tisdag 19 juli 2011

Frestande och ack så underbart.









Reklam kan vara lika falsk som en säljare och lura ner dig till vilket beroendeträsk som helst. Reklam kan vara lika oetisk som en pengakåt torsk. Men reklam kan också, när det vill säg rätt, vara fullkomligt underbart. Som en bal på slottet ungefär. Det var bara det jag ville säga.

tisdag 12 juli 2011

Torsten, hatet och kärleken.



All flaggning i Göteborg sköts av Patriotiska Studentförbundet. Bara namnet ger mig onda aningar om vad förbundets medlemmar har för åsikter och idéer. När dessutom deras främsta syften är :
Främja intresset för och värna om svensk kultur, tradition och historia.

Verka för nationell samhörighet kring ideal, värden och symboler som är höjda över partpolitiska skiljelinjer.

Upprätthålla och stärka försvarsviljan.

Ja, då förstärks känslan av att medlemmarna är lite mer samhörighet med Åkesson än med många andra.

Vad jag har förstått det så är det inte Patriotiska Studentförbundet som bestämmer vilken flagga som ska hissas var. Dom har bara fått i uppdrag att hissa på beställning. Så Torsten Persson, kansler i förbundet, behöver över huvudtaget inte bry sig. För om uppdraget inte passar är det bara att säga upp det. Det finns säkert hur många andra som helst som med glädje skulle arbeta för samma summa pengar. Utan att klaga.

För vad är det du klagar på Torsten? Att vi glada och stolta invånare faktiskt tycker att samer, romer, funktionshindrade och homosexuella har en given plats i svensk kultur? Du verkar ha problem med det. Men vet du vad? Dessa fina människor har funnits hela tiden, i vårt land. Vare sig du vill inse det eller inte. Det betyder att dom är en del av vår historia och deras kultur är lika viktigt som din.

Att säga som du ” - Tidigare i år tillät man samerna att flagga på Gustav Adolfs torg och sedan fick zigenarna flagga. Vad blir nästa steg, att handikappsrörelsen hissar sin? De har väl ingen flagga, men de kan ju kanske skapa en med en rullstol och två korslagda kryckor undertill” är inte bara olyckligt. Det skvallrar också om att du och dina kamrater helt saknar respekt för andra människor. Att ni ser ner på dom som inte är som er och att ni har en förnedringens ådra pulserande. Människor som ni har också en rätt till att andas, äta och finnas till. Men bidrag från kommunen ska ni då verkligen inte ha rätt till.

En annan sak du är bekymrad över Torsten är hur stadens barn och ungdomar ska hantera att det finns homosexuella människor. Du säger ”Hur ska man förklara som förskollärare för små barn vad det är för flagga och vad den symboliserar och vad det är för människor. Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om.” Jag har nog större problem med att förklara den ondskan du står för. För om det är något barn får mardrömmar om så är det just dumma, elaka och korkade människor. Kärlek och omtanke är det väldigt få som mår dåligt av. Testa själv Torsten, att se världen med lite mer ömhet i ögonen. Jag lovar dig, det är något till och med du skulle må bra av.

Så snälla Torsten Persson med kamrater. Tacka gärna nej till våra skattepengar och låt någon rakryggad hissa flaggan i fortsättningen. Tack.

Artiklar om ämnet: Patrioter vill hala regnbågsfanan.
Det ar klart att jag blir upprörd.
Lars Gardfeldt: djupt problematiskt.
Regnbagsflagga uppror patrioter

Andra som bloggat om det: Dalmaneek.blogspot.com.
Anjocity.wordpress.com

måndag 11 juli 2011

30 år med en inplastad svan


Jag var runt 12 – 13 år när jag skaffade mig min första skiva med Depeche Mode. Den allra första var Get the Balance Right men den andra, och också den som gjorde mig helt betagen, var Speak And Spell. Låtar som Boys Say Go, Nodisco och New Life fullständigt baddade in mig i en helt ny värld. Och där har jag befunnit mig sedan dess.
I år fyller albumet Speak And Spell hela 30 år. Fatta, trettio år. Det är stort. Och ett verkligt bevis på att Depeche Mode gör intelligent och helt oslagbar musik och att god smak aldrig dör. Grattis, du inplastade svan i ditt silverbo, du är fantastisk.

onsdag 6 juli 2011

Fan.



Helt plötsligt säger det stopp och ingenting blir som förut. Det ofattbara händer och ett liv dör ut. Jag kan inte fatta det. Det går bara inte att förstå. En människa som var som livet själv. Så peppande, så bubblande och så fin. En sån människa borde inte få försvinna.

Men nu har han gjort det. Försvunnit. Borta. Väck. Fan och helvete. Saknar dig.

Vilken ras är du?

www.doggelganger.co.nz


Jag har alltid trott att Padigree är ett mindre bra varumärke på hundmat. Att det är lite som att låta sin hund äta snabbmat istället för husmanskost. Hur mycket sanning det ligger i det påståendet vet jag inte, men en sak har då Padigree gjort som jag tycker är värt att hylla. För det är hundmatstillverkaren som ligger bakom hundadoptionen Doggelganger. Det är ett hedervärt arbete som gör mig alldeles rörd. Ett utsökt exempel på hur ett engagemang kan driva ett varumärke framåt utan att själva produkten behöver vara speciellt bra.

Dessutom gillar jag utseendematchningen där du får förslag på vilken hund som liknar dig. Jag ser tydligen ut som en schäferblandning. Vad är du lik?

Voff & Kram
//Nina

söndag 3 juli 2011

The Big Two.



Göteborg är sunk i helgen. Överallt fiser det omkring halvfeta människor utan vare sig charm eller lustighet. Dom har fotriktiga och präktiga skor eller sandaler med strumpor. På överkroppen har dom svarta konserttröjor och ingen verkar ens vilja se snygg ut. Jätteglada ser dom inte ut att vara heller. Det är som att alla svenska småstäder har skickat hit sina allra mest ointressanta människor.
Och ja, jag är ytlig, elak och skyr hårdrock som pesten. Men det är så klart jättekul att även dessa människor får ha lite roligt. Själv har jag upptäckt Paul och Fritz Kalkbrenner och känner mig rätt nöjd ändå.

Spotifylänk till gubbarna Kalkbrenner.

lördag 2 juli 2011

Vem går i gång på det här?



I ärlighetens namn, en mobil med 3-D kan ju låta precis hur spännande som helst. Oanade möjligheter knackar på och fantasin sätts i rullning. Tills du ser den här filmen och allt bara dör. Hur kan man göra något så tekniskt och trist? Är det någon som går i gång på det?

Gäsp. Och kram.
//Nina

fredag 1 juli 2011

En kort och ordlös hyllning till plast.



Ogilvy






Blattner Brunner


Jung von Matt

Buck 65 i läger tre.

BUCK 65 "Superstars Don't Love" from Travis Hopkins on Vimeo.


Det finns tre läger att campa i om du gjort en halvsketen låt som ändå ska knös upp på listorna.

Läger 1. Knarka lite extra mycket. Gilla kvinnoförnedring, slå din fru och sätt på diverse andra människor som du kommer över. Var gärna otrevlig, märkvärdig och säg sånt som ingen annan vågar säga. Eller vill säga för den delen.
Det enklaste sättet är dock att bara bära väldigt udda kläder och kanske peka lite finger här och där.

Läger 2. Var extrem glad och glättig som vilken sommarplåga som helst. Skaka lagom mycket bröst, ha ballaste poolpartyvideon (hur ballt det nu kan vara) och ät stora glassar på ett tokroligt sätt. Spatsera runt i stora köpcentrum och signera barnarmar och cd-skivor inköpta på macken. Uppträd med stor glädje och entusiasm på Allsångsprogram eller valfritt program som leds av Gry Forsell.

Läger 3. Gör en riktigt snygg video. Se exemplet längst upp med Buck 65. Briljerande fint.

Puss på er
//Nina