Fy för F!

Att låta tonåringar onanera i youtubefilmer kändes desperat och att elda upp 100 000 kronor kändes inte mer rätt i magen. Snarare som ett hån.

Hundra tusen kronor, det är en himla massa pengar. Men det är också den summan som är skillnaden mellan svenska män och kvinnors löner, varje minut. Låter ju galet sjukt. Får verkligen hoppas att gamla traditioner håller i sig så kvinnor låter män betala på krogen.
Men hur som helst, 100 00 kronor. Får svindel. För det är en förmögenhet som få av oss enbart drömmer om att få ha på sitt konto.
Men det är också 100 000 kronor som inte lägre finns. För tack vare Studio Total och Gudrun Schyman är har vi nu fått lite mer aska och pengamoln. Och lite mindre pengar.

Visst uppmärksamhet i all ära. Lattjo PR, jippo och hela kånkarången. Men som ett politiskt parti, eller bara seriös i största allmänhet, vill man då inte verka som någon pålitlig? Vara någon man kan lita på, vara en hygglig kamrat. Då kan jag inte för mitt liv förstå varför man ställer sig och eldar upp mat, semestrar, kläder, biobesök, födelsedagspresenter och tusen andra prylar som just 100 00 kronor hade kunnat gå till. Om man bara låtit bli att elda upp dom vill säga.

För mig, som jag ser det, fanns det två andra vägar att gå.
Väg 1. Det mest självklara, dela ut pengar till behövande. Kanske inte lika spännande. Men bra mycket snällare. Lovar att ensamstående och heltidsarbetande Inga-Britt, mor till tre, skulle bli så där underbart själaglad över det extra tillskottet att hon kunde gå ut i krig för Gudrun.

Väg 2. Åk på landet-runtturné och samla in pengar från män. Dela sedan ut dom till oss fattiga kvinnor. Hade kunnat bli en långlivad turné som säkert skulle ge mer uppmärksamhet och snälla tankar om Gudrun and the gang än just en pengabrasa.

Det är jättekul, verkligen, att Studio Total vågar hitta på galenskap. Men det är synd att dom gör det helt hals över huvud. Och en skam för F! och Gudrun att ni inte har mer hjärta och hjärna än så.
Verkligen.

100 000 kramar
//Nina

Studio Total försöker sig på ett försvar.

Sommaren 1993 var Arvikas andra år och mina gudar Einstürzende Neubauten spelade. Natten var ljum, min mage gjorde glädjesnurr och Värmlands skogar har aldrig varit vackrare. När jag kom hem målade jag om mitt vardagsrumsbord svart. Målade Neubautengubben och skrev Arvika-93 med stora bokstäver över hela ovansidan. Jag var stolt. Kände mig utvald. Var drottningen av festival. Och det är den känslan Arvika har vart fenomenala på. Fram tills nu. Ett jävla klavertramp rätt in i kvällstidningsörjan. Det är vad Studio Total har gjort för Arvika.

Så vad har dem att komma med till försvar? Visst bara måste dem ha ett äckligt bra försvarstal som gör att man köper hela skiten? Glöm det. På Facebookgruppen Arvika 10's reklamfilm suger uttalar Tomas Mazetti sig på följande sätt ”Hej, jag är från Studio Total. Kul att se att ni skriver (Lisa:) Sarin. Du har het rätt, det finns en massa problem med sex. Men så fort det pratas sex i media är det ALLTID som problem. Könssjukdomar och sexmissbruk. Det vi ville uppmärksamma är att sex i sig inte är fel eller fult, och samtidigt sno tillbaka lite utrymme från allt kommersiellt supermodellsex.”

Ursäkta vad säger karln? Han är trött på supermodellsex och tycker att en festival är bästa arenan för den fighten. Var hittade han den relevansen? Anser Tomas att onani är uppvärmning till sex och på festival gör man inget annat än att sexa järnet? Vad är det för festivaler han går på? Knappast någon med en musikalisk koppling i alla fall.
Trovärdigheten för Arvika dalar och det är synd. För jag vill återigen vara en stolt festivaldrottning. Inte någon Total loser.

Kram kram
//Nina

Fånigt fjortissex.

Filmen är borttagen från Youtube men du hittar den här.

Tänkte göra något jag aldrig tidigare har gjort. Dissa Arvikafestivalen rakt av. Bara så där.
Deras platsannons var rolig, om än taffligt skriven, den var lite spännande och vågad. Men reklamfilmen….herregud. Jag finner inte riktigt orden för hur pass ogenomtänkt den är. För hur mycket jag än försöker så kan jag inte tycka om den. Inte en smula.

Det känns verkligen som om jag och Arvikafestivalen har kommit på kant med varandra här. Som att jag är den skitnödiga tanten och Arvikafestivalen är den coola ungdomen med fötterna på sätet. På ett fasligt tråkigt sätt. Jag vill åt musiken, stämningen och skratten. Jag vill träffa fina människor och vore jag singel skulle jag säkert vilja hångla också. Men hur känns det att hänga upp en totalupplevelse - en musiknjutning, på fjortissex? Lite som att skita ner något vackert, som att göra bort sig och stå med byxorna nerdragna?

I ärlighetens namn känns Studio Total, som ligger bakom missen, inget annat än fulla tjugoåringar som gör vad som helst för att synas. Det osar osäkerhet, löjligt och oerhört osmakligt. Det må vara vackert med onani och sex men det är ingen den här tanten ägnar sig åt på en lerig åker.

Gulligaste Arvikafestivalen stäng dörren och låst nästa gång Studio Total har vart på besök. Visa sen vad kärlek i skogen går ut på. På riktigt.

Vad tycker du? Dundertabbe, hit eller si så där?

Följ gärna diskussionen mellan en bloggare och Arvikafestivalen här

Kärlek!
//Nina

Arvika gånger två.

Här kommer ett praktexempel på hur det kan gå när två bloggerskor inte har pratat om vem som ska skriva vad. För precis när jag skulle slänga upp mitt inlägg om Arvikafestivalen, ja vad får jag se? Jo Helena har hunnit före. Men strunt samma, här kommer alltså inlägg nummer två om samma trick.

Festligaste jobbet.
Bland säljare, sjuksköterskor och kockar andra yrken där jag inte har en suck hittar jag så äntligen något intressant. Det är Arvikafestivalen som söker festivalbesökare. Och är det något jag är bra på är det att besöka festivaler. Jag har praktisk erfarenhet av slå upp tält i ösregn, lyssna på hög musik, dansa i lera och vara allmänt social. Allt som krävs och jag är perfekt. Men va fanken. Klart att Ams plockar bort det enda jobbet jag kan söka på Platsbanken. Så klart de gör.

Det här ska bli mycket spännande att se vad Galaxen, föreningen bakom festivalen, kommer att hitta på. Lovar att uppdatera er.

Sökes: festivalbesökare
Arvikafestivalen söker ett gang personer som kan testa våra nya festivalidéer. Vi söker personer med praktisk erfarenhet av arbetsuppgifter so matt sätta upp tält i hällregn.Grovhångla i baren. Lyssna på mycket hög musik och dansa i flera timmar i lera.
Du bör ha god förståelse för sociala sammanhang, kunna jobba/umgås i grupp tillsammans med berusade, galna människor.

Andra krav är:
• Villighet att jobba sena kvällar.
• Du ska kunna lyssna på mycket hög musik.
• Du kan ställa upp på fotografering.
• Du bör ej ha högre utbildning än gymnasiekompetens.
• Du får inte vara rädd för att vara naken.

Intelligens är inte ett plus. Betalning enligt standardarvode + mine för livet.
Skicka ditt CV inclusive ett foto av dig själv till hire.me@galaxen.se omedelbart.

Arvikafestivalen är nordens ledande alternativa musikfestival. Hos Arvika har tiotusentals förlorat oskulden och ännu fler fått oförglömliga men dimmiga minnen för livet. Arvika liknar ingenting annat.

Min kommentar. Vågat. Superdupervågat. Men det hade vart sköj att veta vad det hela går ut på. Grattis Arvika. Grattis Studio Total (pr-byrån som ligger bakom hela tricket).

Puss Puss
//Nina

PS. Hos Entapir kan du läsa om varför både han och jag tycker att Galaxen har gjort ett bra jobb.