Men vi tar det från börja.
Många reklamstudenter springer rumpan av sig för att få visa mapp. De vill så klart inget hellre än att få in en fot och allra helst ett jobb. Såklart. Men att få komma in och sno tid från stressade byråmänniskor är inte alltid en lätt uppgift. Det här är något som DDB ville göra någonting åt, vilket är hedersamt.
Men istället för att göra en inbjudan, ordna mappkalas eller något annat ”tråkigt” valde de att ta en lång lång omväg. De skrev fejkade svarsmail till varje elev. Alltså ett mail som såg ut att vara ett svar på ett mail eleven aldrig skickat.
Några exempel:
Hej,
Tack för ditt mail, att sitta i fängelse i Kina i låter som en fruktansvärd upplevelse. Självklart vill vi gärna ses för titta på dina arbetsprover. Vad tror du om att träffa några kreatörer från oss någon gång den 31 maj? Om vi kommer överens om en tid kan vi påminna dig dagen innan om det skulle underlätta.
Mvh
Amanda Lublin, DDB
Hej,
Jag heter Kristina Tham Sterner och går sista året på Berghs. Innan utbildningen avtjänade jag ett 17-årigt fängelsestraff i Kina till följd av en komplott som jag mot min vilja dragits in i. Fängelsestraffet har märkt mig för livet och jag lever numera en planlös tillvaro där jag tar en dag i sänder. Vore hur som helst intressant med ett möte, även om det är osäkert om jag kommer dyka upp då jag har svårt att anpassa mig till fasta tider.
Kristina Tham Sterner
Hej Omid!
Kul att du vill träffa oss. Alltid intressant att få kommentarer på jobb man gjort. För att diskussionen ska bli bra vore det även intressant att se några idéer du själv ligger bakom. Vad tror du om att ses någon gång den 31 maj?
Ha det så bra!
Amanda Lublin, DDB
Den 2012-05-15 15.06, skrev "Omid Fard”
Hej,
Mitt namn är Omid Fard och går på Berghs. Jag har en del synpunkter ett antal av era kampanjer. Jag tänker här främst på Rolighetsteorin, den senaste kampanjen för Försvarsmakten samt Bonnier Konsthall. Samtliga kampanjer har flera logiska luckor och man kan även ha synpunkter på den kreativa höjden. Ser fram emot ett möte.
Omid Fard
Nu förstår ni kanske att det blev fundersamt i klassrummen. Att alla sedan blev glada och kom förbi med mappen under armen är väl inte så konstigt.
Men med handen på hjärtat. Som elev törstar man visserligen efter uppmärksamhet, men var detta verkligen så himla skoj? Var det inte mest omständligt och gav en olustig magkänsla? Visst, det ”stack ut och var lite crazy”. Men halooo vad händer? Det känns så tråkigt ansträngt och lite nedlåtande. För mig är det inte humor att göra bort människor på det här sättet. Mottagaren hamnar direkt i underläge och det är aldrig särskilt spännande. Tycker jag.
Men det är ju roligt ändå att det finns andra som uppskattar det. Hoppas bara att de undviker trista kaostillställningar i fortsättningen.
Med vänliga kram
//Tant Trist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar