Om det ändå vore så.

Om reklam ändå handlade mer om att må bra, om fina och snälla saker (på ett genomtänkt sätt så klart). Det skulle jag uppskatta just nu.







//Nina

Utan byxor i verkligheten.

Jag är tydligen inte ensam om att störa mig på Pierre Roberttrosan. As Good as it gets har även hon lagt upp ett inlägg om denna underbyxa från verkligheten. "Fit for Reality" säger dom, ”hmmmm” säger jag. I trosverkligheten där jag bor springer man inte ut för att leendes knuffa runt på bilar utan att skyla sina småbyxor. Jag undrar varför hann kvinnan ta på sig höga stövlar men inte ens ett par mjukisbrallor?
Visst har säkert mina grannar sett mig i trosor. Men då får dom skylla sig själva att dom har koll på min balkong. Jag skulle aldrig drömma om att springa ner på gården i bara underbyxor. Och jag är tacksam över att ingen annan gör det heller.

Alldeles säkert gör Pierre Robert sköna trosor som är sydda för att inte dra sig mot mitten av rumpan (och måste dras ut från skåran, vilket är mindre parant) men för den sakens skull är det inga jag visar upp för allmänheten. Gör du?

//Nina

Brännheta termer.

Det är inte alltid helt lätt att hänga med på vad som är hetast och fetast. Därför serverar girlsen, direkt från ugnen, veckans trettio trendigaste snackisar.
Lägg dom på minnet vettja, så blir det nemas problemas att hänga med ungdomarna på lunchrasten. Varsågod.

Helena.

Ho-ho, här kommer fortsättningen.

Här kommer fortsättningen på Ho-ho-kampanjen. Inte heller denna gång lyckas Finax övertala mig om att det är müsli som ska ligga i min tallrik.
Rubriken "Hellre SommarMüsli i magen än helt bananas" är faktiskt lika usel som den förra. Jag har en stilla undran. Om man nu blir så ofantligt flitig och smart av att äta en bra frukost, varför syns inte det i kampanjen? Eller har kreatörerna blivit blåsta på sin frukost?

//Nina

Valönskningar.

"En svensk tant tiger inte i Bryssel".

För mig är en svensk tant grinig, oaptitlig som fladdrande hud och skyller allt på att dom är äldst och därför kan/vet dom allt.
För mig är Marit Paulsen grinig, oaptitlig som fladdrande hud och skyller allt på att hon är äldst och därför kan/vet hon allt.


"Alla röstar utom Kjell för han ska tvätta i kväll."
Hahaha gud va roligt. Ser ni? Det rimmar!


"Alla röstar utom Ellen för hon är upptagen hela kvällen."
Jag blir verkligen ofantligt sugen på att gå och rösta och tack vare denna kampanj vet jag varför jag ska rösta. Tack för en mycket väl genomförd kampanj. Not.

Ja, jag erkänner. Jag är lat. Inte hela tiden men om någon vill ha min röst utan att ge mig tydliga svar på varför dom vill ha den, då blir jag lat. Därför har jag en önskelista till nästa val.

1.SMS-röstning.
2.En samlad infosida med alla kandidater.
3.Tydlighet. Vad vill kandidaterna?
4.Era kampanjer, gör något vettigt utav dom.

Tack, det var nog allt.

//Nina

ICA blundar för det kalla Barnets hav.

Bilden är lånad från Aftonbladet.

Att ansvara över ord är svettigt. Det sista man vill är att vara den som kollar en text och bära ansvaret för vartenda ord, varenda bokstav, mellanslag, punkt och fan och hans moster. Kanske är det därför jag gillar att vara copywriter. Det är svårt (ibland), känsligt och alldeles sagolikt.
Men inte ens en copywriter/korrläsare är felfri. Även om det är lätt at tro det. Och hör du till dom som någon gång råkat blinka dig igenom ett ord i ett manus? Du är inte ensam. ICA i Norrköping har även dom blinkat till, gjort en så kallad blunder.

//Nina

Telia bjuder på studentpresent.

Jag minns inte riktigt hur många det är som tar studenten i år, men många studenter blir det. Jättemånga. Och när alla dessa oskyldigt vitklädda minivuxna skriker ikapp att dom har tagit studenten och att dom är fan så bra, då sprängs mitt huvud.
Men några som kunde hålla ihop sina huvuden och göra något bra utav eländet är Daddy och Telia.
För vilken tonåring vill inte skryta om sin student och vilken tonåring är slö med sin mobil? Just det, inte många inte.

Ta en titt själva här (ni måste trycka på skivomslagen för att höra något).
Bra jobbat helt enkelt.

Tjohoo
//Nina

Judit & Judit.

Tre eller com hem, jag vet banne mig inte vilken reklamfilm som är den största fettfläcken på tapeten just nu. Det är som att välja mellan att gå barbent över en äng full med fästingar, eller att bada näck i ett hav med brännmaneter. Pest eller kolera helt enkelt. Om jag verkligen, med en kniven mot strupen, tvingas välja, så blir det antagligen com hems nyinflyttade överjävligt käcka Judit & Judit som är värst. Jag klarar den bara inte. Den där kniven mot strupen känns plötsligt som en flyktväg, byta kanal är också ett hett alternativ för att slippa se det här. Varför? Till vilken målgrupp? Varför? Varför?

Förlåt för min bittra ton, men trots mitt norrländska tålamod hanterar jag inte det här på bästa sätt. Kanske lika bra att sätta punkt där. Punkt.

Helena.

Ledin, det räcker nu.

När någon tror att dom själva är lite bättre, lite fagrare och tusen reser bättre än ungefär allt och alla ja då kan det bara gå åt ett håll. Käpprätt ner i helvetesraset. En språngmarch ner i avgrundens vatten. Som en kanotfärd soprakt ner i sjumilasyltan. Det går helt enkelt inte ett dugg bra.


För er som inte läst artikeln och därför inte fattar varför Ledin smärtar mig så just i dag, läs här.


Snälla Tomas Ledin, kliv av tåget, knäpp din saltstänkta skjorta och ta en rast. Helst en lång, mycket lång rast. Sitt hemma på kammaren och att ta det lite lugnt. Fläta en korg, ät en kaka och klipp dina tånaglar. Gör vad som helst men låt oss vara. Till och med min folkparksmamma har tröttnat. Det räcker nu. Tack.

//Nina

Glipan.

Vid skolbänken snackades det en hel del om den beryktade "reklamidécirkeln", närmare bestämt att överförklara kontra att underförklara idéer. Är cirkeln sluten har man skrivit alla stackars människor på näsan, lämnar man för stor glipa fattar folk nada. Den bästa reklamen lämnar alltså lagom stor öppning så mottagaren får tänka själv men fattar budskapet innan tålamodet tryter.
Här är ett exempel på det glipan from hell. Jag har tidigare tjatat om en annons från samma avsändare, där förbarmade jag mig över bortslarvade siffror. Här verkar dom ha glömt bort det mesta. "Får jag lov att presentera..." vadå? Ivrigt bläddrade jag blad och ville hitta fortsättningen. Icke. Det finns ingen. För dom kan väl ändå inte mena att själva logon är fortsättningen? Come on, är det månne dags för Suzukis kreatörer att få sig en rejäl spark i röven rakt tillbaka till skolan?

Är ni snäppet smartare än mig? Förklara gärna.

Helena.