Grattis Kungen, du får en dräng.

Klockan var runt halv ett i dag när G började nynna på "Om du vill bli min fru". Sen dess har den suttit fast i min hjärna likt en alkis på Järntorget. Det enda sättet att bli av med låten är med all säkerhet, att dela med sig. Så varsegoda. Drängarna med "Om du vill bli min fru". Och för er som inte får nog av knas efter den låten, ladda ner Svenska tokhits-listan. En garanterad humörshöjare. Eller nått. Och förresten, grattis Kungen på födelsedagen.

//Nina

Kataloginvasionen är här.

Det här kan tyckas vara en fis i rymden i tider med svininfluensa och Fritzlgalningar. Men, nu har cirkus tre veckor swischat förbi och telefonkatalogerna ligger fortfarande kvar. Jag blir upprörd. Och det är inte bara i min trappuppgång, nej, det är i varenda* jäkla trappuppgång i hela Sverige. Mina matteskills säger mig att det blir... skitmånga kataloger. Fy fanken vilket slöseri.

Härmed eftelyser jag "tvärt om". Alla som vill ha telefonkatalogen får anmäla sig. Sådär, då var det sagt. Glad valborgs på er!

H.

*Förmodligen en smula överdrivet, det blir lätt så när man blir provocerad.

Helt sjukt samarbete.

Han försöker att vara landets enda rockstjärna. En rebell som går sin egna väg. Och ja, i ett land där många, väldigt många, är rätt lika så funkar det. På det där lagoma sättet. För mig är Dregen, eller Andreas Svensson, den där tuffa men småmobbade killen i klass 9B någon gång på 80-talet. Killen som inte riktigt fick visa att han är som dom flesta andra då hans utseende är ”i vägen”. Men egentligen var alla avundsjuka. Avis på att han vågade ha något annat än stora Musse Pigg tröjor och seglarskor på sig. Ja, det var ungefär så man skulle se ut då. Nu efterhand kan jag säga att det var inte så himla läckert. Men det är en helt annan historia

Tillbaka till Dregen. Han har jobbat upp sig till någon form av rock´n rollstatus. Han har slängt TV-apparater från hotellfönster, spelat in porrfilm och ser ut som en gitarrhjälte bör se ut. Inte kunde jag gissa mig till att han skulle sluta med chinos och pikétröja. Endast 36 år gammal. För tro mig, några ascoola kläder till Sveriges kanske enda rockstjärna hittar man inte på Freeport. Freeport är vad Promoe skulle säga Svennebananstället för alla oss som inte vill ha H&M-loggan i rumpan på alla våra jeans. Men enligt Dregen finns där ”Ascoola kläder till rebellpris. Det är ju sjukt bra!”. Jag tycker nog att hela det här med att sälja ut sig till helt fel kund, det är sjukt obra.

Men lycka till Dregen och Freeport, jag hoppas ni hittar trovärdigheten snart. Eller ska jag kanske säga ”den ascoola trovärdigheten”.

//Nina

Stickers rätt ner i sopen.

Hmmmm...host...harkel. Soptunnestickers. Målgruppsanalys, någon?

//Nina

Fler toknamn.

När vi ändå är inne i namnträsket kan vi lika gärna dra en till. Först ut var Grillfors, nummer två var Dick Assman och nu kommer en riktig suprhjälte. Batman bin Suparman. Och jag som tyckte Rosa Lampa var ett lustigt namn som barn.

//Nina

Lovely Dick.

Ursäkta snopp-och rumpmannen, men ditt namn är galet. Helgalet. Dick Assman, lovely.

//Nina

Kyskhetsbälte a la 2009.

Om det finns något jag avskyr tusen gånger mer än pesten så är det våldtäkter. Kvinnor bär med sig pepparspray och överfallsalarm. Nyckelknippor hålls hårt i händerna sena kvällar, bara i fall att. Jag vägrar hoppa på män och säga att dom är idioter. Vissa människor är idioter med total avsaknad av respekt och empati. Så är det. Hemskt men sant.

Nu har det ploppat upp ännu en uppfinning som ska förhindra, eller åtminstone försvåra våldtäkter. Jag pratar om "våldtäktstrosan" - en trosa med skärp vid ben och midja. Den är jäkligt svår att få av med andra ord.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här. För en gångs skull är jag nästintill mållös. En jävla trosa som är skitsvår att få av, va fasen? Det är lite som att mobbningsoffret är den som får byta skola. Det bekämpas vid fel ände. Och hur i hela friden ser toalettbesöken ut med den här kreationen fastgjuten under kjolen?

Nej, det här känns bara så fel. Vad tycker du?

Här kan du läsa mer om den här briljanta idén.

H.

Underbara tjockmobbning.

Ordet tjockmobbar är grymt skönt. Ligger bra i munnen är alldeles rultigt sött. Antar att kvinnan bakom insänadren har en helt annan åsikt om det, men jag diggar det. Det är Eva-Stina i Eskilstuna som klagar i senaste numret av Hem & Hyra. Hon har hört sitt grannpar prata skit om henne. Dom kallar henne för tjock och äcklig kärring. Nu undrar hon om hon ska strunta i det eller konfrontera dem.

Carl-Axel Wildt från Överviktigas Riksförbund svarar henne att hon ska strunta i grannarna och istället köpa sig något fint. Ja, Carl-Axel, om hon bara köper sig något fint kommer tjockmobbningen att sluta. Säkert.
Han säger också att lagen tyvärr inte skyddar tjockisar från diskriminering. Men han anser att det borde kunna gå under hets mot genetisk folkgrupp då 30% av befolkningen har anlag för fetma. Underbart! Helt och hållet underbart. Mitt råd till Eva-Stina är att gör som du vill men ta hand om dig. Och tack för ordet tjockmobba.

//Nina

Vem ska ta skiten?

Bilden är från Flickr.

Några ölburkar på gräsmattan, gamla kondomer bredvid elskåpet och underliga plastbitar på trottoaren. För att inte prata om alla snuskfimpar, äckeltuggummi och sunkgodisförpackningar som ligger i stort sett överallt. Visst är det tröttsamt. Och fult. Nu har GT tröttnat och därför dragit igång en tävling tillsammans med Stiftelsen Håll Sverige Rent. Kanonbra.

Varken stat eller kommun sägs ha några pengar. Nä, inte jag heller men jag har det åtminstone rent. Skulle man inte kunna spara en a-kassedag i veckan och få några extra hundralappar mot att städa lite? Istället för att ha håltimme kanske ungdomar kan göra lite nytta och iaf städa en liten snutt? Socialbidragstagare kan även dom få några hundra extra mot att dom plockar skit i en park. Gatukontoret kan skicka iväg sina ”titta-på-gubbar” till närmaste strandremsa och låta dom arbeta för sin lön. Det vore på tiden. Vem eller vilka ska ta skiten helt enkelt? För nog fan måste det göras och kan göras. Om man vill. Men tyvärr GT, jag kommer inte städa för att kunna vinna en resa till Danmark. Däremot kommer jag tvätta mina fönster i dag och säkerligen plocka upp några ölburkar på lekplatsen. Igen. Vad kommer du göra och vad skulle man kunna göra för att få ett renare land?

//Nina

På grund av eller tack vare?

Med risk för att låta som en norrländsk liten språkhäxa tänkte jag ta upp ett ämne som sticker mig en aning (okej, mycket) i öronen. Hittills har jag med en smula självbehärskning och en stor portion "jag-vill-inte-låta-som-en-besserwisser" kunnat avstyra mig från att rätta folk i det här sammanhanget. Men, när inte ens nyheterna kan hantera sin svenska då är det minsann dags för ett surt blogginlägg. Japp, jag pratar om användningen av "tack vare" och "på grund av". För hur fasikens låter "Han omkom i en bilolycka tack vare att han var alkoholpåverkad". Jippie, han omkom?

Är inte detta lätt som en plätt egentligen, syftar jag på något negativt/neutralt använder jag "på grund av" och syftar jag på något positivt använder jag alltid "tack vare". Vad tycker ni mina vänner? Klart som solen eller skitmeckigt?

H.

Lordilampa.

Lampan finns på Blocket för endast 1 698 kr.

Lordi ringde, dom vill ha tillbaka sin kristallkrona.

//Nina

Alternativ kvinna.

Alternativ 1.
Det är det två kvinnor på bilden. Eller en kvinna och ett par väldigt tjejiga mansben kan det också vara.

Alternativ 2.
Det är en kvinna som har fått amputera bort sin underdel av okänd anledning. Istället fick hon en underdel från en amazonkvinna som het enkelt hade tröttnat på att gå.

Alternativ 3.
Gillettes AD-gäng är glada i knark.

Alternativ 4.
AD-nissarna som arbetar för Gillette har inte samlat in alla indianer till hyddan. Det är helt enkelt så här dom tror att en kvinna med stadiga ben ser ut.

Har du fler alternativ?

//Nina

Jag och mina jobb.

Jobb jag aldrig kommer att söka, aldrig kommer få eller som jag bara är nyfiken på. Givetvis är samtliga jobb från vår vän AMS.
PS. Kan hända att du får klicka på bilden för att se min framtid.

//Nina

Getter är värre än kaffe.

Världen är full av knäppa och obegripliga saker. Norskt kaffe, vitvaroreklam och mobilkast-vm bara för att nämna några. Men något som slår det mesta är stressade getter. Jaja, sköna söndag på er allihop och god natt.

//Nina

Nästa utmaning.

Ytterligare en utmaning, denna gång från Abbes pappa. Följande frågor ska besvaras av låttitlar från en och samma artist/grupp. Jag valde Depeche Mode. Så klart.

Är du kvinna eller man?: I am you
Beskriv dig själv: People are people
Vad tycker du om dig själv?: Strangelove
Beskriv var du bor för tillfället: Behind The Wheel
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: In Your Room
Favoritfärdmedel: Walking In My Shoes
Din bästa vän är: Personal Jesus
Din favoritfärg är: I Want It All
Hur är vädret?: Shine
Favorittid på dagen: The Dead of Night
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Get the Balance Right!
Vad är livet för dig?: Just Can't Get Enough
Det bästa rådet du kan ge?: Enjoy the Silence
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Somebody (eller kanske Tora! Tora! Tora!)
Favoritmat: Big Muff
Dagens tanke: Dream On
Hur skulle du vilja dö?: Dressed in Black
Din själs nuvarande tillstånd: Love in Itself
Fel du kan leva med: Shame
Ditt motto: Everything Counts

För att få låtlistan, klicka här.

//Nina

Hjältar eller slagträn?

Pirate Bay blev dömda och firar med fest. Men frågan är hur festlig tycker du att domen är? Ska dom dömas, gå fria, hyllas eller dissas? Är dom hjältar, idioter eller bara missförstådda? Ordet är ditt.

//Nina

Ge mig en siffra.

Nu blir jag sådär tvärnördigt reklamarprovocerad. Vad då "Alla siffror från bilindustrin är inte mörka"? Ge mig bevis, ge mig en fucking siffra att glo på då, jag vill sno eran årsredovisning och lusläsa i en mörk vrå. Eh.

Javisst, en skrytannons från bilindustrin är vardagsmat, men visst känns det som att det saknas något här? Jag kan i och för sig ingenting om bilar, har inte körkort och är förmodligen så långt ifrån målgruppen man kan komma. Men ändå, är det jag som är trög?

H.

Fattigmanstrend eller flådigt överflöd.

Bilden bortplockad. Så kan det gå när man "lånar".

För några år sedan, när jag hade ett rätt så välbetalt arbete, opererade jag bort en tand. Notan hamnade på ungefär 10 000 kronor och ett hål i tandranden. Jag kan bara skatta mig lycklig över att jag hade råd med hela kalaset för redan då diskuterades det om tandvården. Var den vår nya klassfråga, en löjligt synbar sådan dessutom? Ja, det skulle jag nog vilja påstå att den var. Eller är rättare sagt. Och i samma takt som folk blir arbetslösa inkommer fler prylar, beteenden och tjänster som visar att glappet mellan olika plånböcker bara blir större. Vi matas med bittra Volvoarbetare, ännu bittrare SAABarbetare och bloggare som får fingret av A-kassan. Vi har Fattigbloggen, grupper för arbetslösa på Facebook och En arbetslös dagbok och säkert tusen fler exempel. Exempel på att det åtminstone inte är ”fult” att gå utan jobb. Bara tråkigt, för jävligt och skittrist.

Men hur kommer detta påverka reklam tror ni? Kommer den att bli simplare, billigare eller raka motsatsen? Är det överflöd, rikemanssnusk och flådiga diamanter som lockar ännu mer nu när vi går på knäna? Eller är allt bara en fejk, en illusion, en Burk-Kurt

Hur var det under förra krisen? Vad gick det för trender då? Eller la vi ner allt vad trender heter? Och kommer det gå åt samma håll denna gång? Själv vill jag fortfarande tro på att allt löser sig. Kanske efter sommaren. För jag har en tand som behöver lagas och denna gång hoppas jag på att det inte behöver kosta 10 000 kronor.

//Nina

Någon j-vla måtta får det väl ändå vara?

Jag erkänner, jag har tagit på't ungefär två test på Fejjan. Vilken mental ålder har du? och What´s your stripper name? Jajjemän, 23,9 år och Britney Sparklesizzle. Vilket är ditt IQ? vågade jag aldrig riktigt beblanda mig med, efter nationella provet för några år sedan kan jag på ett ungefär gissa mig till resultatet, kort och gott, det är inget jag skryter om.

Men (MEN!), vilken hamburgerrestaurang är du? Ärligt talat, är det sådant här vi sitter och gör på arbetstid? Anställ mig istället så lovar jag att aldrig ta reda på om jag är Macki D, Max eller BK.

Och nej, det är inte jag som har tagit testet. Det är inte det!

H.

Typiskt va bra.

Rubrik:

Typiskt.
Dyraste juicen på marknaden
och du får inget annat än
pressad frukt för pengarna.

Brödtext:

Det verkar kanske lurt. Hur mycket kan egentligen en juice skilja sig från en annan?
Mycket, om du frågar oss. Det handlar om skörd. Rätt skörd. Ibland är det i Spanien, ibland Sydamerika, ibland Kuba. Som pressas och tappas direkt i flaska, här i Brämhult. Sedan låter vi svenska kossor kalasa på skalen.
Och trots kortare hållbarhet envisas vi med att det är så här juice skall göras. Inget jox. Bara god frukt. Så nära självpressat du kan komma. Ser man det så, sparar vi dessutom dig en massa tid. Tid du kan ägna åt trevligare saker. Stryka kläder exempelvis. Tänk, då blir det inte dyrt ändå.
100% nypressad frukt och 0% lurt.

Jodå, Jerlovs text om Brämhults juice håller fortfarande. Språket är helt utan jobbiga och långa ord, glatt tilltal och lagom skrytigt. Lättsamt utan att det blir tramsigt och lagom långt. Fast jag undrar så, hur många av oss tycker det är trevligt att stryka och hur mycket apelsinskal kan en ko äta?

//Nina

Utmaningen.

Floridatjejernas favoritman Kontaktmannen har skickat vidare en utmaning till oss. Frågan är enkel, vad har du för skrivbordsbild?. Här ser du vad som pryder Ninas skrivbord. Kanske inte det mognaste men i särklass det sötaste.

Nu undrar vi vidare och skickar frågan till Abbes pappa, Daniel, Mikebike, Pontus och Marc. (Sicket killgäng det där blev. Gött.)

//Nina

Kär i själen.

Många nybyggda hus känns helt själlösa. Detsamma gäller många lägenheter från 80-talet. Pastellfärger, raka linjer och helt ocharmigt. Men ett hus som varken är själlöst eller byggt på 80-talet är detta sagoslott utanför Mellerud. Helt galen inredning, fasadens målning är helstörd och allt är bara helt underbart. Hade jag bara haft den stora pengapåsen skulle jag lägga vantarna på det. Huset har ingenting med reklam eller kommunikation alls att göra. Men jag är kär. Ända in i själen.

Huset hittade jag på Hemnet och finns att beskåda här.

//Nina

Gammal goding och nya följare.

Kul att se att ni blir fler som följer oss här på bloggen. Det glädjer mig. För er kommer här en gammal goding som förtjänar spelas ofta. I morgon kommer ett inlägg om ett gammalt spännande hus. Ses då.
//Nina

Störtskönt.

Påskafton kan inte bli bättre än vad den just blev. En skön blåvit seger mig DIF, strålande sol och godisfyllda ägg. Årets påsk är störtskön. 6-0 är störtskönt. Och ni är störtsköna.

//Nina

Knäckigt misstag.

Tack Vero för bilden.



Fullkorn i all sin ära men måste man verkligen vara självmordsbenägen för att äta knäckebröd? Wasa har prytt halva Göteborg med sina charmiga (?) matställen och vad jag vet har det inte blivit rätt en enda gång. Det gör nästan lite ont i hjärtat. För någonstans sitter en grupp kreatörer nu och skäms. Det hoppas jag i alla fall. Fast å andra sidan kanske ni var praktikanter, fulla eller enbart ointresserade och då finns det bara en gammal klyscha som stämmer in. Man lär sig av sina misstag. För att sitta mitt i vägen och äta knaprigt bröd, i en glashög eller kanske på spårvagnsspåret kan vara det sista misstaget.

//Nina

Fånt ja en Anthon.

Reklamfilmen som DDB Denmark har gjort för Anthon Berg är kanske allt annat är rolig. Men om du först lyssnar på den härliga låten ”Fånt ja en körv”…



...nynna gärna med i refrängen.
Ta sen en titt på Anthonreklamen. Ungefär när filmen har gått till 0.38 sjunger några kvinnor…



…just det. ”Fånt ja en körv”. Fast med mer stil och annat tempo än föregående herrar.
Nu så. Nu blev Anthon Berg lite roligare.

//Nina

Reklamfilmsmyller.

Här finns en Renaultfilm som också kör på samma tema.

Japps, varenda gång en sån här typ av film ploppar upp i dumburken hajar jag till. Men det börjar bli fler än min begränsade hjärna kan processa. Jag börjar så smått tappa bort mig i myllret. Idag besökte ytterligare en "kommerduihågfilm" mitt vardagsrum, tyvärr kommer jag inte ihåg avsändaren trots att jag verkligen ansträngde mig. I två timmar har jag zappat mellan kanalerna och glott på en massa reklam för att kunna bjussa er på den också, men nu ger jag banne mig upp (mest för att jag inte vill missa mer av hockeyn), i en dimma får jag för mig att den hade något med tuggummi att göra? Hjälp mig, vilken är det?

H.

Ah, det var den nya "Älska mer" filmen. Så här bjuder jag på den med.

Knasnamn.

Jag vet inte om Daniel i HV71 är medveten om att han kan ha landets roligaste efternamn. Grillfors, Daniel Grillfors. Görknasigt låter det. Men ännu knasigare skulle det bli om Lill Lindfors gifte sig med Daniel. Lill Grillfors.

//Nina

Uppfinn dig egen framtid.

Uppfinnesrikedomen sägs gå på högvarv i kristider. En ren överlevnadsinstinkt antar jag. Får man inget arbete får man helt enkelt själv komma på en affärsplan. Men hur bra idé du än har kan det ibland vara trögt att komma i gång med sin verksamhet. Men det finns hjälp. My Mission är tävlingen som kan ge dig fart under galoscherna. Den som har bästa affärsplanen vinner kontorsplats i centrala Göteborg, personlig coachning och inte mindre än 50 000 kronor. Utmärkt. För all läsa mer om tävlingen och anmäla dig, gå in på www.mymission.se.

Min plan är att hjälpa vinnaren med sin marknadsföring. Skicka ett mail till thegirlsofflorida@gmail.com när du har vunnit så pratar vi om det över en öl.
Lycka till.

PS. Nyfiken på vad andra har hittat på att tävla med? Ett bidrag har ni på Distruptive

//Nina

Glitterheaven.

Färgpennor, glitter, tusch, pärlor, snören, penslar, paljetter, lim och papper är något av en fix idé för mig. Allt som oftast struttar jag in på leksaksaffärerna alldeles glad i hågen. Där kommer jag titt som tätt på mig själv att vara lyckligare än småprinsessorna vid klipp- och klistrahyllan. Men ingenting kan bräcka dagen jag hittade den här tjusiga etiketten på ett glitterkit. Vilken normal människa kan hålla tassarna borta från en glitterheaven? Ingen.

Okej, ärligt talat, visst skriker det import? Fantastiskt.

H.

Ett monsterskönt 2009 önskas.

Mattias på Please copy me har hyllat iPhones rubrik, ”Äntligen vår! Snart din.” Visst du, nu när du säger det så. Men jag har å andra sidan gått förbi den hundra gånger utan att se de. Misstänker att det handlar om mitt totala ointresse för mobiler. Eller ursäkta, för iPhone.
Hur som helst. En som bryr sig ännu mindre om iPhonereklam är skaparen av ett litet monster. Ett rart och angenämt litet monster. Jag skulle vilja tacka dig som är upphovsman eller kvinna till den denna målning. Ni gjorde iaf mig mycket lyckligare än om jag skulle sett iPhonereklamen som sitter bakom. Vårfint, om än lite klyschigt.

Så. Har jag något vettigt att säga egentligen angående detta? Ja, faktiskt. Eller om det är vettigt är upp till er. Men jag skulle gärna ser mer av den glada, positiva reklamen. Ni vet, sånt som gör magen glad. Och sen sprider sig lyckotråden ut i armarna, benen och hela vägen till hjärnan. Du får spralliga fötter, glada munnen och köper onödiga prylar som aldrig förr. Det är vad jag önskar mig mer av 2009. Fixar vi det?

Och vet ni vad, nu är det faktiskt äntligen vår.

//Nina

En salut för de som tänker själva.

Turen har kommit till platsen dit alla vill, platsen alla är avundsjuka på, platsen det skiner om. Förstaplatsen.
Jag ser redan nu fram emot nästa års 48H, ska bli kul att se vad ni kommer med då. Men nu över då till årets etta.

Arbetsgrupp: Safar Yacoub, strateg (Inst. Reklam och PR), Kicki Lenken, AD (KY-Akademien) och Josefine Wulff, copywriter (Academedia).

Rubrik:
Vi tänker inte på de små barnen i Afrika.

De kan tänka själva.

Brödtext:
Vi vet att den som äger problemet även äger lösningen. Därför tror Hungerprojektet inte på att skänka pengar utan att istället finna eldsjälar som kan motivera de utsatta att själva se sig som en resurs och inte ett problem. Det du kan erbjuda är det mest värdefulla av allt… Din tid.

Juryns motivering:
En idé som tydligt förmedlar Hungerprojektets värderingsgrund, där mottagaren aldrig är offer utan kapabel och resursrik. En engagerande rubrik och ett gott hantverk fullbordar årets vinnare av 48h.

Så här tänker jag:
Helrätt. Det finns en skön mognad i det här. Ni visar att ni inte behöver använda svordomar, uppseendeväckande bilder eller skrika högst. Ni väcker uppmärksamhet genom list. Genom respekt för alla partner. Beundransvärt. Sen är det ju inte ert fel att hela Hungerprojektet stinker sekt.

Jag har bara en och en halv lite petig grej att diskutera. Varför stort D i ”Din tid”? Känns väldigt gammaldags.
Och den halva grejen, fast det är mer en diskussionspunkt än kritik. Bör man använda en uppmaning i slutet vid denna typ av kampanj? Blir läsarna mer benägna att surfa in på hemsidan (om så är fallet) om det uppmanas till det? Men som sagt, det har inte så mycket med er att göra utan bara en fråga.

Jag avslutar med en salut här och önskar er all lycka och framgång. Den där Josefin Wulff får jag nog passa mig för.


Vill ni läsa mer om 48H och årets pristagare gör ni det på 48h.se, Resume.se, capdesign.idg.se eller på dagensmedia.se.
Här kan du läsa vad jag tyckte om tvåan och trean.

//Nina

7:ans ölhall blir amerikanskt café.

På utbildningsbloggen The Girls Of Florida får man lära sen en hel drös livsviktiga grejor. Som varför man luras den 1 april till exempel. Så håll i hatten för här kommer tre troliga varianter.

1. Osmarta fransmän förstod inte att man hade bytt tideräkning från det julianska till den gregorianska kalendertjofräset. Då blev det till en skojdag.

2. För jättelängesen på den förkristna tiden festade man loss den 25 mars (som var nyår) och avslutade en hel vecka senare. När nyår sen flyttades kunde inte festprissarna sluta med sitt aprilfirande, och vi firar datumet än idag.

3. En mor letade efter sin dotter och när hon ropade efter henne blev hon lurad att leta efter ekot av skriket. Eh?

Jag lyckades trots allt hålla mig undan lurendrejarna igår. Jajjemänsan, så när som på en förtejpad stämpelklocka. Mina fina kollegor fick sina stämpelkort bortrövade med endast en skattkarta som ledtråd, jag slapp alltså undan detta, med en hårsmån.
Lika lyckligt lottade som jag var inte stammisarna på 7:ans ölhall (ett sunkölhak i Göteborg som har funnits helt sjukt länge). Hux flux slängde dom igen dörrarna och vräker upp ett amerikanskt supercafé. Dagens bästa lur, helt klart.

Jag tänkte att jag skulle avsluta det här flummiga inlägget med lite värdighet. Så här bjussar jag på ytterligare allmänbildning. April, april din dumma sill blir April, april, ät sill och drick lervatten till på finska (översatt till svenska då så klart). Hejsvejs.

Tack GP och Ruggighund för lånet av bilderna.

H.

Göteborg, en hemtrevlig stad.

Någon eller några har gjort staden lite mer hemtrevligare än vanligt. Mysigt. Men vem ligger bakom?

//Nina

En tvåa som berör.

Då är det dags för plats två i 48H(trean har ni här). Arbetsgruppen denna gång var Edvin Thungren, strateg (HDK), Stefan Höglund, Art Director, (Inst. Reklam och PR) och sist men inte minst KY´s stolthet Mikael Carlsson, copywriter.

Rubrik:
Låt dom fixa sin egen jävla mat!

Brödtext:
Hej, vi är Hungerprojektet.
Vi jobbar med att utrota hunger och fattigdom. Låter det naivt? Såhär funkar det: Vi skänker inte bidrag till hungriga byar. Vi kommer inte med mat eller förnödenheter för dagen. Istället frågar vi invånarna: Hur ser er drömby? Vad behöver göras? Vad kan göras redan nu? Och vem ska göra det om inte ni? Frågorna triggar invånarnas kreativitet, projekt startas, hjul börjar snurra. Flera små byar börjar samarbeta och går ihop i kluster. Företagsamheten blomstrar.

Så småningom (ofta efter fem till sju år) äter invånarna tre mål mat om dagen. De går i skola, de för dialog med myndigheter, de har tillgång till sjukvård, bank och gemensamma matreserver. Jämställdheten tar stora kliv framåt. Byn har blivit självförsörjande. Så naivt var det.

Vi jobbar på den afrikanska kontinenten. I Latinamerika, i Indien och i Bangladesh. Hittills har 35 miljoner människor förändrat sina liv med vår modell.

Vi behöver dig.
Sverige är ett av Hungerprojektet insamlingsländer. Nu är vi inne i en expansiv fas och behöver fler volontärer. Vi behöver fler som får folk att inse fördelen med att investera i Hungerprojktet.se. Fler inspiratörer. Det är där du kommer in. Gå in på Hungerprojektet .se och anmäl dig som volontär, så fler av världens hungriga barn faktiskt börjar fixa för sin egna jävla mat.

Juryns motivering:
Någon tyckte den var allra bäst. Någon hatade den intensivt. Grattis till andrapristagarna för att ni inte lämnade någon i juryrummet oberörd.

Mina tankar:
Min första tanke var ”kul och vågat”. Sen läste jag brödetexten, med kanske för stor förväntan. Rubrikens hårda och vågade stil återfinns inte. Tyvärr. Istället får man reda på hur lyckat projektet är, hur välmående byarna har blivit. Men med tanke på textmassan skulle jag hellre vilja veta vad exakt som förväntas av mig som volontär. Eller, kanske inte exakt, men lite mer köttigt om hur det är. För jag tror inte att det åker ner ett gäng volontärer med ett frågeformulär och det får igång de hungrande. Att dom efter att ha svarat på frågor förstår att dom måste jobba för att bli mätta. Det kan tolkas som att de fattiga är en samling fjärtande idioter.

Juryn skriver att någon hatade annonsen, inte konstigt. Att använda starka och nedsättande ord tillsammans med utsatta människor väcker känslor. På gott och ont. Jag kan ju säga att min mamma till exempel hör till dom som inte skulle uppskatta det här. Men å andra sidan kanske hon inte hör till målgruppen?
Den berör, helt klart. Och den är långt mycket bättre än många välgörenhetskampanjer som redan finns. Finslipa brödtexten och det här kan bli riktigt j**vla bra. För du Mikael, du är duktig och begåvad.

Det är inte lätt att komma fram med en hållbar annons på enbart 48 timmar. Däremot är det lätt för mig att efteråt sitta och analysera och kritisera den. Hur lätt som helst. Det är det för er också, så vad tycker ni? Ris, ros eller mitt i mellan?

//Nina

Rosing får ris.

Eh... ja? Är det en jätteskräll eller? Tar du Linda Rosing, ett gäng hormonstinna grabbar i 20 plus åldern och ett kamerateam, vad blir summan? Vilket smarto på kanal 5 tänkte att det skulle bli en tjosvejssuccé? Vem? Dom hade kunnat spara dom där stålarna med ett telefonsamtal:

– Hej Helena, kommer det här bli en tjosvejssuccé?
– Nej.

Joråsåatte, där sätter jag punkt.

H.

Skadat hälsan.

Text:
Jag såg en flicka som är vacker som en blomma
Jag vaknar varje morgon, mycket tidigt summa
Jag går till bastun men jag inte kan rengöra
Jag kommer in men tycker jag vill inte störa

Jag skadar hälsan och har många vackra båter

Ett orm

Jag såg en hund som sade att han ville hoppa
Med långa flickorsstrumpor ut av blåbärssoppa
Jee jee jee jee min mamma sjunger utan läppar
Jag skulle vilja ha den kanske utan peppar

Jag skadar hälsan och har många vackra båter

Ett orm

Det regnar mycket men det blåser även merahttp://www.blogger.com/img/blank.gif
Nu jag är sönder och du skall mig reparera

Ett orm

Tack Zibbo för tipset. Det här är ofattbart stört, lite som att ha skadat hälsan.

//Nina