Dags för sanningen. Det är nu vår tredje vecka på praktiken och Helena har inte gjort ett dugg. Varje gång en projektledare kryper fram till våra skrivbord och ber om hjälp ber Helena om ursäkt och försvinner snyggt. Själv med ångesten sitter jag. Jag får dagarna i ända sitta och göra moodboards, dra streck, göra tusen loggor och göra tråkiga InDesign-mallar. När allt är klart och ska visas upp, gissa vem som kommer fram då. Helt rätt. Helena har en kaninhörsel och hör allt där inne på toaletten och vet därför när det dags att komma fram. Eftersom jag alltid gör mitt yttersta och lyckas göra finfina loggor (trots att jag är copywriter) får Helena oförskämt mycket beröm (hon är ju trots allt AD). Om detta tär på vår vänskap? Inte ett dugg. jJag är inte långt efter Heliga Birgitta och förlåter allt Helena tar sig för. Dessutom är det mer lyhört från toaletten än vad Helena känner till.
//Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar