dom fångat rätt känsla, blev du glad? Eller om du är lagd åt det blåa hållet, blev du avis?
//Nina

Tack Paggan!

Dagen slutade i ångest. Vi får inget sommarjobb. Trots en del "halvlöften" och skrik på hjälp.
Häpp ingen glass i sommar med andra ord.
Men i min inbox låg där ett mail från.....Paggan!
Han undrade stillsamt hur det gick med min portfolio. Tjohoo jag syns hela vägen upp till toppen. Eller åtminstone 1.40 över havet.
Om du bjussart på glass Paggan får se min portfolio.
//Nina

Bra och bajs a la KY

Nämen, fy. Idag tjuvbloggar Helena igen. För idag, för första gången, sitter hon inte med skitgöra. Istället sitter hon med ingenting. Precis som Nina. Vilket just nu är ganska skönt. Vi sitter liksom i samma båt.

Nu kommer fem i topp på bra och bajs! Det ni.

Bra.
1. Frihet under ansvar. Så vi kan uppdatera bloggen på arbetstid.
2. Loungen på våning ett. Den är tom på folk, ljus, har sköna soffor och ett vilorum.
3. Däjvid. Änglar finns dom?
4. Serverad frukost. Nina får äta syltmackor utan att hennes barn tar efter dåliga vanor.
5. Nära till en park. Där vi brukar ligga.

Bajs.
1. Teknisk informationsproduktion = inte så mycket att göra. Och tråkigt.
2. Stolarna. Stela plaststolar som haver sönder våra ryggar.
3. Att vara P1 och P2. Herregud liksom.
4. Kaffebristen. Kan man inte bara kan sätta på en jävla kanna när man tar det sista!
5. Åsiktsforum. Jahaja, ja, vi försökte. Men feedback uteblev. Nu har Helena rivit ner skiten i en stund av frustration.

Sådär. Ha den fint så länge.

//Nina & Helena

Vad var det som hände?

Jag tycker själva grundidèn är helt ok. Kanske tom mer än ok. Inget häpnadsväckande men roligare än en vägg. Men hur blev slutresultatet? Fanns det verkligen en copywriter eller var det kunden själv som skrev? För övrigt lyder copyn:
"Välj bland 23 lyxiga kulörer.
Måla med Alcro Metall när du vill addera lite extra till ditt hem. Färgen, som är vattenburen, ger ett vackert skimmer med spännande ljusreflektioner och kan användas till både väggar, tak och möbler.
Vill du ha ett mjukt intryck finns det nio vackra pärlemorkulörer att välja mellan. Vill du ha lite mer glitter väljer du guld, silver eller någon annan av våra 13 metallickulörer. För samtliga gäller vår kulörgaranti. Gå in på Alcro.se eller besök din närmaste Colorama eller Alcro återförsäljare för att upptäcka fler intressanta ytor."

Jag tyckter annonsen skulle bli tusen gånger bättre utan några ord. Vad tycker ni?
//Nina

Lyckad Miamikväll

Visst min kära Helena och bloggläsare. Självklart kommer det bilder från vår kväll med Miami. Tack för gott sällskap, skratt och pepp. Det gör vi gärna om.










//Nina

Det som inte dödar det härdar.

Herregud och hans fru. Nu är jag äntligen fri från min radioskugga som jag har befunnit mig i dom senaste veckorna. Internet är tillbaka och det är jag med mina vänner.

Just nu är jag ett vrak. Min axel pajade ihop mitt i ett möte på byrån. Det sa pang . Alla stannade upp för en sekund och ingen förstod att det var en kropp som kunde låta så. Inte jag heller. Så jag låtsades som ingenting tills jag vaknade morgonen efter. Trots mitt arma jag sitter jag hemma och jobbar och sliter. Sådeså. Det som inte dödar härdar, eller "du är väl inte gjord av socker" som min kära norrländska mor skulle ha sagt.

Ojoj, igår gick the girls of Florida till Miami. Dom är grymma dom där killarna. Tack för peppen. Och tack för rosévinet. Varsågod för det vita. Bilder kommer upp snart. Visst Nina? Vi hänger ut alla vi träffar.

Vill också passa på att hälsa pappsen som också har blivit ett fan. Du får lova att inte hålla det vi skriver emot mig bara. Förra gången vi pratade skällde han på mig "ni kan ju inte ha möten hela tiden. Du fattar väl att dom blir less på er".
//Helena

Öl + Korv = Sant

Köper du ett sexpack Norrlands Guld får du denna fina korvburk. Vem kan motså öl i sådana lägen? Till och med jag som bara äter soyakorv höll på att trilla i fällan. Men nöjde sig sen med att fota burken.

Vad tycker ni? Har ni trillat i korvfällan?

//Nina

Vin, boule och drinkar

På vägen mellan vinet på Miami och drinkarna på Uppåt Framåt kastade jag & Helena boule. Eller rättare sagt några unga män spelade boule på Heden och vi övertalade dom att vi var helt grymma och minsann skulle visa vart skåpet skulle stå. Jag lyckades rätt bra som ni ser. Helena lyckades inte lika bra och fick springa därifrån. Det var nog inte riktigt hennes kväll. Väl framme på Uppåt Framåt tappar hon sin 70 kronors drink. Men vad gör det när hon klunkar i sig av min drink.

Toaletten

Bilden är tagen inne på toaletten på praktikplatsen. Allt annat känns överflödigt.
//Nina

Miami ligger i Florida och vi gör nada

Ok vi har förstått att det verkar som om vi inte gör något på vår praktik. Det gör vi inte heller. Helena som är AD har fått göra original i stort sett hela tiden. Och letat bilder. Jag, den satans copywritern, har skrivit ett säljbrev på cirka 5 rader. Och letat bilder.
Det är inte mycket vi har fått gjort på en och halv månad inte.

Men i morgon kväll ska vi umgås och dricka vin med grabbarna grus på Miami. Vi känner på oss att vi efter den kvällen har bestämt både det ena och andra. Morgonkvällen ser vi verkligen fram emot. För The Girls Of Florida gillar Miami.

Tisdagsskratt

I dag ska Nina & Helena ha ett möte ang praktikplatsen. Igen. För att lätta upp stämmningen en smula skrattar vi åt Nina Hemmingsson.
//Nina

Åsiktstorm

Vi har satt upp en lapp bland alla uppsatta altser. Lappen går ut på en klassisk "Ris eller ros" och "ärlighet varar längst". Ni ser ju själva hur folk omkring oss slåss om att skriva ner deras åsikter. Eller det kanske ni inte gör för bilden är rätt kass. Men vi kan avslöja att det är hela 0 (NOLL) personer med åsikter som har skrivit på.
Någon som har förslag på hur man kan få kritik på sin praktiklats där alla är väldigt upptagna?
//Nina

Våldsamt.

I dag vill Nina & Helena bli fulla och slåss.
Det är inget bra betyg.
//Nina

Räddad av en dvärg.

Den här morgonen vaknade jag ovanligt och trött och sliten. Lägenheten var full av bråkiga katter och illbattingar till barn och på taket mitt emot står det killar och slänger bräder. Dåligt humör och negativ syn var bara förnamnet på mitt humör på väg till jobbet. Men så i parken händer det nått. En härligt småväxt man och hans lite mer bittra och storväxta polare tjoar och tjimmar. Han ler så det det blänker, pratar glatt och bjuder på öl. Vem blir inte på strålande humör efter ett sådant möte. Tack dvärgen, du räddade min dag. Hoppas vi träffas i Spanien så vi kan skåla kvällen lång.

Woolite.

Jag är ingen feminist som går går i gång på håriga armhåler och som ser alla kvinnor som förtryckta sexobjekt. I över huvud taget brukar jag inte prata om kvinnors rätt. Tycker att allas rätt och allas skyldigheter känns mer rätt. Men, det finns alltid ett men....Woolite. Ni vet reklamfilmen om tvättmedlet som får kläder att leva längre. Illamåendet kommer krypande, framkallat av den manliga margarinklumpen. Ilskan kommer hand i hand. Hur mycket får kvinnorna betalt för att se ut som fågelholkar? Jag gillar helt enkelt inte Woolite. Finns det någon som gör det? Och varför görs sånna här filmer?
En tröst är iaf att med sån här smörja förstår jag att reklambranchen fullkomligt skriker efter folk. Så tack Woolite.

Nej tack.

I går skulle Nina & Helena få vara kreativa så det bara stänkte om det. Det skulle bli nio annonser som även skulle översättas på ett anta olika språk. "Wow"
tänkte vi. Våra alster ska börja sprida sig över rikets gränser. Vi var förväntansfulla och satt på mötet med raka ryggar.
Det hela visade sig, återigen, inte riktigt vad det vi trodde. Bilderna var klara, texterna var i stort sett skrivna och konceptet satt. Vad vi skulle göra egentligen var att kasta om orden och lägga bilderna på plats.
Vi sa tack men nej tack.
//Nina

Inte en dollar kvar

Nina & Helena skulle en gråmulen dag leta reda på passande bilder till en folder. Vi fick förtroendet att köpa loss bilder från en viss bildbank. Vår fadder tittade strängt på oss och gav och bort lösenordet. Han berättade att här minsann skulle vi hitta finfina bilder. Det fanns en pott på ett antal dollar men det behövde vi inte bry oss så mycket om. Vi skulle nämligen bara köpa EN bild för högst 5 dollar.
Ivriga över att ha fått ett förtroende och över att ha fått något att göra satte Nina & Helena i gång med uppgiften. Men hoppsan. På något underligt sätt råkade vi köpa mer än en bild. Och inte nog med det. Vi köpte upp för varenda dollar. Nu går skam på torra land tänkte vi och sa inget.

PS. Säg inget, det är fortfarande ingen som vet vad vi har gjort.
//Nina

Praktikanter i pyjamas.

Det roligaste eller kanske mest förnedrande är att Nina & Helena inte har några namn längre. Vi är numera P1 & P2. Praktikant 1 och Praktikant 2. Ibland svängs det till och vi blir bara ett begrepp."Praktikanterna". Det är nästan ännu roligare. Eller ännu mer förnedrande.
Inte ens när jag var 13 år gammal och var praoelev på Skara semin blev hon kallad "praktikanten". Fast å andra sidan slipper jag numrera rör med tjursperma.
//Nina

När allt gick åt fanders.

Det var bara så himla skönt. Nina & Helena skulle göra sitt första riktigta skuggprojekt. Vi hade kommit på värsta (nåja långt över klart godkänd iaf) och snyggaste idén och fått ner en skiss på pappret. På nervösa och spännande små ben gick vi över till S & D för att visa mästerverket. Själva tyckte vi att vår annons var mycket mycket bättre än deras och vi trodde väl någonstans att dom skulle trilla av deras stolar av beundran. Resultatet blev långt därifrån. "Njajo....ni kanske inte fått rätt brief?". Med tanke att briefen vi fick gick ut på att titta på deras gamla annonser är vi beredda att hålla med.
Är det verkligen så här det funkar i reklamsverige? Har dom flesta verkligen ingen koll på vad som ska sägas, vad det är för nyhet, vem målgruppen är?
Kom igen och peppa Nina & Helena för nu behövs det. Verkligen.
//Nina

HippHippHurra!

Om det är någon som har missat att världens mest underbara Helena fyllde år häromdagen har ni nu chansen att skriftligen säga grattis.
Nina lyfter iaf på hatten och säger GRATTIS BABY!
//Nina

Utför.

Sen den dagen Nina & Helena hittade en kniv på bossens skrivbord har den senare av oss betett sig märkligare än vanligt. Hon har skelat, ventilerat polyperna och ätit stora mängder socker. I går gick det hela lite över styr vill jag lova. Hon påstår att hon inte kan arbeta utan ett glas rosè. Så där sitter hon nu dagarna i ända och pimplar rosè. Dessutom tillhörde lådan bossen och hur detta kommer sluta vet bara stjärnorna.
//Nina

Gbg goes crazy.

En helt vanlig valborgslunch. Eller?
Jag & Malin åt glass, pratade strunt och blev nersprugna av några som såg ut att ha rymt från Friskis & Svettis. Det var inte bara vi som fick se upp. Nä varenda kotte på Korsgatan fick hålla i hatten och fly. En hord av märkliga löpare i övre medelårsåldern (hur gammal är man då?) sprang omkring som galna. Inte så konstigt kanske men att dom alla skrek "Banan, banan" var desto konstigare.
Vilka var dom?
//Nina