Vad tycker vi om det här då? Ja, själv medger jag att jag har en svag punkt för "handskrivna" annonser. Det är något med det som fångar min uppmärksamhet. Rubriken likaså. Sen vandrar blicken ner till brödtexten. Första raden är bra. Så bra att jag fortsätter läsa. Men där tar det stopp. Jag tappar bort mig och tappar koncentrationen. Om det beror på att jag har ADHD eller att annonsen är fattig kan jag inte svara på. Dessutom tycker jag att museumet ska lämna tillbaka alla textilier. Det är väl på tiden? En "tycka synd om Ernesto" känsla väcks i mig. Bra eller dåligt?
Sen undrar jag en sak till. Varför blandar man stora och små bokstäver i rubriken? Kan stackars Ernesto inte skriva ordentligt månne?
Men, i det stora hela får den här kampanjen ett ok betyg. Egentligen mest för att reklambyrån har gjort små affischer som hänger lite varstans i stan. Dom ser hemmagjorda ut och har samma budskap. Förmodligen utan tillstånd på vissa ställen. Det gillar vi.
Rubrik: Har nån sett min kultur?
Bröd: Jag heter Ernesto och bor i Peru. Min kultur har hamnat i andras händer. För 2000 år sen fanns parcaskulturen här. Då lindade man vackra textilier om sina döda. I början av 1900-talet plundrades gravarna och textilierna hamnade på museum i Göteborg. I Peru fortsätter plundringen.
//Helena
6 kommentarer:
GrisfarmarNina försvarar herr copywriter angående blandningen av versaler och gemener.
Jag gör likadant. Det blir som det blir när man skriver för hand.
Men däremot håller jag med om att brödet är inte speciellt lockande. Och ja, självfallet bör museet lämna tillbaka Ernestos kultur. Det är fult att sno!
Låter som att Nina missförstått uppmaningen "skriv versalgement".
Jag tycker det är snyggt. Stort och smått bland varandra. Jag kan motivera varför.
Suck, okej då. Jag ger mig. Att blanda versaler och gemener i rubriken kanske inte var så illa. Efter att ha fått suga på det lite har jag nog förstått anledningen.
1. Det är snyggt.
2. Det får större impact. SeR äNnU MeR HaNDskRiVeT UT (...här såg det inte riktigt klokt ut).
När vi gjorde annonsen sket vi i mallen för hur en annons ska se, och gjorde på det sätt som passade bäst i det här fallet. Att det blev lite hipp-som-happ med versaler och gemenerna kom sig av tillfället. Jag skrev annonsen rätt upp och ner och valde sedan att inte förfina den. Känslan blev mest hemgjord då. Så självklart kan Ernesto skriva ordentligt.
Haha. Ja, jag får återigen ta tillbaka mitt versal- och gemenskitsnack. Ju mer tiden har gått ju mer gillar jag det. Layouten på den här annonsen och på kampanjen i sin helhet är faktiskt skitsnygg. Så det så.
Däremot tycker jag fortfarande att Världskulturmuseet ska lämna tillbaka kulturen. Jag tycker synd om Ernesto.
Skicka en kommentar