Polisen väcker inga känslor

Ingenting. Inte en enda obehagskänsla väcks till liv. Inte en antydan till snyft, ingen magvurpa och ingenting för hjärtat att krampa över. Det gör att jag känner mig en smula känslokall. För filmer som rör så starka ämnen måste ju såklart beröra dina känslor. Du ska må dåligt, vilja skvätta tårar och vilja hjälpa till. Eller?

Men vad är det då som fattas i Polisens film? Vad tycker du?
Själv tycker jag att den känns för mycket teater och sen på slutet klämmer de dit en unge så att medkänslan minsann ska väckas till liv. Att det lilla barnet ska rädda hela filmen. Men ack nej, så blev det ej.

Fredliga kramar
//Nina