Den amerikanska mardrömmen.

Riktigt ruskigt och på något sätt ruskigt amerikanskt.

P&K
//Nina

The Tram Session.

I England spelar musiker akustiskt i taxibilar och kallar det för Black Cab Session. I Göteborg heter det The Tram Session och utspelar sig följaktligen på spårvagnar. Ett initiativ taget av Jerry Boman och Anna Flytström som är värt någon form av pris tycker jag. Åtminstone en applåd som kommer här klappklappklappklappppppi!

Den här typen av aktiviteter värmer och går rätt in i hjärtat. Det är naket, ärligt och enkelt. Och billigt. Något alla marknadsförare, planners och kreatörer kan ha i åtanke när nästa kampanj ska utföras.

I går var det Universal Poplab som tog en tur på vagnen. Det såg ut så här:


Andra deltagare är bland andra Räfven


Dapony Bros


Bonnie & Clyde


och Detektivbyrån.


Puss!
//Nina

Alison, dans och gung.

Trots att det är fredag hoppas jag att du inte tar ut dina svängar alldeles tokigt idag. Det är ju i morgon den stora dagen anländer med glam och gungeligung. Alison står redo på Jazzhusets scen och The Station-männen står gömda i dj-båset. Och du, du dansar för allt du är värd. Yes you are.
Öva upp dina bästa moves till Alisonlåtar, listan hittar du här.

See ya!
//Nina

När Gordon blev folklig.

Tänkbar dialog på TV 3, den dagen då det bestämdes att en ny rutten serie skulle få se dagens ljus.

- Asså den där Gordon Ramsay verkar vara omåttligt poppis. Kopierar vi honom kan jag garantera guld, bakelser och semester.
- Ja men……har vi någon lika arg människa i Sverige. Förutom Robert Aschberg då.
- Sant. Aschberg håller inte som Gordon. Vi måste ha en yngre. Någon snygg hane som får det att vattnas hos tanterna. Men arg.
- Asså…det där med arg och snygg….är det folkligt? Går det hem här tror du? På svenska?
- Sant igen vi kanske ska göra om Gordon till en folklig men arg radhussvenne.
- Ja tänk dig en blandning av Lasse Berghagen, Aschberg och Björn Skifs.
- Där satte du huvudet på spiken. Vi blandar Gordon med Farbror Frej. Det blir grejer det.

Och så fick det bli. Jag är ledsen att säga det med Alexander Nilsson i Kniven mot strupen lär varken resultera i guld eller bakelser. Men alldeles säkert i en lång semester för den castingansvarige.



Kram kram
//Nina

Konceptjubel.

Hitta obegripliga annonser i tidningen.


Pussla ihop alla delar längst bak i tidningen enligt följande mönster.


Pim, pam, pett. Svaret!


Försvarsmakten har gått från de skogsklädda och skjutglada mäns förening till en macho och utmanande organisation. I alla fall i reklamvärlden. I verkligheten är det samma skjutglada män som tror att ryssen lurar i busken. Men det är en helt annan historia.
DDB Stockholm har inte tagit i med den allra mest fantastiska idén (även om den senaste var mer spännande än de flesta andra) som skänker just mig någon form av nyfikenhet. Och med tanke på att jag är så långt ifrån deras målgrupp som går att komma är det inget att hänga upp sig på. Men däremot vill jag hänga upp hela kampanjen på alla reklamskoleväggar, knöla ner den i alla kreatörers byrålådor och utnämna den till ett praktexemplar i att behålla den röda tråden. Hålla ihop konceptet. Tight. En självklarhet säger du. Självklart ska det synas vem som är avsändaren, att en kampanj håller ihop och inte spretar som en gammal tandborste. Ja du säger det du. Men det händer gång på gång att det tighta byts ut mot utsvävningar som ingen förstår sig på. En bra idé är en idé som går att bygga ut. Som går att använda på alla möjliga och främst omöjliga sätt utan att konceptet försvinner. Ska vi klubba det? Och samtidigt skänker vi en viral axelklapp till hela DDB. Och låt oss nu slippa klavertramp som tex Amsnesty senaste. Tack och hej. Leverpastej.

Kram kram
//Nina

Sad Kermit.

När jag var liten flicka med långa flätor var Kermit en stor favorit. Som en oflätad vuxen anser jag att Nine Inch Nails är något av det bästa. Plussar man sen ihop dom två, Kermit och NIN ja då kan det bli så här.

Puss puss
//Nina

Smyckesfittor.

I år spås spikmattan och hörlurar bli årets julklapp. Skulle den prognosen visa sig vara fel och dessa smyckesfittor bli en storsäljare, ja då smäller jag av.

Pss. Fittorna är upphittade på Vulva Love Lovely.

Puss och klapp
//Nina

Vi står i skuld till alla hjältar.

Min morfar var spion. Ingen fancy snubbe med pickadoll i strumpan utan en helt vanlig spion. En sån där som har räddat hundratals människor, sumpat för motståndaren och riskerade sitt liv varje sekund han andades. Egentligen var han musiker men när tyskarna klampade in i Polen gjorde han det enda rätta. Kämpade för sitt folk, sitt land och sina rättigheter. Modigt.

Min mormor var en grann lantkvinna som inte heller hon gav upp utan kamp. Tyvärr åkte både två fast av nazisterna. Deras brott var att de sagt sin åsikt, stått upp för fred och kärlek. Stått upp för mänskliga rättigheter. Straffet var inte bara koncentrationsläger utan också en livslång rädsla. För inte ens när de kommit till Sverige, blivit fria medborgare och äntligen kunde leva som en familj, var straffet borta. Varken min vackra mormor eller modiga morfar vågade någonsin åka tillbaka till det land dom älskade och ville återse. Aldrig mera vågade dom åka tillbaka för att ta hand om det som en gång tillhört dem. Inte ens för att återse sina familjer. Ett straff ingen är värd. Ett straff ingen aldrig någonsin blir fri ifrån.
Men det dom gjorde för sina medmänniskor är beundransvärt och jag kan bara önska att jag kommer vara lika modig den dagen det behövs.

En annan man som också har sagt sin åsikt, stått upp för sin fria talan är Dawit Isaak. En man vi fortfarande kan få hem. Som vi kan rädda och som inte borde vara någon annanstans än hos sin familj. Dawit Isaak har gjort det alla människor har rätt till. Säga sin åsikt. Och vore det inte för människor som just Dawit skulle världen vara ett fegt ställe att bo på. Som nickedockor skulle vi göra allt vi blev tillsagda. Tro på allt vi läser och okritiskt se på TV. Det är inte en värld jag skulle vilja tillbringa min tid på. Därför är det så viktigt att vi får hem Dawit. Det är till Dawit, mormor, morfar och miljontals andra människor vi står i skuld till. För utan deras engagemang och glöd för rättvisa vore vi ingenting. Ingenting.

PS. För att stödja kampen att få hem Dawit Isaak bli aktiv i stödföreningen Free Dawit .

Peace & Love
//Nina

Rädda julen.

Så där, dags för ett nytt inlägg. Men jag vill passa på att gratta Nina igen, för femtielfte gången. Grattis tjejen, du förtjänar det verkligen!

Näpp, nog med det roliga. Nu är det allvar mina vänner. Vi har ju det viktigaste valet sen Obama framför oss. Det är dags att höja huvudet från skisspappret och vakna upp ur er lunchkoma. För nu, nu ska vi ska välja pralin.
Aladdin fyller 70år och en ny pralin ska in i julasken, det betyder att en annan ska ut. Smart nog, förmodligen för att inte riskera upplopp, får vi rösta på vår favorit. Jag har gjort det. Nu är det din tur.
Gå in på raddajulen.nu och rädda din älsklingspralin. Du kan dessutom bli ambassadör för din favvo!

Gräddnougat, trillingnöt och cocoskola sitter för tillfället säkert.
Se till att din gullegris faller i glömska.

God jul.
Helena.

Dedicate var namnet.

Från och med snart blir det inget mer förnedring av AMS. No more kassakort. Bye bye Försäkringskassan. Farväl till a-kassans sunkigt långa telefonköer. Aldrig mera vara praktikanten. Ingen mera ensamhet. Bort med fylla dagen med ovisshet.
Från och med snart är det god dag chefen. Vinkevink kollegor. Hälsad vare riktiga lunchraster. Välkommen arbetslivet, jag har saknat dig.
Nu är det kirrat och klart. Nina the superduperwomen har fått jobb och byrån heter Dedicate.

Update. Jag är oerhört lättad över att det inte är Vattenfall som är blev min arbetsplats.


Over and out
//Nina

Pianotrappan.

Som vanligt ligger jag några dagar efter alla andra internetfreaks. Den här gången funderar jag på att skylla på en veckas svinsjuka. Japp, det får nog bli det. Mina vänner, jag har helt enkelt legat sjuk, det är faktiskt sant dessutom.

Här om dagarna trixade Volkswagen lite med Odensplans tunnelbanetrappa. I en PR-kupp gjorde dom om trappan till ett piano som ändrar ton vid varje nytt trappsteg. Den här filmen har blivit hur stor som helst på the World Wide Web. Till och med så stor att den klättrade upp till första plats på The Viral Video Chart, listan över världens mest spridda videoklipp. Det är stort.

Volkswagen baserar idén på den så kallade Rolighetsteorin.
"Rolighetsteorin är vårt försök att visa att något så enkelt som glädje är det absolut lättaste sättet att få människor att ändra beteende, säger Sten Forsberg, chef för Volkswagen Sverige." ur alltommotor.se.
Teorin går ut på att få fler människor att ta trappan istället för rulltrappan genom att göra det roligare. Pianotrappan är bara en film av tre. På Rolighetsteorin.se finns två klipp till Tomglasspelet och Världens djupaste soptunna (kolla in dom, det är riktigt bra grejer). Och visst har Volkswagen lyckats. Fler personer tog trappan, fler pantade tomglas och fler slängde skräp i soptunnan. Tjoho!

Vad detta har med Volkswagen att göra kan tyckas vara lite vagt. Kopplingen är inte solklar och det verkar inte riktigt vara meningen heller. I slutet av filmerna står det "ett initiativ av Volkswagen". Jäkligt bra PR i vilket fall som helst. Och jag, jag tycker att det här är förjäkla bra.

Helena.

Nina, din nya hjälte!

Förutom att detta är löjligt välproducerat och fantastiskt för mitt ego, finns det inte så mycket mer att säga. Well done.

Gör en film hos Radiotjänsten du med. Adressen är www.tackfilm.se

Puss!
//Nina

Lagad och fin.

Så där ja. Sista tandläkarbesöket för den här omgången och nu ser jag ut som vanligt igen. Vill du ha ett tips? Trilla inte på trottoaren och strunta i att ta emot mot händerna. Det är korkat.

Puss!
//Nina

Lindexbojkottare, torka tårarna.

Jag har ingen hund. Jag saknar alltid pengar. Någon platt mage har jag inte heller. Ingen flott etagevåning, ingen storasyster att låna balla kläder av, ingen känsla för mattematik. Inte har jag blivit begåvad med en språkhjärna och inga söta och lena fötter att skryta med heller. Buhuuu det är görsynd om mig. Hör ni det? Jag har ju ingenting av allt det som jag vill ha.
Så kan jag tänka.
Eller så tänker jag att det finns två katter som tillhör mig. Jag har pengar så jag klarar mig med nöd och näppe men varken jag eller mina barn behöver hungra. Min mage är fullt fungerande och rätt så mjukgosig att vila huvudet på. Jag bor i en trivsam lägenhet och har världens bästa grannar. En lillasyster som är den finaste man kan ha. Vem behöver huvudräkning när det finns miniräknare? Jag kan svenska, resten ordnar sig alltid. Tycker det är en jäkla tur att strumpan är uppfunnen så jag kan gömma fötterna.
Förstår ni vart jag vill komma? Just det. Det går åt en otrolig massa energi att gå runt och sakna, vilja ha det du inte har och gnälla över att du inte har precis allt. Att inte uppskatta det du blivit begåvad med eller att blunda för det du har är bortskämt. Inget annat än äcklig bortskämdhet.

Därför vill jag be er som nu gnäller över Lindex att torka era tårarna och sansa er. Att deras nya kollektion, som dessutom enbart är en test, inte finns i storlek 44 och större är inte så märkligt. Framför allt inte så mycket att gnälla sig hes om. Det säljs helt enkelt inte tillräckligt många plagg i de större storlekarna. Och det ska vi enbart vara glada över då det betyder att majoriteten av landets befolkning inte är överviktiga. Hipp hurrey!

Jag har kollat runt lite bland utbudet på Lindex Onlineshop och hittat en skitsnygg klänning. Tror jag skulle bli en riktigt go pingla i den. Men vet ni vad? Den fanns bara på Generousavdelning. Jaha vad göra. Ringa Aftonbladet och göra mig till offer? Sätta mig på Lindex huvudkontor och böla? Välja att uppföra mig som en trotsig treåring och bojkotta affären (som Kulturbloggen valde att göra) äta upp mig några storlekar? Eller ska jag kanske kolla vad som finns i min storlek?
För precis lika väl som The Generouspeople kan tycka att det är orättvist att den nya kollektionen inte finns i bautastorlekar tycker jag att vi smalisar är orättvis behandlade. Lindex ser nog ner på oss som inte tar upp mer än ett säte på bussen. Vi tunnisar ska veta hut. Vi ska skämmas, gömmas och sparkas på. Gärna bli hånade också. Visst låter det surt, bortskämt och korkat? Och det är precis vad det är också!
Varför göra mig till ett stackars offer. Jag är skitsnygg som jag är. Och passar inte den stora klänningen mig så finns det en annan som gör det. Kom ihåg, se dina tillgångar och strunta i resten

Love
//Nina

Gullballen.

Häromsistens fick vi, för er som inte har en aning, en ny förbundskapten. Och jag vettu, jag sätter allt mitt förtroende för gamla ÖIS-tränaren Erik Hamrén. Japp nu är det nya bollar som ska rulla framöver. Helst in i mål.
Hamrén tränar för tillfället laget Rosenborg i Norge och precis som i Sverige har landet till vänster en fotbollsgala. Det är bara det att den har ett förjävla roligt namn, Gullballen.
Så, kom igen mina vänner, crew guleböj. Nu har Norge gett oss ett nytt ord som dessutom finns på riktigt. Smaka på det, G-u-l-l-b-a-l-l-e-n.

Förresten, glöm inte att kolla in fotbollsgalan på tv4 klockan 20.00. Go Zlatan!

Helena.

The Hasselwall.

Ingen har väl missat att det idag är 20 år sedan Berlinmuren föll. Och med tanke på hur David Hasselhoff uppträdde skulle jag inte bli förvånad över om någon byggde en mur runt honom. The Hasselwall, ett paradis för rynkfria alkisar med ett ego större än Jordans sillikonbröst.
Nu ska jag ägna mig åt något helt annat än stund. See ya!

Puss puss
//Nina

Japaner, japaner, japaner.

Herre min skapare. Det här är fullkomligt galet och jäkligt snabbt.

Puss puss
//Nina

Tre födelsedagskalas. En kväll.

I morgon lördag är det kalas. Födelsedagskalas gånger tre. Mina fina vänner Petter Jahnstedt och Jon Josefsson fyller 35 (hipp hipp hurrey!) och deras lilla bäbis, Zero Music Magazine fyller 15. Sådant händer minsann inte varje dag och därför firas det med pompa och ståt. De närmsta 100 sörjande får krubb, drinks och livemusik på Parken och därefter forslas vi till Storan för att fortsätta firandet. På Storan kommer Emmon och Jesper spela. Vi andra, som inte spelar, kommer dansa, skåla och kramas flera gånger om.
Vid 22-tiden öppnas kalaset för allmänheten och inga mindre än Code 64 och Covenant drar igång underhållningen för oss. Bättre kalas kan man faktiskt inte få gå på. Så nu vet du vad du ska göra på lördag efter klockan 22. Ses där.

Puss & Hångel

//Nina

Anjo, kärlekens musketör.

Lika underbart som smärtsamt. Lika vackert som mardrömslikt. Ja den där kärleken är inte alltid lätthanterlig, det har vi alla fått erfara. Men någon som åtminstone kan hantera kärlekens ord det är Anjo. Ingen kan skriva lika vackert som just han. Inte Fröding, inte Wilde inte Wallgren. Ingen.
Ibland, i smyg, hoppas jag att Anjo ska bli mycket förtjust i mig och skriva något fint. Några vackra rader bara till mig på små lappar som jag gömmer längst in i skrivbordslådan. Eller lägger under kudden när jag känner mig ful. Precis så. För er som fortfarande inte läser hans blogg, gör det. Adressen är anjocity.wordpress.com

Bara för er, fina läsare, har jag gjort en kärleksplaylist. Här hittar du den Kärleken med smör på: spotify:user:florida:playlist:5ZyQHfhGdHMk7mVdIIzXXo.
Puss puss på er och sov så gott.

Här har vi också hyllat mannen, myten, legenden. Anjo.

//Nina

Svar från Galaxen.

Nyfiken och arbetslös som jag är kunde jag inte motstå att söka festivaljobbet jag skrev om igår. Och jag måste säga att Galaxen gör inte bara världens bästa festival, dem kan banne mig svara på ansökningshandlingar som ingen annan kan också. Jag har det senaste året sökt jobb i stort sett överallt. Det har varit spontanansökningar, svar på platsannonser och några rena tjatmail skulle man kunna säga. Tyvärr är det få, alldeles för få, som ens orkar säga nej. Istället möts jag och tusentals andra av en vägg av tystnad. Av de som svarar är det övervägande tråkiga och stela meddelande. Som detta till exempel från H&M.
”Hej Nina. Tack för din ansökan och det intresse du har visat H&M´s butikverksamhet. Din ansökan har nu värderats. Urvalet görs bland görs bland många kandidater och vi kommer inte att ta med din ansökan vidare i rekryteringsprocessen.
Med vänliga hälsningar
H&M Hennes & Mauritz Sverige AB.”
Se där ja. För att prata klarspråk var det ett skittrist svar. Inte en tanke på att många arbetssökande är urless på alla nej. Ett nej går att säga på många sätt men det här var inte ett dugg upplyftande.
Men för att återgå till Galaxen. Deras svar kom inom loppet av en timme och löd på följande sätt.
” Nina!
Vi älskar dig!
Fina fina texten!
Vi ska ha infoträff imorgon i Stockholm. Klockan 17. Har du möjlighet att komma?

Bästa hälsningar,
Emma Finnkvist
Marknadschef, Arvikafestivalen ”

Det är glatt, det är positivt och undertecknat med ett riktigt människonamn. Yipiie, så ska det se ut.

Årrajt vänner. Fortsättning följer, hoppas jag.

Puss puss
//Nina

Arvika gånger två.

Här kommer ett praktexempel på hur det kan gå när två bloggerskor inte har pratat om vem som ska skriva vad. För precis när jag skulle slänga upp mitt inlägg om Arvikafestivalen, ja vad får jag se? Jo Helena har hunnit före. Men strunt samma, här kommer alltså inlägg nummer två om samma trick.

Festligaste jobbet.
Bland säljare, sjuksköterskor och kockar andra yrken där jag inte har en suck hittar jag så äntligen något intressant. Det är Arvikafestivalen som söker festivalbesökare. Och är det något jag är bra på är det att besöka festivaler. Jag har praktisk erfarenhet av slå upp tält i ösregn, lyssna på hög musik, dansa i lera och vara allmänt social. Allt som krävs och jag är perfekt. Men va fanken. Klart att Ams plockar bort det enda jobbet jag kan söka på Platsbanken. Så klart de gör.

Det här ska bli mycket spännande att se vad Galaxen, föreningen bakom festivalen, kommer att hitta på. Lovar att uppdatera er.

Sökes: festivalbesökare
Arvikafestivalen söker ett gang personer som kan testa våra nya festivalidéer. Vi söker personer med praktisk erfarenhet av arbetsuppgifter so matt sätta upp tält i hällregn.Grovhångla i baren. Lyssna på mycket hög musik och dansa i flera timmar i lera.
Du bör ha god förståelse för sociala sammanhang, kunna jobba/umgås i grupp tillsammans med berusade, galna människor.

Andra krav är:
• Villighet att jobba sena kvällar.
• Du ska kunna lyssna på mycket hög musik.
• Du kan ställa upp på fotografering.
• Du bör ej ha högre utbildning än gymnasiekompetens.
• Du får inte vara rädd för att vara naken.

Intelligens är inte ett plus. Betalning enligt standardarvode + mine för livet.
Skicka ditt CV inclusive ett foto av dig själv till hire.me@galaxen.se omedelbart.

Arvikafestivalen är nordens ledande alternativa musikfestival. Hos Arvika har tiotusentals förlorat oskulden och ännu fler fått oförglömliga men dimmiga minnen för livet. Arvika liknar ingenting annat.

Min kommentar. Vågat. Superdupervågat. Men det hade vart sköj att veta vad det hela går ut på. Grattis Arvika. Grattis Studio Total (pr-byrån som ligger bakom hela tricket).

Puss Puss
//Nina

PS. Hos Entapir kan du läsa om varför både han och jag tycker att Galaxen har gjort ett bra jobb.

Arvikafestivalen söker personal med humor.

Neheej, inte ska man tro att Arbetsförmedlingen har en gnutta humor. Det har minsann girlsen, och framför allt Nina fått erfara. Mer om den mardrömmen kan du läsa här.
Den här gången är det Arvikafestivalens platsannons som har fått kalla handen. Japp, dom försökte helt enkelt skoja till det lite.

Okej okej, jag kan ge mig i vissa avseenden. Själva idén är småkul, däremot kan jag hålla med om att dom verkligen tog i så dom sprack. Sista stycket hade dom till exempel kunnat skippa. Men va fasen, skit samma.

Något sådant här stod det i annonsen som skulle locka kids att vilja jobba på festivalen (taget från Aftonbladet).

Arvikafestivalen söker ett gäng personer som kan testa våra nya festivalidéer. Vi söker personer med praktisk erfarenhet av arbetsuppgifter som att sätta upp tält i hällregn. Grovhångla i baren. Lyssna på mycket hög musik och dansa i timmar i lera. Du bör ha god förståelse för sociala sammanhang, kunna jobba/umgås i grupp tillsammans med berusade, galna människor.

Andra krav är:

*Villighet att jobba sena kvällar.
*Du skall kunna lyssna på mycket hög musik.
*Du kan ställa upp på fotografering.
*Du bör ej ha ha högre utbildning än gymnasiekompetens.
*Du får inte vara rädd för att vara naken.

Intelligens är inte ett plus. Betalning enligt standardarvode + minnen för livet.

*Arvikafestivalen är nordens ledande alternativa musikfestival. Hos Arvika har tiotusentals människor förlorat oskulden och ännu fler fått oförglömliga men dimmiga minnen för livet. Arvika liknar inget annat.

Nu är annonsen bortplockad och anses av AMS som stötande. Vad tycker ni?

Helena.

SM-GULD!!!

Det tokregnade och var så där rått att det tar timmar att sluta huttra. Men ändå var den 28 oktober 2007 en dag att minnas med glädje. Precis som denna dag kommer att bli. För idag tar vi åter hem guldet till Göteborg. Blåvitt, det är nu det gäller. Vinn guldet så kramas vi i timmar sedan. Kämpa, kämpa för SM-Guld!

Puss & Hångel
//Nina