Att vara sjuk i huvudet är som att vara förkyld

Du kan vara jävligt risig i magen, och få hjälp.
Har du minsta lilla eksem, får du hjälp.
Blir du snuvig, då får du också hjälp.
Drabbas du av kraftig och långvarig diarré, blir du utredd. Och sedan får du hjälp.
Men känner du dig nere, apatiskt och är allmänt less på samhället/livet/människor/elakheter/vadsomhelst kan du med lite tur få starka tabletter. Närmare hjälp än så får du inte.
Till på köpet tittar din snuviga vän med både eksem och dålig mage snett på dig. Tänker ”ryck upp dig, fan vad tråkig du är” eller ”fy fan hen är ju sjuk i huvudet”. Sen går de hem och låter diarrén rinna ut igen.

Ska det verkligen vara så konstigt att förstå att precis lika vanligt som svininfluensa, vinterkräksjuka och bacillsnor är det att man ibland kan dippa i psyket. Se allt lite mörkare, lite trögare och lite mer med domedagsögon.

Kan vi inte bara inse att psyket också kan få snuva och hänga läpp. Det hade vart så mycket mer humant och vi hade sparat in på så många vackra fina själar. Människor som idag antigen mer eller mindre blir mördade av sjukvårdens okunskap och ovilja att hjälpa eller som helt enkelt hamnar utanför och inte längre orkar.

B, J & S: saknar er. Jag har världens party här på ett villkor, att ni fixar efterfesten.

Jävligt goa kramar
//Nina