Folk ska tydligen ge tusan i att arbeta

Jag har nu i en nästan exakt en månad vart arbetslös. En titel ingen människa är värd att ha. Men jag har tur som åtminstone har ett extrakneg. Ett extrakneg som är fantastiskt roligt, kollegorna är de bästa som finns och cheferna är värd alla kramar i hela världen. Så långt är allt väl.

Tyvärr kan jag omöjligt få fler timmar på extrajobbet då vi arbetar med säkerheten under fotbollsmatcher, konserter och festivaler. Sådana festliga tillfällen är begränsade till sommartider plus någon gång då och då resten av året. Med andra ord är det inte ett jobb jag kan försörja mig på. Tyvärr.

Men nu till problemet. Och problemet är inte att jag inte kan försörja mig på extrajobbet. Problemet är istället A-kassan och deras regler.

Som arbetslös får man stämpla i 300 dagar. Av dessa dagar finns det en möjlighet att använda 75 stycken av dem till att stämpla upp en deltidstjänst till en heltidstjänst. När de 75 dagarna är slut har du två alternativ. Antingen jobba vidare på deltidstjänsten och överleva på den lönen, utan hjälp från A-kassan (vilket är ok, du ska ju inte kunna jobba mindre än alla andra men ändå få en ok ersättning). Alternativ två är att du måste säga upp dig på deltidsjobbet och vara helt arbetslös.
Ok, du hänger med så här långt?

Omsätter vi det här till min verklighet blir det så här:
Under en min arbetslösa månad har jag arbetat en kväll. Alltså 3 arbetslösa veckor plus en vecka där 6 dagar var utan inkomst och en dag med inkomst.
Enligt A-kassans regler blir detta 3 hela ersättningsveckor och en vecka där jag arbetat deltid. Alltså drar de 4 av de 75 dagarna under den veckan. I den takten är snart de 75 dagarna slut och jag tvingas säga nej till de jobb jag blir erbjuden.

Detta innebär också att jag måste tacka nej till andra erbjudande som inte innebär minst 5 arbetsdagar alternativt som innebär en så hög lön på få timmar att jag inte behöver stämpla resten av den veckan.

Som arbetslös får jag heller inte dra i gång en hobbyverksamhet, en så kallad bisyssla. För att få en sådan godkänd och kunna stämpla samtidigt krävs det att jag drivit bisysslan i minst ett år bredvid en heltidstjänst. Jag får heller inte tjänat mer än strax under två tusen kronor i veckan på sysslan.
Så om jag under min arbetslöshet lär mig sticka till exempel och sedan sälja dessa tröjor – ja då blir jag av A-kassan. Så får jag verkligen inte göra.

Borde det inte vara så att jag blir av med lika mycket pengar som jag tjänat. Säg att jag säljer en tröja för en femhundring på måndagen. Då borde jag bara bli av med ersättningen för måndagen men inte för resten av veckan. Eller?

Är det så vi människor ska peppas och känna arbetssug? Är det så vi ska hitta arbetslust och kraft? Vore det inte bättre om reglerna såg till att det lönar sig att arbeta, även om det bara skulle vara en dag i veckan?
Att arbeta och alltid göra rätt för sig ska alltid uppmuntras. Det ska inte vara krångligt och snårigt att försöker försörja sig på egen hand. Det är då vi lägger oss på soffan och låter latheten ta över. Det är också då samhället, indirekt, uppmanar folk till att jobba svart samtidigt som de stämplar. Och det är då vi tappar samhällsansvaret. Helt och hållet.

Ge människor en chans och möjlighet till att tänka själva. Med regler som bara skriker nej får vi aldrig något vettigt gjort.

Så vad säger ni, dags att ändra reglerna och försöka få färre ett titulera sig som arbetslösa?

Förändringssugna kramar
//Nina