Att vara sjuk i huvudet är som att vara förkyld

Du kan vara jävligt risig i magen, och få hjälp.
Har du minsta lilla eksem, får du hjälp.
Blir du snuvig, då får du också hjälp.
Drabbas du av kraftig och långvarig diarré, blir du utredd. Och sedan får du hjälp.
Men känner du dig nere, apatiskt och är allmänt less på samhället/livet/människor/elakheter/vadsomhelst kan du med lite tur få starka tabletter. Närmare hjälp än så får du inte.
Till på köpet tittar din snuviga vän med både eksem och dålig mage snett på dig. Tänker ”ryck upp dig, fan vad tråkig du är” eller ”fy fan hen är ju sjuk i huvudet”. Sen går de hem och låter diarrén rinna ut igen.

Ska det verkligen vara så konstigt att förstå att precis lika vanligt som svininfluensa, vinterkräksjuka och bacillsnor är det att man ibland kan dippa i psyket. Se allt lite mörkare, lite trögare och lite mer med domedagsögon.

Kan vi inte bara inse att psyket också kan få snuva och hänga läpp. Det hade vart så mycket mer humant och vi hade sparat in på så många vackra fina själar. Människor som idag antigen mer eller mindre blir mördade av sjukvårdens okunskap och ovilja att hjälpa eller som helt enkelt hamnar utanför och inte längre orkar.

B, J & S: saknar er. Jag har världens party här på ett villkor, att ni fixar efterfesten.

Jävligt goa kramar
//Nina

Lite Smirnoff och jag blir glad.

Ryssar som gillar sprit och sprit som uppskattas av mig. Cirkeln är sluten och nu är det lördag.
Naz' dorovje.

Vodkakramar
//Nina

Var rädd om orden.

Kanske en liten skitsak. Måhända tycker du att jag överdriver. Till och med att jag är korkad som bryr mig. MEN DET SKITER JAG I.
För om det är något jag får krupp på så är det onödiga bokstäver. Ni vet en massa ord som bara finns där i tron om att de gör någon nytta. Fast i själva verket kladdar de ner, lovar ingenting och bara bildar nonsens.
Kan vi inte bara vara rädd om alla vackra, fina och ibland vardagliga ord. Om vi slutar att ödsla med dem, som om de vore socker i en godisfabrik, kanske folk till och med skulle lägga märke till orden som faktiskt betyder något.
Deal?

Nödkramar
Nina

Ett mycket fredligt inlägg

Internationella fredsdagen, en dag jag inte visste fanns. Men här är den och årets budskap är att det är vi, helt vanliga och ovanliga Svensson-folket, som bestämmer vilken värld vi ska leva i. Det är vi som väljer mellan hat och kärlek och mellan god och ond. Det är vi som ska ta ställning till om vi vill ha en ledare eller diktator. Valen är ju löjligt enkla, men är det lika lätt förändra världen?

Givetvis inte. Men hade illustrationerna bara vart lite snyggare hade jag mycket väl kunnat gilla kampanjen. Nu får jag nöja mig med att gilla fred, både på den internationella fredsdagen som alla andra dagar.

Fredliga kramar
//Nina

Så skulle man ha det.

Du råkar inte vara långledig snart och ha alldeles för många plastkorkar över? Har ett trevåningshus som behöver piffas till.

Korkkramar
//Nina

Norrmänn som vågar

Saftigt gött är det ett varumärke vågar. Vågar använda ytterst få ord. Vågar visa sin produkt så litet det bara går. Vågar hoppa över alla superlativ. Vågar tro på sig själva. Vågar lita på att mottagaren är en helt vanlig tänkande individ.
Gillart. Och jag gillart det hur mycket som helst.

Modig kund heter Wideroe och en uppskattad byrå heter McCann Oslo.

Vågade kramar
//Nina

Midttrafik gör rätt.

Kan inte komma på att jag sett en enda bra svensk bussreklam. Kan iofs ha fel och jag kan ha glömt. Men det verkar i alla fall inte flöda av minnesvärd bussreklam. Men här kommer en film som skulle få mig att välja bussen framför de flesta andra alternativen. Danska Midttrafik gör precis rätt.
Skojsigt och på en välbalanserad nivå av humor och attityd. Det ger sex tut av sju möjliga.

Rullande kramar
//Nina

Vem hade kunnat ana?

Skulle vilja säga att detta kan vara en av de sämsta förkylningsreklamerna som någonsin visats. Men det vore att sticka ut hakan för mycket. Men visst är det så vi skojar runt. Ojoj män är ynkliga när de är sjuka men vi kvinnor kan minsann ploppa ut ungar till både höger och vänster. Bara så där. Plopp plopp. Jodå. Tjoff bara så var lilla ungen ute.
Men visst satte sig den här gamla rullen som ett smäck. Från då tills nu. Det hade vi, eller inte jag iaf, kunnat tro när det begav sig. Precis som den gamla blöjreklamen om ”Lille Johan är kinkig.” Det hade vi inte heller kunnat tro.

Slutsats: Allt behöver inte vara briljant. Men det hade ju inte skadat. Inte ett dugg.

Snuviga men ack så starka kramar
//Nina

Enkelt, fantastiskt och smått äckligt

Enkelhet är något de allra flesta reklamare efterstävar i sitt arbete. Ja inte bara reklamare förstås. De allra flesta, överallt, eftersträvar nog enkelhet.
GB Glace i Brasilien, alltså Kibon, gillar också när det är enkelt. I alla fall så har deras byrå tagit fram en mycket enkel och smått fantastisk annonsserie om glass. För alla vet ju hur gott det kan vara med glass, hur det smakar och så vidare. Så varför säga något? Varför inte bara läska?
Hade det inte vart för att glassen ser ut som fnasig tanthund, toppad med sårvätska, så hade allt vart hur great som helst.

Tjo– och tjimkramar
//Nina

När det är som Cutting Crew

När musik dryper ut från smöret.
När kroppen vill tryckas mot en annan kropp.
När allt är lite svårt och dörren är låst.
När framtiden var i går.

Det är då Cutting Crew kommer på tal.


Kram
//Nina

Om sådant jag inte förstår.

Tänk om jag skulle fått uppgiften att lansera en fräsig minivan. Minivan tänker jag, vilka kör sådana? Storfamiljspappor och kidnappare kanske. Eventuellt även praktiska män med promenadkängor och gevär.
Helt sant, det du tänker nu. Jag har noll koll på bilar.
Därför vet jag heller inte att minivanschaufförer är töntar. Men det vet jag nu och jag skrattar kanske inte hejdlöst. Men lite granna kluckar det i magen.
Klart ett bra sätt att
1. Inte se ut som en bilannons.
2. Tala om för världen att en minivan från Ford – det är minsann fräckare, sportigare och mycket manligare än allt annat.
Så fem tut av fem möjliga till Saatchi & Saatchi, Israel.
Töntkramar
//Nina