Jag är med Iphone.

Jag är med IPhone, tjoho! Lite sent, jag vet, men efter lite pengar och mycket tålamod är det äntligen dags. Jag känner att tiden till slut är mogen, jag har helt enkelt inte varit redo förrän nu.
Min fina grabb (en pryltokig sådan) köper den nya, och jag, får adoptera den gamla. Eftersom att mina skills på det där med teknik är begränsade efterlyser jag Iphonetips, vad är det bästa att ha i min nya baby?

Dessutom tycker jag ett grattis är på sin plats.
Tack!

Helena.

Påven lär sig om samtiden.

Det har väl aldrig funnits en påve yngre än 187 år och Benedict XVI är knappast ett undantag. På gamla skraltiga ben och med kanske världens mest uppseendeväckande hatt delar han ut ave Maria och predikar om synd. Han och hans lagkamrater i katolska kyrkan är väl varken sämre eller bättre än andra religioner. Men på något sätt får påven vara ansiktet utåt för egoistiska, korkade, elaka, stelbenta, djupt troende människor (måste vara hattens fel). Fulla av högmod och komplett oförmögna att tänka själva, helt utan eget ansvar. Allt är guds full (även det måste vara hattens fel).

Man kan sucka åt påven och hans påhitt. Flabba åt hans utstyrsel och hans skrumpna ansikte. Att Benedict måste leta nya och fler anhängare är inte svårt att förstå. Men att han faktiskt gjorde det på ett hyfsat modernt sätt förvånade mig en smula. Fördomsfull som jag är.
Jag trodde han skulle glida runt på en åsna, bjussa på vin, dela ut några korsformade stickers och lägga skulden på dom ofrälsta. Men inte gamle Benedict inte. Han drar ut på Youtube, Facebook, iphone och kodar sig en hemsida. På nått vis tycker jag gammelgubben blev lite cool. Precis på samma sätt som jag tycker Sven 79 tillsammans med Asta 87 går på ABF-kurs för att lära sig surfa på Internet. Det är gött att se de äldre håller sig ajour med samtiden. Kanske är detta ett tecken på att påven snart kommer upptäcka fördelarna med en annan nymodighet, kondomen?

PS. Ni som är djupt troende och nu tänkte bli förgrymmade på mig, låt mig få klargöra en sak först. Jag drar inte alla över en kam. Jag syftar på de som lämnar över sig totalt i guds namn. Fanatiker med andra ord.

//Nina

Det där med att nöja sig.

Den dagen jag kan stoltsera med ett mästerverk, något som aldrig går ur tiden, något som är så vackert att hjärtat vibrerar. Den dagen kommer jag att säga att jag är nöjd med min arbetsinsats. Tills dess fortsätter jag att kämpa, slita, radera, skriva om, göra om, gära rätt, trassla, trilskas, hoppas, slåss, sura, skratta, armbåga,förbanna, hylla och kanske en dag blir jag nöjd. På måndag börjar allvaret igen. Skriver jag en ny Imagine redan då tar jag en braklunch.

//Nina

Design på tub.

Färgerna blev inte ett dugg smaskiga här. Det som är fisrosa här är egentligen mer gullrosa.

Tandkräm, diskmedel, fotfil, mensskydd, skoputs, rengöringsmedel, handkräm, toalettpapper, batterier, tops, tandpetare. Det går att plussa dit ungefär en miljard produkter till saker-vi-köper-men-ingen-har-brytt-sig-om-formgivningslistan. Saker vi handlar hej vilt, vi blir konsumentvildar och totalt illojala mot allt vad varumärke heter.

Låt oss ta tandkrämen som exempel. Det är white chrystal, diamond clear och gläns utan plack huller om buller. Den billigaste varianten kostar en tia mindre än den dyraste. Alla ser praktiskt taget ut på samma sätt och alla ger ungefär samma resultat. Det må vara ett fasligt krig i tandkrämshyllan nere på snabbköpet, men finns det en given vinnare?

Just nu finns det en solklar vinnare i mina ögon. Fanfar och konfetti, vinnaren heter Vademecum Limited Edition 2008.
Va? Gamla nyheter, är det något att skriva om. Ja, det tycker jag allt att det kan vara. Tuberna finns fortfarande i handeln och skulle du inte hellre ta en vacker rosa, svart eller kanske mintgrön tub istället för tråkvit med lite silvervågor på? Vi kan helt enkelt ha dessa tuber, designade av Karin Manenrstål, som ett skolexempel på hur en vardagsartikel kan sticka ut från hyllan.

Tack det var allt för mig denna onsdag.
//Nina

Påverkad av heteronormen?

Ikväll klockan 19.00 slår Pridefestivalen i Stockholm upp sina glittriga dörrar. En långt mycket mer festlig festival än vår kulturinriktade HBT-festival. Årets tema är Hur hetero är du? Jag gör det lätt för mig och ställer helt enkelt frågan till dig. Hur påverkar heteronormen dig?
Släng in några tänkvärda kommentarer, det här kan bli intressant.

//Nina

Knesset, kom tillbaka.

TV-program kommer och går och kvalitén skiftar åt alla möjliga håll. I kväll är det Z-TV´s Knesset som står högst på min saknar-lista. Vilket står på din lista?

//Nina

Plågsamt.

Då så, det är sommar. Inte alltid enligt temperaturen men enligt almanackan. Något som hör sommaren till, förutom mygg, dagg och sönderskrapade knän, är den där outhärdliga låten. Låten du lär dig utantill (innantill?) efter två gånger, låten du önskar livet ur och låten Partille – Johnny svänger höfterna till på Gothia Cupdiscot. Just det. Sommarplågan.
Svenska Kyrkan har en helt egen version av årets sommarplåga. Det är inte Svenne Banan, Rap Das Armas eller något annat musikaliskt. Med kampanjen Hela Världen syftar kyrkan på sommarens väder. Och då menar jag inte det vi kallar dåligt väder här i stan utan väder med lite mer tåga i. Tror inte jag ens behöver gå in mer på det. Ett jäkla oväder i mer fattiga länder helt enkelt.

Att sammankoppla ovädret till vad vi kallar sommarplåga tycker jag är en finurlig idé. Men. Jag tror det stannar där. Jag saknar de lilla extra. Att någon tänkt till ett varv till. Som dom gjorde med Vatteninsamlingen till exempel. Där lockelsen låg i att göra en egen insamling. Här blir det lite platt, lite för mycket tycka-synd-om-andra och oj-jag-klagar-fast-andra-har-det-sämre.

Hade det kanske gått att göra något roligare av det? En egen jobbig sommarplåga? Något viralt? Eller åtminstone ta bort det mesta av texten i filmen? Det känns som om Svenska Kyrkan, eller Patrik Sthlm som är byrån bakom det hela, är något på spåret men tappade gnistan. Kom igen. Snälla du, stånga mig! Sparka mig! Gör nånting! Hoppa på mig! Du ska ju trots allt vara en plåga.

PS. Lycka till, hoppas ni drar in tonvis med pengar. Och tack Merkaptan för tipset.

//Nina

Face of the Future.

Sommarnätter kan vara förtrollande vackra. Långa, ljuva och romantiska. En sommarnatt kan också bestå av den mest fantastiska fest du vart med om. Men alla nätter om sommaren är långt ifrån allt det här perfekta, vissa nätter kan vara fan så tråkiga. Men misströsta inte. Får du alltför tråkig kan du alltid gå igenom en förvandling av det mindre smickrande slaget. För den här ansiktsbehandlingen blir ingen snygg utav, snarare totalt tvärtom.
Slå ihjäl några själlösa minuter på Face of the Future och gå sedan vidare och gör något vettigt av nästkommande sommarnatt.

//Nina

Anmäld försvunnen.

Häromsistens mötte jag upp min barndomsvän på ett överdrivet dyrt småstadscafé i Boden. Vi skramlade ihop våra sista slantar och köpte motvilligt varsin kaffe. Fikabröd var det inget snack om, istället drar hon fram en godispåse och lägger den helt ogenerat på bordet.
"Kommer du ihåg dom här Helena?". Min polare hade varit och dragit en Norge runt med husbil och kommit över, vad jag kallar det, guld. Det hon hade lagt på bordet var nämligen inget mindre än Søppeldynga! För visst minns du BonBons makalösa karra? Var tog våra Pissmyror, Ank-krubb, Bladlöss, Raapar, Sura skurtrasor och Stora tuttar vägen? Det är, utan tvekan, det mest delikata snask som funnits. Eller hur?

Helena.

Årets skräckpris går till...?

Jag har förut skrivit om skräckfilmen Apoliva, men frågan är om inte denna McDonaldsfilm är ännu värre. Vad tycker ni, är det Apoliva eller McDonken som vinner årets skräckpris? Häxan eller psykoungarna? Knivmord i djupa trollskogar eller omenbarn som dödar söta kattungar?

Lägg din röst bland kommentarerna så utser vi snart en vinnare.

//Nina

Skotertankning.

Efter tre veckor i Norrbottens myggfyllda skogar är jag nu, efter en 18 timmars resa på det ökända "Norrlandståget", tillbaka i Götelaborg. Eftersom att girlsen har många läsare som inte är lika mycket lapp som jag, tänkte jag dela med mig av min starkaste upplevelse på min tripp. Nejrå, i Norrland såg jag inga isbjörnar, men (men!) jag såg en skotertankstation, mitt på blanka sommaren. Så där, nu har ni banne mig fått fördomarna besannade. Välkommen tillbaka Helena. Tack.

Helena.

Lata läsare.

En gång i tiden skrev jag om ordet dorsk. Då kunde jag aldrig tänka mig att det skulle vara ett populärt ord, snarare trodde jag att det var på väg ner i graven. Men varje dag kommer det folk till Girls of Florida som vill läsa om dorsk. Som vill läsa om ett ord vars betydelse är lat. Varför?
Tillsammans med ordet snusk ligger det i topp på sökord som leder hit. En undrar ju vad folk vill läsa om egentligen. Dorsksnusk, snuskdorsk, dorska snuskisar?

//Nina

Ha tålamod.

Ha tålamod, snart rinner inläggen in som vanligt. Tills dess får ni hålla till godo med lite mer sporadiska postningar för även Girls of Florida kan behöva lite semester. Men i dag är det lördag, en perfekt dag på många sätt. So long and have it skönt.

//Nina

Hungrig hanne.

Rensar bland alla dåraktiga foton som ligger och skräpar i min dator. Med stor förtjusning hittar jag denna underbara bild som jag hittade på Blocket för ett bra tag sedan. Är för trött för att skriva något lustigt, det kanske räcker med det som redan står. Voff på er och god natt.

//Nina

Nostalgitripp på bemärkelsedagen.

Jag har tidigare berättat för er att jag är från den pyttepyttemegalilla orten Eggby. Det är verkligen inte en ort som ligger i framkant när det gäller reklam. Men eftersom jag avbröt boendet där för att vara i det mest svårstavade landet, Schweiz, fick till och med jag en dos av TV-reklam på 80-talet. Och det var underbart. Oftast inte med en särskilt hög kreativ tröskel, men för mig var det nytt, spännande och snudd på magisk. Näst intill alla filmer såg ut som denna tårtreklam. Vattniga färger, lyckliga människor och rätt ofta en glad golden retriver.
Men just i dag passar denna film utmärkt. För i mitt hushåll är det inte mindre än två stycken som har bemärkelsedag just i dag. Och ni som är föräldrar vet hur lätt det är att bli nostalgisk just på ens barns födelsedagar. Så därför bjuds det i dag på tårta, vindögda barn och ballonger. Hipp hipp hurra och grattis.

//Nina

Rain changes everytning.

Det är inte alltid av ondo man slösurfar runt på den där innegrejen The World Wide Web. Idag snubblade jag över en kampanj som colensobbdo (Kika in, dom har en hel del stoltheter att visa upp) har gjort för att förhindra bilolyckor, när det regnar, i Nya Zeeland. Kolla in kampanjen här. Den består i sin enkelhet av bild på en pojke, när det regnar börjar barnet att blöda från näsa, öron och ögonbryn med payoffen "Rain changes everything. Please drive to the conditions." Det här är möjligtvis en aning makabert, trots det funkar kampanjen tjusigt och olyckorna har minskat. Jag gillar't.

Helena.

Poppis att ligga.

Lust kan man ha titt som tätt. Lust att få ligga. Men att ha lust till att trä på en kondom får man väldigt sällan. Jag tillhör dom nördarna som fortfarande tycker det är skitjobbigt med den där lilla gummigrejen. Helt avtändande. Ännu fånigare blev det på tiden när det var inne med självlysande kådisar. Herregud, som skräddat och sytt för ravare med äckligt hår och långa snören på byxorna.

Men hur gör man då för att hotta upp preventivmedlet? Ester Stockholm gjorde på följande sätt, och jag kan lova dig att det är ett snorbra sätt. Dom tryckte upp 100 000 kondomer, numrerade dom och delade ut dom till stockholmare i åldrarna 15-30. När kondomen är använd uppmanas aktörerna att gå in på Kondom08.nu och skriva om sextillfället. Roligast, skönaste eller fyndigaste historia vinner resecheckar. Som en skön extrakrydda kan man även sätta upp ett klistermärke där sexet begav sig. ”Här användes kondom nummer 6678”.

Jag har medvetet väntat lite med att skriva om den kampanjen. Dels för att Please copy me redan har skrivit om den men också dels för att se om det blev någon framgång på webben. Och det blev det. Jag kan lugnt säga att Esterfolket har lyckats engagera många. Ja nästan hälften av alla kondomer som delats ut har kommit tillbaka i historieform. Så undrar du vart kådis 9598 tog vägen eller om nummer 6 är använd i Turkiet, ta reda på det på kondom08. Det är till och med så att jag själv skulle vilja ha en numrerad kondom. Det är ett gott betyg. Eller skönt om man så vill.

Jo just det ja. Det är bara en sak jag funderar över, kommer detta räcka för ett framtida gummiförbrukande? Kanske. Kanske inte. Men det är en förjävla bra kampanj.

//Nina

Så äre mät.

Hur mycket man än hatar staden/orten man är ifrån under sin uppväxt så finns den ändå där någonstans. På ett speciellt ställe i hjärteroten. Och hade denna dag vart för ca 19 (!) år sedan hade vi förmodligen suttit på café Nätverket. Betalat för en kopp kaffe och sedan druckit påtår resten av dagen. Eller möjligtvis hängt på China eller i min etta och druckit Kir. Nu ska jag inte sitta här och låta regnet göra mig nostalgisk utan avrundar här med ett rungande hej till alla gamla vänner. HEJ!

//Nina

Välkommen in i matchen Glenn.

Verkligen fruktansvärt. Glenn Hysén tvingas leva på a-kassa. Precis som vilken arbetslös människa som helst.
Dock finns det två intressanta funderingar i denna sk. nyhet. Glenn gör inte som de flesta andra. Nä, Glenn går på arbetsförmedlingen, vi andra brukar gå till samma ställe. Men Glenn håller tydlingen till på taket. Jag undrar varför?

Om nu Glenn skulle ta tränarjobbet för Frölunda och jobba gratis, får han gå på a-kassa då? Minns ni killen som i våras blev av med sina kassapengar då han bloggade? Men det klart, den killen var ju ingen "stjärna".

Kanske borde kvällstidningsjournalisterna jobba lite för sina pengar istället och skriva om riktiga nyheter. För gissa vilka som står näst på kö till (eller i ert fall, på) Arbetsförmedlingen om ingen köper er tidning? Just det.

//Nina

The King of Pop.

Näe, nu kan jag minsann inte hålla mig längre. Min första och största idol har tagit sin sista ton. Ni vet säkert vem jag pratar om. Det är sorgligt, minst sagt.

Här tar Sverige, med en tjusig flash mob på Sergels torg, farväl, endast värdigt The King of Pop. Eller som Perez Hilton säger, "Sweden rules!"

Helena.

Lästips.

Lokalnyheter består oftast av en samling dårskap av upprörda människor. Alternativt en 75-åring som fått en tårta av sina kusinbarn. Underbart är vad det är. Jag är själv uppväxt på en lokaltidningsredaktion och har sedan barnsben förundrats över intresset för småsaker. Kan inte riktigt bestämma mig om det är ortsbefolkningen som vill känna sig viktiga eller om det fatiskt är en slyldighet att tipsa tidningen om en trasig buske, om jättefisken i sjön eller att klass 9B ska på klassresa till London. Men det spelar ingen roll, för roligt är det.

För er som gillar att läsa lokalnyheter, läs bloggen Dagens Lokaltidningsbesvikelse. Tack Mikebike för det tipset.

//Nina

Vem ska vårda mig?

Så länge alla håller sig inom skattebetalarnas vårdregi vill jag gärna tro att alla behandlas lika. Att alla ska få den vård som behövs, varken mer eller mindre. Och om så inte skulle vara fallet tog jag för givet att det inte var något våra vårdcentraler skröt om. Men jag är tydligen helt ute och cyklar.

Rubrik ”Valet är ditt!”
Text ”Välj vårdcentral och påverka din vård”
”VG Primärvård start den 1 oktober. Mer information kommer i din brevlåda i mitten av augusti. Broschyr finns att hämta på vårdcentral och apotek.”

I mitt tycke är detta inte det minsta sympatiskt. Långt ifrån den likabendligngsplan som jag hade hoppats att allmänheten tillhörde. Vad spelar det för roll om jag väljer en vit man med kritvita tänder eller en färgad kvinna med noppade ögonbryn? Ska inte dom två behandla mig lika? Jag hoppas jag slipper påverka min vård, det önskar jag att läkarna gör åt mig.

Här passar Kontaktmannens visdomsord som allra bäst ”Gör om, gör rätt”.

//Nina

Jag vill dra till skogs.

Arvikafestivalen 2009, jesus va bra. För er som inte tog er från campingen eller inte ens var i närheten av Arvika, det här missade ni:

Skogskärlek till NIN.


Skogskärlek till
Depeche Mode.

Skogskärlek till Thåström.

Tidsmaskin, var är du? Jag vill tillbaka.

//Nina

Rätt ska det vara.

Uppmärksamheten glänser till på girlsen och på sidan 12 i dagens GP står det om just oss. Som ett gött lästips hamnar vi på Kenny Genborgs lista, tyvärr har solen lyst lite starkt över den mannen och ett fel har smygit sig in. Ja, Girls of Florida skrivs av flera personer. Men bara av två och fotografen Cecilia Hedström är inte en utav oss. Rätt ska vara rätt och tack för er uppmärksamhet.

//Nina