Män i rymden kan stanna precis där de är.

Sin gamla vana trogen brassar Axe på med ultramycket manlighet och små donnor som faller som furor. Det är deras grej och så även denna gång.
Kan tycka det är lite småkul att det går omkring en astronaut, bara så där. Men är vi inte oändligt trötta på kvinnfolk som bara kärar ner sig i den snyggaste, coolaste och manligaste? Film efter film. Kampanj efter kampanj.

Att låta tjejerna vara korkade och ickesjälvständiga är ett mycket gammaldags sätt att se på oss. Knappast något som den så kallade moderna mannen vill liknas vid. Kanske dags att komma på något nytt?

Sen är det ju helt rubbat att man kan vinna en rymdresa. Helt rubbat tokigt. Men kul. Och så länge vinnaren tänker som Axe- ledningen kan de ta och stanna i rymden tills de kommit på bättre tankar.

Omanliga kramar
//Nina

Dumhet förvånar fortfarande

Det finns särskilt två saker man aldrig slutar förvånas över.
1. Bedragares fräckhet och uppfinnesrikedom
2. Människans dumhet


Det verkar inte spela någon roll hur många uppmaningar, skräckhistorier och artiklar vi matas med. För tro tusan att det finns de som ändå tror blint på att de ärvt en miljard pund av någon de aldrig hört talats om. Om de bara skickar sitt kortnummer kommer lyckan le mot dem tills döden anländer. Om de bara skickar vartenda lösenord de kan så kommer världsfreden, hälsa och evig rikedom som ett brev på posten. Plus att deras gamla döda faster kommer skicka en hälsning och berätta vart den borttappade vanten ligger.

Men hur dum du egentligen är så kan du väl komma ihåg en enda sak. Kan du inte affischera på ICA med det du delar med dig av till hela Internet, ja då är det bara att lägga ner.

Ja, då är världen berikad med ytterligare en ”håll koll på dig själv på nätet-uppmaning”. Förvåna mig nu och sluta skicka runt ditt kontonummer och dylikt.

Odumma kramar
//Nina

Kärlek i miljövänlig förpackning

Ibland blir jag såld på en gång, blir kär och tänker åhhh. Det ser så snällt ut, de pratar så vettigt och allt är en lagom mix av humor och allvar. All min motståndskraft förintas. Måste. Köpa. Alvedon. Och det med detsamma.

Sen tänker jag att hur bra alvedonförpackningen än är, hur bra är Alvedonpillren när de kommer ut i våra avloppssystem? Har inte en aning. Men förmodligen skulle vattnen vara bättre utan. Blev jag tråkig och alltför rädd om miljön nu? Okejjrå.
Jag säger inte ett ont ord om Alvedon mer. För den här filmen, den är superb! Men framför allt för att de tar fasta på en mycket viktig detalj. Även de små små insatserna spelar roll. Det är bland annat det som gör mig så kär.

Miljövänliga kramar
//Nina

En dag för alla hjärtan och andra organ

Behöver väl knappast påminna dig om vilken dag det är idag. Däremot kanske jag behöver påminna om donation. Så att ditt hjärta och andra organ kan fortsätta att ticka hos en medmänniska, den dagen du gjort ditt. Passa på anmäl dig på donationsregistret på en gång.
Det gör gott, ända in i hjärtat.

Anmälan gör du här: livsviktigt.se

Hjärtliga kramar
//Nina

Folk ska tydligen ge tusan i att arbeta

Jag har nu i en nästan exakt en månad vart arbetslös. En titel ingen människa är värd att ha. Men jag har tur som åtminstone har ett extrakneg. Ett extrakneg som är fantastiskt roligt, kollegorna är de bästa som finns och cheferna är värd alla kramar i hela världen. Så långt är allt väl.

Tyvärr kan jag omöjligt få fler timmar på extrajobbet då vi arbetar med säkerheten under fotbollsmatcher, konserter och festivaler. Sådana festliga tillfällen är begränsade till sommartider plus någon gång då och då resten av året. Med andra ord är det inte ett jobb jag kan försörja mig på. Tyvärr.

Men nu till problemet. Och problemet är inte att jag inte kan försörja mig på extrajobbet. Problemet är istället A-kassan och deras regler.

Som arbetslös får man stämpla i 300 dagar. Av dessa dagar finns det en möjlighet att använda 75 stycken av dem till att stämpla upp en deltidstjänst till en heltidstjänst. När de 75 dagarna är slut har du två alternativ. Antingen jobba vidare på deltidstjänsten och överleva på den lönen, utan hjälp från A-kassan (vilket är ok, du ska ju inte kunna jobba mindre än alla andra men ändå få en ok ersättning). Alternativ två är att du måste säga upp dig på deltidsjobbet och vara helt arbetslös.
Ok, du hänger med så här långt?

Omsätter vi det här till min verklighet blir det så här:
Under en min arbetslösa månad har jag arbetat en kväll. Alltså 3 arbetslösa veckor plus en vecka där 6 dagar var utan inkomst och en dag med inkomst.
Enligt A-kassans regler blir detta 3 hela ersättningsveckor och en vecka där jag arbetat deltid. Alltså drar de 4 av de 75 dagarna under den veckan. I den takten är snart de 75 dagarna slut och jag tvingas säga nej till de jobb jag blir erbjuden.

Detta innebär också att jag måste tacka nej till andra erbjudande som inte innebär minst 5 arbetsdagar alternativt som innebär en så hög lön på få timmar att jag inte behöver stämpla resten av den veckan.

Som arbetslös får jag heller inte dra i gång en hobbyverksamhet, en så kallad bisyssla. För att få en sådan godkänd och kunna stämpla samtidigt krävs det att jag drivit bisysslan i minst ett år bredvid en heltidstjänst. Jag får heller inte tjänat mer än strax under två tusen kronor i veckan på sysslan.
Så om jag under min arbetslöshet lär mig sticka till exempel och sedan sälja dessa tröjor – ja då blir jag av A-kassan. Så får jag verkligen inte göra.

Borde det inte vara så att jag blir av med lika mycket pengar som jag tjänat. Säg att jag säljer en tröja för en femhundring på måndagen. Då borde jag bara bli av med ersättningen för måndagen men inte för resten av veckan. Eller?

Är det så vi människor ska peppas och känna arbetssug? Är det så vi ska hitta arbetslust och kraft? Vore det inte bättre om reglerna såg till att det lönar sig att arbeta, även om det bara skulle vara en dag i veckan?
Att arbeta och alltid göra rätt för sig ska alltid uppmuntras. Det ska inte vara krångligt och snårigt att försöker försörja sig på egen hand. Det är då vi lägger oss på soffan och låter latheten ta över. Det är också då samhället, indirekt, uppmanar folk till att jobba svart samtidigt som de stämplar. Och det är då vi tappar samhällsansvaret. Helt och hållet.

Ge människor en chans och möjlighet till att tänka själva. Med regler som bara skriker nej får vi aldrig något vettigt gjort.

Så vad säger ni, dags att ändra reglerna och försöka få färre ett titulera sig som arbetslösa?

Förändringssugna kramar
//Nina

Det här med hat, internet och att tappa kontrollen

Det hemska är inte att det är män (och säkert några kvinnor, trots att filmtiteln helt uppenbart glömt dem) som näthatar andra. Jo det är förstås också jätteläskigt och dumt. Men det här är en inte en kamp mellan könen. Det är det igenkännande skriket på hjälp. Mänskligheten som skriker på uppmärksamhet.
För det hemska är att det finns människor som mår så dåligt att de sedan länge tappat kontrollen. Att det finns de som växer upp och blir ett stycke hat. Ett stycke hat, med rätt att näthata.

Om vi, och om samhället, vore bättre på att ta hand om varandra, se varandra och bry oss om varandra.
Om vi skulle göra det ofult att må psykiskt dåligt, vara mindre egoistiska och mer humanistiska.
Om vi hellre skulle hjälpa än att lägga fälleben, om vi kunde bli bättre på att älska och peppa.
Om vi skulle våga ta ansvar, vara ärliga och inse att vi alla är av samma värde.


Kanske skulle vi då hindra både en och tusen nya näthatare från att bli just näthatare.

Icke hatiska kramar
//Nina

Och vad har vi här?

Jo en orgasm som varar i en timme, tjugoåtta minuter och tretton sekunder. Enjoy!


Härligaste kramen
//Nina

Synthens nya stjärna

Det finns låtar som gör en glad, som ger en dansiga ben och som skjuter en massa kärlek omkring sig. Det finns låtar som får öronen att pirra och sinnet att lätta. Och så finns det Untold med Jode. Låten som hånglar upp varenda mun.

Hur som helst, gött jobbat gubbar!
Ladda ner härligheten här.

Inblandde göbbar är framför allt: Dejan Belgrenius och Jonas Kröjtz. Med en hjälpande av: DecoySounds, Christoffer Berg, Playhog Studio (Göteborg), Mandy Parnell & Black Saloon Studios (London).

Synthiga kramar
//Nina