Så äre mät.

Hur mycket man än hatar staden/orten man är ifrån under sin uppväxt så finns den ändå där någonstans. På ett speciellt ställe i hjärteroten. Och hade denna dag vart för ca 19 (!) år sedan hade vi förmodligen suttit på café Nätverket. Betalat för en kopp kaffe och sedan druckit påtår resten av dagen. Eller möjligtvis hängt på China eller i min etta och druckit Kir. Nu ska jag inte sitta här och låta regnet göra mig nostalgisk utan avrundar här med ett rungande hej till alla gamla vänner. HEJ!

//Nina