Varje gång jag och farmor satt i bilen övade vi: "Alltid stavas alltid med två "l" och aldrig stavas aldrig med två "l". Nu känns det aningens mer självklart, men ibland får jag totalt hjärnsläpp. Jag stirrar blint på ordet jag ivrigt försöker skriva och får inte alls till det. Ofta handlar det om orden "särskilt" och "lugnt", det vill gärna slinka till ett extra "l" och woops så har "g-et" och "n-et" bytt plats. Det är med andra ord inte alltid självklart hur ord stavas.
Därför, såhär inför sommarens romanskrivande, kommer en lista. En liten lathund så ni slipper känna er lika tappade som jag gör allt för ofta. Vassegó.
H.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar