Öronen öppnas och breder ut mattor av lena kattungepälsar. Henrics röst smiter in och ens kropp sliter tag i den, limmar fast den och vårdar den med mjukglassmjuka händer. Aldrig, aldrig vill jag vara utan stämman, rösten....ljudet av sorg, livet och döden. Den är skör. Känslosam. Men aldrig bräcklig.
Henric de la Cour – bli aldrig tyst.
Passa på att se dokumentären på
SVT Play innan den försvinner.
Hencekramar
//Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar