Jag har ingen hund. Jag saknar alltid pengar. Någon platt mage har jag inte heller. Ingen flott etagevåning, ingen storasyster att låna balla kläder av, ingen känsla för mattematik. Inte har jag blivit begåvad med en språkhjärna och inga söta och lena fötter att skryta med heller. Buhuuu det är görsynd om mig. Hör ni det? Jag har ju ingenting av allt det som jag vill ha.
Så kan jag tänka.
Eller så tänker jag att det finns två katter som tillhör mig. Jag har pengar så jag klarar mig med nöd och näppe men varken jag eller mina barn behöver hungra. Min mage är fullt fungerande och rätt så mjukgosig att vila huvudet på. Jag bor i en trivsam lägenhet och har världens bästa grannar. En lillasyster som är den finaste man kan ha. Vem behöver huvudräkning när det finns miniräknare? Jag kan svenska, resten ordnar sig alltid. Tycker det är en jäkla tur att strumpan är uppfunnen så jag kan gömma fötterna.
Förstår ni vart jag vill komma? Just det. Det går åt en otrolig massa energi att gå runt och sakna, vilja ha det du inte har och gnälla över att du inte har precis allt. Att inte uppskatta det du blivit begåvad med eller att blunda för det du har är bortskämt. Inget annat än äcklig bortskämdhet.
Därför vill jag be er som nu gnäller över Lindex att torka era tårarna och sansa er. Att deras nya kollektion, som dessutom enbart är en test, inte finns i storlek 44 och större är inte så märkligt. Framför allt inte så mycket att gnälla sig hes om. Det säljs helt enkelt inte tillräckligt många plagg i de större storlekarna. Och det ska vi enbart vara glada över då det betyder att majoriteten av landets befolkning inte är överviktiga. Hipp hurrey!
Jag har kollat runt lite bland utbudet på Lindex Onlineshop och hittat en skitsnygg klänning. Tror jag skulle bli en riktigt go pingla i den. Men vet ni vad? Den fanns bara på Generousavdelning. Jaha vad göra. Ringa Aftonbladet och göra mig till offer? Sätta mig på Lindex huvudkontor och böla? Välja att uppföra mig som en trotsig treåring och bojkotta affären (som Kulturbloggen valde att göra) äta upp mig några storlekar? Eller ska jag kanske kolla vad som finns i min storlek?
För precis lika väl som The Generouspeople kan tycka att det är orättvist att den nya kollektionen inte finns i bautastorlekar tycker jag att vi smalisar är orättvis behandlade. Lindex ser nog ner på oss som inte tar upp mer än ett säte på bussen. Vi tunnisar ska veta hut. Vi ska skämmas, gömmas och sparkas på. Gärna bli hånade också. Visst låter det surt, bortskämt och korkat? Och det är precis vad det är också!
Varför göra mig till ett stackars offer. Jag är skitsnygg som jag är. Och passar inte den stora klänningen mig så finns det en annan som gör det. Kom ihåg, se dina tillgångar och strunta i resten
Love
//Nina
8 kommentarer:
<3
Härlig inställning tjejen! :)
Kram
//Carina
Men det är faktiskt så att de flesta plagg i deras sk "Generous" sortiment är inte särskilt snygga. De är fula och liknar något gammalt lakan som man skulle kunna använda för att putsa fönstrarna. Och bölar gör de inte som kritiserar Lindex. Man får väl kritisera denna idiotiska trend att alla ska vara spinkiga och ser ut som de cocain brudarna som Kate Moss. Size zero är löjligt!
Nina du är bäst som alltid!!! :)
Anonym: Smaken är som baken men jag har då hittat några kläggningar på Generousavdelningen som var kalassnygga. Och att dra in size zero i den här diskussionen är väl ändå att ta i? Vi pratar upp till storlek 42...det är inte så värst petit.
(stavas det så?)
Alla ni andra: TACK!
Vad jag, och de andra tjejen på kontoret (som har en farligt låg BMI)reagerade på var att man inte är "storvuxen" som Sofia Brax på Lindex så fint uttryckte det, bara för att man har långa ben och behöver Large i ett par byxor. Jag accepterar fullt ut ett ekonomiskt argument, dvs "S och M säljer bäst därför väljer vi att jobba med de brgränsade storlekarna här" och hade Lindex stannat där så hade jag inte reagerat. Men att gå ut i media och kalla alla långa personer för fetton samtidigt som man modellerar en kollektion på trådsmala långa modeller som inte ens själva kan ha byxorna... Det är fan vidrigt dåligt. Jag hade satt min vänstra pungkula, om jag hade haft nån, på att de kläder som modellerna har på sig är specialsydda för modellerna och inte "off the rack" från det som levereras till butik.
Själv är jag storlek XL och upprörs inte nämnvärt av denna provkollektion. Finns massor med kollektioner som inte går upp till XL eller XXL osv. Eller vars XL egentligen är L fast lite längre. Känns dock inte direkt som någon moralisk fråga att stångas mot. Finns värre problem i världen. Däremot önskar jag att de kläder i större storlekar som faktiskt säljs vore designade på ett snyggt och vettigt vis. Det finns undantag, men de flesta stora storlekar är gräsligt fula och dåligt konstruerade. Önskar ofta att man kunde handla vanliga kläder, bara storleken större, men att jag önskar mig sånt betyder inte att butikerna har nån sorts moralisk skyldighet att erbjuda det. Får väl plocka fram mina gamla modeskisser och börja sy om jag har specialönskemål. Vill man ha något gjort osv...
Jag lyder dig blint och uppskattar det jag har. Vilket är en storlek över 42. Ibland rent av 46.
Men det är irriterande att känna sig negligerad i butikerna när kläderna inte är gjorda för mig. Är mina pengar sämre?
http://tankarilosvikt.wordpress.com/2009/11/15/elefanten/
Skicka en kommentar