Vissa saker är så ruskiga att jorden borde gå baklänges och få kraftiga någon-sorts-attack tills allt blir bra igen. Det som då borde toppa ruskighetstoppen är självfallet den här obeskrivligt äckelmagade annonsen för dockan av finaste hudliknande vinyl i samlarkvalitet.
Tydligen köper man inte bara en docka utan också värden som varar och ett riktigt mästerverk. Jo jag tackar ja.
Men det allra gräsligaste, eller bästa om man vill så, är ändå texten. Läs bara ”Var är min mamma?
Hon vill bara till Dig, till sin mamma!
Där sitter den lilla och bara väntar med sin älskade teddybjörn i famnen. Hon väntar på sin mamma! Hon känner sig ensam och vill äntligen kunna leka med sin mamma. Hennes blå ögon verkar fråga ”Var är min mamma?”
Jag har bara en sak att fråga ”Var är vettet i människor som går i gång på sånt här?”
Var är mina kramar?
//Nina
3 kommentarer:
Vissa människor skrämmer mig. De som släpar om kring på verklighetstrogna dockor som föreställer små barn får mig skräckslagen. Dock blir jag samtidigt sjukt nyfiken på hur deras barndom sett ut och vad de har för personer runt sig. Det borde ju finnas någon som kan ge en örfil och säga till på skarpen. Skärpning.
När jag jobbade i en stor leksaksaffär från förr "Stor & Liten" så hade vi en kvinna som kom någon gång per vecka med sin barnvagn och gick runt och kikade. Snacka om läskigt när jag gick förbi henne och vid något tillfälle kikade ner i vagnen - och det låg en docka nedbäddad i den! Hu... rysningar.
Men hon fortsatte ju komma då och då, så vi som jobbade där låtsades som ingenting...
Det är något sjukligt med vuxna som leker med dockor. Något Stephen King borde göra film på.
Skicka en kommentar