En tvåa som berör.

Då är det dags för plats två i 48H(trean har ni här). Arbetsgruppen denna gång var Edvin Thungren, strateg (HDK), Stefan Höglund, Art Director, (Inst. Reklam och PR) och sist men inte minst KY´s stolthet Mikael Carlsson, copywriter.

Rubrik:
Låt dom fixa sin egen jävla mat!

Brödtext:
Hej, vi är Hungerprojektet.
Vi jobbar med att utrota hunger och fattigdom. Låter det naivt? Såhär funkar det: Vi skänker inte bidrag till hungriga byar. Vi kommer inte med mat eller förnödenheter för dagen. Istället frågar vi invånarna: Hur ser er drömby? Vad behöver göras? Vad kan göras redan nu? Och vem ska göra det om inte ni? Frågorna triggar invånarnas kreativitet, projekt startas, hjul börjar snurra. Flera små byar börjar samarbeta och går ihop i kluster. Företagsamheten blomstrar.

Så småningom (ofta efter fem till sju år) äter invånarna tre mål mat om dagen. De går i skola, de för dialog med myndigheter, de har tillgång till sjukvård, bank och gemensamma matreserver. Jämställdheten tar stora kliv framåt. Byn har blivit självförsörjande. Så naivt var det.

Vi jobbar på den afrikanska kontinenten. I Latinamerika, i Indien och i Bangladesh. Hittills har 35 miljoner människor förändrat sina liv med vår modell.

Vi behöver dig.
Sverige är ett av Hungerprojektet insamlingsländer. Nu är vi inne i en expansiv fas och behöver fler volontärer. Vi behöver fler som får folk att inse fördelen med att investera i Hungerprojktet.se. Fler inspiratörer. Det är där du kommer in. Gå in på Hungerprojektet .se och anmäl dig som volontär, så fler av världens hungriga barn faktiskt börjar fixa för sin egna jävla mat.

Juryns motivering:
Någon tyckte den var allra bäst. Någon hatade den intensivt. Grattis till andrapristagarna för att ni inte lämnade någon i juryrummet oberörd.

Mina tankar:
Min första tanke var ”kul och vågat”. Sen läste jag brödetexten, med kanske för stor förväntan. Rubrikens hårda och vågade stil återfinns inte. Tyvärr. Istället får man reda på hur lyckat projektet är, hur välmående byarna har blivit. Men med tanke på textmassan skulle jag hellre vilja veta vad exakt som förväntas av mig som volontär. Eller, kanske inte exakt, men lite mer köttigt om hur det är. För jag tror inte att det åker ner ett gäng volontärer med ett frågeformulär och det får igång de hungrande. Att dom efter att ha svarat på frågor förstår att dom måste jobba för att bli mätta. Det kan tolkas som att de fattiga är en samling fjärtande idioter.

Juryn skriver att någon hatade annonsen, inte konstigt. Att använda starka och nedsättande ord tillsammans med utsatta människor väcker känslor. På gott och ont. Jag kan ju säga att min mamma till exempel hör till dom som inte skulle uppskatta det här. Men å andra sidan kanske hon inte hör till målgruppen?
Den berör, helt klart. Och den är långt mycket bättre än många välgörenhetskampanjer som redan finns. Finslipa brödtexten och det här kan bli riktigt j**vla bra. För du Mikael, du är duktig och begåvad.

Det är inte lätt att komma fram med en hållbar annons på enbart 48 timmar. Däremot är det lätt för mig att efteråt sitta och analysera och kritisera den. Hur lätt som helst. Det är det för er också, så vad tycker ni? Ris, ros eller mitt i mellan?

//Nina