Nissan - Shitty Weather

Ursäkta men vi gillar vi den här? Tycker vi detta är kul? Eller vad tycker vi?

Frågande kramar
//Nina

Filmer som märks

Som en skev dröm. Ingen kan svaret på hur och varför, och ingen bryr sig heller om de svaren. För det är snyggt och underhållande. Det är påkostat och genomarbetat och fullkomligt helt eget.

Håll med om att Kicks har lyckats. Jag som aldrig brytt mig ett uns om puder, kajaler och skuggor på ögonlock – ja till och med jag är lite sugen på att trilla in på Kicks. Om inte annat så för att få uppleva en skev värld.

Ett PS till er som besöker Kicksbutiker. Är de lika spännande som filmerna skvallrar om?

Helt surrealistiska kramar
//Nina

Gungmannen och ett varumärke av annan karaktär

Så här känns det. Någon på Ogilvy har hittat gungmannen och förmodligen känt ett svung av glädje över dennes passion. Kreatörshjärnan började spinna som aldrig förr men frågan var bara till vilken kund skulle gungmannen användas. För användas, det skulle han. Och tjänas pengar på godhet, det skulle det också göras.
Någon drog kopplingen till ”Open happiness” och tja…där satt den. Eller?

Själv tycker jag att Coca Cola och glädjespridare rimmar illa och att ”Open happiness” mest känns som en efterkonstruktion.
Gungmannen, och andra människor med snällhet i hjärtat, passar så mycket bättre till ett varumärke med samma godhet. Nu blir det bara slibbigt. Och tyvärr inte särskilt trovärdigt.

Gungande kramar
//Nina

Sagan om säkerhetsfilmen

Vissa personer lyssnar man på vad de än har att säga. Några som inte hör till den skaran är den trötta högstadieläraren, andras arbetskollegor som bara pratar jobb och vad som än kommer från Kent. Och inte att förglömma: flygvärdinnor som mässar säkerhetstal inför varje flygrutt.
Men för att inte alla resenärer ska förgås vid ett flygmissöde, på väg till Nya Zeeland, har några roliga tomtar tänkt till. Och bättre än så här kan väl knappast en säkerhetsfilm bli, för visst lyssnar du?



Säkra kramar
//Nina

Rösten är hittad

En röst är så mycket mer än orden den bär med sig. Rätt röst skapar knädarr, magi och känslogung. Och nu har jag nog hittat den röst som är den allra bästa. Den tillhör en man vid namn Rodriguez. Om hela hans smått fantastiska liv och själ kan du se filmen Searching for Sugar Man. Klart se- och hörvärd.
Sov gott

Nattliga kramar /Nina

Framtiden har fått ett namn: Rabash

Reklambranschen är sjuk i huvudet och äckligt gammaldags. Inte sällan är den övergödd av män som styr båten, oftast utan omtanke, välvilja och ödmjukhet. Nej nej.
Egoismen får styra hej vilt i samråd med glittrande dollartecken. Inget samvete som får komma på tal där inte.

Annat som inte heller får komma på tal är medarbetare. Om du inte är av hankön och egentligen är av samma skrot och korn som byråkaptenen vill säga. Vilket innebär att du tar åt dig all ära själv, tvekar inte att slå undan benen för andra och skrattar hejdlöst åt dåliga skämt som plumpt kastas ut ur de styrandes munnar.

Ja, jag är bitter. Den bittraste av alla kanske. Och arg – ja det är bara förnamnet. Men. Jag ger inte upp. Måhända att branschen stinker röv men jag är fortfarande förtrollad över ett riktigt bra reklamhantverk. Det får mig att fortfarande vilja vara en del av den världen. Men då någonstans där både medarbetare och chefer fattat grejen.
På ett ställe som Rabash till exempel. De presenterar sig på följande vis:

"Vi är ett personalägt kooperativ som arbetar tillsammans för det gemensamma bästa. Den andan bär vi med oss i allt vi gör. Rabash formades utifrån idén att våra jobb inte bara ska vara ett sätt att förtjäna vårt levebröd. De ska också spegla våra personliga värderingar. Vi tror att företag kan vara med och förändra – i kampen för en mer demokratisk, rättvis och solidarisk värld."

I mina öron låter det perfekt. Det låter som framtiden. Och det låter som ett ställe där det görs bra jobb. Därför hoppas jag att de får växa sig starka och att allt fler får upp ögonen för människor som vill väl. Som inte agerar som egoismen innanför en byrågubbes väst.

Tack för ordet.

Mycket snälla kramar
//Nina

Genom tidernas bästa

Du som har tillräckligt med musiksmak i kroppen för att veta vem Blixa Bargeld är behöver ingen förklaring.

Om du inte vet vem geniet är rekommenderar jag att du omedelbart tar och kollar det här klippet:


Nu är ni alla med på varför Blixa är som klippt och skuren för att Hornbachs reklamuppdrag.
För det här är verkligen tidernas bästa kombo och de ultimata reklamfilmerna.
Verktygskramar
//Nina

Det här med att vara snäll

Att barn ofta blir förmanade till att vara snälla är inga konstigheter. Men vad händer sen? För alla de som en gång har varit barn växer inte upp och blir snälla vuxna. Långt ifrån.

Orsaken kan så klart vara flera. Men om vi skalar bort de allra värsta. De som misshandlar, mördar och så vidare, det här inlägget handlar inte om dem. Det handlar om helt vanliga Svenssons, kanske din granne, din chef eller kassörskan i din närbutik. Vi har alla råkat ut för dem, de mindre snälla.

Förmodligen mår de apa, är rädda, osäkra och helt otroligt självupptagna. De kan inte diskutera fram en lösning utan gapar och använder fula ord istället. Det är trots allt lättare att skrämma någon till tystnad än att behöva diskutera sig fram och kanske, i värsta fall, ta till sig vad andra säger.
De är oförmögna att inse att alla handlingar får konsekvenser. Däremot är de urbra på att klappa sig själv på axeln för minsta lilla.
De saknar noll medkänsla och tycker förmodligen att de gamla visdomsorden ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad” är de töntigaste orden som finns. För de är perfekta. Alla andra är idioter. De luras, manipulerar och beter sig rätt och slätt ovärdigt.

Men vad gör vi åt det? Oftast ingenting. Istället uppmanar vi dem som drabbas av de mindre snälla att stå på sig. Tuffa till sig och säga ifrån. Varför då? De snälla har i regel inte handlat fel (menar snäll i sin rätta betydelse. Inte mesig.). Borde man istället inte säga till den som gjort fel? Det är väl hen som ska bättre sig? Antar att det är av rädsla som vi sällan agerar. Vi vågar helt enkelt inte säga ifrån. Och all respekt för det. Jag vågar inte heller.

Här borde jag lämpligen komma med en lösning, men jag har ingen sådan. Bara en stilla förhoppning om att vi ska sluta peppa snälla människor till att bli något de inte är samt att uppmana till snällhet. Även till människor som inte längre är barn.

Jättesnälla kramar
//Nina

Att fönstershoppa alldeles på riktigt

Att fönstershoppa har hittills varit ett billigt sätt att stilla suget i shoppingtarmen. Billigt och rätt värdelöst. Tack gode gud att tekniken nu har ställt allting till rätta och att fönstershopping numera är precis vad det låter som. Hoppas nu att någon klyftig butik har råd med teknikundret så jag kan köpa mig de senaste skidbyxorna, hatten eller den ursnygga frackskjortan på vägen hem från krogen.

Hur som helst. Go teknik gör vardagen lite roligare. Och det är banne mig inte fy skam.

Smarta kramar
//Nina