Lagom till Guldägget som går av stapeln i morgon kommer här ett lagom surt, lagom onyanserat inlägg om casefilmer. För numera räcker det inte med att man skickar in sin annons, sin kampanj, sitt dr eller vad det nu än må vara till den utvalda juryn. Nej nej. Det vore ju enkelt. Simpelt och vulgärt att tro att något sådant. En hel film ska skicka med. Bakgrund, brief och en del av tankeprocessen ska där presenteras tillsammans med resultatet. Men om vi säger så här. Arne skickar in en kampanj som han gjort för rysk paté. Om ingen i juryn fattar vad kampanjen går ut på kanske man kan räkna ut med bröstvårtorna att allmänheten inte heller förstår Arnes kampanj. Så varför ska juryn få en fusklapp? En film där Arne flosklar på och berättar hur man ska tänka för att förstå. Det kallar jag doping, fusk och orättvisa.
Kan hända att jag skiter jag i alla möjliga skåp med det här inlägget. Men juryn och mottagaren måste väl ändå få se samma kampanj och på samma villkor?
Är såklart medveten om att man på något sätt måste kunna visa alla delar av en kampanj på ett smidigt sätt. Är bara inte säker på att en filmmatning är det räta. Någon åsikt?
Kram
//Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar