Stackars män och sluga kvinnor

Det har blossat upp ett litet kvinnokrig i Brasilien. Orsaken är underklädesmärket Hope och fotomodellen Gisele Bündchen.
I den aktuella reklamfilmen ska Gisela, iklädd helt vanliga vardagskläder, berätta för sin man att hon kvaddat bilen. Vi blir då upplysta om att det är fel väg att gå.
I nästa klipp finner vi samma brud och med samma bekännelse och denna gång blir allt rätt. Anledningen är att flickan klätt upp sig i snygga underkläder.

Så här får man verkligen inte bete sig säger vissa. Det är gammalmodigt och sexistiskt. Och den arma kvinnan anses vara underlägsen.
Men jag kan inte fatta varför. Kvinnan gör det lätt för sig och agerar smart. Kan man kollra bort en stackars hudsugen man kan man väl passa på?
Mannen däremot. Är det inte han som framstår som korkad, underlägsen och kåtbockig?

Att filmerna är gjorda utan finess mot en vit kuliss är däremot supertrist. Både för kvinnor och för män. Men framförallt ger det ett ljummet betyg till byrån Giovanni+Draft FCB.

Finns mer att läsa på Resumé.

Hudnära kramar
//Nina

Se upp Norge, ett last dumma svenskar kommer här.

Norgehistorier har vi gott om och visst är det roligt att skratta åt våra präktiga men ack så oljerika grannar. Men nu gör de igen. Och dom gör det bra. Bravo Norge, det var kämpeflott gjort (men vänta ni bara…).

Första filmen är Norska Lotto som länge har arbetat bakom payoffen ” Lottomillionærer er ikke som andre millionærer”. Där visar ett gäng berusningsstinta svenskar vart skåpet ska stå. Tills baggarna tröttnar vill säga.

Avsändaren i andra filmen är Polly, eller som man säger i Norge, Popsy. Man kan väl lugnt påstå att svenskarna inte avbildas som det smartaste folket där. Men roliga. Oförskämt roliga.

Ska vi säga att kriget är i gång? Vilken byrå ger sig på att håna lusekofterna först?

Erbjudandet som försvinner

Direkt reklam är en lysande kanal för att gosa en stund med sin målgrupp. Om den görs rätt vill säga.
Några som lyckades få hela 70 % svarsfrekvens på just ett DR är en byrå i Mumbai, Mudra Communications.

En av deras kunder är R I Ayurveda Research Labs som bland annat gör helt naturlig kosmetika. Inte en enda kemikalie, svinbra!

Nackdelen med produkten är så klart att det försämras, typ ruttnar, långt innan de kemikaliebaserade produkterna ens funderar på att bli en smula dåliga.

DR bestod av ett löv med utstansat meddelande på, ”Erbjudandet gäller så länge kupongen finns kvar”. Och ni vet ju alla vad ett löv gör efter några dagar inomhus, just det. Ruttnar och faller i småbitar. Precis som en naturlig kosmetikaprodukt.

Kopplingen är solklar, budskapet tydligt och det är framfört på ett kreativt sätt. Min fråga är bara, vill jag ha något som jag för evigt kommer att förknippa med förruttnelse i mitt ansikte? Hur naturligt de än må vara är jag inte säker på det. Just den biten klarar jag mig utan. Även om sminket inte ruttnar just när det används, men ändå.

Kan vara så att jag överanalyserar. För hela DR:et är värd en applåd och nästintill alla som fick det löste trots allt in sitt erbjudande. Men som sagt, det ruttnar.

En vanlig människa på två hjul

Sponsra kändisar till höger och vänster, både dolt och hel öppet, hör till vardagen. Inte jättekonstigt val. Men rätt urtrist. Och förväntat. Och tjatigt. Och fantasilöst. Annat är det med Giant. Stor eloge till dem och deras ”Giant Real Riders”, en hyllning till vardagscyklisten. Långt från kändisskap och glamourösa erbjudanden. Bra där.

Kram
//Nina

Contrex – värt att svettas för

Tramsigt, sexfixerat och fjomprosa kan tyckas. Eller så kan man tänka att det är roligt, oväntat och underhållande. Jag går för det sistnämnda. För ibland måste livet få vara mer lättsamma och mindre strikt. Det blir så mycket roligare då. Och kanske aningen mer rosa.

Vattniga kramar
//Nina

Word As Image

Kittlande snyggt gjort. Bara att lyfta på hatten.

Kram

Spark - Popkomplex

Har du god smak minns du den storsvängiga "Ett lejon i dig". Nu har gruppen släppt en minst lika skön video till – Popkomplex. Låten sätter sig inte direkt som löv i motvind, men videon däremot. Den är dunder och brak.

Kram
//Nina

En gammal chef, Håkan Juholt och några diktatorer.

För länge sedan hade jag besvärlig chef, låt oss kalla honom för The Boss. Denna The Boss talade ofta och länge om bättre framtid, det var ”vi” och luftslotten målades upp i många vackra färger. Det visade sig bara vara prat. Ingenting hände förutom att The Boss gärna ville framstå som en hederlig och framgångsrik människa. Höll man med fick man stanna kvar. Den person som sa ifrån fick snällt packa väskan och dra.

Diktatorer arbetar på liknande sätt. Skapar en helt egen världsbubbla och ser till att allt är som de behagar. Vad andra tycker, känner och vill verkar inte vara av något som helst intresse. Har The Boss och diktaturerna bestämt sig för att de har framgång och folkets stöd så är det också det som är sanningen. För dem. Inte för så många andra.

Sen har vi dig Håkan Juholt. Du säger en sak och gör en annan. Du kallar andra för omoraliska men sänker själv ett helt parti långt ner till havets botten. Du är ledaren för ett parti som alltid stått för ”pingvinsolidaritet”, sen tar du våra pengar och lever rövare. På något sätt har du fått för dig att alla dina klaversteg skänker väljarna förtroende och trygghet. Och det är klart, väljer man att lyssna på nickedockor och inte har visdom nog att avgå självmant så är det precis så här det blir.

Nu vill jag inte på något sätt påstå att varken The Boss eller Håkan Juholt är någon diktator, ni saknar bara helt förmågan att se nyktert på verkligheten.

The Hello Tony Project – ett digitalt kärleksprojekt.

Kärlek kan i sina bästa stunder vara galet, lustfyllt och ungefär det enda en människa behöver för att överleva. För den man älskar kan du göra i princip vad som helst. Skit samma om det innebär noll med nattsömn, dyr telefonräkning eller ett tomt bankkonto. Men hur visar du uppskattning och tacksamhet tillbaka? Tja, man kan till exempel göra som Tonys vän. Han/hon har dragit igång The Hello Tony Project som ska räckas över till Tony nästa gång han fyller år. Då har, förhoppningsvis, bloggen utvecklats till en samling med hundratals ”Hello Tony” från hela världen. Hälsningar från helt främmande människor som ett bevis på uppskattning. Det är fina grejer det.

En kväll med Kaj

Tårarna har sprutat, magen fått kramper och grannarna håller förmodligen för öronen. Källan till mina vansinnesskratt stavas busmejl.se. Så underhållande och galet roligt att även du måste bege dig dit för att läsa om Kajs bravader.

Vad gör denna Kaj då? Jo han svara på blocketannonser. Men inte alls på det sättet man skulle kunna tro. Äsch, läs själv.

Kram

Siri – en riktig pangbrud

På jobbet skriver jag en del foldrar, säljmaterial och broschyrer. Där ska det vara rakt på sak, utan så värst mycket känsla och liksom pangpangpang. När Apple visar Siri med alla dess fördelar görs det på samma sätt. Pangpangpang. Och yes. Det funkar. Jag vill ha, fattar precis hur smidigt mitt liv kommer bli med en Siri.

PS. För övrigt fyller jag år om några timmar…pangpangpang. Rätt upp i åldersskaran bara.

Kram!

Minns du?

Låt Björn få älska John ifred.

Två av världens största tennislegender, Björn Borg och John McEnroe, har inlett ett samarbete i skrevnivå. Tillsammans har dom lanserat en kalsongkollektion. Under namnet ”Björn Loves John” ska detta marknadsföras världen över. Med tanka på namnet och klädesplagget skulle man lätt kunna tro att kampanjen skulle bli rykande het. Men istället, tack för det, kördes en tennismatch på NK-fasaden. Spexigt, kul och lite tokigt.

Allt hade väl egentligen vart frid och fröjd om det inte vore för vissa tjurtrattar. Ni vet sånna där som vet mest. Alltid vet dom mest. För det här var tydligen inte första gången det har spelats tennis på en fasad. Det har skett åtminstone en gång förr. På en fasad i Madrid. Och det vet alla då eller?
Ärligt, söta små reklamfisar. Reklam görs inte alltid till andra reklamare utan till en helt annan målgrupp. Konsumenterna. Och konsumenterna har inte alltid den största kollen på vad man gör för reklam i Japan, USA eller Madrid. Så kan vi bara tänka ”ja men jisses det där var ju kul och relevant. Inget jag behöver klaga på över huvud taget.”
För att hela tiden klaga på att någon annan redan har gjort ett snarlikt jobb, för ett annat varumärke i en annan del av världen är så urbotat tjatigt. Jag tycker Björn-kopian gjorde sig bra där på väggen tillsammans med John. Att andra också gjort sig bra på fast på helt andra väggar intresserar mig föga.

Kalsongkramar