Ett hyfsat inlägg i debatten om vårt dagliga våld.

Tragedin som israelerna ordnat just nu är långt ifrån det första beviset på bristen av respekt och medmänsklighet. Tyvärr inte heller den sista. Och hur många gånger har vi tänkt ”Nu nu jävlar får det vara nog” utan att egentligen göra så mycket mer åt saken? Alldeles för många gånger. Men nu har jag fått nog. På riktigt. För fan och hans moster vad svårt det ska vara att plocka fram snällheten.

Vi ger bannor till våra barn när dom kastar sand på varandra i sandlådan. Hjälper inte det är vi inte sena med hota med indraget lördagsgodis. Vad gör vi vuxna sen då? Beväpnar oss, förser ungdomar med knark och hånler åt mindre sångbegåvade människor på Idol. Jajjemän.
Vi kallar oss för fotbollsfantaster. Och sen skriker vi glåpord åt motståndarlaget.
Vi kallar oss snälla kollegor. Och vuxenmobbar Gerda för att hon luktar illa.
Vi kallar oss miljömedvetna. Och tar SUVen till pizzerian.
Vi kallar oss hälsomedvetna. Och äter kött från plågade djur.
Vi kallar oss goda grannar. Och stänger av öronen varje fredagskväll när grannfrun blir slagen.
Vi kallar oss samhällsmedborgare. Och tittar snett på arbetslösa bidragstagare.
Vi kallar oss världsmedborgare. Och önskar livet ur alla som inte ser ut och är som oss.

I ärlighetens namn. Vad är det som är så svårt? Ska det vara så svårt att visa vanlig, hederlig hyfs. För lika lite som du spottar på bussäten bör du vara taskig, slåss eller gå ut i krig. Hyfs, damer och herrar. Det är inte ett dugg svårt och inte gör det ont heller.

Allra härligaste skulle det såklart vara om alla kunde älska alla och hela världen vore som en rosaskimrande kram. Men det vore att be om det omöjliga. Men lite allmänt hyfs, det skulle vi väl ändå klara av?

Visst är det lätt, speciellt idag, att skylla alla jordens dumheter på Israel. Men kom igen. Ansvaret ligger inte bara hos presidenter och politiker. Det ligger hos oss alla. Hela tiden.

Jag har fått nog. På riktigt. Därför drar jag på mig demonstrationsmockasinerna här och nu och hoppas att ni gör detsamma. Detta kommer få vara mitt bidrag till ”ett hyfsat inlägg i debatten om vårt dagliga våld”.
Härmed uppmanar jag fem stycken att skriva sina bidrag om samma tema och sedan skicka vidare stafettpinnen till lika många. Förhoppningsvis blir detta en hyfsat webbdemonstration för världens hyfs.

Uppmaningen skickas till:
Hampus. För att du är kärleken personifierad.
Expressen & GP för er stora läsarkrets och förmåga att väcka debatt.
Pagrotsky. För all din välvilja och ditt politiska engagemang.
The Brand Man. För att du är en spännande och bra person.
Abbes pappa. I din kropp bor så mycket kärlek, så mycket omtanke och en hel del kreativa lösningar. Så snälla, gör något bra av detta.

Vem som helst som känner sig manad, häng med. För nu har vi fått nog.

Varmaste kramarna
//Nina

Klockren ironi.

Lägg till att vi kvinnor älskar att städa också och filmen blir fulländad. Tummen upp och tipstack till Zibbo.

kram
// Nina

Huggies skiter i det blå.

I Sverige har vi bäbisar som tränar yoga, små, rara liv som sover sött och en hel del nakna smårumpor.
I vårt livrädda land hälls det blå vätska, helt febrilt, både på blöjor och bindor. För ingen ska kunna misstänka, inte ens för en sekund, att det sker mindre mysiga prylar i någon sån där produkt inte. Nej nej. Det är så fräscht, så fint och alldeles supertorrt.
Men några som bryter mot blöjtrenden är Huggies. Ett märke jag aldrig tidigare sett men som jag är beredd att baka kakor till. Jag säger bara ….ja vad säger jag? Vet inte riktigt, men det är något väldigt bra i alla fall.

Kram
//Nina

1987.

Till helgen är det åter dags för Eurovision Song Contest. Men hur mycket ni är hoppas kommer det aldrig bli lika bra som det var 1987. Bara så ni vet.

Och ja. Bert Karlsson gjorde en cover på den.


Kram
//Nina

Puma & Youtube.

Idag är det rätt ovanligt men om några veckor, ett halvår, kommer det med all säkerhet vara lika mycket standardlösning som Facebook-delning är idag. Men Puma är väl dom som hitills gjort det bäst, en hel kampanjsajt på Youtube.
Och det är en mycket bra fortsättning på deras Hardchorus som jag nämde lite snabbt här.
Och kampanjen, den hittar du på www.youtube.com/puma

Pumiga kramar
//Nina

Olympus PEN Giant.

Kamerareklam jag gillar. Gör du?

Kram
//Nina

Delad billboard ger billigare öl.

Ja men du, det här var ingen dum idé. Inte alls faktiskt.
För att samarbeta och dela på kostnader är så klart grymt bra. Både inom reklamvärlden som den övriga verkligheten. Här har då ölmärket James Ready Beer delat sin billboard med ett antal andra lokala företag. man sen kort på tavlan funkar den som en rabattkupong. Och för pengarna du sparar kan du köpa öl. James Ready-öl. Ja, det är klart det är så det ska gå till. Girlsen tar på sig klackskorna och steppar tramtramtram-brrrrraaaa-tramptraaaaam. Och hurrey för Leo Burnett, Canada.

Ta gärna en titt på deras hemsida. Så mycket bättre än…..många andra. Adressen är www.jamesready.com

Nike ftw!

På allas näthinnor, i alla sinnen och tillrättalagd i varenda hjärta. Nike, write the future.
Kram
//Nina

Super sexy CPR.

Super Sexy CPR from Super Sexy CPR on Vimeo.

Går allt att sälja med sex? Ja, förmodligen.
Går allt att sälja med sex och ändå behålla hedern? Hell no.
Har Fortnight hedern i behåll? Om dom har!
Nu vill jag ha både nya underkläder och gå på hjärt- och lungräddning. Gärna snarast. Tack för mig.

Kram
//Nina

I need a handjobb.

Åsså tar vi oss en titt på en katastrof. I need a handjob är verkligen inte ett gott handarbete på något sätt. Rysningar. Och många tusen skratt.

Kram
//Nina

The Cadbury Flake 99 Challenge.

Glass är, förutom otroligt gott, glädje, lekfullhet och kalasigt. Men att stå nere på torget och dela ut gratisglassar under käcka tillrop är inte speciellt spännande. Säkert gott, men inte mer än så.
Dela ut glass på nöjesfältets stora karusell däremot det, det är kalasigt. Gött värre!

Glassiga kladdkramar
/Nina

Tomtom serverar en favorit.

Lillbabs, Backyard babies och John Cleese, alla tillhör dom en otrevligt stor skara av kändisar som sålt sin röst till olika GPS-märken. Och visst är det skönt att kunna välja vem man vill ta med sig i bilen. Men efter att sett Tomtom´s film med Darth Vader kan alla andra gå hem och lägga sig. För det är astmasnuskrösten jag vill på bilfärd.
Ingen annan.

Vem är din favorit?

Tutar av välbehag.

Reklam för bilar brukar vara lika långrandigt som mascarareklam. Samma, samma och tråk, tråk. Men ibland händer det grejer. Som den här Audifilmen till exempel. Smart, kaxigt och enkel. Det gör mig glad.

Tut tut
//Nina

För fem år sedan.

Fem år, inte äldre än så är Youtube. Och först ut var en kille på zoo.
Grattis Youtube.

Kram
//Nina

En lek med hemlösa.

Den största gruppen av människor som skänker pengar till olika insamlingar är runt dom glada 65 basten. Det var något som oroade England. Därför har nu den brittiska välgörenhetsorganisationen Depaul tillsammans med reklambyrån Publicis kommit med en helt ny iPhoneapp, iHobo. Tack vare den ska den yngre generationen lära sig att visa omtanke, bli känslomässigt engagerade och förhoppningsvis ge bort några slantar till hemlösa. Ja det är väl bra? Jo då. Om det inte vore för hur iHobo funkar. Man skulle kunna säga att iHobo fungerar lite som den lilla japanska och mycket svårstavade leksaken. Fast istället för en pixlig och ful animerat djur ska du här ta hand om en hemlös. Och om du slutar ge hen hemlösa mat och omtanke börjar den lille filuren att knarka. Ja men då så. Då känner vi väl alla lite mer mänsklig kärlek till dom hemlösa.

Några reflektioner.
Festligt att några faktiskt vågar göra något som inte går ut på att skriva på kartongbitar. Göra något nytt.
Men hörrni! Det är respektlöst. Helt uppåt väggarna, äckeldumt. Ni förnedrar dom hemlösa genom att göra dom till några små leksaksdjur. Till något overkligt som man kan göra lite som man vill med. Ni tar dom hemlösa ännu mer från verkligheten och jag tvivlar starkt på att ni löst problemet. Vill ni att folk ska visa andra respekt får ni faktiskt ta och vara goda förebilder.

Kram
//Nina

Trent visar hur man förstör änglar och jag känner glädje.

När Trent Reznor deklarerade att Nine Inch Nails skulle ställa in tofflorna var det inte direkt glädje jag kände. Så efter deras sista spelning på Arvikafestivalen lämnade han ett visst tomrum efter sig. Men också ett tvivel. Skulle han verkligen lägga av med musiken. Va, skulle han verkligen det? Nä. Det skulle han förstås inte. Det var ”bara” Nine Inch Nails som gick till sängs. Trent, han rockar vidare. Numera med How To Destroy Angels. Och ja, det här kommer bli minst lika destruktivt, mörkt och alldeles alldeles underbart.

Kram
//Nina

Vågar inte testa Knullträdet.

Alldeles för få människor använder kondom. Denna lilla, pinsamma grej som ändå är rätt bra. Kanske inte så sexig eller spännande. Men hellre lite gummi än sunkiga sjukdomar och oönskade graviditeter. Mycket hellre. Och absolut hellre en kådis än äckliga hiv.
Nu går Nationella Hivrådet ut med en kampanj som lyfter fram just hur många det är man haft sex med, egentligen. Låt oss säga att du rullat runt med tio stycken. Dessa tio stycken har i sin tur haft sex med låt oss säga lika många var, Ja du fattar hur många det blir i knullkedjan. Och med tanke på att få använder gummi så finns det en övervägande risk för att du åtminstone ska få klamydia.
Kampanjen Knullträdet är säkert en bra idé. Men trots att det står att "allt du gör på Knullträdet är privat. inget sparas eller visas för andra. Du kan välja att dela testet på Facebook. Då står att du gjort testet, inte din siffra" vågar jag faktiskt inte trycka på connect (fb)-knappen. Vad kommer hända när jag trycker och varför kan jag inte få göra testet utan att blanda in hela Facebook?
Trist. Men roligt namn. Knullträdet.

Gummikramar
//Nina

Mr. W i den lilla, lilla hatten.

Skulle jag bo granne med Mr. W skulle jag förmodligen ringt Störningsjouren. Eller åtminstone prata skit på balkongen om honom. Men nu, så här på film, kan jag inte annat än att älska honom. Så stor, sån liten hatt och denna underbara franska brytningen. Yepp, i jag älskart.

Suspekta kramar
//Nina

Tips för bättre idéer.

Tips for Better Ideas from Andrew 'Big Show' Blodgett on Vimeo.

Kram
//Nina

Urban Bowling med Nissan.

Humor är den kortaste vägen till kärlek och från och med nu älskar jag Nissan.
Byrån bakom skratten är TBWA\G1 i Frankrike.
Nu fortsätter jag med det jag ska göra. Jobba.

Kram
//Nina

En illa start.

Där ser ni. Hur tungt det än är med måndagsmornar, finns det alltid dom som har det värre. Bra mycket värre!

Kram
//Nina

Öfsadrôpp och illekôtta-so.

Västgötskan är ofta förknippat med Bert Karlsson. Väldigt sällan med söta ord. Därför slår jag på trumman idag för öfsadrôpp och illekôtta-so. Sötare än ett kilo godis.
Mums!

Att illekôtta-so betyder igelkottshona förstår nog alla, men vet ni vad öfsadrôpp betyder? Takdropp. Såklart!

Löjligt viga män dricker Zero.

Nog är han vig alltid. Killen i Coca Colas nya viralfilm. Vigare än en rysk 7-åring.
Tycker du att din vigtalang är minst lika bra borde du ansöka om att få vara med i Coca Cola Zeros swatteam. Spring vidare till se.swat.cokezero.com och var med och tävla. Det blir säkert mycket roligt ska du se. För vem vill inte ha en mössa, keps eller ryggsäck med den välkända logotypen på? Jag.

Jesus knäcker.

Att tro att Jesusfans vore ohippa, helt sakna sinne för estetik och inneha hög töntfaktor vore ju helt befängt. Se själva. Jesusrock är i allra högsta grad catchy och höftrull. Långt värre Alcazar. Rock on.

Svängiga kramar
//Nina

Bered er på böl.

Vet inte om det kan tillåtas att fälla äckligt många tårar. Det är ju trots allt bara onsdag. Men det går bara inte att hålla sig lugn och icke-tårig efter att ha sett den här filmen.
Liten kille, dödssjuk i levercancer. Ja ni hör ju vart det barkar hän. Små och stora barn får bara inte vara så sjuka. Men det är precis vad han är.

Han har en stor önskan, att få vara superhjälte. Och har en liten döende människa en önskan ska den se till att förverkligas. Till varje pris.
Vet inte vilket ord som passar bäst för att förklara vilken insats människorna i hans omgivning gör för att få hans dröm uppfylld. Rörande känns plötsligt fjuttigt. Likaså gripande och hjärtknipande.
Se själva, och låt tårarna forsa. Lilla superhjältekillen, jag önskar dig alla superkrafter som finns så du klå upp den där jävla skitsjukdomen.


Kram
//Nina

Hur är det med barnen egentligen?

Jaha. Särskrivningar, detta djävulens påfund. Lika dumt som att skicka in en annons till tryck utan att läsa vad man skrivit. Men roligt. Ja det är det.

Kram
//Nina

Pressfrihetens dag.

Idag är det pressfrihetens dag. Det firar vi med att låta Dawit Isaak sitta kvar i Eritrea. Fängslad, inlåst och helt utan kontakt med världen.
Fan ta er som har nyckeln till låset. Och fan ta alla er med makt som inte gjort tillräckligt för att få hem honom.
Pressfrihets dag, fan heller.

Kram
//Nina

Försäkringskassan, inte längre min fiende.

Under parollen ”100 gamla grejer mot 100 nya idéer” har Försäkringskassan gått och blivit mer i tiden. Så att säga. Tro det eller ej, men så lyder sanningen. För nog har Försäkringskassan länge vart mardömmskassan, anstalten med stela ben och gammeldags beteende. Men nu, nu jävlar i min lilla låda har dom spottat upp sig. Och det krävs en stake av järn för att gå ut och erkänna att man behöver hjälp. Men på ideer.forsakringskassan.se ber dom dig skicka in förslag på hur Försäkringskassan kan lätta upp bökiga blanketter, bristen på service och andra saker som inte hängt med i utvecklingen. Som tack för hjälpen får du en gammal grej. Något gammalt som dom själva inte längre behöver. Mycket, mycket bra.

Stjärnglans på det lättsmälta tilltalet som gör att Försäkringskassan inte längre känns som mänsklighetens största fiende. Och jag tror bestämt att det är Garbergs vi har att tacka.

Tip top-kramar
//Nina

Måndag.

Nu struntar vi i Greklands tackiga ekonomi, magsjukdomar och felstavningar, nu kickstartar vi på ett uråldrigt ukrainskt sätt. Highway to hell!

Kram
//Nina

Lura till dig en extraslant på bussen.

Två av vuxnas största laster, bekvämlighet och lathet, ligger till grund för mycket onödig bilåkning. För visst är det så mycket lättare att brumma iväg i ett bensinmonster än att ta sig ner till hållplatsen, passa avgångstider och lyssna på sura busschaufförer. För att inte prata om hur bekvämt det är med bil när det kommer snö, kyla och regn. Välsignade bil. Inte nog med att den tar vuxna till och från jobbet, till pizzerian och till joggingrundan. Den ser också till att våra allt fetare barn kommer till träningen, skola och kalasen i Bushuset. Perfekt.
Men om man vill få vuxna att lämna bilen hemma, åtminstone ibland, hur gör man då?
Jo, man gör som Västtrafik och använder sig av en välkänd advokat, barns tjatförmåga och en stor portion list.
Kolla in på meramånadspeng.se och se själva hur man på ett smart sätt kan ta vägen via barnen för att få som man vill.

Ont om tid? Då kommer här en snabbgenomgång. På meramånadspeng möts du upp av gamle Leffe som hjälper dig (om du är barn) att förhandla upp din månadspeng. Det enda barnen ska göra är att åka mer kollektivt. På så sätt sparar föräldrarna in på bensinpengar. Pengar som barnen då kan få en del av. Hurrey.

Ja. Men då så. Bra gjort alla inblandade på Forsman & Bodenfors.

Kram
//Nina