Att IFK Göteborg vann Svenska Cupen i går är så klart helt vansinnigt underbart. Glad till kropp, själ och hjärta och stolt som en moder. Men fan alltså. Det finns vissa individer som gör att jag sätter glädjen i vrångstrupen. Individer som inte har något sant hjärta för landets vackraste klubb. Individer som inte förmår att tänka särskilt långt alls. Allra minst på andra än just sig själva. För hur kan man vara så korkad att man tänder bengaler? Att dessutom kasta in en tänd bengal i en folksamling är bara så lågt att det inte ens finns ord för det. Vissa av dessa individer hävdar med bestämdhet att de gör allt för klubben. Att klubben är deras liv och yadda yadda. Om det verkligen hade vart sant, det de säger, då skulle de för tusan inte riskera att störa spelarna, ge klubben dyra böter och taskigt rykte. Det hade de verkligen inte.
Om samma individer hade slängt in samma bengal på en restaurang istället, då hade de åkt dit så det visslade om det. Så varför dalta med dårfinkarna bara för att de gör bort sig på en fotbollsarena? Alla vi andra, vi som faktiskt älskar vår klubb, nöjer oss inte med att de blir dragna i öronen. Den dagen de får samma straff som de skulle få utanför arenan, då är vi nöjda. Men framför allt är vi, spelarna, domarna, bollpojkarna, maskotarna och övrig arenamänniskor trygga. Och det är väl för tusan det minsta man kan begära när man går på en fotbollsmatch. För glöm inte. En arena är ingen självständig stat utan lagar och där dårar får härja fritt. Sist jag hörde efter så går samtliga svenska arenor fortfarande under svensk lag. En arena är däremot en utmärkt plats för IFK Göteborg att glänsa på. Att ta tre poäng, att vinna Svenska cupen och att återigen vinna Allsvenska och ta hem guldet dit det hör hemma. En utmärkt plats.
Läs mer på GP, nyheter 24, fotbolldirekt, Aftonbladet och på IFK Göteborg:s hemsida.
Guldkramar
//Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar