Till dig som gärna klappar dig själv på axeln

Den här texten är till dig som tycker att allt du gör är lite som en skänk från ovan. Att din åsikt är andras lag och vad som än händer är det aldrig ditt fel.
Den här texten är till dig som anser att du kan skriva och uttrycka dig lite bättre, lite vassare och lite mer korrekt än alla andra människor i hela universum.
Den här texten är till dig som inte kan låta bli att klaga – oavsett om det finns något att klaga på eller inte.

Jag vill säga dig att det är helt ok att ta fram rödpennan. I de fall det verkligen behövs. Alltså när något är felstavat, om ett dubbelt mellanslag smugit sig in eller om något är helt uppåt väggarna galet. Då tas dina små kluttar emot med tacksamhet. För det är sådant som händer även den bästa copywritern.

Men vet du vad? När man skrivit en text, fixat och donat för att den ska bli bra, då är det lätt hänt att man efter ett tag blir lite blind. De felen är inga slarvfel. Det är helt enkelt sådant som ska upptäckas i korren. Ingen big deal och ingenting man behöver ta på stort allvar. Bara att rätta till. Ok?

Sanningen är den att en text kan man ändra på i all evighet. Du kan vilja att jag ska flytta runt på ord, byta ord, lägga till eller ta bort ord precis hur mycket som helst. Du kan komma med egna styltiga och tråkiga meningar som du vill ha med. Men det betyder inte att texten blir bättre. Oftast är det faktiskt tvärtom.
Kan du tänka på det nästa gång du lägger näsan i blöt?

Mitt jobb är att skriva så att folk ska förstå och förhoppningsvis känna något. Det är jag bra på så låt mig vara och sköt det du är till för istället, vad det än må vara.

Det spelar ingen roll att du är av annat kön, har mer erfarenhet, har annan status, har 600 i högskolepoäng, har viktiga vänner, att du bott utomlands, att du lyssnar på opera, aldrig blir snorfull och vaknar med ångest, att du kan alla svaren i frågesportsprogram, bär skrytkläder och kan svåra ord. FÖR DU ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE ÄNDÅ.

Är vi överens?