Häromsistens mötte jag upp min barndomsvän på ett överdrivet dyrt småstadscafé i Boden. Vi skramlade ihop våra sista slantar och köpte motvilligt varsin kaffe. Fikabröd var det inget snack om, istället drar hon fram en godispåse och lägger den helt ogenerat på bordet.
"Kommer du ihåg dom här Helena?". Min polare hade varit och dragit en Norge runt med husbil och kommit över, vad jag kallar det, guld. Det hon hade lagt på bordet var nämligen inget mindre än Søppeldynga! För visst minns du BonBons makalösa karra? Var tog våra Pissmyror, Ank-krubb, Bladlöss, Raapar, Sura skurtrasor och Stora tuttar vägen? Det är, utan tvekan, det mest delikata snask som funnits. Eller hur?
Helena.
