En minut och fyrtioen sekunder plus en kemikalieisbjörn

En minut och fyrtioen sekunder senare vet jag ungefär lika mycket som tidigare. Bortsett från att man har hittat tv-kemikalier hos isbjörnar då. Just det hade jag ingen aning om. Hade varit skönt att kunna skryta om en alldeles oerhörd stor kunskapsbank i hjärnan min. Men så är tyvärr inte fallet. Fallet är däremot att ungefär allt som sas under denna minut med tillhörande fyrtioen sekunder är sådant vi kan höra och läsa om varje dag och överallt. Förutom isbjörndetaljen då, den pratas det inte så värst mycket om.

Så. Var denna informationsfilm från Naturskyddsföreningen helt värdelös då? Absolut inte.
Att släppa in rösten från Timbuktu är alltid ett nöje för öronen. Och jag gillar tonen, enkelheten och grafiken. Finemang.
Filmen är behaglig och känns oknölad. Ser hela minuten och alla fyrtioen sekunderarna utan att känna mig uttråkad.

Men. Vad ska jag göra sen? Läsa mer på Naturskyddsföreningen? Troligen orkar jag inte det. För jag är lat och vill få ett supersmart tips redan i filmen. För hey, jag har väl inte ägnat en minut och fyrtioen sekunder av mitt liv bara för att få höra att isbjörnar håller sig med tv-kemikalier? Hur ska jag nu rädda världen utan att behöva anstränga mig nämnvärt?

Kemikaliefria kramar
//Nina