Lite av en kärleksförklaring.

Det verkar vara få förunnat att ha en arbetsplats där man trivs, där man blir sedd och hörd. Där det råder respekt, omtanke och en allmänt skön känsla. En arbetsplats där alla är värda lika mycket, betyder lika mycket och där chefen är en i gänget. På riktigt. Därför är det med extra rak rygg jag varje morgon kan gå till min arbetsplats, till mina kollegor och till mitt skrivbord. Till mitt Dedicate. Det låter nått så in i helvete smörigt och nästan äckligt att skriva det, men det är så det är.

Det är inte byrån med flest Guldägg, som syns mest i Resumé och som har de allra största och flashigaste kunderna. Men vi är en samling individer som både kan skratta och arbetar bra ihop. Vi har det kunderna som vi trivs ihop med och som vi kan utvecklas tillsammans med.

Som nyanställd är det värt alla chokladkakor i hela världen att jag faktiskt får vara ny. Jag får ställa tusen frågor, jag får tid att lära mig och jag får vara fröken gröngöling som inte behöver briljera från dag ett. Måste bara få säga att det är så grymt skönt. Det är också tack vare det jag kan slappna av och snart börja utföra mina storverk.

Dessutom har vi en VD som inte går av för hackor. Hon har skinn på näsan utan att vara kaxig. Hon är rak och ärlig utan att vara burdus eller trampa någon på tårna. Helt orädd går denna jänta fram och gör ett fantastiskt jobb. En inspirerande person, denna Helena Wallskog, som kan komma att gå precis hur långt som helst. Ni minns kanske hur det gick till när hon tog över VD-stolen? Att hon på ett typiskt Wallissätt helt enkelt mailade den förra VD´n och föreslog ett tronskifte. (Mer om det kan ni läsa här och här). Och med tanke på gårdagens rubrik kanske hon inspirerat fler än vad hon tror.

Hur som helst, tack alla Dedicatare för att ni är ett starkt och gött team. Fler arbetsplatser borde vara som vår.


Kram kram
//Nina