När ungdomarna bränner bilar i förorten görs det för att arbetslösheten är galet hög. Kaosupploppet i London, likadant. -Inget jobb, ingen bryr sig om oss, rika är dumma och jag har ingen chans – så varför ens försöka. Jojo, visst har vi hört det förut. Och till viss del har dom rätt, dom arga och uppgivna ungdomarna.
Klart att det inte är lätt att växa upp i någon form av utanförskap där ingen jobbar, ingen känner ansvar och ingen bryr sig. Men vet du vad? Sluta skyll på allt och alla och ta eget ansvar. För ingen vill ge arbete åt någon som slår sönder ett skyltfönster av att vara uttråkad. Ingen vill ha en hyresgäst som har problem med polisen. Och inte någon, inte en endaste en, kommer tycka att du gjort något för att förbättra för din eller andras situation. Sorgligt är vad det är.
Men återigen, dom har rätt. För hur ska dom veta vad ansvar är? Många av småglina som hamnade i domstol i London efter kravallerna var i 12- års åldern. Det är små barn fulla av ilska och förvirring. Och om du tror att föräldrarna ens kunde maka sig i väg till rättegången för att stötta sina barn, ja då har du helt fel. Ensamma fick dom ta emot domen och sen… ja sen?
Hur ska dessa, och så många andra, barn lära sig vett och ansvar när dom inte har föräldrar som alltid finns där? Och hur ska föräldrarna veta vad vett och ansvar är när dom förmodligen vuxit upp under liknande former? Om inte ens våra politiker, storföretag och ordningsmakt kan vara förebilder, hur kan man då egentligen begära att en liten skitunge på 12 år ska veta vad ansvar är? Ja jag vet inte. Men jag vet att ingenting är omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar