En röd hälsning i svart och vitt

Och om vi inte hörs före jul: önskar er alla en kärleksfull jul och en riktig rolig nyårsnatt.
Nästa år kommer bli lycka.

Röda lyckokramar
//Nina

Ett satans skitår

Äntligen snart dags att ta farväl av 2012. Ett år fullt av bajstrista händelser.

I den skimrande blåvita världen började året så bra. Försäsongen såg lovande ut och nog hoppades jag på att guldet skulle få komma tillbaka där det hör hemma. Men ack nej ack nej. Sana hoppade över till Ajax, Hysén hade svårt att pilla in bollen och Sella fick inte förlängt kontrakt. Ett jävla år vill jag påstå. Men å andra sidan kom Bjärsmyr tillbaka och stundtals spelade laget faktiskt imponerande bra. Guld 2013? Låt oss hoppas.

I resten av landet blåser vi av 2012 med en go lågkonjunktur. Folk blir varslade och uppsagda som käglor. Vi har en hopplös arbetslöshet, folk går på utslitna knän samtidigt som höjdare kalasar på skattepengar. Ja, det räcker väl med det för att inse att 2012 inte behandlar oss med värdighet.

Inte ens solen har haft råd att showa loss i år. Istället har vi fått huttra oss igenom en katastrof sommar. Det var en vecka med fin väder precis innan semestern. Givetvis hade jag mens just den veckan och njöt väl inte fullt ut om man säger så.

2012 var även ett rövår rent privat. Två varma människor som stod mig mycket nära har lämnat denna jord. De har lämnat efter sig ett kolsvart hav av saknad. Det var, är och kommer för alltid vara tungt att bära med mig deras frånvaro. Må ni ha det fridfullt nu.
Lagom till jul blev jag uppsagd och utan jobb. Tack som fan. Alla andra negativa händelser står sig matta i jämförelse med dödsfallen så jag väljer att glömma dem. Omedelbart.

Men det finns ljusglimtar. Glimtar som jag aldrig i livet skulle vilja vara utan. Jag har fått ett fantastiskt extrajobb med de allra finaste kollegorna. De lyfter min värld och gör mig alldeles rörd. Jag har träffat många fina människor under det gångna året, inte bara via extrajobbet. Och det, det överglänser allt. Utan er vore världen hyfsat ful.

Puss, kram och god jul. Love ya! //Nina

PS. 2013 tar blåvitt guld och världen blir ett hyggligt ställe att leva på. Det är så vi vill ha det.

Lång väg kvar för alla kvinns.

Ibland kan man tycka att världen tar stora kliv framåt. Det kan till och med tyckas att vi är på väg att lämna tråkiga fördomar och olustiga åsikter. Sen får man ett slag i ansiktet av en spykletig trasa och inser då att det finns ofantligt mycket kvar att göra. Jättemycketmegaofantligtstort arbete finns kvar.

Men frågan är om det inte är männen som har ännu längre väg att gå eftersom det förmodligen är de som ligger bakom 99% av filmerna.

Stora tipstackkramar till, kanske den trognaste läsaren, Ulrika R. Du är en klippa!

Jobbkramar //Nina

Trygg utan garderob

Det finns de som lägger en förmögenhet på en kampanj men som ändå inte väcker några känslor hos mottagaren. Och som ännu mindre skapar ett engagemang. Men så finns det de som lyckas. Med små medel men med stort hjärta och en oändlig styrka.
Trygg utan garderob hör till den sistnämnda kategorin. Till kampanjer som väcker känslor och sprider hopp. Det är människor som Lova Malmstedt, initiativtagare till Trygg utan garderob, som förändrar till det bättre.
Grattis Lova, du har lyckats dra igång en av årets allra viktigaste event. Det är starkt, modigt och ofattbart bra gjort.

Lovas text:
För allas rätt att slippa rädsla. För allas rätt att slippa gömma sig. För allas rätt till trygghet.

Homosexualitet är idag illegalt i 78 av världens länder, var av fem bestraffar med döden.
Bland de homo- och bisexuella i vårt land är andelen med nedsatt psykisk hälsa dubbel så stor som bland de heterosexuella, och situationen för transpersoner är ännu värre. Det är inte den sexuella läggningen eller könsidentiteten i sig som orsakar detta – det är samhällets inställning. Som logisk följd känner sig många HBTQ-personer tvingade att gömma en given del av sin personlighet.

Var med och skapa trygghet genom att lägg upp en bild där du vägrar gömma en given del av din personlighet – dina drömmar, passioner, intressen, din bakgrund eller den du är idag – och visa att det inte är okej att skrämma in någon i garderoben.

Bjud in alla att delta. Tillsammans är man mindre rädd.

Kampanjen finns på Facebook och under #Tryggutangarderob på Twitter och Instagram.

Orädda kramar
//Nina

En minut och fyrtioen sekunder plus en kemikalieisbjörn

En minut och fyrtioen sekunder senare vet jag ungefär lika mycket som tidigare. Bortsett från att man har hittat tv-kemikalier hos isbjörnar då. Just det hade jag ingen aning om. Hade varit skönt att kunna skryta om en alldeles oerhörd stor kunskapsbank i hjärnan min. Men så är tyvärr inte fallet. Fallet är däremot att ungefär allt som sas under denna minut med tillhörande fyrtioen sekunder är sådant vi kan höra och läsa om varje dag och överallt. Förutom isbjörndetaljen då, den pratas det inte så värst mycket om.

Så. Var denna informationsfilm från Naturskyddsföreningen helt värdelös då? Absolut inte.
Att släppa in rösten från Timbuktu är alltid ett nöje för öronen. Och jag gillar tonen, enkelheten och grafiken. Finemang.
Filmen är behaglig och känns oknölad. Ser hela minuten och alla fyrtioen sekunderarna utan att känna mig uttråkad.

Men. Vad ska jag göra sen? Läsa mer på Naturskyddsföreningen? Troligen orkar jag inte det. För jag är lat och vill få ett supersmart tips redan i filmen. För hey, jag har väl inte ägnat en minut och fyrtioen sekunder av mitt liv bara för att få höra att isbjörnar håller sig med tv-kemikalier? Hur ska jag nu rädda världen utan att behöva anstränga mig nämnvärt?

Kemikaliefria kramar
//Nina

Fult in på bara skinnet

Och vad är det som händer på Björn Borgs designkontor? Deras nya pixel pants är precis lik roliga som kvinnor kör som höns-dekaler, exakt lika snygga som en välhängd ölmage och på pricken lika spännande som ett avsnitt av Så ska det låta.
Får lite känslan av att de haft firmafest på en absurd marknad och köpt hem hela lagret av skämtprodukter.

För vad som än har hänt på kontoret, är bara att hoppas att nakenkläderna värmer mer än vad de hottar upp. Om man så säger.

Påklädda kramar
//Nina

Look at this Instagram (Nickelback Parody)

Och det roligaste idag:


Så himla skojiga kramar
//Nina

Polisen väcker inga känslor

Ingenting. Inte en enda obehagskänsla väcks till liv. Inte en antydan till snyft, ingen magvurpa och ingenting för hjärtat att krampa över. Det gör att jag känner mig en smula känslokall. För filmer som rör så starka ämnen måste ju såklart beröra dina känslor. Du ska må dåligt, vilja skvätta tårar och vilja hjälpa till. Eller?

Men vad är det då som fattas i Polisens film? Vad tycker du?
Själv tycker jag att den känns för mycket teater och sen på slutet klämmer de dit en unge så att medkänslan minsann ska väckas till liv. Att det lilla barnet ska rädda hela filmen. Men ack nej, så blev det ej.

Fredliga kramar
//Nina

Dumma dödsorsaker

Man kan väl se det som någon form av samhällsinformation. I samma anda som Socialstyrelsen rekommendation om att äta 6-8 brödskivor, att nya vägar byggs utanför tomten din och vart du ska ta vägen med din röstsedel vart fjärde år.
Men vad som skiljer ut filmen från Melbourne Metros är att de har låtit den fula fyrkantsgubben ligga och damma i en låda. Längst in i lådan ligger han och protesterar utan att höras. För skit i honom, hans era är ändå förbi. McCann, som ligger bakom genidraget ”Dumb Ways t Die”, har vågat lyssna på helt andra röster. Betydligt intressantare röster. Och så bra resultatet blir när kreatörerna faktiskt får leka med tankar helt fritt och där fyrkantsgubbar inte stoppar upp varenda projekt med floskler och feghet. Det är då det skapas magi. Det är då budskapet når fram och sprids vidare av egen kraft. Och det är precis så man gör ett bra jobb, oavsett om det är reklam för den absolut nyaste fräschaste grejen eller samhällsinformation om att hålla sig i skinnet i närheten av tåg.
Precis så.



PS. Vill passa på att tacka en mycket ung läsare som tipsade om filmen. Hon är bara 12 år men har redan ett utsökt sinne för kommunikation. Tack!

Järnvägskramar
//Nina

Julklappen som inte borde finnas. Men som ändå är bra.

Står du villrådigt i julklappsjakten? Inte en susning om vad morfar vill ha och vad syrran kan tänkas behövas? En säker klappidé är så klart en eller flera nätter på Faktum Hotels. Här kan du välja mellan att bo centralt i ett litet grönområde eller aningen mer avskilt men närmare vattnet. Bara för att välja några alternativ.
Och priset? Endast en hundralapp per natt.

För bra för att vara sant? Ja. Men också sorligt att Faktum Hotels ens finns. För det är inget hotell och det finns inga rum att hyra. Faktum Hotels är dock en mycket bra kampanj för tidningen Faktum och alla de 3 400 hemlösa i Göteborg.
För en hundralapp får du ett gåvobevis att ge bort och en plats under storbusken i Hagaparken, om du vill. Om du sedan väljer att tillbringa en natt där eller inte är såklart upp till dig. Men jag kan garantera en upplevelse utöver det vanliga.

Ta gärna en titt på kampanjen (faktumhotels.com). Den är både välgjort snygg och en tankeställare.

Många kramar
//Nina