Fotboll är kärlek. Långt ifrån hat.

Taget från Ultras hemsida ”Vi erkänner hatet, hetsen och rivaliteten som en naturlig och nödvändig del av fotbollen och läktarkulturen. Älskar man något riktigt djupt och innerligt så är det ganska naturligt att man tycker illa om dess motparter.” Men ni kan ju inte ens visa kärlek och uppmuntran till dem ni älskar. Jävla puckon.


Alltså så här är det, kära Ultras. Ni är jätteroliga, för det mesta, att ha under matchtid. Ni sjunger, trummar och hejar. Fortsätt gärna med det. Men kom fan inte och säg att ni har passion för det vackra IFK. För ni har inte en aning om vad det är för något.
Ska försöka förklara för er.
Ordet betyder till exempel glöd, lidelse, kärlek och begär. Och när man känner så starka känslor för någon gör man allt för att den personen ska ha det bra, hjärtat bultar och det snurrar i magen. När personen är lycklig är du lycklig och är personen olycklig ja då blir du också dämpad. Man lever genom varandra kan man säga. Men när personen mår dåligt, är lite nere vad gör du då? Lår oss säga att din älskade fru/man kommer hem efter en dålig dag på jobbet, deppig. Fan det har gått tungt ett tag. Vad gör du då? Samlar du ihop dina kamrater och buar åt din älskling? Är det ett bättre knep än att försöka peppa? Är det så Ultras?
Ert tilltag på Kamratgården är fan under all kritik. Så gör man bara inte. Stå och bua åt ett lag som tränar och försöka komma i stämning efter några jobbiga matcher. Tror ni verkligen att IFK mår bättre av ert så kallade stöd? I så fall är ni fan större ärthjärnor än vad jag först trodde. Att älska någon är att finnas där. Även i motvind.
Ultras, bete er som om ni hade passion för IFK på riktigt eller börja ägna er åt något annat. Som att växa upp till exempel.

Kärlekskramar
//Nina